2 ANS N I j AR 4 BLYGA A ANN KO ARDA 3 Wi ; 13 R I fhn st (TT ) RV Y | A j v PAD KR Ke END VIS Ar Val SS VA NE 49) NR Br $ FÅ LE JA ft oö Å l p hill / ! ARA 2 g fat MEL Je 6 sd 6 5 NLEENY. (VA 1 Vu 7; Net Öl / pg gZ <T ng ENN å D I ÖRA EA REDAN EE - "| D på ) fö z i Za | ant ar SÄ Nl AN SZ St = = = eo. V) 3 e = ill NV NY A SN Z få LYCETT S 12 Penn. Avenue 10 Ä N NNE SSR ANS MT RK VI TP RIV Se JE, NN QR > ån INT hå va KU :; TT 1 få J (Åt FÅ ; 4 « 1). JA ND NR tu RAN ij: ; 9 jänkA N N | z LÅ EJ ÄN / 3 . 4 ) es Sn RH ' Å |). TAS Fl kd SN TIN JEN - d "i H Fan | Å / EA NN ör Å (CN på AM I JK 'w Vv VA å pA sl V )J j vw 4 få ( NK li NA ä fr H ; $ S fd IA FETMA NSF N a Z b fl , WL A d YAN sg [AV Å Me > 4 i KSR a ff v Vv; Ke vi a j er: AR > / A i RAS AH / i 4 2 / - d K 0 2 LA s ; , -$ Ef fö ff SA Zz SS MISSAR Dr Å > ANG EC VA 4 / - , j p OG Si é id (Fi F & ad på ä n ry és é v - j F/ä 4 ) > ; « / Zi 7 i NI SKAR ELEVER | é J ET / ” « ; KF Nr « 4 b fel É dd , a £5 Ey q sp Å FIN / f/ / fv / ber I i SAOL ff sö HE fö / EK oe / J 4 ff 2 ON "IA VIET tä Å fd 7 G En G FA Vi - g f | & dd é p a VR AA dil ÖA J 4 = ME "> | LU v i4 & hi. 4 SM Mr 7 GEN LE Ad SAML SRA / kil 2 i AIR (ORSA | lig ” ( ENL ( VE . / ; dr / 3 ” äl ; /Å ; Slja G sl La rd fal i / fö I E å ; Vi / ik FS dä d 4 Fa Å - [ JAN f 2 SAN d al Pe dT M RA we MA ; NAS få (CO H | é Fö MES , j ; ? Fb / AN Å ; y + j 4 A 4 F - 8 Ef ÖR Jr Å / é ) ; "SATSINA j AM | å FD EN He TE ä l / PA HI HH 9 å j/ öv K Ah Eh a a i tr 2 Bad: ;R bi 2 Vv MILLE, VM b FA hill HI FS NES 5” id A fl sb då vi rö bk er di > Vi Nad € Ala ih , 190. Ch ' kf a oh 6 Mal i VÄ i Sk Ah PP FINE & UN ENe (SM LAS «få J g LR é R SÅ je | IH SS FANG SÅN) ad É ; 4 5 LE f d & ce Re Y RE AN ;t (5 ol JE /q 2 i H NN K | 2 föl i = "bu Få 4 - (vd 1 FENG he | j | FA SAT ARNES M OR OR IUM NE Vy JAN 20 Å F Få RSA LER I 9 | [NA i ; h e i RKA H "VA , 4 4 H i $ [ t $ vå 4 4 Vv Tf I JA FLN oh rök A 1 ih | TTR AN RN OL Il < MM NÅ | ANS Ne | Sf RR FLIT Vv /v Nå | | p ) 3 dj d Å I ISEN TR YA j ANN: FÄVRER SA Mp PR UNSREAE MH ARA. . | LS - 4 ÅA JAN FÄR d å CN ek EL FR / - 4 IT ÖKA KA NV LON Kra 1 kö d | Ufa f | Nee ov ÅM å I v | ' i q Jå SNR SN Å ; i | | 1 N AS hj Ya AN N OT Nå (| i ON Å + i LÄ MM: St N k få N Aa w 1 Ä 4 tv Md IST NN NE k ( VN 4 ÅA Å 1 SÅ (UN k N RR A IRANS TTG TR SAVE I k | NS Ö MN NÅ Ne i 3 4 2 Äv NN” EN yo NYA | | q VÄG V N, | v Ma No J Cr - SN r y Ka ; > | | a . LEVA NN NOJ = NS X | , CN (Ör x j ; Å så RNE NON NOS £ & 3 NN + + - ad 4 N 2 AN i AN NY N LÖN - ÅN WES 4 w , N TN SÅ VESN N | XN SÅ NÅ ÖN d G FNS CMS SN | 4 x NS BV INSINON N | ; NN NS | Y FÖR: Sve > ) 5 TS SN ES N s : ST SN SM ,) LR FÅ SM ÖRE SVSTN kk NS NR q - CN SON | SDS FSÄSYE x | Å SN SÅ NS 3 VANN HA JEN ? OM | Vä 4 N NS j NI IN Ur ÖN Jr AN + N ONES ANV D INTE NIVA SE NV AN NE Å SR | NORGE = SAR | i OM | 408 Y N NAN 4 tv I Fl RIVN 4 4 MI s IV éå ; FILA 20 | hl st FINS SS ON I ANN SA LAN få STA a VA PR vc VS 3 AA Re JELLO YEAR RNE Sa j 35 t 0 VEGA-EXPEDITIONENS ov VETENSKAPLIGA TAKTTAGELSER HORA cc BEARBETADE DELTAGARE I RESAN OCH ANDRA FORSKARE UTGIFNA A. EE. NORDENSKIÖLD FÖRSTA BANDET. — 13 STOCKHOLM, . F. & G. BEIJERS FÖRLAG, 1882. NNES AN & AN PS RA AR (IE VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA TAKTTAGELSER BEARBETADE Divkion of Moll AF Sechk ENÄL LKK a DELTAGARE I RESAN OCH ANDRA FORSKARE IURNGE FIRNEA: A. E. NORDENSKIÖLD. FÖRSTA BANDET. g (MED 15 TAFLOR.) STOCKHOLM, F. & G. BEIJERS FÖRLAG, 1882, Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1882, Förord. Jack vare den flit och insvgt, hvarmed mina följeslagare under Vegas färd kring Asven och öuwropa, och framför allt längs Åsvens nordhust, eqnade svg at undersökningen af de ge= nomresta trakternas natwrförhallanden, kunde rika skatter af samlingar och vakttagelser hemföras fran ett haf, som v natur= hastoriskt hänseende Mmttills varit alldeles okåndt, och fran en kuststräcka, som endast på ett par punkter sommartiden vart besökt af mån hemmastadda inom naturforskningens områden. AÅtt bearbetningen af dessa samlingar och vakttagelser, hvaraf första bandet härmed öfverlemnas till allmänheten, genast efter var aterkomst kunnat pabörjas för att i ett sjelf= ständigt verk utqifvas, beror på den frikostyghet, med hvilken Rvksdagen anslagit medel för arbetet, och det intresse, hvarmed samlingarnas och vakttagelsernas bearbetning omfattats ej alle= nast af deltagarne i expeditionen, utan afven af hvarje skan= dinavisk naturforskare, till hvilken jag för åndamalet vändt mag. Särskildt är jag D:r Stuxberg förbunden för den ifver och skicklighet, hvarmed han besörjt arbetets typografiska an= ordning och öfvervakat dess tryckning. Arbetet beräknas komma att omfatta ungefar tre band af lika omfang med det nu föreliggande, och om inga oförutsedda omständigheter inträffa, hoppas jag, att dessa band skola vara utgifna inom tva ar. Stockholm 1 januari 1882. SA Ö. Mardens fiska: KA ; é No . » VRIDNA SO AR SSYY AT VÄRK SONE N - rs BV ar L TYST) BIUTÖ STAN NCR F AA SAY i ar Se ” S dr Wu gar 4 $ SA Fe VE få a LR RAEVERÄ VN MSE GG FRV ” fer = IPDEX BN SNR: a OA Vv > när v a PR GYYVIE AC: 2 NN SÖKA FANOR SARS M Så id Ave AT b LA ANN SORIN. ar nd k SVARASNVYN VASAGNvE FÄR VET Ag IN 4 Fe . Lä LA VEGA x FETA EET Å Xx 2 i KAN RSA va Myr Fä blad FÖRSTA BANDETS INNEHÅLL. Abe. Sid. NORDENSKIÖLD, ÅA. E., Rapporter skrifna under loppet af Vegas expedition till d:r Oscar Dickson. (Härtill VERS FL Gör FA) ISBD ROR SR EAA SEAN Nf Ar MARE RA 187: NORDENSKIÖLD, A. E., Om möjligheten att idka sjöfart i det. Sibiriska Ishafvet. (Färtill tall. 3 & 4) .nna. 139-160. ALMQVIST, E., Helso- och sjukvården under Nordenskiöldska IS hats-expedimonensböds-— LSS TS Hö est ALMQVIST, E., Studier öfver tschuktschernas färgsinne ...... 185—194. ALMQVIST, E., Lichenologiska iakttagelser på Sibiriens nord- ST UR SR SA FRYSAS CSE ST RAR ER EIA TORRA LR AA P9 200 KIELLMAN, F. R., Om algvegetationen i det Sibiriska Is- hafvet. Förutgående meddelande .........ssssssessssseonrnnn 223—229. KJELLMAN, F. R., Om växtligheten på Sibiriens nordkust. (CET FIL Ua Er 0 NS ss bags ts SSE Dre as NES SON 231—246. KIELLMAN, F. R., Sibiriska nordkustens fanerogamflora ..... 247—296. KIELLMAN, F. R. & LUNDSTRÖM, ÅA. N., Fanerogamer från Novaja Semlja, Wajgatsch och Chabarova. (Härtill VEU AA GS BA IRS SSR EDS Te ed Bee BR MÅ SE AE 297—317. KJIELLMAN, F. R., Fanerogamfloran på Novaja Semlja och APS IWajgatseh. Mäxtoeogralsk studie Hr..sdss-ss sms F3L0— 302. KJIELLMAN, F. R., Om tschuktschernas hushållsväxter ...... 353—312. NORD OVIST TO. Esehuktsehisks:ordlistär os. dikten 273—399. NORDENSKIÖLD, ÅA. E., Om norrskenen under Vegas öfver- vintring vid Berings sund 1878—79. (Härtill tafl. 8) 401—452. LINDHAGEN, Å., Vega-expeditionens geografiska ortbestäm- Ful YE NS Se Ar ASTRA AASE IS rs CA aret FE RO SNS EIS EA 453—471. KIELLMAN, F. R., Asiatiska Beringssunds-kustens fanerogam- Hora (Eärtile Ond MO sanne fred orkade ska 473—5172. HILDEBRANDSSON, H. H., Observations météorologiques faites par VP'Expédition de la Véga du Cap Nord å Yoko- hama par le Détroit de Behring. (Härtill tafl. 11, 5 ME RNE opecs ARR ae öser da BTG: STUXBERG, A., Evertebratfaunan i Sibiriens Ishaf. Förelö- pande. meddelanden: (Härtill ötafl Kö) ss -.sss.ssses=a5 677—812. Tafl. Tafl. Tafl. Tafl. Taj. Tafl. Tafl. Ilonik Taj. Tafl. Tafl. Tafl. B: - Taflor. 1 och 2. Karta öfver Gamla verldens nordkust från Norge till Beringssund med Vega-expeditionens kurs, efter äldre och nyare källor samt under Vegas resa gjorda observationer, af N. Selander. (Tafl. 1 vestra, Tafl. 2 östra hälften.) 3. Karta öfver Dicksons hamn, af G. Bove. — Karta öfver kap Bolvan på Wajgatsch-ön, af A. E. Nordenskiöld. -— Lenas resa i Malygin-sundet, af A. Hovgaard. — Karta öfver kap Tscheljuskin, af G. Bove. 4. Utkast till en karta öfver Taimyr-sundet, af G. Bove, jämte special öfver Aktinia bay, af densamme. 5. Karta öfver Sibirien angifvande de punkter (+) på dess Is- hafskust, der fanerogama växter blifvit samlade under svenska Ishafs-expeditioner, af F. R. Kjellman. 6. Glyceria tenella, tecknad under inseende af prof. J. Lange. 7. Glyceria Kjellmani, tecknad under inseende af prof. J. Lange. 8. Karta öfver den vanliga norrskenskransens synområden, af A. E. Nordenskiöld. - 9. Primula Tschuktschorum, tecknad af S. Berggren. 10. Luzula arcuata f. latifolia, tecknad af S. Berggren. 11 och 12. La marche annuelle de la température å Pitlekaie et å plusieurs endroits situés dans le bassin polaire. 13 och 14. Diagrammes pour les variations du barométre, du thermométre et de la girouette pendant six dépressions baro- métriques. 15. Karta öfver zoologiska draggningar i WNibiriens Ishaf ut- förda af de svenska expeditionerna 1875, 1876 och 1878—79, af ÅA. Stuxberg. RAPPORTER SKRIFNA UNDER LOPPET AF VEGAS EXPEDITION TITEL D:r OSCAR DICKSON A. E. NORDENSKIÖLD. OR TA 2 2 3 2 fr Är "gå +, ve SR or AL Färgat KORS tt ÖN Nr sken (DER FART & b nn ” > daöraenganon ch 1. Om bord på Vega den 22 juli 1878.! Såsom herr Grosshandlaren redan erfarit af det telegram jag 1 går afsände, lemnade ångbåtarne Vega och Lena Tromsö hamn den 21 juli kl. 2 e. m. Vi gå till en början inomskärs till Måsö, strax sydvest om Nordkap, hvarest bref kunna aflemnas. Då till följd af de tusen bestyr, som alltid hopa sig de sista timmarne före en expeditions afgång, föga tid till brefskrifning 1 Tromsö yppade sig, skall jag nu sända en kort redogörelse för expeditionens utrustning och reseplanen under de närmaste dagarne. Till en början vill jag för undvikande af misstag och för- vexling erinra derom, att 1 dessa dagar fyra fartyg afgått under svensk flagg från nordliga Norges hamnar till Sibirien, dock med mycket olika bestämmelse. Två af dessa, ångbåten Fraser, förd af kapten N. Nilsson från Göteborg, och barken Express, kapten Gundersen, hafva nyss lemnat Vadsö hamn med bestämmelse att gå till Jenisej, för att der för hr Sibiria- koffs räkning intaga ungefär 40,000 pud hvete, 500 pud talg och något hafre, hvilka varor finnas upplagda i en simovie nära flodens utlopp. Såsom Ni torde känna har ej hr Sibiria- koff härmed afsett något egentligt handelsföretag, utan endast önskat verkligen för export från Sibirien öppna den på senare tider mångomtalta handelskommunikationen sjöledes mellan Sibirien och Europa. De första varorna importerades denna väg af mig under min andra Jenisejfärd 1876. Dessa båda fartygsfärder stå så till vida i sammanhang med Vega-expedi- tionen, att jag haft öfverinsigten öfver ångbåten Frasers ut- | 1 Då det är önskligt, att i samlingen af Vega-expeditionens vetenskap- liga arbeten äfven finnes tillgång till tidsuppgifter rörande expeditionens förlopp, och då dessutom de här meddelade rapporterna utgöra de första officiella berättelser om expeditionens arbeten och såsom sådana blifvit åter- gifna i en mängd in- och utländska tidskrifter, så har jag ansett det riktigast att äfven här införa dem i deras ursprungliga form. 4 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. rustning och ombesörjt förhyrandet af Express. Dessutom har hr Sibiriakoff tillåtit det sistnämnda fartyget att oafsedt en mindre qvantitet salt, bestämd för fiskerierna vid Jenisej, för expeditionens räkning från England medtaga 380 tons kol. Vega och Lena kunna derför vid Jenisejs mynning börja sin färd vidare längs Asiens nordkust med fullt kolförråd, en för expeditionens framgång synnerligen lycklig omständighet. Det tredje fartyget Lena är en liten ångbåt, nybygd vid Motala af bessemer stålplåt. Det föres af kapten Chr. Johan- nessen och har åtta mans besättning, till största delen för- hyrd i Norge. Dess bestämmelse är att åtfölja Vega till myn- ningen af Lenafloden och sedan gå uppför denna till staden Jakutsk. Fartyget för k. svenska segelsällskapets flagg och innehar ingen annan last än proviant för 16 månader och kol. Oaktadt sin ringa storlek har det redan under en storm med svår sjö på uppresan från Göteborg till Tromsö visat sig så- som en utmärkt sjöbåt. Lena kan intaga kol för en ganska lång tid, utmärker sig genom sina vackra proportioner och gör i alla hänseenden heder åt den verkstad, från hvilken den utgått, och åt de ingeniörer, som uppgjort ritningarna.! Den blir så till vida af nytta för hufvudexpeditionen, som den endast sticker sex fot djupt och derför med större trygghet än den djupgående Vega kan röra sig i det närmast kusterna grunda sibiriska Ishafvet. Vid reseplanen för Vega bebhöfver jag ej länge uppehålla mig, enär densamma redan blifvit utförligen framstäld i min 1 flere af landets tidningar intagna inlaga till Kgl. Maj:t rörande understöd för expeditionen från k. flottan, isynnerhet som jag ej ansett nödigt att vidtaga någon annan ändring i nämnda reseplan än den att gå in i Kara-hafvet ej genom Matotschkin- sundet, utan genom Jugor-sundet. Detta sunds vestra del har blifvit bestämd till första mötesplats för den lilla arktiska eskader, som nu lemnat den skandinaviska halfön. Vega är för hr Grosshandlaren väl bekant. Dess inköp och utrustning kostar betydligt mer än de tre andra fartygens sammanlagdt, men så är det ock det ståtligaste och bäst ut- rustade fartyg, som hittills från Sverige utgått till de arktiska farvattnen. Tack vare de rika medel, som så frikostigt stälts till mitt förfogande, har fartyget vid k. flottans station i Karls- krona kunnat erhålla en genomgående öfverhalning till skrof, " Första förslagsritningen är af ingeniör Runeberg från Finland. Seder- mera hafva dock under byggandet vid Motala verkstad åtskilliga förändringar vidtagits, isynnerhet i afseende på maskinen. VEGA -EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. d rundhult, rigg, inredning och maskin, verkstäld med särskildt afseende på fartygets bestämmelse och med den omsorg och samvetsgrannhet, med hvilka dylika arbeten pläga vid k. flot- tans varf utföras. Provianteringen är beräknad för två år och verkstäld af fartygets chef löjtnant Palander efter samråd med dr A. Envall och med ledning af den erfarenhet, vi vunnit under den svåra öfvervintringen på Spetsbergens nordkust 1872—1873. Manskapets beklädnad är behörigen öfvervakad. Rikligt förråd af reservkläder finnes. Pelskläder äro inköpta, förnäm- ligast i Tromsö. Liksom alla föregående från Sverige afgångna arktiska expeditioner har äfven denna af kongl. Vetenskapsakademien omfattats med det största intresse. Från denna institution och riksmuseet hafva vi äfven nu erhållit synnerligen rika bidrag till vår vetenskapliga utrust- ning. Hvad som på detta håll ej kunnat erhållas har genom köp anskaffats för expeditionens egna medel. BSärskildt må omnämnas, att expeditionen inköpt en dyrbar hydrografisk utrustning, modellerad efter den, som professor F. Ekman an- vändt vid de hydrografiska arbeten, som under de senare åren på statens bekostnad verkstälts i Östersjön. Öfverhufvud är vår vetenskapliga utrustning snarlik den för expeditionen 1872—1873. Dock hafva sådana förändringar vidtagits, som ändrade förhållanden betinga, i det denna expedition har till bestämmelse att besöka ett till naturbeskaf- fenhet, djur- och växtlif förut nästan fullkomligen okändt haf, något som icke var förhållandet vid 1872—1873 års färd. Jag har derför denna gång ansett mig böra fästa mera afseende vid hydrografiska, zoologiska och botaniska undersökningar, än som fallet var under en expedition, hvars arbetsfält ut- gjordes af ett i naturhistoriskt afseende redan då så väl kändt område som Spetsbergens nordkust. Vegas besättning utgöres af 30 personer, deribland nio officerare och vetenskapsmän. Dessutom medföljer ett ombud för hr Sibiriakoff till Jenisej. Han skall der öfvervaka inlast- ningen af säden på Fraser och Express samt derpå med något af dessa fartyg återvända till Europa. I förmodan att detta års milda vinter berodde derpå, att föga is drifvit ned från polarhafvet, har jag fruktat för ett svårt isår. Denna fruktan tyckes emellertid lyckligtvis vara öfverflödig. Hvita hafvets nordöstra kust har enligt uppgift af en derifrån återkommen norsk köpman detta år varit tidigare 6 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON, is- och snöfri än förut i mannaminne, och äfven från Kariska hafvet hafva gynsamma underrättelser om årets isförhållanden ingått med en derifrån återvänd norsk fångstman. Jag tror mig derför kunna uttala den förhoppning, att jag vid afsänd- ningen af nästa bref från Jugor-sundet och Jenisejs mynning skall kunna meddela expeditionens frikostige befordrare och gynnare goda underrättelser om utsigten för färden vidare. Om bord på Vega, till ankar i Dicksons hamn vid Jenisejs mynning, den 7 augusti 1878. I går kastade Vega, Fraser och Express ankar härstädes. Lena har blifvit efter af anledning, som jag längre fram skall anföra, men hitväntas hvarje ögonblick. Vega håller som bäst på att från Express, hvilken, som herr Grosshandlaren torde erinra sig, lastat kol för expeditionens räkning i London, in- taga så mycket kol som möjligt. Sedan kolningen afslutats, skola fartygen, som hittills följt samma stråt, skiljas, — Fraser och Express för att gå ett stycke uppför flodmynningen, der intaga säd och talg och sedan 1 medlet af september återvända till Europa, Vega och Lena för att fortsätta deras färd norr- och österut. Ett tillfälle erbjuder sig således att med Fraser sända till hemmet några underrättelser om expeditionens gång hittills. Det är med denna lägenhet jag nu skrifver detta bref. Såsom herr Grosshandlaren redan vet, gick början af vår färd långsamt. Vi blefvo uppehållna af storm och motvind vid Måsö till den 25 juli om aftonen, då vi ändtligen kunde lyfta ankar. För att undvika den ytterligt svåra sjö, som föregående dagars hårda storm framkallat, togs vägen till en början genom Magerö-sundet förbi Nordkyn. Derifrån sattes kurs på Södra Gussinnoi Nos (Gåskap) vid Novaja Semljas vestkust. Oaktadt jag, såsom jag förut omnämnt, ämnade gå in i Kara-hbafvet genom det sydligaste sundet, Jugor schar, stäldes kursen så nordligt, emedan erfarenheten visat, att så mycket drifis ofta långt in på sommaren drifver af och an i bugten mellan Waigatsch-öns vestkust och fasta landet, att - i VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. seglatsen i dessa farvatten derigenom lätt försvåras, ifall man ej angör Novaja Semljas vestkust ungefär vid Gåslandet och derifrån följer vestra stranden af Novaja Semlja och Waigatsch- ön till Jugor schar. Detta år var denna försigtighet onödig, emedan vi nådde Jugor utan att se spår af is. Efter en till följd af hård vind och ytterligt våldsam sjö försvårad seglats fingo vi natten mot den 29 Novaja Semlja i sigte. Vädret blef nu härligt. Vi ångade vidare längs med kusten till Jugor schar, der ankaret fäldes vid samojedbyn Chabarova den 30 på eftermiddagen. Vid inloppet till sundet mötte vi Fraser, som gått ut att söka reda på oss, för den händelse vi under stormen hade blifvit nödgade att ankra i någon annan hamn vid Waigatsch-öns vestkust än den öfver- enskomna vid Chabarova. Fraser och Express hade redan den 13 lemnat Vadsö och sedan den 20 legat för ankar här- städes. Ej heller de hade sett till någon is. Lena saknades ännu, och vi voro något oroliga, huru den lilla ångbåten hade kunnat reda sig i den höga sjö, som mötte på andra sidan Nordkyn. En brottsjö hade till och med på den stora Vega slagit öfver relingen och brutit sönder en af de på däck sur- rade kistorna, märkvärdigt nog utan att skada en enda af de 1 kistan inpackade termometrar, flaskor och glasrör. Vår fruktan var obefogad. Den 31 kastade äfven Lena ankar bredvid de andra fartygen. Orsaken till dröjsmålet hade varit en kompass- deviation, hvilken, till följd af jordmagnetismens ringa hori- sontela intensitet i dessa nordliga breddgrader, var större än den, som erhölls vid de undersökningar, som för ändamålet anstäldes innan afresan från Göteborg. Genast vid ankomsten till Chabarova gick dr Stuxberg ut med draggningsbåten och hemförde rika prof på sundets djur- lif, hvaribland må nämnas kiselspongior stora som tvätt- svampar, en mängd mollusker o. s. v. Från infödingarne er- hölls genom köp en vacker samling af sikar, laxar, flundror, simpor m. m. Dr Kjellman insamlade nya bidrag till ställets flora och sysselsatte sig med studier af de arktiska fanerogama växternas morfologi och utvecklingshistoria, en hittills föga beaktad, men efter hvad Kjellmans här började undersökningar synas visa högeligen intressant fråga, nödvändig att få grund- ligt utredd för en riktig uppfattning af det arktiska växtlifvet. Löjtnant Nordqvist sökte insamla bidrag till traktens ytterst fattiga insektfauna, dr Almqvist undersökte enligt den Holm- orenska metoden samojedernas färgsinne, som i allmänhet be- fans väl utveckladt, löjtnant Palander profvade sin fotografi- S NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. apparat och löjtnant Hovgaard sina magnetiska instrument. Med få ord: vi sökte så godt som möjligt begagna den korta tid det medgafs oss att uppehålla oss vid detta ställe. För att jämföra kronometerns gång under denna resa och färden 1875, då vi äfven några dagar uppehöllo oss härstädes, togos af löjtnant Bove och mig solhöjder vid den förra observations- punkten, den lilla här belägna kyrkan. Jag inköpte drägter, huågeråd m. m. af samojederna för temligen höga priser — den minsta myntenhet,! som här begagnas, tyckes vara pap- persrubeln — Bland annat frågade jag, om jag ej kunde få köpa några »gudar». I början svarade man mig undvikande, men slutligen lät en gammal samojedqvinna förmå sig att visa mig några. De togos upp ur en säck, der de voro omsorgs- fullt inpackade i renskinnsstöflar. Efter ytterligare öfvertalning lyckades jag förmå gumman att för sju rubel sälja mig några stycken. Hvar och en af dessa "hade olika bestämmelse och olika utseende. En bestod t. ex. af en sten, som med tillhjelp af granna lappar var förvandlad till en slags docka, en annan var en likadan docka med ett ansigte af en kopparplåt, en tredje bestod endast af en miniatyrpesk, en fjerde var en liten skinndocka behängd med örhängen och perlor. Öfverhufvud liknade dessa af samojederna med vördnad dyrkade gudar de trasdockor, som bondbarnen hos oss stundom förfärdiga utan tillhjelp af hjelpmedel från handelsbodarne i städerna. Chabarova bebos om sommaren af nio ryska husbönder, som om våren hitkomma från Pustosersk, hvarest de hafve sina hustrur och barn. De återvända om hösten. Under uppe- hållet vid Chabarova sysselsätta sig ryssarne med byteshandel med samojederna, fångst och fiske samt renskötsel. Varorna hitforslas och återforslas till Pustosersk med renar på nartor öfver tundran. En del af samojederna tyckes vara i tjenst hos ryssarne. Ryssarne bo i låga, torftäckta trähus, samo- Jjederna i tält af renskinn, till formen liknande lapparnes. Ryssarne hafva tillsammans bildat ett bolag för fångst af hvit- fisk (Delphinapterus leucas), fördeladt på 22 lotter, af hvilka tvänne äro bestämda för St. Nikolaus, på det att helgonets välsignelse måtte hvila öfver företaget. Detta oaktadt har fångsten detta år slagit illa ut. Osämja har nämligen upp- stått mellan deltagarne, till följd hvaraf de fattigare bland dem vägrat deltaga i arbetet, som härigenom afstannat. !' Den egentliga handeln tyckes här verkställas uteslutande genom varubyte. VEGCA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 9 Sedan handeln med samojederna var afslutad, blefvo vi inbjudna att dricka te hos en af ryssarne. Under samspråket berättade han mig, att en samojedisk offerhög fans på andra sidan sundet, och han erbjöd sig att visa mig vägen till stället. Derjämte omtalade han, att samojederna pläga göra löften och vallfärder till dylika ställen och det oaktadt de voro kristna och såsom sådana deltaga i den kristna gudstjensten. På frågan, huru detta lät förena sig med deras schamanism, för- klarade han, att de betraktade sina afgudar (på ryska bolvan") på samma sätt som ryssarne sina helgonbilder — och han tycktes sjelf ej vara fullt fri från tro på schman-gudarnes kraft. Waigatsch bildar en ganska jämn, ungefär 90 kilometer lång och 40 kilometer bred ö, som för det mesta upptages af en jämn, mot hafvet tvärbrant stupande slätt. Endast på östra sidan tyckes en jordhöjd framgå, hvilken kan betraktas som det nordligaste utsprånget af Ural-bergens nordvestra fortsätt- ning, Pai-Choi. Grunden utgöres på vestra sidan af siluriska kalk- och skifferlager, som på en del ställen äro rikt förste- ningsförande. Slätten är jämförelsevis gräsrik och anses för ett godt renbete, hvarför samojederna om våren drifva sina renar öfver isen hit på sommarbete; om hösten drifvas renarne åter till fastlandet och nödgas då simma öfver det vid den tiden isfria sundet. Sedan gammalt tyckes ön hafva varit rik på offerställen, troligen emedan dessa här varit fredade för olika tänkandes trosnit. Trägudar från dessa offerhögar finnas ock afbildade redan i beskrifningarna öfver holländarnes och engelsmännens resor på slutet af 1500-talet, och många uddar finnas på gamla holländska och ryska kartor betecknade med namnet Afgudaudden eller Kap Bolvan. I en af de gamla holländska resorna erinrar jag mig hafva läst, att samojederna återtogo de gudar, holländarne från en dylik offerhög tagit med i en båt. Äfven vi besökte 1875 en dylik offerhög på Jalmal. Dessa de sista lemningarne af en gudstjenst, som en gång varit spridd bland alla folk, hafva dock ett så stort etno- grafiskt och psykologiskt intresse, att jag ej ville försumma det tillfälle, som här erbjöd sig att ännu en gång med en sak- kummvig till vägvisare besöka ett dylikt ställe. Den 31 gjorde jag derför, åtföljd af dr Almqvist, löjtnant Hovgaard, kapten Nilsson från Fraser och den ryske värden vid gårdagens tekalas, en utflykt öfver sundet till den ifråga- varande offerhögen. Utflykten gynnades af det härligaste väder. ! Ordet betyder egentligen en rå och otymplig afbildning af ett före- mål, första utkastet till en bild. 10 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. Offerhögen var belägen på en udde, som från Waigatsch- ön skjuter ut i vestra mynningen af Jugor schar. Udden be- står af en silurisk kalkplatå, som är endast sparsamt täckt med grus och jord, men detta oaktadt under några veckor af året prålar med en utomordentlig rikedom på blommor af olika slag och färger. Mot hafvet stupar platån med branta kalk- klippor, hvilka på ett par ställen blifvit af frost och vårflod genombrutna, så att de bilda vackra grotthvalf. Det största af dessa hålla samojederna för heligt, och här hade de ursprung- ligen uppfört sin offerhög. Men denna förstördes för omkring 30 år sedan af en nitisk arkimandrit, och nu betecknas den behörigt genom eld och vatten renade offerplatsen med ett grekiskt kors. Vidt och bredt kring detta kors finnas benbitar af offerdjur kringströdda på marken, och bland benen kan man ännu uppleta en eller annan bränd och rostad, jämte jagtens utbyte åt samojedgudarne offrad jernbit. Korset hafva samo- jederna lemnat oantastadt, men i stället hafva de i dess grann- skap utvalt åt sig en ny offerhög. En mängd på pannbenet qvarsittande renhorn voro här uppresta på en tre till fyra fot hög jordhög. Bland dessa horn voro käppar instuckna, på hvilka andra renhorn voro upp- trädda genom ett i pannbenet anbragt fyrkantigt hål. Äfven en mängd andra ben, isynnerhet af ren och björn, lågo upp- staplade på stället. Bland dessa må nämnas skallen och lab- barne af en nyss skjuten björn. Bredvid denna lågo på en sten tvänne begagnade blykulor, tydligen de, med hvilka björ- nen blifvit fäld. Men dessutom lågo ännu andra åt gudarie offrade föremål strödda på offerplatsen, såsom gammalt jern- skrot, bitar af gamla yxor, ett stycke af en munharmonika 0. sS. Vv. På sydvestra sidan om högen fans vidare ett stort antal små träbeläten uppstälda, alla försedda med otympligs utskärningar, hvilka skulle föreställa ögon, näsa och mun. Strax bredvid sågos lemningarne af en eldstad, der offermål- tiden anstälts. Ryssarne berättade, att man vid offrandet ej allenast lät gudarne smaka af offerdjurets blod, utan äfven, när tillgång dertill fans och man ville ställa sig rätt väl med dem, göt bränvin i deras mun. Sedan löjtnant Hovgaard tagit en teckning af offerhögen, lade jag en del renhorn, björnskallar, offrade jernbitar och några af de på marken kringströdda gudarne i en säck, hvilket allt behölls som god pris. Sjelfva offerhögen blef dock oska- dad, och jag förmodar att blifvande vallfärdande knappast skola kunna märka den försigtiga skattning, som deras rika VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 1 oudaförråd undergått. Oaktadt ryssen dagen förut i afseende på samojedgudarnes kraft visat sig som en fullständig skep- tiker och bedt mig taga med mig så många guda-trästickor jag behagade, blef han dock nu något illa till mods, ända tills jag på hans begäran blidkat de förfördelade genom att sjelf lemna en skärf till offerhögen i form af tvänne mellan ett par stenar i högen nedlagda silfverslantar. Tydligen lugnad häraf, visade min vägvisare mig nu till en gammal samojedgraf, belägen vid stranden af en liten insjö, som skildes från hafvet af ett smalt sandnäs. Jag lät genast bära en liten medtagen jolle öfver sandnäset och rodde till stället. Samojedgrafven bestod af en omsorgsfullt af bjelkar hopfogad kista, som med pålar och tvärslår var fästad vid marken. Framför kistan låg omstjelpt en samojedsläde. TI graf- ven funnos jämte samojedskelettet lemningar af den dödes klä- der, en uppsättning af de husgerådssaker, som ansetts behöf- liga i den andra verlden, m. m. Under tiden hade dr Alm- qvist gjort en rik skörd bland Waigatsch-öns förut nästan okända laf-flora och bland dess rika fanerogamvegetation. Dessutom hade en ortbestämning erhållits på den märkvärdiga udden. Mycket nöjd med utbytet, återvände jag på aftonen till Chabarova, der alla fartygen nu lågo förankrade. Följande morgon den 1 augusti lyfte den lilla eskadern ankar och ångade eller seglade öster ut genom Jugor schar till Kara-hafvet. Detta var fullkomligt isfritt. Vädret var vackert — vinden för det mesta svag och skral, så att Fraser nödgades bogsera Express, hvarigenom framfärden något för- dröjdes. För att, så vidt möjligt var, godtgöra den tidsförlust, som uppkom härigenom och genom de lodningar och dragg- ningar, som löjtnant Palander med tillhjelp af löjtnanterne Bove och Brusewitz 4 gånger dagligen anstälde från Vega, lät jag trenne af expeditionens deltagare, dr Almqvist, löjtnanterne Hovgaard och Nordqvist, gå om bord på Lena, med order att med detta lilla och jämförelsevis snabbgående fartyg gå förut, landstiga i det sund, som åtskiljer Hvitön (Beli ostrow) från Jalmal, uppehålla sig der för naturhistoriska undersökningar i 36 timmar och sedan resa vidare den lämpligaste vägen till den hamn, der vi nu ligga för ankar, och som bestämdes till samlingsplats för samtliga fartygen. De öfriga tre fartygen fortsatte den en gång faststälda kursen. Länge såg det ut, som om jag skulle blifva i tillfälle att härifrån rapportera: »vi hafva nått Jenisej utan att möta ett isstycke». Men vid framkomsten till Hvitöns breddgrad upp- 12 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. hörde sjögång och vind plötsligen på ett sätt, som tydligen angaf grannskapet af is. Kort derpå mötte vi äfven vidsträckta fält af drifis, hvilken dock var så sönderfrätt och så gles, att den icke bildade något verkligt hinder för våra fartyg. Af större olägenhet blef en svår tjocka, som hindrade oss att genom solobservationer noggrant bestämma fartygets läge i det grunda farvattnet närmast Hvitön, och derigenom föran- leddes åtskilliga krokar i fartygets kurs, hvilka eljest kunnat undvikas. Tidtals förlorade vi nu våra följeslagare ur sigte. Strax sedan vi kommit öster om Hvitön upphörde isen åter fullkomligt. En tämligen hård och knapp vind började nu blåsa, medförande rikligt regn och tjocka, som försvårade angörandet af land. Detta fingo vi i sigte den 6 augusti kl. 3 på morgonen. TI anseende till den svåra tjockan ansåg löjt- nant Palander det dock ej vara rådligt att genast gå in mellan de många holmar och skär, som omgifva den egentliga, ännu ej kartlagda hamnen, utan han kastade i stället ankar i lä af en utanför belägen holme. Till vår glädje sågo vi nu äfven såväl Express som Fraser komma seglande och ångande in från hvar sitt håll till Vegas ankarplats. Senare på dagen, när dimman något lättat, och nödiga lodningar från en af ångsluparne blifvit utförda, flyttades alla tre fartygen till en annan plats mellan holmarne, en från alla håll fullkomligt skyddad, och dock från flere håll tillgänglig, rymlig hamn, å ena sidan begränsad af fasta landet, å andra sidan af en mängd större eller mindre klippholmar. TI af- seende å naturbeskaffenheten lemnar denna hamn intet öfrigt att önska — naturligtvis på klimatet när. Stället, som för första gången besöktes af ett verkligt sjögående fartyg 1875 och då af mig benämndes »Dicksons hamn»>, är tydligen be- stämdt att i en framtid blifva en hufvudexportort för Sibiriens produkter. Såsom hamn är det i alla hänseenden att föredraga framför längre uppför floden belägna ankarplatser. I geologiskt hänseende är trakten ganska enformig, enär alla klipporna bestå af en plutonisk bergart, snarlik den som så rikligt träffas på Spetsbergen. Äfven djurlifvet i vattnet är till följd af dettas ringa salthalt fattigt. Deremot hoppas jag, att botanisterna skola göra rikt utbyte. Slätterna och dälderna mellan klipporna äro betäckta med en blomsterrik fanerogamvegetation, som redan bär en sibirisk prägel, och sjelfva klipporna äro klädda med en rik vegetation af lafvar, en växtgrupp som hittills nästan alldeles icke blifvit studerad vid Asiens nordkust, och som bör för hemlandets forskare VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 13 blifva af särskildt intresse genom jämförelse med den så utom- ordentligt väl studerade lafvegetationen på den skandinaviska halfön, Grönland och Spetsbergen. Genast vid vår hitkomst fälde löjtnant Palander en stor och synnerligen fet isbjörn, och under dagens lopp hafva yt- terligare tvänne björnar blifvit fälda. En mängd vildrenar beta på de omgifvande grässlätterna. De hafva dock hittills med föga framgång jagats af våra skyttar. Fågellifvet är fat- tigt, åtminstone i jämförelse med det, vi varit vana att möta i andra arktiska trakter. Just nu hör jag från däck: »Lena kommer»; alla fartygen äro således om några minuter åter församlade i samma hamn. Redan i morgon komma Fraser och Express att lemna oss, för att gå till deras bestämmelseort ett stycke uppför floden. Äfven Vega och Lena böra då vara segelklara. Men för att löjtnant Bove skall hinna kartlägga hamnen och för att låta våra naturforskare få tid till några ytterligare utflykter, ämnar jag dock uppskjuta resan härifrån till lördag morgon. Någon tidsförlust bör härigenom icke uppstå, enär Asiens nordkust knappast torde vara isfri före månadens slut. Om några dagar bör således den omtvistade frågan, om Kap Tscheljuskin detta år kan passeras eller ej, vara löst. Jag byser fortfarande de bästa förhoppningar, hvilka ytterligare stärkas af det fullkom- ligt isfria haf, som omgifver oss. Men isen är en oberäknelig stormakt, och för den händelse denna skulle visa sig allt för fiendtlig, skall jag söka ställa. så till, att detta års expedition, huru det än går med dess hufvudmål, skall genom allvarliga vetenskapliga undersökningar i de trakter, expeditionen be- söker, värdigt ansluta sig till föregående svenska forsknings- färder i den höga norden. 14 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. 3. Om bord på Vega, öster om Kap Tscheljuskin, den 20 augusti 1878. Vi hafva nyss kringseglat Kap Tscheljuskin. Efter hvad det synes, kommer is icke att hindra färdens fortsättning åt- minstone till Lenas mynning. Der kommer Vega att skilja sig från sin trogna följeslagarinha hittills, ångbåten Lena, som skall segla uppför floden till staden Jakutsk. - Jag har derför all utgigt att om några dagar kunna öfver Jakutsk och Irkutsk tillsända herr Grosshandlaren den berättelse om resan från Dicksons hamn hit, som jag nu börjar nedskrifva. Jag kan till min stora glädje börja med: allt så bra som möjligt. Efter Frasers och Express” afresa på morgonen den 9 till simovierna ett stycke längre uppför floden lät jag Vega ännu dröja ett dygn qvar vid Dicksons hamn, för att bereda löjt- nant Bove tillfälle att afsluta kartläggningen af denna ypper- liga, från alla håll skyddade och derför, som jag hoppas, för framtiden vigtiga hamnplats. Vega och Lena lättade således först den 10 aug. på morgonen ankar för att fortsätta färden. Kursen stäldes till de vestligaste af Kamenni-öarne, belägna utanför Pjasinas mynningsvik. Himmeln var molnhöljd; luf- tens temperatur ända till + 107,4 C.; vattnets i början + 107, sedan + 8”, dess salthalt obetydlig. Ingen is syntes under dagens lopp. Gynnad af en frisk bris från SO kunde Vega derför med fullt utspända segel anträda sin färd. Längre fram på dagen började dock hafvet betäckas af en dimma. Detta Dödade oss att framgå med stor försigtighet, isynnerhet som vi under dagens lopp seglade förbi en mängd smärre öar, hvilka icke finnas utsatta på sjökortet. Vackert väder och isfritt haf gynnade äfven den följande dagens färd. Men dimman blef nu så tät, att vi redan på morgonen måste för några timmar lägga till vid en af de många små öar, som vi mötte på vår väg. Ön -bestod af en låg gneishäll, endast sparsamt täckt af grus, som dels var fullkomligt kalt, dels beklädt af en ytterst torftig vegetation af förkrympta mossor och fanerogamer. Deremot hade den i dessa trakter under sommarmånaderna rådande fuktiga väder- leken på stenar och berghällar framkallat en yppig lafvegeta- tion, som lemnade dr Almqvist en rik skörd. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 15 Hafvets vatten var föga salt, åtminstone på ytan, och hafsalger saknades derför nästan fullständigt, hvaremot botten- skrapan lemnade åt zoologerna ett ej ringa utbyte af till en del rena hafsformer. På eftermiddagen (den 11 aug.) hade vädret något klarnat, så att vi kunde segla vidare. En och annan isbit syntes nu, och om natten tilltog isen i oroväckande grad, dock ej i så- dan mängd, att den verkade ofördelaktigt på seglatsen. Sna- rare gagnade den derigenom, att den dämpade hvarje spår till sjögång, en omständighet som var synnerligen fördelaktig för de undersökningar af hafvets temperatur på olika djup och de draggningar, som tvänne gånger dagligen anställas från far- tyget. Isen utgjordes nästan uteslutande af bayis, så sönderfrätt, att den snarare bestod af sammanhängande issörja än af verk- lig is. Det var tydligt, att den om några dagar skulle vara fullkomligt försvunnen. Oaktadt en så svår dimma tidtals sänkte sig öfver hafvet, att fartygen med ångpipans hjelp måste taga reda på hvarandras läge, fortsatte vi vår färd mot nord- ost längs en okänd väg, uppfyld af holmar och förmodligen äfven undervattensgrund, ibland, då dimman blef för tjock, läggande till vid någon grundis, något större isflak eller nå- gon af de större eller mindre holmar, hvilka mellan Dicksons hamn och "Kap ”'Tscheljuskin bilda en skärgård längs med hafskusten. Att vi under denna seglats icke en enda gång stötte på grund, är ett vackert bevis på det utmärkta sätt, på hvilket fartygets navigering sköttes af löjtnant Palander och under hans erfarna ledning af de vid vaktgöringen biträ- dande officerarne löjtnanterne Brusewitz och Hovgaard. Småningom började vattnets salthalt att tilltaga, dess temperatur att minskas. Samtidigt blef äfven det organiska lifvet på hafvets botten rikare, så att t. ex. dr Stuxberg med svabeln under natten mellan den 13 och 14 aug., medan far- tyget låg förtöjdt vid ett drifisflak, upphämtade en mängd praktfulla rena hafsformer, t. ex. stora exemplar af den märk- värdiga krinoideen Alecto Eschrichtii, en mängd sjöstjernor (Asterias Linckii och panopla), pyknogonider o. s. v. Dragg- ningarna nära land började äfven nu att lemna dr Kjellman åtskilliga större hafsalger. Deremot var det högre växt- och djurlifvet på land ännu så fattigt, att kusten här bildar en fullständig ödemark i jämförelse med Spetsbergens och vestra Novaja Semljas klippstränder. Alkor, rotges, lunnar, tejstar och tärnor, som vid Spetsbergen möta i tusen och åter tusen 16 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. tal, saknas här fullständigt. Måsar och tjufjon (Lestris), hvilka der bort med sitt ständiga pladder och skrik och kif om ma- ten uppfylla luften, förekomma här endast sparsamt, hvardera med tvänne arter, och det förefaller, som om de här skulle gräla mindre med hvarandra. Endast snösparfvar, sex eller sju arter vadare och några gåsarter träffas på land i någon större mängd. Lägger man härtill en eller annan ripa, en fjälluggla (Strix nyctea) och en falkart, så är traktens hela fågelfauna uppräknad, åtminstone så vidt vi hunnit taga reda på densamma. Af varmblodiga djur i det utanför liggande hafvet mötte oss endast tvänne hvalrossar, några storkobbar (Phoca barbata) och en hop snaddar (Ph. hispida). Fisk före- kommer här sannolikt i riklig mängd. Ett synnerligen märkligt fynd måste jag ännu omtala. Medan fartyget låg förtöjdt vid ett af de få drifisstycken, som vi träffade af tillräcklig styrka och storlek att bära ett tiotal man, gick jag jämte löjtnant Nordqvist ned på isen för att se åt, om jag ej här kunde finna något spår af det märkvärdiga stoft af kosmiskt ursprung, som jag träffade 1872 på isen vid Spetsbergens nordkust. Något dylikt kunde jag ej här få rätt på. I stället fästade löjtnant Nordqvist min uppmärksamhet på några gula fläckar på snön, hvilka jag, i tanke att de här- rörde af något diatomacéslam, bad honom samla och lemna till undersökning åt någon af expeditionens "botanister. Vid den undersökning, som med anledning häraf anstäldes, befans det dock, att man här icke hade att göra med något organiskt ämne, utan med en grofkornig sand, som uteslutande består af ganska vackert utbildade kristaller af ända till ett par milli- meters genomskärning. Jag har ännu ej haft tid och lägenhet att närmare undersöka dem, men kan såsom van mineralog se, att man här ej har att göra med något vanligt terrestriskt mineral, kanske dock med ett under den stränga vinterkölden från hafsvattnet utkristalliseradt ämne. Den 14 till 18 augusti lågo vi, under väntan på klart väder, för ankar i en i sundet mellan Taimyr-ön och fasta landet belägen ypperlig hamn, som jag benämnt Aktinia- hamnen, med anledning af den mängd aktinior, skrapan här bragte upp från hafsbottnen. Landet var snöfritt och täckt med en grågrön växtmatta, bildad af en tät blandning utaf gräsarter, mossor och lafvar. Artantalet af fanerogama växter var ytterst ringa; moss- och isynnerhet lafvegetationen deremot riklig nog. Det hela bildar tydligen ett renbete vida bättre än det, som finnes i de renrika VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 17 dälderna i Belsound, Isfjorden och Storfjorden på Spetsbergen. Några ryska fångstmän hafva helt säkert ej på ett århundrade besökt dessa trakter, och dock sågo vi här endast några få renar, beklagligen allt för skygga för våra jägares ihärdighet. Kapten Johannessen tillskref kanske med rätta detta förhållande den omständigheten, att varg finnes i trakten. Han sade sig nämligen hafva sett vargspår och en nyss af varg dödad ren. Med den medförda ångslupen gjorde löjtnant Palander, be- ledsagad af löjtnant Hovgaard, några utflykter för undersök- ning af sundet, som skiljer Taimyr-ön från fasta landet. Detta sund befans för grundt och orent, den i sundet mot vester gående strömmen för stark, för att Vega med säkerhet skulle kunna denna väg framtränga till Taimyr-viken. Deremot kan jag, för den händelse en observationsstation ej skulle kunna upprättas vid sjelfva Kap Tscheljuskin, förorda Aktinia-hamnen till stationsort för de meteorologiska iakttagelser, som enligt det Weyprechtska förslaget samtidigt skulle anställas på en mängd ställen i den höga norden. Hamnen bildar nämligen en från alla håll skyddad bugt med god ankarsättning. Oaktadt den rådande dimman ännu ej skingrats, lyfte Vega och Lena åter ankar den 18, för att fortsätta sin färd mot Kap Tscheljuskin. Den erfarenhet vi sedermera vunnit rörande väderleksförhållandena i dessa trakter visar, att vi gjort rätt; man hade sannolikt fått vänta på klart väder tills hafvet åter blifvit isbelagdt. Vi ångade fram längs med Taimyr-öns vestra strand. Denna omogifves af en mängd öar, som ej finnas utsatta på kartan, och är möjligen sjelf af sund delad i flere delar. För öfrigt tyckes Taimyr-öns nordspets ej gå så långt mot norden som kartorna angifva. Is mötte vi endast i ringa mängd och blott bayis, så sönderfrätt att man knappast såg ett enda stycke starkt nog att bära ett par man. All denna is måste snart vara bortsmält. Sjelfva Taimyr-bugten var nästan isfri. Vi fingo till och med åter under färden öfver densamma pröfva en svag sjögång. Den 19 augusti fortsatte vi att ånga och segla längs kusten af Tscheljuskin-halfön, fortfarande i en ytterst tät dimma, hvil- ken endast stundtals skingrades så mycket, att landkonturerna kunde urskiljas. Under dagens lopp ångade vi förbi ett vid- sträckt fält obruten is, som upptog en bugt på vestra sidan af Tscheljuskin-halfön. I dimman syntes isen genom den hägring, som framkallades af strålbrytningen vid horisonten, grof och hög, men då vi framkommit till sjelfva iskanten, visade det 2 18 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. sig, att äfven denna fasta is var nästan lika sönderfrätt som den, hvilken bildade de isstrimlor, hvilka då och då mötte oss på hafvet. Dimman hindrade oss att se långt, och jag befarade redan, att Asiens nordligaste udde skulle vara så omgifven, att vi ej skulle kunna landa på densamma. Snart skymtade dock åter en isfri udde fram i nordost. En liten mot norr öppen, för tillfället isfri vik skar här in i landet. I denna kastade far- tygen kl. 6 e. m. den 19 augusti ankar under flaggning och salut från en af de små kanoner Vega medförde. Vi hade nått det första målet för vår färd — den gamla verldens nord- ligaste udde. Luften hade klarnat, och udden låg framför oss solbelyst och snöfri. Liksom vid ankomsten till Jenisej 1875, mottogos vi äfven här af en stor isbjörn, som redan innan ankaren blifvit fälda sågs från fartygen gående af och an på stranden, då och då blickande och nosande ut åt viken, tydligen i afsigt att få reda på, hvilka objudna gäster nu nalkades en trakt, der björnen förut öfvat ett obestridt herravälde. Skrämd af sa- luten tog han dock hastigt till flykten och undgick derigenom våra jägares kulor. För att få en astronomisk ortbestämmelse på denna vigtiga punkt och för att lemna våra zoologer och botanister tillfälle till några exkursioner dröjde jag här till följande middag. Kap Tscheljuskin bildas af en låg udde, som är delad i tvänne delar af den vik, der fartygen kastat ankar. En bergs- höjd med långsamt sluttande sidor löper från den östra stran- den parallelt med kusten mot söder. Enligt ungefärlig beräk- ning af de astronomiska iakttagelserna och triangelmätningar som gjordes, är den vestra udden belägen vid 77? 36' 37” N. Lat. och 103? 25,5' Long. O. från Greenwich, den östra åter något nordligare, nämligen vid 77? 41' N. Lat. och 104 1' O. Long. Inåt landet tyckas bergen småningom resa sig till en höjd af 1000 fot. Såväl denna bergshöjd som slättlandet voro nästan snöfria. Endast här och der syntes stora, hvita snö- fält på fördjupningarna i bergets sidor eller i någon djupare, smal klyfta på slättlandet. Vid sjelfva stranden stod dock is- foten ännu qvar på de flesta ställen. Marken på slättlandet består af lerfält, som dels äro nästan kala och sönderspruckna 1 mer eller mindre regelraässiga sex- sidiga rutor, dels täckta af en likadan af gräs, mossa eller lafvar bildad växtmatta som den, hvilken mötte oss på de ställen, der vi de föregående dagarne landat. Bergarten var VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 19 dock ej här granit, utan upprättstående, ej försteningsförande skifferlager, rika på kristaller af svafvelkis. På ytterudden genomkorsades skifferlagren af mäktiga qvartsgångar. Af fa- nerogamer kunde dr Kjellman här endast upptäcka 24 arter, de flesta utmärkta genom en synnerlig benägenhet att bilda täta, halfklotformiga tufvor. Äfven lafvegetationen var enligt dr Almqvist enformig, ehuru yppigt utvecklad. Det såg nästan ut, som om Tscheljuskin-halföns växter härifrån försökt vandra vidare mot norr, men då de mött hafvet stannat på den allra yttersta udden. Här fann man nämligen på ett mycket litet område nästan alla de växter, såväl fanerogamer som krypto- gamer, som landet hade att bjuda på, och många af dem sökte man förgäfves längre upp på slätten. Djurlifvet på land täflade med det högre växtlifvet i fat- tigdom. Af foglar syntes endast en mängd simsnäppor, några Tringa-arter, en lom, en ytterst talrik skock taflackor (Anser bernicla), några få ejdrar och lemningar efter en fjälluggla. I det utanför liggande hafvet, som nu på en eller annan kring- drifvande isbit när var isfritt, sågs en enda hvalross, tvänne stim belugor (Delphinapterus leucas) och några få småsälar (Phoca hispida) — äfven det var här tydligen ytterst fattigt på varmblodiga djur. Deremot upphämtade skrapan från hafvets botten åtskilliga större alger (Laminaria Agardhi m. fl.) och en mängd lägre djur, hvaribland mycket stora exemplar af Idothea entomon, en isopodart som äfven förekommer i Öster- sjön och våra större insjöar, och som anses utgöra ett bevis derför, att dessa under istiden sammanhängt med Ishafvet. Algskörden var så till vida af intresse, som den lemnade ett ytterligare bevis på oriktigheten af den åsigt, som länge varit rådande, att det Sibiriska Ishafvet helt och hållet skulle sakna högre alger. Under segling mellan Kap Tscheljuskin och Olonek den 21—26 augusti 1878. Då Vega den 20 augusti middagstiden lättade ankar, var hafvet i det närmaste granskapet af Asiens nordudde så isfritt, att jag hoppades, det vi skulle hafva öppet vatten ej allenast längs kusten, som ett stycke på andra sidan om Kap Tschel- juskin drager sig mot söder, utan äfven rätt öster ut ända 20 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. till de Nysibiriska öarna. I enlighet med expeditionens pro- gram stäldes derför kursen i rättvisande O. t. S., bland annat i hopp om att på denna väg träffa en vestlig fortsättning på den Nysibiriska ögruppen. Den 20 och 21 augusti ångade vi i den ifrågavarande rikt- ningen fram bland drifis, hvilken fortfarande var mycket spridd, men bildade gröfre och större flak än de, som vi förut mött under resan. Beklagligen försvårades navigeringen af en så tät dimma, att man endast kunde se isfälten och isstyckena i fartygens omedelbara granskap. Det blef härigenom omöjligt att få en öfverblick af isens utsträckning och läge. Efter att natten mot den 22 hafva genomseglat ett temligen tätt drifisfält, kunde vi längre fram på dagen ej komma vidare i ostlig riktning. Kursen stäldes nu mera sydligt, men äfven i denna riktning mötte snart ishinder, åtminstone så vidt man i den täta dimman kunde döma. För att invänta klarare väder lade vi vid middagstiden till vid ett af de större isflaken. På afstånd såg detta groft och starkt ut, men då vi gingo ned på detsamma, befans äfven det så sönderfrätt, att det tydligen inom kort skulle vara alldeles bortsmält. Då det något klarnat, ångade vi vidare. Det varade dock endast en kort stund, innan vi åter nödgades med isankare förtöja fartygen vid ett annat isfält. Det var eljest fara värdt, att vi 1 dimman skulle så in- trassla oss i den islabyrint, i hvilken vi råkat, att den svenska expeditionen skulle drabbas af samma öde som den österrikisk- ungerska för sex år sedan. Tidigt på morgonen den 23 klarnade luften något. De is- ankare, med hvilka vi legat förtöjda, intogos, och vi började åter ånga fram bland isfälten, för att söka öppet vatten. Oaktadt de isfält, som nu omgåfvo oss, voro så sönderfrätta, att vi tyd- ligen ej kunde vara långt från drifisfältets kant, kunde vi dock i den tjocka, som snart ånyo omgaf oss, hvarken åt öster eller söder finna någon passerbar ränna. För att komma ut, återstod oss derför intet annat än att i nordlig och nordvestlig riktning söka nå den öppning, genom hvilken vi seglat in i isfältet. Härtill åtgick nästan ett helt dygn, så att vi först den 23 kl. !/s7 e. m. åter befunno oss i öppet vatten. Djupet, som under våra irrfärder bland isen vexlade mellan 33 och 35 famnar, började nu att minskas, hvilket antydde granskap af land. Detta varskoddes kl. 8 t. 45 m. efter mid- dagen. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 21 Landet utgjordes af den östra Taimyr-halföns nordöstra udde, belägen ungefär vid 76? 30' Lat. N. och 113? Long. O. från Greenwich. Hafvet utanför var på ett afstånd af 15 å 16 minuter fullkomligt isfritt. Sex minuter från land vexlade djupet mellan 6 och 12 famnar. Luften hade klarnat. En nordvestlig bris förde fartyget hastigt utan tillhjelp af ånga fram öfver en fullkomligt smul sjö. Snart blefvo strandafsatserna höga och af den egendom- liga, i pyramidlika koner söndersplittrade form, som utmärker Jenisejs östra strand mellan Mesenkin och Jakovieva. Vackra berg af minst 2000 till 3000 fots höjd syntes ett stycke innan- för stranden. Liksom strandslätten voro sidorna, topparne och högsta krönet på dem alldeles snöfria, om man undantager några få issamlingar af föga utsträckning, som hopat sig i HeskenA klyftor. Äfven några smärre glacierer tycktes före- komma, men de afslutades redan på en höjd, som jag upp- skattar till 800 å 1000 fot öfver hafsytan. Djurlifvet börjar nu blifva mycket rikt. Redan under det vi lågo förtöjda vid isflaken i det nyss omtalade drifisfältet hade dr Stuxberg med trawl-nätet från ett djup af 35 famnar upphämtat en oväntad mångfald af praktfulla marina djur- former, deribland tre exemplar af en på stjelk fästad krinoidé, förmodligen unga individer af Alecto Eschrichtii, hvilken tillika träffades i otaliga fullvuxna exemplar, massor af sjöstjernor (t. ex. Solaster papposus, endeca, furcifer, Pteraster militaris, Astrophyton eucnemis), och af den för öfrigt ytterst säll- synta Molpadia borealis, tvänne bläckfiskar, en kolossal pyk- nogonid af 180 millimeters genomskärning 'm. m. Ej mindre rikt, ehuru med delvis dns former, var det lägre djurlifvet på mindre djup. De här förekommande djuren äro alla tydligen rena ishafs- former, utan någon som helst invandring från sydliga haf, såsom fallet utan tvifvel är med Spetsbergsfaunan. Samlingarna af dem böra derigenom blifva af stort vetenskapligt intresse för de undersökningar, som sedan längre tid tillbaka utförts af Nordens naturforskare rörande de vid våra kuster träffade lefvande och fossila glaciala djurformerna, och som beröra frågor af stor vigt för kännedomen om det sista tidskiftet af jordklotets historia. = Ofta kunde man från fartyget ej se spår till is. Liksom vi förut mött land långt ut, der man på kartorna anger haf, så framseglade vi nu, såsom herr Grosshandlaren af bifogade 22 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. sjökort! kan se, öfver trakter, som på kartorna äro betecknade med land. ; Kl. 11 förmiddagen den 24 augusti varskoddes »land förut om babord>. Det var tydligen den ö, som under namn af Preobraschenski-ön på kartorna finnes utsatt i början af Cha- tangas mynningsvik. Den är dock belägen fyra längdgrader, d. v. s. öfver tio svenska mil längre mot vester än hvad sjö- korten angifva. Då vi kommo närmare, visade sig ön bestå af tvärbrant afslutade horisontala lager, i hvilka jag hoppades finna för- steningar. Dels med anledning häraf, dels för att bereda dr Kjellman och dr Almqvist tillfälle till en landexkursion i denna förut icke af någon vetenskapsman besökta trakt, lät jag fartygen för några timmar kasta ankar vid detta ställe. Den nordöstra, tvärbranta, enligt mätning af löjtnant Nordqvist 300 fot höga strandafsatsen på ön utgör tillhåll för otaliga alkor och krykjor (Larus tridactylus), och, medan an- karet fäldes, varskoddes på stranden nedanför tvänne björnar, som inom kort skötos, den ene af löjtnant Brusewitz, den andre af kapten Johannessen. Öns gräsbevuxna södra slutt- ningar voro täckta af en ganska yppig, artrik vegetation och lemnade derför botanisterna en rik skörd. Utom alkor och krykjor sågos här åtskilliga fjällugglor, stormåsar och tejstar. Af insekter insamlades. en art Staphylinus, trenne exemplar af en Chrysomela-art jämte några diptera, poduror och arachnider. Mitt hopp att i kalklagren finna rikligt med försteningar blef deremot gäckadt. Endast en enda belemnit träffades, an- tydande, att ön består af samma under den sekundära tids- perioden afsatta lager, som upptaga vidsträckta delar af nord- vestra Sibiriens slättland. Otåliga att komma vidare lyfte vi åter ankar kl. 10 e. m. Vi äro nu på 73 å 74? N. Lat., och nätterna börja blifva mörka, hvilket nödgar löjtnant Palander till stor försigtighet vid na- vigeringen, isynnerhet som kusten är osäkert utlagd och det utanför liggande hafvet så grundt, att vi under den återstående färden till Lenamynningen för det mesta endast haft ett djup af 5 å 8 famnar. Deremot hafva vi sedan den 23 på aftonen varit gynnade af ett härligt väder och af ett fullkomligt is- fritt haf. Att döma af den erfarenhet, vi under dessa dagar vunnit, skulle således Sibiriens nordkust under sensommaren icke vara ! Kortet, ett ryskt sjökort af år 1876, är jämte derå införda rättelser här i half skala återgifvet genom bilagda karta. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 23 mer besvärad af is än t. ex. Hvita hafvet under högsommaren. Orsaken härtill är, såsom jag redan i programmet för resan påpekade, att söka i den massa varmt vatten, som de stora sibiriska floderna om sommaren föra ut till hafvet. Dessa för- hållanden belysas närmare af de hydrografiska undersöknin- garna under expeditionens gång. Oberoende af de bestämningar af hafsvattnets temperatur vid ytan, som anställas i sammanhang med de vanliga me- teorologiska iakttagelserna sex gånger om dygnet, hafva vi två till tre gånger dagligen bestämt vattnets temperatur och salthalt vid olika djup. Vid dessa undersökningar, som före- trädesvis verkstälts af löjtnanterne Palander och Bove, har professor Ekmans värmeisolerande vattenupphämtningsapparat blifvit använd. Den arbetar åtminstone vid de mindre djup, 4 hvilka vi varit i tillfälle att pröfva densamma, utmärkt väl. Resultatet har varit följande: Om djupet uppgår till minst 30 meter, vexlar temperaturen på bottnen mellan — 17,0 och — 12,4 C. Vattnets tyngd uppgår derstädes till 1,026 å 1,027, motsvarande en salthalt föga mindre än vattnets i den Atlantiska Oceanen. Vid ytan deremot har temperaturen varit ytterst vexlande. Så t.ex. + 10? vid Dick- sons hamn, + 5,4 något söder om Taimyr-sundet, + 0,8 inne bland drifis strax utanför samma sund, + 3,9 utanför Taimyr- viken, — 01 vid Kap Tscheljuskin, + 4,0 utanför Chatanga båy, + 172 till + 5,8 mellan Chatanga och Lena. Ytvattnets tyngd har under denna tid i en bred ränna vid kusten aldrig öfverstigit 1,023, oftast endast uppgått till 1,01 eller derunder. Det sistnämnda talet motsvarar en blandning af ungefär en del hafsvatten med två delar flodvatten. Dessa tal bevisa ove- dersägligen, att en varm och föga salt ytström från Obs och Jenisejs mynningar framgår först längs med kusten mot nord- ost och sedermera under inflytande af jordens rotation vidare mot öster. Andra likartade strömmar åstadkommas genom Chatanga, Anabar, Olonek, Lena, Jana, Indigirka och Kolyma. hvilka alla utgjuta sitt under Sibiriens heta sommar mer eller mindre uppvärmda vatten i Ishafvet och göra detsamma under en kort tid af året nästan isfritt längs med kusten. Det var en riktig uppfattning af dessa förhållanden, som föranledde mig att framkasta planen för den nu pågående expeditionen. Hittills har allt gått efter beräkning. Måtte nu blott be- räkningarna också framdeles hålla streck, så att jag ännu denna höst kan få den glädjen att från någon bamn vid Stilla Oceanens kust sända telegram till hemlandet. 24 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. Alla deltagarne i expeditionen äro lifvade för detta stora mål och sträfva att hvar på sin plats bidraga till dess för- verkligande. RN - 12' norr om Lenas mynning den 27 augusti 1878. Det var ursprungligen min afsigt att ankra vid Lenas myn- ning. Men god vind och isfritt haf bereda här en så ypperlig lägenhet att fortsätta, att jag ej anser mig berättigad att för- summa den. Vi skiljas derför nu natten mellan den 27 och 28 från ångbåten Lena, för att -härifrån segla direkte till Fadejew-ön, der jag ämnar uppehålla mig några dagar. Der- ifrån fortsättes vidare direkte till Berings sund och Japan. Ut- sigterna till framgång äro de bästa möjliga. Allt väl om bord. Fartyget 1 ypperligt skick. Kolförrådet tillräckligt. Om bord på Vega, infrusen vid kusten af Sibirien i granskapet af Berings sund, Lat. 670 7' N.; Long. 1730 24' V, från Greenwich, den 25 no- vember 1878. För den händelse jag under vinterns lopp skulle kunna bereda lägenhet att skicka bref till hemlandet, börjar jag redan nu att nedskrifva en fortsättning af den berättelse, som jag de sista dagarne af augusti afsände med kapten Johannessen från Lenas mynning. Kapten Johannessen bör med ångbåten Lena hafva kommit till Jakutsk före medlet af september, och de med honom afsända brefven borde tvänne månader derefter hafva nått Sverige. Ifall denna berättelse och den vidfogade kartan riktigt framkommit, känner herr Grosshandlaren, att resan från Je- nisej rundt om Kap Tscheljuskin till mynningen af Lena icke mötte några synnerliga svårigheter, betingade af ishinder, att båda de fartyg, som under denna del af expeditionen stodo till mitt förfogande, i fullgodt skick och med alla man om bord friska nådde den del af polarhafvet, der de enligt expeditio- nens plan skulle åtskiljas. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 25 Jag förmodar äfven, att det framgår af de bref, som blifvit med ifrågavarande lägenhet afsända, att vi alla då voro nästan förvissade om att redan detta år nå Japan. Denna förhopp- ning har icke gått i fullbordan. Efter att under färden vidare hafva haft att kämpa med temligen svåra ishinder, infrös Vega i slutet af september på den plats, som öfverskriften af detta bref anger, knappast 200 kilometer från Berings sund. Fartyget är oskadadt, beqvämt och varmt, dess af grundisar bildade vinterhamn säker, mat- och kolförrådet rikligt, helsotillståndet om bord utmärkt. På det ifrågavarande missödet när är så- ledes allt så bra som möjligt — och jag hoppas i början af nästa sommar kunna fortsätta färden vidare. 7 Såsom en blick på en karta öfver Asien utvisar, mynnar Lenafloden med talrika armar, som genomlöpa ett vidsträckt deltaland, ungefär midt på Asiens nordkust. Afståndet der- ifrån till Jugor schar är nästan lika stort som afståndet till Berings sund. Kuststräckan på ömse sidor om denna flod är dock betydligt olika. På vestra sidan skjuter landet upp mot norr till granskapet af 78:de breddgraden, d. v. s. till en bredd- grad som endast på få ställen af det norra Ishafvet blifvit öfverskriden, och vid hvilken man merendels har att befara mötet med ogenomträngliga ismassor. Öster ut deremot böjer sig kusten småningom mot söder, så att det sund, som förenar Stilla Oceanens och Ishafvets vatten, ligger söder om polkretsen, ungefär vid Haparandas breddgrad. På vestra sidan bildar kustlandet en vidsträckt skoglös tundra, medan deremot skogs- gränsen mellan Lena och Berings sund på många ställen löper nästan ut till kusten. Det var nu första gången fartyg fram- seglat längs med vestra delen af denna kuststräcka, och längs med en betydlig del af densamma hade ej ens en båt förut framgått. För öfver 200 år sedan har deremot ett fartyg seglat från Lena till Berings sund, och om denna färd ej upprepats, hafva dock sedan dess talrika sjöfärder företagits med Lena, Kolyma, Jana, Indigirka eller Berings sund till utgångspunkt längs med de flesta delar af Sibiriens nordostkust. På vestra sidan äro kusterna ytterst oriktigt kartlagda, så att vi fram- seglat öfver en sträcka af nära 500 kilometers längd, hvilken på de nyaste kartor öfver Sibirien är utsatt som land. Några "betydande fel i kartläggningen af den östra kuststräckan hafva vi deremot icke kunnat upptäcka. På vestra sidan ligger kusten; så vidt man vet, öppen och utan skydd mot polarhafvets is- massor, på östra sidan deremot skiljes det egentliga polar- hafvet från hafvet vid kusten af de Nysibiriska öarne och 26 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. Wrangels land. Med anledning häraf hade man skäl att vänta, att de hufvudsakligaste svårigheterna för vår färd skulle vara öfvervunna vid ankomsten till Lena. Redan före expeditionens afgång uttalade jag dock den farhågan, att svårigheterna för: expeditionen egentligen skulle börja öster om Kolyma, enär endast mindre betydande floder på denna sträcka falla ut i hafvet och man derför ej här kunde påräkna att möta den varma kustström, som vester om denna flod under sensom- maren åstadkommer ett jämförelsevis isfritt haf. Denna far- håga, ehuru för några dagar glömd under den af lyckan på allt sätt gynnade första delen af vår färd, har beklagligen full- ständigt besannats. Herr Grosshandlaren kommer nämligen att af mina rese- berättelser finna, att de sakförhållanden, som utgjort utgångs- punkten för dessa betraktelser, påtryckt vår sjöfärd under olika delar af densamma dess prägel: mellan Norge och Jugor schar ingen is — mellan Jugor och Jenisej obetydligt is — mellan Jenisej och Björnöarne (belägna vid 71? n. bredd ungefär 1000 kilometer bort om Lenas utlopp) längs kusten nästan ingen is — öster om Björnöarne is, som ju längre man kom öster ut blef allt tätare och tätare, tills densamma i förening med natt- gammal nybildad is slog vårt fartyg i bojor vid sjelfva gränsen till Stilla hafvets alltid isfria vatten. Det var ursprungligen min afsigt att låta Vega följa Lena till någon ankarplats vid Lenaflodens mynning, och att först skilja mig från tenderfartyget sedan jug sett detta välbehållet ånga vidare uppför floden. Den gynsamma vinden, det isfria hafvet jämte obenägenheten att onödigtvis utsätta den djup- gående Vega för farorna af det sannolikt mycket grunda far- vattnet utanför Lenaflodens delta förmådde mig dock att lemna min följeslagare i öppna hafvet ungefär 20 kilometer eller 2 svenska mil från Lena-deltats nordspets. Jag gjorde detta så mycket hellre, som någon särskild fara icke förefans för ång- båten Lena att ensam uppsöka den segelbara flodarmen. Detta fartyg hade nämligen med särskildt afseende härpå blifvit bygdt så grundgående, att det kunde flyta öfverallt, der äfven mindre grundisar uppmuddrat och jämnat hafsbotten, d. v. s. på de flesta ställen nästan in till sjelfva stranden. Dessutom hade herr BSibiriakoff under välvillig medverkan af biskopen och af guvernören i Jakutsk låtit uppföra ett sjömärke på en Ör VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. ZI höjd vid den för seglats lämpligaste af Lenaflodens mynnings- armar. För att denna farled nattetid skulle kunna anlöpas, var en jakut vidtalad att under de mörka höstaftnarne här underhålla en högt flammande vårdkase. Han skulle äfven upploda farvattnet i floden för fartygets lotsning till Jakutsk, samt på förhand uppsöka en lämplig vinterhamn, ifall öfver- vintring blefve nödig. Afven om ångbåten Lena under för- söket att göra an floden skulle råka på grund, var fartyget så lätt, att dess orntänksamme kapten med de för ändamålet med- förda draggar, ankaren och kablar lätt åter borde kunna taga det loss, något som naturligtvis vore förenadt med vida större svårighet i afseende å den stora och tunga Vega. : Efter skilsmässan stälde Lena sin kurs mot land, vi der- emot vår mot nordost till de sydligaste af de Nysibiriska öarne. Dessa äro, såsom jag i arbetsplanen påpekat, synnerligen märkvärdiga 1 vetenskapligt hänseende. De lemningar af mam- mut och en mängd med den samtida djurformer, hvilka gifvit oss så oväntade upplysningar rörande beskaffenheten af den djurverld, som fordom bebott Norra Asien, förekomma näm- ligen i vida rikligare mängd på dessa öar än på fasta landets tundra. En del hafsbankar äro här så uppfylda med ben och betar af mammut, att elfenbenssamlare, hvilka under en följd af år nästan hvarje vår i nartor förspända med hundar be- gifvit sig från fasta landet öfver isen till dessa öar, för att der under sommarens lopp insamla elfenben, om hösten, då hafvet ånyo blifvit isbelagdt, återvändt med en rik skörd. Denna uppsamlades vid den förut otaliga gånger vitjade stranden och är derför antingen af höststormarne och höstdrifisen uppressad från hafvet, eller utsköljd ur strandens sandlager. Enligt He- denström!, den enda bildade person, som sommartiden närmare undersökt dessa öar, träffas dessutom i det inre af dem hela kullar täckta med benlemningar utaf mammut, noshörning, häst, uroxe, bison, får m. fl. Till följd af traktens svårtill- gänglighet har dock någon utförlig vetenskaplig undersökning här hittills icke blifvit företagen, och här föreligger fördenskull ett arbetsfält af utomordentlig vigt för vårt jordklots historia. Visserligen skulle det icke kunnat ens ytligt bearbetas på de få dagar, vi äfven under gynsammaste förhållanden nu skulle haft tid att uppehålla oss i dessa trakter. Men för den veten- skapliga expedition, som inom en snar framtid torde komma att afsändas till denna trakt, syntes mig dock en förberedande 1 En sibirisk tjensteman. Såsom namnet anger, förmodligen af svensk eller finsk börd. 28 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. undersökning, äfven om den skulle komma att inskränka sig till lodningar vid kusterna och utredning af isförhållandena om sommaren, vara af så stor vigt, att jag gerna önskade för några dagar lägga till vid någon af öarne eller åtminstone med fartyget kryssa mellan dem. Luften var stilla, men för det mesta mulen, temperaturen ända till + 4? C., hafvet isfritt. Det gick derför raskt framåt. Men sedan vi på eftermiddagen den 28 augusti fått i sigte de vestligaste-af öarne, Semenoffski och Stolbovoi, blef hafvet så grundt, att vi långa sträckor nödgades ånga öfver 3!/> till 4 famnars vatten. En del mycket sönderfrätt is eller snarare issörja möttes äfven. Detta nödgade till en mängd tidsödande omvägar och hindrade Vega att framgå med full fart. Först den 30 middagstiden kommo vi således utanför Liachoffs ö, der jag ämnat landstiga. Men dess vestkust var omgifven af söndersmulad is och så grundt vatten, att man redan på ett afstånd af 15' från land hade endast 4 famnars djup. Om ock isen icke bildade någon allvarlig svårighet för Vega, var den dock ett obehagligt hinder för tillryggaläggandet med båt eller ångslup af den betydliga sträckan mellan fartyget och land och kunde, för den händelse en hastig frost inträffade, blifva” en verklig boja, som för vintern fängslade oss vid detta ställe. En plötslig storm i detta grunda vatten blefve dessutom farlig för ett på en öppen redd förankradt fartyg. Utsigten att under några dagar kunna ströfva omkring på denna ö ansåg jag icke, så lärorikt detta än skulle hafva varit, uppväga faran att för- fela expeditionens hufvudmål. Planen att landstiga uppgafs derför och kursen stäldes söderut till det sund, som skiljer de Nysibiriska öarne från fasta landet. — För att få reda på landfördelningen under tertiärtidens slut, för att lära närmare känna de ryggradsdjur, hvilka voro sam- tida med menniskans första uppträdande på jordklotet, för att få nya bidrag till lösande af den svårbesvarade frågan, hur det varit möjligt för stamfäderna till Indiens elefanter att lefva i Sibiriens isöknar, för att lära känna växterna och hafsdjuren under forna geologiska tidskiften i dessa trakter, för att få någon större kunskap om det Sibiriska Ishafvets beskaffenhet — en fråga, som numera tyckes blifva af verklig betydelse för sjöfarten —, bör en noggrann vetenskaplig undersökning af alla de öar, som ligga norr om Sibiriens fasta land, verkställas så snart som möjligt. Sedan nu de fördomar, med hvilka det utanför liggande hafvet betraktats, blifvit skingrade, synes en sjöexpedition från Jakutsk med ett mindre ångfartyg säkrast VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 29 föra till målet. Härtill torde globen Lena vara gällesibeba lämplig. Dess ringa djupgående gör, att man med densamma utan svårighet kan komma nästan in till kusten, den är lätt handterlig, den kan rida ut en storm i den sjö, som före- kommer i dessa farvatten, och dess sidor af svenskt bessemer- stål lemna ett så godt skydd mot is, som man gerna kan be- gära af ett fartyg af så ringa storlek. Fartyget är indeladt i vattentäta afdelningar, så att det, äfven om det erhåller en läcka, ej bör vara förloradt, det är försedt med särskilda rost- jern och ångsåg, för den händelse man behöfver använda drif- ved till bränsle, o. s. V. — Sundet mellan den sydligaste af de Nysibiriska öarne och land är endast inemot 30' besdt. Åt fasta landet till begränsas det af en udde, som förr ofta utgjort slutpunkten för kust- färderna från Lenaflodens mynning öster ut, och som kanske just derför 1 likhet med många andra för storm och is svår- passerbara uddar på Rysslands nordkust erhållit namnet Svjatoi Nos (den heliga udden). Den oförskräckte ryske ishafsfararen Laptjeff förklarade 1736, att kringseglingen af denna udde var omöjlig, emedan enligt enstämmig försäkran af de jakuter, som lefva i denna trakt, de omgifvande ismassorna aldrig smälta. Trenne år derpå (1739) kringseglades udden af Laptjeff sjelf — ett af de många exempel, huru möjliga många »omöj- ligheter» 1 sjelfva verket äro. Samma seglats gjordes 1761 i ett efter hvad det tyckes temligen isfritt vatten af sibiriske köpmannen Schalauroff. Enligt min öfvertygelse är hafvet här hvarje år farbart ej allenast med ångfartyg, utan äfven med en vanlig fångstskuta, förutsatt att denna är bemannad med dugliga, sjövana fångstmän. Äfven vi funno hafvet vid Svjatoi Nos ganska isfritt och kunde derför den 31 augusti på fönskddnsen utan svårighet under stilla, vackert väder genomsegla sundet. Det omgifvande landet var snöfritt. Härifrån var hafvet längre mot öster isfritt närmast kusten. Vattnet var föga salt och visade en temperatur af ända till + 4 C. Ännu den 1 september fortfor det vackra vädret med sydlig vind och en lufttemperatur vid middagstiden i skuggan af + 5,6 C. Men natten mot den 2 blef vinden nordlig, tem- peraturen sjönk till — 1”. Den följande natten inträffade ett rikligt snöfall, så att hela däcket och Björnöarne, som vi nådde den 3 middagstiden, voro snötäckta. Björnöarne äro några mindre klippöar, belägna invid kusten, å 71? Lat. och 160? Long. Ost från Greenwich, omkring 360' från sydspetsen af 30 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. Ljachoffs ö. Denna sträcka hade vi tillryggalagt på 3 dygn, d. v. s. 120' på dygnet, en omständighet, som, om man tager i betraktande den tid, som förloras genom draggningar, lod- ningar och bestämning af vattnets temperatur och salthalt på olika djup, samt den försigtighet, man måste iakttaga under färden i ett alldeles okändt farvatten, visar, huru föga vi under denna del af vår resa varit hindrade af is. En eller annan isbit möttes i alla fall, och längre norr ut visade sig samman- hängande drifisfält, hvilka hindrade mig att fullfölja planen att från Kolymas mynning ånga norr ut, för att se till, om man ej kunde finna land eller öar mellan Ljachoffs ö och Wrangels land. Ett försök att från den ostligaste Björnön taga vägen rakt öster ut till Kap Schelagskoj måste också öfvergifvas med an- ledning deraf, att vägen 40' å 50' öster om Björnöarne spärra- des af ogenomträngliga ismassor. Vi tvungos åter att uppsöka det isfria farvattnet närmast kusten, men äfven det blef allt smalare och smalare. Man nödgades hålla sig allt närmare kusten, oaktadt hafvets djup här på ett oroande sätt aftog. Några längre uppehåll behöfde dock ännu ej ifrågakomma. Vi seglade förbi mynningen af Tschaun bay natten mot den 6 september, och Kap Schelagskoj nåddes den 6 kl. 4 förmiddagen. Afståndet mellan denna udde och Björnöarne är 1 rak linie 180'. Till följd af de många omvägarne i isen hade vi behöft öfver 2!/> dygn för att tillryggalägga denna sträcka, hvilket i medeltal motsvarar 72' om dagen eller 3' i timmen — en hastighet, som vid en färd i ett mestadels isbeströdt farvatten ännu måste anses ganska tillfredsställande. Endast tvänne sjöfärder äro förut kända längs denna kust, nämligen Deschneffs 1648 och Schalauroffs 1760—64. Denna senares öden äro så upplysande för en jämförelse mellan de medel, man fordom förfogade och nu förfogar öfver under färder i Ishafvet, och lemna en så vacker bild af den ihär- dighet och det mod, med hvilka de ryske ishafsfararne under förra århundradet ersatte hvad som brast i utrustning och kanske också sjövana, att jag ej kan underlåta att här med- : dela en kort redogörelse för hans färd. | Schalauroff var en förmögen sibirisk köpman, som tyckes hafva gjort till sin lifsuppgift att undersöka den öster om Lenaflodens utlopp belägna delen af Sibiriens nordkust. 1760 afreste han från Lena med ett derstädes bygdt fartyg. Första året fördes detta endast till den närmast öster ut belägna floden Jana, hvarifrån den egentliga sjöfärden börjades i juli 1761. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 31 Samma år lyckades han den +; september att kringsegla den så illa beryktade Heliga udden (Svjatoi Nos), och i slutet af månaden nåddes Björnöarne. Men här hindrades det bräck- liga fartyget af is och den sena årstiden att framtränga vidare. Schalauroff uppsökte derför ett säkert vinterqvarter vid Ko- lymaflodens mynning och uppförde der med tillhjelp af drif- ved en stuga, som försågs med försvarsverk af snö, bestyckade med ett par små kanoner. Härifrån afseglade han ånyo det följande året, då isen lossnat från kusten, men kunde till följd af motvind och andra missöden icke tränga längre än till vest- sidan af Kap Schelagskoj, hvarifrån han återvände till sin förra vinterbostad, dock med föresats att fortsätta följande sommar. Men det af trenne års ishafsfärder uttröttade man- skapet vägrade att följa. Färden måste derför afbrytas, och Schalauroff sjelf, hvars egna tillgångar nu voro uttömda, nöd- gades resa till Moskva, för att skaffa medel till företagets fort- sättande. Sedan detta lyckats, förhyrdes nytt manskap, med hvilket han 1764 åter seglade ut 1 Sibiriens Ishaf. Der drab- bades han nu af Franklins olycksöde. Hvar och huru blef i sextionio år okändt, ända tills en af Wrangels följeslagare år 1823 vid hafskusten öster om Schelagskoj träffade en gammal af drifved och lemningar af ett förlist fartyg uppbygd koja, hvilken, att döma af infödingarnes berättelser, uppförts af Schalauroff. Menniskoben strödda kring stugan angåfvo, att denna ihärdiga och oförskräckta ishafsfarare och hans följe- slagare omkommit, förmodligen af skörbjugg. De hade an- vändt fere år att framtränga den sträcka, som vi med tillhjelp af ånga tillryggalagt på fyra eller fem dygn! Nätterna började nu blifva så mörka och hafvet så is- fyldt, att vi måste finna oss 1 att om natten ligga stilla, van- ligen med fartyget förtöjdt vid någon större grundis. Då det den 6 på morgonen blef dager, funno vi oss så omgifna af is, " att det blef omöjligt att framtränga vidare rakt åt öster. Det blef derför nödvändigt att söka isfriare vatten antingen norr ut eller i den fortfarande nästan isfria, men grunda vattenrännan närmast kusten. Det senare valdes. Men det var denna gång förenadt med ej ringa svårighet att tränga fram mot land genom de ismassor, som omgåfvo oss och hvilkas utsträckning vi under nattens mörker icke kunnat urskilja. Knappast hade vi kommit nära land, förr än två båtar, af samma bygnadssätt som eskimåernas umiaker eller qvinno- båtar, varskoddes, fullastade med infödingar, de första vi mött sedan vi lemnat Chabarova vid Jugor schar. Halt gjordes för a 32 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. att låta dem komma om bord. De mottogos vänligt, men be- klagligen kunde ingen af dem tala ryska eller något annat. för oss begripligt språk. Endast en gosse kunde räkna till tio på engelska, hvilket visar, att infödingarne här tyckas vara mera i beröring med amerikanska hvalfångare i Berings sund än med ryska köpmän. Sedan dess hafva vi dagligen varit i sam- färdsel med infödingarne vid kusten, men ännu hafva vi ej mött eh enda, ej ens bland de vidt och bredt kringresande ren-tschuktscherna, som kunnat säga en begriplig mening på något europeiskt språk. TI stället har löjtnant Nordqvist, som tyckes vilja, om tillfälle dertill erbjuder sig, framdeles egna sig åt en utförlig genomforskning af denna del utaf Sibirien, med ifver och framgång vinnlagt sig om att lära sig deras språk, och jag har dessutom lemnat en af fångstmännen, Jonsen, full frihet från alla andra göromål, med vilkor att han så mycket möjligt är skall vistas tillsammans med tschuktscherna, för att lära känna deras språk och lefnadsvanor. Jag hoppas så- ledes längre fram kunna lemna en ganska trogen bild af detta folks lefnadssätt, hvilken jämte de omfattande och fullständiga samlingar af redskap och drägter jag hemför bör blifva af så mycket större intresse, som tschuktschen ännu delvis begagnar sig af sten- och benredskap och som detta på den ursprung- liga stråkvägen mellan gamla och nya verlden bosatta folk bär en omisskänlig prägel på en gång af gamla verldens mon- goler och nya verldens eskimåer och indianer. På andra sidan om Kap Schelagskoj ångade vi den 6 och 7 vidare i en smal, öppen och isfri ränna närmast stranden, men endast med sakta fart till följd af det okända och i kust- rännan ofta ganska grunda farvattnet. Natten mot den 8 sep- tember lade vi såsom vanligt till vid ett grundisflak. Svablen och trawl-nätet utsattes och lemnade en rik skörd. Om morgonen funno vi oss åter så omgifna af is och dimma, att vi, efter några fåfänga försök att genast komma vidare, nödgades lägga till vid ett större drifisflak helt nära land. Då fartyget, sedan dimman lättat, kunde ses från land, fingo vi genast besök af en mängd infödingar, som med tecken inbjödo oss att landstiga. Emedan det i alla fall var omöjligt att genast komma vidare, lät jag sätta ut en båt och gick jämte de flesta af kamraterna i land. Stranden bildas här af en låg sandvall, som framgår mellan en mindre strandlagun och hafvet; längre in höjer sig landet småningom till kala, snöfria, eller af de sista dagarnes snöfall med ett tunt snöpuder täckta bergshöjder. Lagunbildningar VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN: 33 af samma slag som de, hvilka här för första gången mötte oss, äro betecknande för Sibiriens nordöstra kust. ”Tschuktschernas byar uppslås vanligen på sjelfva den strandvall, som skiljer lagunen från hafvet. Bostäderna utgöras af stora rymliga tält, hvilka omsluta ett eller ett par sofställen. Dessa bilda liksom ett särskildt inre af varma renskinn omgifvet tält, som upp- lyses och uppvärmes med en tranlampa. Om sommarn, men ej om vintern, eldas dessutom i midten af det yttre tältet med ved, för hvilket ändamål ett hål finnes anbragt i toppen af det brutna tälttaket. Vi blefvo öfverallt mycket vänligt mottagna, och man bjöd oss hvad huset förmådde. För tillfället var tillgången på föda riklig. I ett tält kokades renkött i en stor gryta af gjutjern. Vid ett annat höll man på att stycka och uttaga inelfvorna från tvänne nyss skjutna eller slagtade renar. I ett annat sysslade en gumma med att ur renarnes våm uttaga det gröna spenatlika inmätet och proppa det i en sälskinnssäck, tydligen att förvaras till grönsaksförråd under vintern.! Andra säckar af sälskinn sågos fylda med tran. Dessa säckar äro såväl luft- som vattentäta. De bestå af hela huden med undantag af hufvudets, som är bortskuren vid halsen. Då säcken användes till förvaring af våtvaror, är den hårdt tillknuten vid halsen äfvensom vid öfriga öppningar i skinnet, hvaremot ett svick- hål är anbragt i en trä- eller benbit, fästad på inre sidan å en af framtassarne. Utanför ett tält lågo tvänne friska hvalross- hufvuden med stora praktfulla tänder. — Barn funnos i mängd: de behandlades vänligt; alla sågo mycket friska ut. Ofta kring- buros de af såväl qvinnorna som männen på axlarne och voro då så påpaltade, att de nästan bildade en skinnboll. I det inre tältet voro de deremot fullkomligt nakna, och härifrån såg jag dem någon gång utan skor eller andra kläder springa ut mellan tälten på den frostklädda marken i en temperatur under 0”. Jag tillbytte mig här en mängd husgerådssaker, vapen och drägter. ; 2 Inmätet i renvåmmen anses äfven af eskimåerna i Grönland som en läckerhet. Utom denna osmakliga anrättning uppsamla tschuktscherna om sommarn ett betydligt förråd blad och unga skott af flere olika växtslag, -deribland en videart, hvilket, sedan det fått jäsa och frysa, spisas antingen utan vidare tillredning tillsammans med köttet, eller kokt till en art grön- soppa. För att tillfredsställa sitt behof af växtföda, förtära de äfven rötterna af åtminstone tvänne arter inhemska växter. Den ena rotarten bildade runda knölar, något större än hasselnötter cch snarlika dem i smak; den andra liknar de tjocka kägellika birötterna af Phaca frigida. Möjligen kommer härtill ännu ett tredje slag, roten af en umbellifer. 3 34 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. Om morgonen den 9 september försökte vi ånga vidare, men nödgades snart af den ihållande och täta dimman att lägga bi vid en grundis på sex famnars vatten. Då dimman. lättat, funno vi, att grundisen låg helt nära land. Vi dröjde der till den 10 september. -En mängd landutflykter gjordes. Stranden bildas af sand, som strax ofvan om högsta vatten- ståndet blir betäckt med en yppig gräsmatta. Längre inåt ses en ganska hög bergsträckning och bortom den på ett betyd- ligt afstånd från kusten snötäckta bergstoppar. Låglandet be- står af sand- och lerlager, som tydligen ganska nyligen höjts öfver hafvets yta. Märkvärdigt är, att man helt och hållet saknade de flyttblock, som bilda ett så utmärkande drag i Norra Europas och Norra Amerikas lösa jordlager, ett för- hållande som tyckes antyda, att isbräer under de senaste tid- skiftena icke spelat någon framstående roll i denna del af norra halfklotet. Att döma af den fullkomliga bristen på flytt- block längs med de nutida hafsstränderna torde ej heller för det närvarande i hafvet norr ut finnas något sådant glacial- land som Grönland. På en del ställen går den fasta klyften ut till kusten och bildar der branta, 50 till 60 fot höga bergstupor, som bestå af talkskiffer, mer eller mindre kiselblandad kalk och kiselskiffer. Lagren stryka från norr till söder, äro nästan upprättstående, men föra icke några försteningar. I geologiskt hänseende voro dessa klippor således af mindre intresse. De lemnade doktor Almqvist goda bidrag till kännedomen om denna trakts förut alldeles okända lafflora. Skörden af högre landväxter var der- emot till följd af den långt framskridna årstiden obetydlig, och i hafvet draggade doktor Kjellman förgäfves efter alger. Djur- verlden var fattig; — i hafvet syntes endast en hvalross och några sälar, i land inga däggdjur, men väl lemmelhål och lemmelgångar, som i alla riktningar genomkorsade marken. Bland foglar voro simsnäppor (en Phalaropus-art) talrikast. I granskapet af fartygets förtöjningsplats träffades för det när- varande icke några bostäder, men på många ställen af stranden sågos gamla hustomter. På ett ställe vid mynningen af en ännu ej fullkomligt utsinad eller utfrusen bäck upptäckte doktor Stuxberg en mängd grafvar med brända ben. För- bränningen hade varit så fullständig, att endast få af de qvar- blifna benfragmenten kunde af doktor Almqvist igenkännas som menniskoben. Efter förbränningen hade benlemningarne och askan blifvit samlade 1 gropen och täckta först med torf och sedan med små flata stenar. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 30 Det var nu första gången, som ett fartyg lagt till vid denna kust. Vår hitkomst har derför tydligen varit en mycket märklig händelse för infödingarne, och ryktet derom måste hafva spridt sig hastigt. Vi mottogo nämligen, oaktadt några tält icke funnos i granskapet, fortfarande talrika besök. Märk- värdigt är att se den öfverensstämmelse, som är rådande mellan tschuktschernas och grönländarnes husgerådssaker. Denna öfverensstämmelse går ofta till de minsta enskildheter, såsom närmare synes af de vapen och husgerådssaker jag tillbytt mig. Emedan jag 1875 och 1876 icke kunde begagna de små- saker jag medförde för byte med infödingarne, hvilka deremot begärligt mottogo äfven sedelpengar, tog jag beklagligen vid denna expeditions afgång från Sverige icke något dylikt med mig, men väl ryska pengar. Dessa senare hafva här ingen användning. En 25-rubelsedel värderas af tschuktscherna mindre än ett grant tvålomslag, och ett guld- eller silfver- mynt mindre än tenn- eller messingsknappar. Ett eller annat silfver-50-örestycke har först kunnat utprånglas, sedan det- sarama medelst genomborrning blifvit lämpadt till örhänge. För framtida resandes gagn vill jag nämna, att de här be- gärligaste varor äro: grofva sy- och stoppnålar; knifvar, helst stora; yxor; sågar; borrar och andra redskap af jern; linne- och ylleskjortor, helst af granna färger, men äfven hvita; hals- dukar; tobak. Härtill: kommer naturligtvis bränvin — ett mynt, som jag visserligen haft tillgång till, men ansett mig förhindrad att använda. För detta offra infödingarne hvad som helst. De äro eljest sluga och beräknande handelsmän och snart sagdt vanda dertill från barndomen genom den byteshandel, som de förmedla mellan Amerika och Sibirien. Månget till marknaden i Irbit kommet bäfverskinn härrör från ett i Amerika fångadt djur, hvars skinn sedan gått ur hand i hand mellan amerikanska och sibiriska vildar, tills det slut- ligen nått den ryske köpmannen. För denna byteshandel hålles en slags marknad på ön Ilir i Berings sund. Tlir utgör dock endast en af mellanstationerna. Vid den mest aflägsna handelsplatsen i Polar-Amerika säges (enligt den ryske resan- den Dittmar) ett bäfverskinn någon gång betalas med endast ett blad tobak! : Tobak är här i allmänt bruk. Alla män (och äfven qvin- norna, när de få tillfälle dertill) röka ur egendomliga pipor, som männen alltid bära på sig jämte elddonet och tobaks- pungen. Piporna äro ytterst små. Det till rökning använda ämnet utgöres stundom af tobak, stundom af något surrogat, ne 36 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. af hvilket. prof medtagits. Elddonet utgöres af stål, agat och fnöske, det senare dock af annat slag än det fnöske vi bruka. Till tände medföras vanligen flätor af träfibrer, erhållna genom söndertuggning af något dertill lämpligt träd- eller buskslag. Tobaken eller tobakssurrogatet tuggas äfven. 'Tuggan lägges derpå till torkning bakom örat och användes sedan till rök- ning. Salt användes icke, men socker tycka alla mycket om. Kaffe förstå de sig ej på, om det ej blifvit ytterligt starkt sockradt. Te dricka de gerna. Doktor Almqvist har undersökt en mängd infödingars färgsinne och funnit nästan alla hafva normal syn. För att uppmuntra dem att underkasta sig profvet, bjöd han den examinerade efter examens slut en sup konjak till en början om 1/3 kub.-tum. Många blefvo redan häraf något rusiga, glada, muntra, ostadiga på benen, men ej gräliga. Några buro små amuletter kring halsen, hvilka de ej bytte bort; en bar om halsen ett grekiskt kors. Han tycktes hafva blifvit döpt, men med hans kristendom var det väl ej så syn- nerligen mycket bevändt. Han korsade sig nämligen med mycken ifver i vår närvaro för solen. Några spår till religion eller religiösa bruk hafva vi för öfrigt icke kunnat upptäcka. Männernas klädedrägt består af en eller flere renskinnspeskar snarlika lapparnes. Utanpå pesken bäres i regn eller snöväder en skjorta af tarmskinn eller för grannlåtens skull af bomulls- tyg, hvilket af infödingarne benämnes »kalikå». Hufvudbo- naden består af en åtsittande perlbeprydd mössa; dock gingo såväl män som qvinnor ännu oftast barhufvade. Om vintern drager man öfver hufvudet en under hakan hopsydd hufva af långhårigt skinn, som går ned öfver axlarne, under ytter- pesken. Skodonen utgöras af mockasiner med sulor af hval- rosskinn, om vintern någon gång af björnskinn, i senare fallet med håret utåt. Qvinnornas drägt utgöres af peskar, som äro mycket vida, nedtill ej öppna, utan hopsydda, så att de bilda vida byxor, hvilka gå till knäna, hvartill om vintern kommer en ytterpesk snarlik männens. Nedre delen af ärmen på dessa plagg är vid och öppen, på sätt som fruntimmersmodet var hos oss för några årtionden sedan. I det inre tältet gå qvin- norna fullkomligt nakna på en smal lifgördel när, troligen en erinran om den drägt folket fordom bar, då det bebodde bli- dare luftstreck. De bära långt hår, benadt och flätadt. Män- nerna ha oftast håret rakadt eller klippt intill roten med un- dantag af den yttersta hårranden, hvilken lemnats tumslång och framtill är nedkammad öfver pannan. Samma sed var för ” VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. öv 200 år sedan så herskande bland indianerna i det inre af Norra Amerika, att den berömde missionären Hennepin kunde ställa sig väl med indianqvinnorna och skaffade sig mat genom att raka deras barns hjessor. De flesta af männen bära perlor eller annan grannlåt i öronen. Qvinnorna äro tatuerade med tvänne inåt bugtade svartblåa ränder på hvardera sidan af ansigtet från ögat till hakan, fyra mot munnen samman- löpande ränder på hakan och några egendomligt formade grannlåter på kinden. Männen äro någon gång, men ej alltid målade med ett svart snedt liggande rätvinkligt kors på kind- benen, eller med något rödbrunt färgämne. Natten mot den 10 september betäckte sig hafsytan med en ganska tjock skorpa af nyfrusen is. Bjelfva drifisen syntes hafva skingrats något. Vi kastade derför loss, för att fortsätta vår färd. Till en början var en omväg mot vester nödig för kringgående af ett drifisfält. Äfven här stängdes dock vår väg snart af ett band af gammal is, som nu var så hårdt samman- bunden af den is, som bildats under nattens lopp, att en kanal genom detsamma först kunde banas efter ett par timmars ar- bete med yxor och isbillar. På andra sidan om detta isband kommo vi åter i temligen isfritt vatten, men 1 stället blef dimman så tät, att vi, för att ej komma helt och hållet i besätt, måste lägga bi vid en grundis, belägen längre ut till sjös, men vestligare än vår förra rastplats. Om natten mot den 11 var det häftig rörelse i isen. Lyckligtvis klarnade luften om morgonen, så att vi kunde fortsätta vår färd bland temligen fördelad is, tills vi vid nattens inbrott som vanligt nödgades lägga till vid en grundis. Följande dag den 12, då vi redan kommit ett godt stycke förbi Irkaipi eller Nordkap, mötte vi så tät is, att någon möjlighet ej förefans att tränga vidare. Det blef åter nödigt att vända, och med knapp nöd kunde vi bana oss en väg till land och förtöja fartyget innan- för en nära uddens nordligaste utsprång strandad grundis. Hafvet är här ganska djupt intill sjelfva udden, men en stark storm dref isbitarne i granskapet af vår förtöjningsplats så häftigt af och an, att det blef nödvändigt att flytta fartyget längre in i en liten öppen bugt, som bildas af tvänne mot norr utskjutande bergsuddar. Beklagligen uppehöllos vi häri väntan på förändrade isförhållanden till den 18 september. På kartorna finnes den udde, der vi nu lågo för ankar, vanligen utmärkt med namnet Nordkap, ett namn vilseledande genom de många lika benämnda uddar, som finnas i de flesta länder. Det är äfven oriktigt, emedan udden icke bildar det 38 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. nordligaste utsprånget hvarken af hela Sibirien eller af någon betydligare del deraf. Den nordligaste udden af Sibiriens fast- land är nämligen Kap Tscheljuskin, den nordligaste på landet öster om Lena Svjatoi Nos, den nordligaste på landet öster om Tschaun bay Kap Schelagskoj o.s.v. Namnet, som udden erhållit af den anledning att det var den nordligaste udde af Sibiriens fastland, som sågs af Cook under hans resa norr om Berings sund för omkring hundra år sedan, bör derför utbytas mot infödingarnes namn Irkaipi. På det näs, som sammanbinder Irkaipi med fastlandet, finnes en by bestående af 18 tält. Vi hafva här äfven ruiner! Nämligen lemningar af en massa gamla husplatser, som till- hört ett folk, hvilket fordom bott i dessa trakter och :' blifvit förjagadt för några hundra år sedan af tschuktscherna, enligt dessas påstående till några långt bort i polarhafvet belägna öar. Folket har enligt Wrangel kallats onkilon, och han anför åtskilliga ganska romantiska sägner om detta folks sista strider, hvilka lära hafva utkämpats vid denna mot hafvet tvärbrant stupande klippa. Löjtnant Nordqvist och doktor Almqvist anstälde gräf- ningar i onkilonfolkets gamla husplåtser och insamlade här åtskilliga gamla redskap af sten eller ben. Husen lågo flere samlade på ett ställe. De hafva varit åtminstone delvis bygda af hvalben och drifved, täckta med jord, och stodo genom långa gångar i beröring med det fria och med hvarandra. Sannolikt har deras bygnadssätt varit snarlikt det hus till- hörande indianstammen Indgeletes vid Norton Sound, som F. Whymper afbildat i sin resa till Alaska. Skarnhögarne i granskapet af dessa gamla husplatser inne- hålla ben af hval, hvalross, säl, ren, björn, hund, räf, hvitfisk och åtskilliga fogelarter och jämte dem redskap af sten och ben. Oaktadt dessa saker legat 250 år i jorden, träffades dock stenredskap, som ännu voro inkilade i sina träskaft, och till och med de remmar, med hvilka stenyxan varit fastbunden vid eller inkilad i skaftet, voro ännu i behåll. Liksom hos de nuvarande tschuktscherna lemnade hvalrosständer åt ställets dåvarande beboare ett ämne, som i nödfall kunde ersätta jernet vid beredning af lansspetsar, fogelpilar, fiskkrokar, is- yxor m.m. Afven hvalben och kanske mammutben användes i stor skala. De förra förefunnos i riklig mängd. Flere af de gamla onkilonboningarne voro af tschuktscherna använda till späckkällare, och på andra tyckas gräfningar hafva anstälts i skarnhögarne för uppletande af hvalrosständer. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 39 Högst bland Irkaipis stenras träffades ett par gamla hus- platser. Dessa voro sannolikt uppförda under de strider, som föregingo onkilons utdrifvande. Flerestädes på sluttningarne af berget sågos stora samlingar dels af en massa lafbevuxna björnskallar, lagda i ring med nosen inåt, dels af ren-, björn- och hvalross-skallar blandade om hvarandra i en mindre re- gelmässig krets, i hvars midt renhorn funnos uppstaplade. Jämte renhornen träffades pannbenet med vidsittande delar af hornen utaf elg eller någon stor hjortart. På sidan om de öfriga benen lågo hopade otaliga tinningben af säl. Andra sälben saknades nästan helt och hållet, hvilket antyder, att tinningbenen icke voro lemningar af vittrade skallar, utan särskildt offrade benbitar. Då menniskoben ej träffades i gran- skapet och infödingarne angåfvo, att bensamlingarne härrörde från onkilons tid, så synes det troligt, att dessa ställen äro forntida offerplatser. Mellan invånarne i den förutnämnda tschuktschiska läger- platsen vid Irkaipi-bugten och oss uppstod snart ett mycket vänligt förhållande. En något fetlagd, utmärkt välväxt, reslig, vacker man vid namn Tscheporin tycktes vara byns höfding. Han undfägnades af oss flere gånger i gunrummet, då små skänker gåfvos och mottogos för befästande af vänskapen. Tscheporin var tydligen mycket svag för grannlåt och kunde genom den med oss idkade byteshandeln tillfredsställa sin prålsjuka 1 en grad, som han förut sannolikt aldrig drömt om. Då han under de sista dagarne gjorde besök på Vega, var han klädd i en utanpå pesken dragen röd ylleskjorta. Från hvar- dera örat nedhängde en förgyld urkedja, vid hvars nedre ända ett genomborradt tio-örestycke var fästadt. Han hade tvänne hustrur, hvilka i all endrägt lefde tillsammans i ett och samma tält, försedt med tvänne särskilda sofställen. Den i trakten rådande bergarten utgöres af något gabbro- artadt plutoniskt stenslag. På vestra sidan af Irkaipi mellan- lagras detta af en svart skiffer med spår till försteningar, möj- ligen graptoliter. Kjellman lyckades här med skrapan erhålla några alger, hvaremot zoologens utbyte blef ringa till följd af hafsbottnens ogynsamma beskaffenhet. Bland andra utflykter gjorde jag en till ett i granskapet af ankarplatsen beläget berg af omkring 400 föts höjd. Här- ifrån hade man en vidsträckt utsigt öfver hafvet utanför. Det var öfverallt täckt med ett oafbrutet drifisfält. Endast närmast stranden sågs en öppen vattenränna, som dock äfven den mån- genstädes var på ett betänkligt sätt afbruten af isband. Den 40 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER T!LL OSCAR DICKSON. plutoniska stenarten, af hvilken berget bildas, är nästan öfver- allt genom frostens inverkan så sönderbruten i kantiga block, att bergets yta blifvit förvandlad till ett ofantligt stenrös. Stenarne voro på vindsidan betäckta med en glaslik, lätt af- fallande isskorpa, tydligen bildad af öfverkyld vattendimma, hvars smådroppar blifvit afkylda betydligt under fryspunkten, utan att de derför blifvit förvandlade till is. Detta inträffar först då de komma i beröring med annan is eller snö eller med något kantigt hårdt föremål. Af samma orsak bekläddes under de följande dagarne Vegas rigg med så stora istappar och så tjocka lager af is, att olyckshändelse lätt kunnat upp- komma vid isens nedfallande till däcket. Ännu den 18 september var isens läge alldeles oförändradt. För den händelse öfvervintring skulle undvikas, var det dock ej rådligt att dröja längre. Ankaret lyftades derför, och Vega ångade vidare i vattenrännan längs kusten på ett djup af 3!/> till 4!/; famnar. Vega ligger 16 till 17 fot djupt. Vi hade så- ledes endast några få fot vatten under kölen, och det bland is, 1 ett alldeles okändt farvatten. 10' till 12' från ankarplatsen mötte vi ett isband, genom hvilket vi banade oss en väg endast med stor svårighet och oaktadt de väldiga stötar, Vegas starka bog fick uthärda. Derefter fortsattes färden ofta på ännu grun- dare vatten än förut, ända tills fartyget kl. 8 e. m. törnade mot en grundisfot. Vattnet var i fallande, och vi kunde derför först följande morgon komma loss, sedan en betydlig del af den grundis, på hvars fot Vega hakat sig upp, blifvit borthuggen med yxor och isbillar. Några försök att spränga isen med krut misslyckades. För detta ändamål är dynamit vida verksammare än krutet, och detta sprängämne borde derför alltid medföras på färder, der det gäller att genombryta isband. Den 19 fortsatte Vega på samma sätt som förut, i smult och för det mesta grundt vatten nära kusten, mellan höga grundisstycken, hvilka ofta hade de mest pittoreska former. Verkliga isberg finnas här icke. Senare på dagen mötte vi åter mycket låg, i floder eller instängda hafsvikar bildad is och kommo i föga salt vatten med en.temperatur öfver 0? C. Sedan vi om natten varit förtöjda vid en större grundis, fortsattes färden den 20 september nästan uteslutande mellan låg, smutsig is, som icke varit mycket hopskrufvad under föregående vinter. Den ligger mindre djupt än den blåa grund- isen och kan derför drifva närmare kusten — en stor olägenhet för vårt djupgående fartyg. Snart nog kommo vi äfven till ett VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 41 ställe, der isen var packad så tätt till land, att endast en 12 till 15 fot isfri ränna återstod närmast stranden. Vi nödgades derför efter några timmars seglats åter lägga bi vid en grundis, för att invänta gynnsammare förhållanden. Vinden hade nu från V gått till N och NV. Temperaturen blef mildare och väderleken regnig, ett tecken att stora isfria vattensträckor måste finnas norr och nordvest om oss. Om natten mot den 21 regnade det starkt med NNV vind och en temperatur af + 2 C. Ett försök gjordes att längre ut finna något ställe, der det mot land pressade drifisbandet kunde genombrytas. Detta lyckades icke, kanske till följd af den ytterst starka dimma, som var rådande. Den 22 gjorde jag med löjtnant Palander en utflykt i ång- slupen, för att anställa lodningar öster ut. Det lyckades oss snart att upptäcka en tillräckligt djup, ej allt för isfyld ränna, och den 23 fortsatte Vega derför åter sin färd bland mycket tät drifis, ofta så nära land, att fartyget endast hade en fot vatten under sin köl. Det gick dock framåt, om ock långsamt. Landet bildar här en gräsrik, ännu snöfri slätt, som höjer sig inåt till långsamt sluttande berg eller jordhöjder. Stranden är beströdd med ej obetydligt drifved, och här och der ses lemningar efter onkilonboningar. Om natten mot den 24 sep- tember lade vi till vid en grundis i en temligen stor öppning i isfältet. Denna öppning slöt sig om natten. Vi blefvo här- igenom uppehållna till den 26, då färden åter kunde fortsättas, "i början med svårighet, sedermera i temligen öppet vatten till en udde, som på kartorna kallas Kap Onman. Äfven infödin- garne, som här kommo om bord, beteckna stället med samma namn. Den is, vi denna dag mötte, var gröfre än förut, blå- hvit, ej smutsig. Den 27 fortsattes färden 1 temligen isfritt vatten till Kol- jutschin bay, sedan med en betydlig bugt uppför fjorden tvärs öfver densamma till dess ostkust, hvarest ankaret fäldes vid fjordens nordöstra udde ett par timmar före solnedgången. En utflykt till land gjordes, hvarjämte löjtnant Hovgaard ut- sändes att från ångslupen upploda det närmaste farvattnet, och en af fångstmännen fick i uppdrag att från en närbelägen höjd taga en öfverblick af isens läge. Såväl den ene som den andre återkom med en gynsam berättelse. Olyckligtvis blef det fullkomligt stillt om natten, och temperaturen sjönk till — 2 C. Hafvet betäcktes oaktadt denna ringa köldgrad med nyfrusen is, hvilken visserligen på öppnare ställen endast kunde fördröja, icke hindra fartygets färd, men som dock sam- 42 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. manband de utanför kusten hopade drifisfälten så hårdt, att ett fartyg äfven med tillhjelp af ångkraft svårligen kunde tränga fram genom dem. Då vi den följande dagen seglat förbi den udde, som 1i öster begränsar Koljutschin bay, grundade den drifisfria, men med ny is betäckta vattenrännan närmast kusten hastigt upp. Den blef för grund för Vega, som derför måste försöka att bana sig en väg bland de utanför liggande grundisstyckena och drifisfälten. Nattens frost hade bundit dessa så hårdt tillsammans, att det blef omöjligt att tränga vidare. Vi lade till vid en grundis, så mycket säkrare om att vid första omkastning af vinden åter komma loss och kunna tillryggalägga de få mil, hvilka skilde oss från det öppna vattnet vid Berings sund, som hvalfångare flere gånger lemnat detta ställe först i medlet af oktober. Detta hopp har imellertid icke gått i fullbordan. Sedan den 28 september har ända till den dag, detta bref afslutas, en ständig, i början stark, sedan svagare nordlig vind varit rådande, som hopat allt större och större ismassor vid kusten och småningom sänkt temperaturen till — 26? C. Den ny- bildade isen är nu nära 2 fot tjock, och något hopp att komma loss före nästa sommar finnes ej mer. Vegas vinterhamn är, såsom synes af vidlagda karta, be- lägen vid nordligaste delen af Berings sund i granskapet af tält- platsen Jintlen, 3' från den udde, som i öster begränsar Kol- jutschin bay, 1' från land och endast 115' från Berings sundets utlopp i Stilla Oceanen. När vi instängdes, fans isfritt vatten några få minuter längre mot öster. Full fart för Vega under en enda timme hade förmodligen varit tillräcklig för att till- ryggalägga denna väg, och ett dygn tidigare skulle drifisen på detta ställe icke bildat något allvarligt hinder för Vegas färd. Denna instängning så nära målet har varit den motgång, jag under mina ishafsfärder haft svårast att förlika mig med; men jag får trösta mig med det i ishafsfärdernas historia nästan exempellöst vackra resultat, som redan vunnits, med vår goda vinterhamn och med utsigten att nästa sommar kunna fort- sätta vår färd. En vinters meteorologiska och magnetiska observationer på detta ställe, och de geologiska, botaniska och zoologiska undersökningar, instängningen lemnar oss tillfälle till, äro för öfrigt af tillräckligt stort intresse, för att ersätta de besvärligheter och mödor, som en öfvervintring här medför. Allt sedan det visade sig, att vi sannolikt skulle nödgas öfvervintra på detta ställe, har jag sökt sända ett bud med infödingarne till någon sibirisk poststation, och jag har äfven VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 43 lyckats förmå en ren-tschuktsch, som tillfälligtvis besökte oss, att åtaga sig att bringa några bref till Anadyrsk. Jag fruktar dock för, att dessa komma till sin bestämmelseort kanske först efter ett års förlopp. Det var derför särdeles välkommet, då en inföding från byn Pidlin på östra sidan af Koljutschin bay nyss erbjöd sig att skjutsa ett par af oss till Anadyrsk eller Nischni Kolymsk. Anbudet antogs genast. Löjtnanterna Nord- qvist och Bove hafva begärt att få företaga den vid denna tid på året ingalunda behagliga färden. De afresa i morgon. Denna resa har kommit så plötsligt, att jag nödgas till nästa breflägenhet uppskjuta afslutandet af denna berättelse, som ytterligare skulle omfatta en framställning om betydelsen af Vegas färd med afseende å framtida sjöfart längs Asiens nordkust, en redogörelse för våra vetenskapliga arbeten, vårt vinterlif på Vega m. m. Jag vill blott ännu en gång upprepa, att intet skäl finnes för våra hemmavarande att oroa sig, att vinterhamnen är säker, helsotillståndet utmärkt, tillgången på mat, bränsle, vinterkläder riklig, fartyget varmt, beqgvämt och väl försedt. Något försök att »undsätta» oss bör derför icke ifrågakomma. Norra delen af Berings sund, Vegas vinterqvarter, den 7 januari 1879. Löjtnanterna Boves och Nordqvists resa till Nischni Kolymsk kunde ej blifva utaf, emedan tschuktschen, som åtagit sig att skjutsa dem, förklarade, sedan han genom före- speglingar om resan förvärfvat sig ett godt mål och !/> flaska »ram», att resan under den mörka årstiden vore outförbar. »Både han och hans hundar skulle slita för mycket ondt af kölden. Först nästa vår vore han villig att uppfylla sitt löfte» 0. s. v. Alla våra lysande förespeglingar om skatter af tobak, knifvar, nålar, gevär, krut, bly, >ram»> m. m., som han skulle erhålla, ifall han reste genast, kunde nu ej skingra hans far- hågor. Försök att i stället förhyra andra hundspann miss- lyckades äfven, så att hela färden måste öfvergifvas. Löjtnant Nordqvist, som med synnerlig ifver vinnlagt sig om att studera tschuktschernas språk och lefnadsvanor, och för ändamålet gjort flere mindre utflykter i hundspann till det inre af landet, har deremot lyckats öfvertala en inföding att 44 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. skjutsa sig till Anadyrsk. Afståndet härifrån fogelvägen till Nischni Kolymsk är 120 och till Anadyrsk 80 å 90 svenska mil. Med denna lägenhet afsänder jag till herr Grosshandlaren berättelsen om färden mellan Lenas mynning och Koljutschin bay (intill den 28 september) och för månaderna oktober, no- vember och december utdrag ur de tim-iakttagelser af väder- leken och jordmagnetismen, som vi anställa vid vår vinter- station. Väderleksvexlingarne äro, så länge alla man äro friska och inga förändringar inträffat 1 isens läge, de enda vigtiga händelserna i vår trånga verld. Ej allenast för lugnande af våra hemmavarande, utan äfven enskildt får jag tillägga, att allt står så bra till som möjligt. Alla man äro raska och vid godt mod. Äfven förhållandet till infödingarne såväl i tältplatserna Jintlen och Pitlekaj nära vår vinterhamn, som i det öfriga landet är det bästa möjliga. Förr voro tschuktscherna ett farligt folk, som levererade ba- taljer med ej obetydliga ryska truppmassor. Men denna tid " är nu förbi. Hela Tschuktsch-halföns befolkning skulle ej nu rå på Vegas besättning, ifall det komme till strid. Far- tyget är oskadadt. Det ligger här enligt allt hvad man kan se lika tryggt, som +t. ex. i en ytterhamn i norra delen af Bottniska viken, och det har helt säkert samma utsigt att komma loss, som ett i en Bottenhafshamn infruset fartyg. Att hafva blifvit instängda mindre än en svensk mil från det öppna vattnet har varit en svår motgång, och jag har haft svårare att förlika mig vid den än vid någon annan otur i lifvet. Men en tröst är det i alla fall, att vi redan utfört den kanske för sjöfarten vigtigaste af alla upptäcktsfärder i Is- hafvet och att vi nu hafva minst lika stor utsigt att kunna kringsegla Asien, som en Kinafarare från Östersjön har att nå sin bestämmelse. Härtill kommer frågans historiska be- tydelse. Redan för mer än 2000 år sedan gjordes på Alexander den stores befallning en sjöresa från Indus till Persiska viken rundt om den då bekanta delen af Asien. Denna resa är känd under namn af »Nearchi periplus»> (Nearchi kringsegling), och dess lyckliga utgång likstäldes af Alexander med en vunnen hufvudbatalj. Märkvärdigt är att Nearchus under denna resa vid sydvestra Asiens kust mötte ett folkslag, som i lefnads- vanor var snarlikt det, hvilket nu bebor Asiens nordöstra del. För att få en inblick i den historiska sidan af vår färd skulle det kanske intressera dess frikostige befordrare att genomögna: VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 45 W. Stevensen, Historical Sketch of the progress of Discovery, Navigation and Commerce. Edinbourgh 1824. (Anses äfven som 18:de delen af Kerrs berömda Collection of Voyages and Travels); och J. Barrow, A chronological history of Voyages into the arctic regions undertaken chiefly for the purpose of Discovering a North-east, North-west or Polar Passage between the Atlantic and Pacific. London 1813. Hvad jag för det närvarande är mest rädd för är, att vår öfvervintring skall från hemlandet eller utlandet gifva an- ledning till några undsättningsföretag. Dessa äro fullkomligt obehöfliga. Framförande en hjertlig nyårshälsning från oss alla tecknar jag — etc. Febr. 20. En tschuktsch reser om några ögonblick till Nischni Kolymsk; jag sänder med honom brefven. Den till- tänkta resan till Anadyrsk kunde ej heller komma till stånd. Allt fortfarande så bra som möjligt. Hasteliga. Tschuktschen vill ej vänta. CS SK €3 46 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. o. Öfvervintringens förra del. (Från den 27 september 1878 till den 1 april 1879.) Berings sund den 6 april 1879. Infrysning.! Såsom jag i min föregående berättelse omnämnt, nådde Vega den 27 september inre sidan af den udde, som i öster begränsar Koljutschin bay. Vi hade visserligen under dagens lopp ofta gått fram genom nybildad is, men ingenstädes var denna ännu så stark, att den kunde verka fullkomligt häm- mande för seglatsen. Vädret var stilla, vackert, lufttempera- turen föga under noll. Intet angaf således, att hafvet skulle under de närmaste dagarne på allvar fängslas i sin vinterboja. Då Vega nalkades Koljutschin bays ostkust, kunde man från utkikstunnan se, att drifis låg så nära ytterudden, att endast en smal öppen ränna återstod närmast stranden. Det led redan mot aftonen, och det var att befara, att strand- reningen vid udden ej skulle vara tillräckligt djup för vårt för en kustseglats i Sibiriens Ishaf väl djupgående fartyg. Ankaret fäldes derför, för att under aftonens lopp från en båt. upploda den närmast belägna kustrännan. Sjelf begagnade jag jämte några af naturforskarne med begärlighet tillfället till en landutflykt i denna i vetenskapligt hänseende nästan okända trakt. Efter det mörkret inbrutit återkom båten med under- rättelse, att farvattnet längs stranden var djupt nog, och att man från bergshöjden på udden såg en ganska vidsträckt öppen vattenränna längs stranden. Alla gingo derför till sängs med den förhoppning att följande dag kunna tillryggalägga större delen af den obetydliga sträcka, som ännu skilde oss från Stilla Oceanen. ! Denna och följande underrubriker äro insatta af redaktionen af »Göte- borgs Handels- och Sjöfarts-Tidning>, der denna liksom öfriga rapporter först blifvit 1 tryck offentliggjorda. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 47 Den 28 september ingick med ett fortfarande klart och vackert väder. Hafvet hade under natten betäckt sig med ny- frusen is af fem centimeters tjocklek, hvilken dock i och för sig icke bildade något hinder för Vega att ånga vidare. Ankaret lyftades, vi fortsatte vår färd. Allt gick ganska bra ända tills vi kommit några kilometer öster om den förutnämnda udden. Här började vattnet plötsligen grumlas der Vega framgick. Djupare farvatten måste sökas längre ut bland drifisen, men denna var nu så starkt sammanbunden genom den is, som bildats under det föregående dygnet, att alla försök att genast komma vidare voro fåfänga. Det blef derför, såsom många gånger förut under senare: delen af färden, nödvändigt att lägga till vid en grundis, för att invänta gynsammare isför- hållanden. Viss om att några få timmars sydlig vind skulle vara tillräcklig att skingra den is, som spärrade vår väg, och tryggad genom kännedomen derom, att hvalfångare många gånger förut först 1 medlet af oktober lemnat dessa trakter, var jag i början föga orolig öfver uppehållet, som begagnades för utflykter i land och samqväm med invånarne. Först sedan dag förflutit efter dag, utan att någon förändring inträdt, blef det klart för mig, att vi måste bereda oss på en öfvervintring. Det var en oväntad motgång, så mycket svårare att med jämn- mod fördraga, som det var ögonskenligt, att vi skulle hafva undgått densamma, om vi kommit några timmar tidigare till östra sidan af Koljutschin bay, och att talrika tillfällen funnits, då dessa timmar kunnat sparas. För öfrigt var fartygets läge ingalunda synnerligen tryggt. Vega låg nämligen vid infrysningen icke förankrad i någon hamn, utan var, i väntan på gynsamt tillfälle att resa vidare, endast förtöjd bakom en grundis, som strandat på 9!/> meters djup, 1,400 meter från land på en redd som var fullkomligt öppen mot norr från N 74? V till O (r. v.) Hon hade här icke något annat skydd mot den våldsamma ispressning, som vinterstormarne pläga åstadkomma i polarhafven, än en vid högvatten strandad och derför också en vid högvatten föga säkert rotad isklippa. Föga fattades för öfrigt, att Vegas vinter- hamn blifvit ännu sämre; hon var nämligen 1 början förtöjd vid några andra isblock, som strandat tvåhundra meter när- mare land, men flyttades derifrån, emedan hon derstädes hade endast några tum vatten under kölen. Hade Vega blifvit in- stängd på detta ställe, hade det gått oss illa. Den nybildade isen blef nämligen under höststormarne pressad öfver dessa 48 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. isblock, hvarvid det nära en half meter tjocka istäcket sönder- splittrades i tusentals stycken, som upptornades på den under- liggande grundisen till en ofantlig »toross» eller vall af lösa kantiga isblock. Ett fartyg förtöjdt vid dess sida hade blifvit söndersplittradt redan ganska tidigt på hösten. Den grundis, vid hvilken Vega slutligen förtöjdes, var om- kring 40 meter lång och 25 meter bred. Dess högsta punkt låg sex meter öfver vattenytan. Den var således icke synner- ligen stor, men lemnade dock ett godt skydd åt fartyget. Vis- serligen flyttades äfven denna grundis jämte fartyget och det innanför liggande nybildade isfältet under de våldsamma höst- stormarne betydligt närmare land. En och annan suck och knakning i fartygets skrof gaf tillkänna, att detta härvid icke blef utan hvarje påkänning, men någon märklig skada har Vega hittills icke lidit hvarken häraf eller af den starka vinter- kölden, under hvars första del våldsamma smällar tidt och ofta gåfvo tillkänna, att någon gammal spricka vidgat sig genom det inträngda vattnets frysning till is. Vinterhamnen. Vår vinterhamn är belägen vid 67? 7' nordl. bredd och 173? 24' vestl. längd från Greenwich, vid den asiatiska stranden af Berings sunds nordligaste del. Det närliggande landet bildar en vidsträckt svagt vågig slätt, i söder begränsad af aflägsna långsamt uppstigande bergs- höjder, hvilka längre inåt landet enligt infödingarnes uppgift skola nå en betydande höjd. Slättlandet upptages till stor del af vidsträckta laguner, som skiljas från hafvet genom låga af isen och vågsvallet uppkastade sandvallar. Vid vår hitkomst var marken rimfrosttäckt och frusen, men ännu snöfri, så att våra botanister kunde bilda sig ett begrepp om traktens förut okända flora. Närmast stranden funno de täta Elymus-bäddar inväfda med mattor af Halianthus peploides, der innanför vidtog en mager jämn grusmark, endast skyld af en svart skifformad laf, Gyrophora proboscidea, och af några få blomväxter, bland hvilka Armeria sibirica var all- männast. Söder härom kom man till en trakt, upptagen af laguner och småsjöar, hvilkas stränder voro täckta med en yppig växtmatta, bildad af gräs- och starrarter. Men först på det kringliggande höglandet, der vittrade gneis- och dolerit- lager beredt en rikare jordmån än de magra sandvallar, som VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 49 uppkastats ur hafvet, antager växtligheten en mer vexlande prägel. Här mötte man snår af vide, vidsträckta mattor af kråkriset (Empetrum nigrum), af Andromeda tetragona och stora tufvor af en Artemisia-art. Mellan dessa framskjuter om sommaren, att döma af de förtorkade och förfrusna växt- lemningar, som dr Kjellman under hösten hopbragte, en brokig samling af växtarter, en del välbekanta från hemlandet, t. ex. lingon, hjortron, maskros (Taraxacum officinale), och andra egendomliga för länderna i den höga norden. Tschuktsch-byar. På de otrefliga sandnäs, som skilja lagunerna från hafvet, finnas tvänne tschuktschiska byar. Af dessa kallades den, som var belägen närmast Vegas vinterhamn, Pitlekaj. Den bestod ursprungligen af sju tält, men till följd af matbrist bortflyttade dess invånare småningom under vinterns lopp, de sista i februari, till en närmare Berings sund belägen fisk- rikare trakt. Vid flyttningen medtogs endast det oundgäng- ligaste, emedan man ämnade återvända vid den årstid, då jagten åter blef riklig. Den andra tältplatsen, Jinretlen, låg närmare udden mot Koljutschin bay och räknade vid vår ditkomst likaledes sju tält, hvilkas bebyggare tycktes vara bättre bergade än Pitle- kajs. De hade under hösten gjort bättre fångst och samlat mer förråder. Af dem bortflyttade derför endast ganska få under vinterns lopp. Följande tältplatser lågo på något längre afstånd från vårt vinterläger, men dock så nära, att vi ofta hade besök af deras invånare: Pidlin, på östra sidan af Koljutschin bay, 4 tält; Koljutsclin, på den lika benämnda ön, 25 tält; Rirajtinop, belägen 6 kilometer öster om Pitlekaj, 3 tält; Irgunnuk, 7 kilometer öster om Pitlekaj, 10 tält, af hvilka dock i februari endast fyra återstodo. Invånarne i de "öfriga hade för vintern sökt en bättre fångstplats längre öster ut. Antalet af de personer, som tillhörde hvarje tält, var svårt att afgöra, emedan tschuktscherna ständigt för prat och sqval- ler gästade hos hvarandra. I medeltal kan det kanske anslås till fem eller sex. Inberäknadt invånarne på Koljutschin-ön bodde således omkring 200 infödingar i granskapet af vårt vinterläger. 4 50 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. När vi instängdes, var isen närmast stranden för svag att bära en fotgängare, och svårigheten att från land taga sig till fartyget med de medel, tschuktscherna förfogade öfver, var så- ledes ganska stor. Genast, då infödingarne märkte oss, blef det derför stor uppståndelse. Män, qvinnor, barn och hundar sågos med oredig ifver springa af och an på stranden. Man fruktade tydligen, att det ypperliga tillfället att tillbyta sig bränvin och tobak skulle gå förloradt. Flere fåfänga försök gjordes att utsätta båtar, men öfvergåfvos åter, ända tills man slutligen lyckats släpa en båt till en isfri eller endast med tunn is betäckt strandrening, som förde till fartygets gran- skap. I denna sköts en stor skinnbåt ut, hvilken genast roddes till fartyget, lastad med män och qvinnor ända till brädden, utan afseende på den ögonskenliga faran att med en tungt lastad skinnbåt ro fram genom skarp nybildad is. Detta första möte var å ömse sidor mycket hjertligt och bildade utgångspunkten för ett särdeles godt förhållande mel- lan tschuktscherna och oss, hvilket bibehöll sig oförändradt under hela vår dervaro. Ryktet om de märkvärdiga främ- lingarnes ankomst måtte för öfrigt hafva spridt sig hastigt. Vi fingo nämligen snart besök äfven från aflägsnare bygder, och Vega blef slutligen en rastplats, vid hvilken hvarje förbi- farande stannade med sitt hundspann under några timmar, för att tillfredsställa nyfikenheten och för att i byte mot goda ord eller någon annan mera påtaglig vara erhålla litet varm föda, en bit tobak och någon gång, då vädret var mycket ruskigt, en »ram>» (tschuktschernas benämning. på en sup). Alla, som kommo, fingo obehindradt gå af och an på vårt af en mängd saker Hålarnprde däck. Vi hade dock icke att be- klaga oss öfver förlusten af den ringaste småsak. Ärligheten var här lika hemmastadd som i renlappens gammor. Deremot blefvo de snart mycket besvärliga genom deras af ingen sjelf- känsla begränsade tiggeri. Att vid byteshandel draga all möj- lig fördel af européns i deras tanke helt säkert djupa »oprak- tiskhet» skydde de ej heller. Små bedrägerier 1 det syftet räknades tydligen ej som fel, utan som förtjenst. Stundom sålde de t. ex. samma sak två gånger, alltid voro de frikostiga på löften, som de aldrig ämnade hålla, och ofta lemnade de bedrägliga uppgifter om de saker, som utbjödos till salu. Räf- kroppar utbjödos sålunda, sedan de blifvit flådda samt hufvud och fötter afskurna, flere gånger som harar, och löjligt var att se deras förvåning deröfver, att vi genast upptäckte be- drägeriet. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 51 Tschuktschernas fullkomliga obekantskap med pengar och den ringa tillgång vi hade på bytesmynt i deras smak nödgade för öfrigt äfven oss att hålla åtminstone en del af våra varor 1 högt pris. Polarländernas vanliga handelsvaror, skinn och späck, upphandlades till invånarnes stora förvåning alldeles icke på Vega. Deremot förvärfvades genom byte en fullstän- dig samling af vapen, drägter och husgerådssaker. Allt dy- likt samlande skedde uteslutande för expeditionens räkning, och öfverhufvud var samlande af naturhistoriska och etno- grafiska föremål för enskild räkning helt och hållet förbjudet. Då tschuktscherna började få smak för vår mat, släpade de, isynnerhet under den tid, då deras jagt felslog, dagligen drifved, kotor och andra ben af hval ombord. De utbytte dessa mot bröd. Härvid betaltes ett lass af fem vedpinnar, som hade 4 å 5 tums genomskärning och en famns längd, vanligen med två till tre skeppsskorpor, d. v. s. med vid pass 250 gram bröd, en hvalkota med två eller tre dylika skorpor, 0. S. Vv. Småningom fingo dessutom ett par unga infödingar den vanan att dagligen inställa sig ombord för verkställande, 1 all maklighet förstås, af en art drängtjenst. Kocken blef deras patron, och de erhöllo af honom i ersättning brorslotten af den öfrigblifna maten. Dels på detta sätt, dels som gåfva blef under vinterns lopp en så betydlig mängd mat utdelad, att vi ganska väsentligt bidrogo till lindrande af den hun- gersnöd, som under midvintern hötade att utbryta bland be- folkningen. Ingen af infödingarne i granskapet af Vegas vinter- station var kristen. Ingen af dem talade något europeiskt språk, om ock en eller annan kunde ett par ord engelska eller kunde säga ett helsningsord på ryska. Detta var en ledsam omständighet, som förorsakade oss mycket omak. TI stället började löjtnant Nordqvist att studera deras språk, och det med en sådan ifver och framgång, att han om ett par veckor kunde göra sig temligen begriplig. Såsom en frukt af dessa studier hoppas jag, att löjtnant Nordqvist skall kunna efter hemkomsten offentliggöra en omfattande ordlista öfver detta föga kända språk äfvensom en antydan till dess grammati- kaliska bygnad. - Utfärder och isundersökningar. Vid fartygets instängning var hafvet närmast kusten, så- som redan nämndes, täckt af nybildad is, allt för tunn att 52 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. hålla en fotgängare, men tjock nog att hindra en båt att fram- gå. Utanför låg så långt man kunde se tätt packad drifis, som blifvit så hårdt hopbunden med nybildad is, att ej ens Vegas starka bog här kunde bana sig en väg fram. Redan den 2 oktober kunde man med nödig försigtighet gå på den nybildade isen närmast fartyget, den 3 oktober kommo tschukt- scher till fots om bord. Annu den 10 funnos dock här och der svaga ställen mellan fartyget och land, och en blå sky i öster angaf fortfarande öppet vatten i den riktningen. För att se till, huru det förhöll sig med denna »rening», gjorde dr Almqvist den 13 oktober en utflykt till fots utåt isen i r. v. nordostlig riktning, hvarvid han följde spåren af några tschuktscher, som gått ut på hvalrossfångst. Efter en till följd af isens ojämnhet mycket mödosam vandring af ungefär 20 kilometer öfver tätt packad drifis, mellan hvilken endast få och små fält, täckta med nybildad is, funnos, vände han utan att hafva nått det öppna vattnet, som fortfarande tycktes vara långt aflägset. Det var häraf klart, att Vega numera omgafs af ett åtminstone 30 kilometer bredt band af sammanfrusna drifisfält, och det hopp jag länge hyst, att isen ännu om hösten skulle bryta upp, hade derför numera föga sannolik- het för sig. Den nybildade isens tjocklek mättes tidtals af löjtnant Brusewitz med följande resultat: Isens tjocklek: 1 december = 56 centimeter. 1 januari 92 > 1 februari 108 > 7 15 > 120 » 1 mars 123 > 1 april 127 > I detta väldiga istäcke uppstodo under vinterns lopp ofta sprickor eller råkor, hvilka sträckte sig mycket långt. De framgingo utan afbrott tvärs öfver nybildade isfält och gamla höga grundisar. En af de största bland dessa råkor bildade sig natten mot den 15 december tvärs för fartygets bog. Den var 2 till 3 fot bred och mycket lång. Vanligen voro råkorna endast några få tum breda, men ofta detta oaktadt besvärliga nog, emedan flödvatten genom dem trängde upp till isens yta och genomdränkte den underliggande snön. Orsaken till råkornas bildning var af två slag. Antingen uppkommo de derigenom, att en häftig vind något rubbade isens läge, eller ock genom isens sammandragning vid stark 2” VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. d3 köld. Sprickningen sker med en mer eller mindre våldsam smäll och inträffar, att döma af smällarnes antal, oftare än man kan märka på den snötäckta isens utseende. Afven un- der stark köld är derför det skenbart sammanhängande is- täcket deladt i otaliga tätt till hvarandra passande stycken, hvilka antingen äro fullkomligt lösa eller endast samman- bundna af det svaga isband, som småningom bildar sig under snön på ytan af det i råkan inträngda vattnet. Anda till ett afstånd af omkring 6 kilometer från stranden låg isen i alla fall under loppet af hela vintern nästan orubbad, på nämnda små råkor när. Längre ut till sjös var deremot isen i ständig rörelse. Så kallade polynjor eller öppna ställen förekomma här- städes sannolikt året om, och vid gynsam väderlek kunde man derför nästan ständigt se en blå vattensky vid synranden ifrån rättvisande NV till O. En sydlig vind under några få dagar bragte den öppna vattenrännan så nära fartyget, att man kunde på några timmar gå ut till den. Den vimlade då af sälar, hvilket anger, att den stod i sammanhang med ett ständigt öppet haf. På granskapet af ett dylikt berodde kanske ock den omständigheten, att vi icke sågo ett enda säl- hål i de isfält, som omgåfvo fartyget. Den 1 januari 1879 gjorde löjtnant Bove, åtföljd af fångst- mannen Jonsen, en utfärd till det öppna vattnet. Härom meddelar han följande: »Jag lemnade fartyget på förmiddagen den 1 januari och kom till det öppna vattnet efter fyra timmars jämn gång. Den djupa lösa snön gjorde vandringen mycket mödosam, och trenne rader af torosser lemnade äfven sitt bi- drag härtill, hufvudsakligast till följd af de ofta snötäckta råkor, som 1 torossernas granskap genomkorsade istäcket. En af toröosserna var 10 meter hög. Storleken af de isblock, som här voro hopade på hvarandra, visade hvilka våldsamma krafter varit verksamma vid torossernas bildning. Dessa is- vallar lemna numera ett välbehöfligt skydd för Vegas osäkra vinterhamn. Ungefär midt emellan det öppna vattnet och fartyget var vägen genomskuren af sprickor, som gingo från öster till vester och tydligen angåfvo, att det öppna vattnet skulle hafva vidgat sig till en kilometers afstånd från far- tyget, om den svåra stormen i december varat ytterligare 12 timmar. En betydande fara för fartyget hade härigenom upp- stått. Iskanten mot det öppna vattnet var jämnskuren som med en ofantlig knif och så stark, att man kunde framgå längs den som på en berghäll. Äfven från toppen af en 5 meter hög hummock kunde man icke mot NO och N se någon 54 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. begränsning af det öppna vattnet. Dels häraf, dels af vatten- skyarnes utsträckning i denna riktning drager jag den slut- satsen, att det öppna vattnets bredd varit minst 35 kilometer. I öster begränsades reningen af en mot norr framlöpande is- vall, hvilken nio eller tio kilometer längre bort åter tycktes böja af mot öster. Möjligtvis fans bortom denna isvall en ännu ostligare vattenbassin. Djupet vid isranden var 12 famnar, vattnets temperatur — 2? C. Vattnet strömmade med temlig fart rätt ut från kusten (från SSO0). Då denna här framgick nästan 1 rät linie, tyckes strömmen hafva varit en tidvattenström. Det öppna vattnet vimlade af sälar, enligt Jonsen såväl storsäl (Phoca barbata) som snadd (Ph. hispida). Ingen isbjörn, ingen hvalross och inga fåglar sågos.» Tschuktscherna väntade, att det öppna vattnet i gran- skapet af kusten skulle bibehålla sig under någon längre tid i januari, men de blefvo svikna i denna förväntan, hvilket orsakade en så stor brist på föda och framför allt tran, att alla invånarne i den oss närmast belägna byn Pitlekaj nödga- des flytta öster ut, och det oaktadt en betydlig mängd mat dagligen för nödens lindrande utdelades från fartyget. Under den långvariga stränga kölden” i januari månad, hvarvid temperaturen flere gånger sjönk under qvicksilfrets fryspunkt, tyckes hafvet hafva frusit fullständigt till på en lång sträcka från kusten, men redan den 7 februari inträffade åter blidväder med ostliga och sydliga vindar. Samma dag sågs en svag vattensky vid synranden 1 NO, och från bergs- höjderna i land såg man öppet vatten, som vid byn Irgunnuk gick temligen nära in till stranden. Några kilometer längre öster ut var till och med sjelfva stranden isfri, och från bergs- höjderna tyckte sig våra sjömän märka en stark sjögång i den blåa vattenrand, som begränsade synranden. Det öppna vattnet måtte således hafva varit ganska vidsträckt. Kanske var infödingarnes uppgift, att det sträckte sig ända till Berings sund, riktig. Men på deras utsago kunde vi ej fullt lita, allt sedan vi varit nog oförsigtiga att med mindre gåfvor belöna några för vår snara befrielse gynsamma väderspådomar. Tschuktschernas lefnadssätt. .Tschuktscherna gjorde nu en rik fångst och fråssade åter, bekymmerslösa som de äro om framtiden, i öfverflöd. Fyra- tiofem snaddar (Phoca hispida) sågos t. ex. i ett enda tält VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 53 utom Re af än ädalsliDa som voro ads. dess sidor. Barnen, som de sista veckorna varit något affallna, om ej i jämförelse med europeiska barn, så åtminstone med väl- födda tschuktschbarn, började hastigt återtaga sitt forna hull, och likaså de äldre. Fartygets däck utgjorde dock fortfaran- de en samlingsplats för skaror af män, qvinnor och barn. Många tillbragte här muntra och glada i en temperatur af — 40? GC. större delen af dagen. Oaktadt de icke mer ledo någon brist, voro de fortfarande ytterst begärliga efter europei- ska födoämnen. De underkastade sig för dessas förvärfvande gerna mindre ansträngande arbeten och bortbytte mot bröd och annan mat sådana alster af deras egen konstfärdighet, som de trodde vara begärliga för främlingarne. Utom vanliga etnografiska föremål har jag på detta sätt förvärfvat ett stort antal enkla teckningar och bensniderier och mönster, hvilka böra blifva upplysande för afbildningskonstens och smakens ståndpunkt hos ett folk, som ännu nästan hör till stenåldern. Åtskilliga stenredskap begagnas nämligen ännu 1 dag af tschuk- tschen. Jag har särskildt egnat min uppmärksamhet häråt med anledning af önskvärdheten att erhålla en säker utgångs- punkt för bedömande af de paleolitiska teckningar, som under det senaste årtiondet väckt så stort uppseende inom den lärda verlden. Jag skall framdeles till vårt antropologiskt-geografiska sällskap inlemna en utförlig af teckningar åtföljd redogörelse för de samlingar, som sålunda hopbragts, och för sedvanorna hos det märkvärdiga polarfolk, med hvilket vi på detta sätt kommit i beröring. Uppgifter af tschuktscherna rörande isförhållandena. Löjtnant Nordqvist har af de förbifarande tschuktscherna äfven insamlat upplysningar om isens läge mellan Tschaun bay och Berings sund under olika tider af året. Med anled- ning af frågans ofantliga vigt äfven i rent praktiskt hänseende skall jag ordagrant anföra hvad han sålunda inhämtat. » Underrättelse om isförhållandena vid kusten mellan kap Jakan och Berings sund af der boende tschuktscher. 1:0) En tschuktsch från Jakanenmitschikan, nära kap Jakan, sade, att der brukar vara öppet vatten hela sommaren. 2:0) Detsamma sade en tschuktsch från Kinmankan, som ligger något vester om kap Jakan. 3:o0) En tschuktsch från Jakan berättade, att hafvet der 26 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKRON. blir isfritt i slutet af maj eller början af juni. Deremot är der aldrig öppet om vintern. 4:0) Tatan från Jakan berättade, att hafvet der är öppet från slutet af maj eller början af juni till senare delen af septem- ber eller början af oktober, då isen börjar att drifva mot land. 5:0) Rikkion från Vankarema sade, att hafvet der är is- belagdt om vintern, men öppet om sommaren. 6:0) En ren-tschuktsch Rotschetlen, som bor omkring 12 eng. mil från Vegas vinterläger, berättade, att Koljutschin- viken, af tschuktscherna kallad Pidlin, är isfri hela sommaren. 7:0) Urtridlin från Koljutschin sade, att hvarken vid denna ö eller uti Koljutschinviken finnes någon is om sommaren. 3:o0) Ranau från Jinretlen sade också, att Koljutschin- viken alltid brukar vara öppen om somrarna. 9:0) Ettuj från byn Nettej, mellan Irgunnuk och Berings sund, berättade, att hafvet vid Nettej är isfritt om sommaren oberoende af vinden, om vintern endast vid sydlig vind. 10:0) Vankatte från Nettej berättade, att hafvet der blir isfritt under månaden »tautinjadlin» d. v. s. senare delen af maj och början af juni och åter isbelägges under månaden »kutschkau»>» eller oktober och november. 11:o) Kepljeplja från byn Irgunnuk, belägen 5 eng. mil öster om Vegas vinterqvarter vid Pitlekaj, sade, att hafvet utanför dessa byar är isfritt alla somrar, utom då det råder nordlig vind. Deremot sade han, att man längre vesterut, så- som vid Irkajpij, nästan alltid skall kunna se is från land. 12:0) Kapatljin från Kengitschkun, en by mellan Irgunnuk och Berings sund, berättade den 11 januari, att det då var öppet vatten vid denna by. Han sade vidare, att Berings sund om vintern vid sydlig vind är isfyldt, vid nordlig isfritt. Samma dag berättade en tschuktsch från Nettej-Kengitsch- kun, också mellan Irgunnuk och Berings sund, att utanför denna by då låg is. Han bekräftade Kapatljins utsago an- gående Berings sund. 13:o0) Kvano från Uädljä nära Berings sund sade, att der alltid är isfritt från maj till och med september månad.» Tschuktschhöfdingen Menka. Den 6 Oktober om morgonen fingo vi besök af starosten bland ren-tschuktscherna Vasili Menka. Han var en liten mörklagd man med temligen tärdt utseende, klädd i en vacker VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. di hvit renskinnspesk, under hvilken en blå flanellskjorta skym- tade fram. För att genast vid sin ankomst inge oss aktning och kanske också för att ej utsätta sitt dyrbara lif för den falske Rans försåt, drogs han på en släde, men ej af bundar, utan af sina underlydande, öfver den ännu ej fullt pålitliga isen till fartyget. Vid ankomsten visade han oss genast en fullmakt på sin värdighet och åtskilliga intyg på aflemnad skatt (eller marknadsafgifter?) bestående i några få röda räf- skinn beräknade till 1 rubel 80 kopek och några hvita beräk- nade till 40 kopek stycket. Läsa och skrifva kunde han icke, och hans ryska var ytterst bristfällig och svårbegriplig. Deremot kunde han snart uppfatta en honom förevisad karta och på den med stor säker- het utpeka en mängd märkligare ställen i nordöstra Sibirien. Om tillvaron af en rysk kejsare hade traktens förste ämbets- man ej någon aning, deremot visste han, att en mycket mäktig person hade sitt hemvist 1 Irkutsk. Han korsade sig i början med mycken ifver för några fotografier och kopparstick i gun- rummet, men upphörde snart dermed, då han märkte, att vi icke gjorde på samma sätt. Menka var åtföljd af tvänne sämre klädda infödingar med mycket sneda ögon, hvilka tycktes stå i tjenst- eller trälförhållande till honom. Af dessa frambars genast vid ankomsten med en viss högtid- lighet Menkas välkomstgåfva, tvänne renstekar. Som återskänk lemnade jag honom en ylleskjorta och några bundtar tobak. Menka omtalade, att han dagarne derpå skulle resa till Mar- kova, en af ryssar bebodd plats vid floden Anadyr. Oaktadt jag ej ännu uppgifvit hoppet att komma loss innan hösten, ville jag dock försöka begagna denna lägenhet för att sända underrättelse till hemmet om Vegas läge, tillståndet om bord m. m. Ett öppet bref uppsattes derför på ryska och adres- serades till H. Exc. Generalguvernören 1 Irkutsk med begäran, att han skulle meddela dess innehåll till Hans Maj:t Konung Oscar. Det inlades jämte några förseglade enskilda bref mellan ett par brädlappar samt gafs åt Menka med uppmaning till honom att lemna det åt den ryska myndigheten i Markova. Jag har numera anledning att förmoda, att det framkommit. I början såg det dock ut, som om Menka skulle uppfattat breft- vet som någon slags vidsträcktare fullmakt för sig sjelf. När han kommit i land, samlade han nämligen i närvaro af några bland oss en krets af tschuktscher omkring sig, satte sig med värdighet i deras midt, utvecklade papperet, men så, att han hade det upp och ned, och läste ur detsamma långa ramsor 38 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. dr på tschuktschiska för en andäktig och öfver Menkas lärdom häpen åhörarekrets. Följande förmiddag hade vi ett nytt be- sök af den store och lärde höfdingen, nya skänker vexlades. Han undfägnades efter bästa förmåga och dansade slutligen efter positiv dels solo, dels tillsammans med några af sina värdar till stor fröjd för närvarande europeer och asiater. Besök hos Menka. Då isens läge fortfarande var oförändradt, ville jag icke försumma det tillfälle, som här erbjöd sig att få någon kun- skap om det inre af landet. Med nöje gaf jag derför löjtnan- terne Nordqvist och Hovgaard tillstånd att följa med på ett besök till Menkas tältplats. De afreste dit den 8 oktober om morgonen och lemna om denna sin färd följande berättelser. Löjtnant Nordqvist skrifver: »Tisdagen den 8 oktober kl. 10 1/3 f. m. foro löjtnant Hovgaard, tschuktschhöfdingen Menka och jag från Pitlekaj på slädar förspända med hundar inåt landet i SSO-lig riktning. Hovgaard och jag hade hvardera en tschuktsch som körsven. Menka hade med sig en tjenare, som nästan hela tiden sprang framför som vägvisare. För min kamrats släde, som var tyngst, voro 10 hundar förspända, för min 8, och för Menkas, som var minst och på hvilken han satt ensam, 5 hundar. I allmänhet tyckas tschuktscherna be- räkna 4 eller 5 hunder för en släde med en person. »Den med träsk och vattendrag öfversållade tundran var under första delen af vår färd endast svagt kuperad, men ju längre inåt landet vi kommo, desto ojämnare blef den, och då vi följande morgon kl. 8 f. m. framkommo till målet för vår färd — Menkas brors läger —, befunno vi oss uti en dal, som omgafs af berg, af hvilka några höjde sig ungefär 1,000 fot öfver dalbottnen. Genom det tunna snölagret kunde ännu en del af tundrans växttäcke urskiljas. De allmännaste växterna på de torra ställena voro Aira alpina och Poa alpina; på mera låglända ställen växte Glyceria, Pedicularis och Ledum palustre. Öfverallt förekom Petasites frigida och en Salix-art. Denna senare växte isynnerhet på sluttningarne i stora klungor, hvilka be- täckte fläckar af flere hundra qvadratfots areal. På sina ställen höjde sig denna buske 3 till 4 fot öfver marken. Den för- herskande bergarten syntes vara granit. Dalbottnen utgjordes af posttertiära bildningar, hvilka ofta bestodo af sand och rullsten, såsom t. ex. fallet var uti den stora dal, der Menkas brors läger var uppslaget. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 39 »Då vi på morgonen den 9 oktober framkommo till lägret, möttes vi af några af de förnämsta bland tschuktscherna. Dessa hälsade på Menka på ryskt sätt, d. v. s. så att de kysste hvar- andra först på hvardera kinden och sedan på munnen. De tycktes dock vara ganska förlägna för denna ceremoni och vid- rörde nästan icke hvarandra med munnen. På oss hälsade de på vanligt sätt med att räcka fram handen och bocka sig. Härefter gingo vi in i Menkas brors tält, utanför hvilket läg- rets hela befolkning snart samlade sig för att betrakta oss. Lägret utgjordes af 18 tält, uppslagna på hvardera sidan om en å, som genomflyter dalgången. Tälten beboddes af ren- tschuktscher, hvilka drifva mellanhandel mellan ryssar vid Kolyma och ett folk, som bor på andra sidan om Berings sund och af dem kallas Jekargauler. Mellan tälten sågos en mängd lastade och tomma slädar. Dessa voro dels lätta och låga körslädar med upp- och tillbakaböjda medar och dels tyngre af gröfre trä gjorda packslädar med icke tillbakaböjda medar. En del af de lätta slädarne voro försedda med kurar af pertor, utanpå hvilka de voro öfverdragna med renhudar; andra voro heltäckta och endast försedda med en ingång framtill. »De' knifvar, yxor, borrar m. m., hvilka jag såg, voro af jern och stål och hade tydligen erhållits af amerikanare eller ryssar. Husgerådet utgjordes i Menkas brors tält af några vanliga kaffekannor af koppar, hvilka användes att koka vatten i, en alphenidbägare med engelsk inskrift, ett par tekoppar med fat, platta trätråg och skäppor. Ren-tschuktschernas drägt är lik kust-tsehuktschernas, endast att de förra uteslutande dertill använda renskinn, då deremot de senare derjämte an- vända sälskinn. Några togo vid vår ankomst på sig brokiga tygblusar, troligtvis af rysk tillverkning. Bland smycken må nämnas glasperlor, hvilka buros, uppträdda på senor, företrä- desvis af qvinnorna uti öronen eller om halsen. Qvinnorna voro tatuerade på samma sätt som hos kust-tschuktscherna. Dock såg jag här en äldre qvinna, hvilken utom den vanliga ansigtstatueringen äfven var tatuerad på axlarne, och en annan som på händernas yttre sida hade två parallela längs handen gående och ett snedt dem förenande streck. Männen voro otatuerade. Ett par af dem buro kors med slavonska inskrifter om halsen; andra buro på samma sätt tvågreniga trästycken. Om dessa senare äro att betrakta som deras gudar eller som amuletter är mig icke bekant. »Då vi här icke kunde erhålla de renar, som vi skulle uppköpa för expeditionens räkning, begåfvo vi oss med hundar 60 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. på eftermiddagen samma dag tillsammans med Menka till hans svärsons läger, dit vi anlände kl. 8 på aftonen. Vi blefvo mycket vänligt emottagna och lågo här öfver natten. Alla ett tälts invånare sofva gemensamt uti det deri befintliga sof- rummet, som icke är mer än 7 till 8 fot långt, 6 till 7 fot bredt och 4 till 5 fot högt. Innan de lägga sig, äta de sin qvällsvard. Män och qvinnor sofva fullständigt afklädda på ett »cingulum pudicitie» när af ett qvarters bredd. Om mor- gonen steg värdinnan först upp och kokade något kött, som derpå framsattes uti sofrummet, innan dess invånare ännu klädt på sig. Dervid skar värdinnan uti ett tråg köttet i skifvor, hvilka hon efter hand utdelade. Om morgonen sågo vi huru tschuktscherna fånga och slagta sina renar. ”Tvänne karlar gå in uti renhjorden. Då de fått sigte på den ren de vilja hafva, kasta de på ett afstånd af 20 till 30 fot en ränn- snara om djurets horn. Detta kastar sig nu fram och tillbaka, för att undkomma, och släpar derunder den, som håller i sna- ran, med sig några ögonblick. Den andre karlen söker emel- lertid att närma sig renen, fattar djuret 1 hornen och kastar det till marken, hvarpå han dödar det genom ett knifstygn bakom bogen. Derefter öfverlemnas renen till qvinnorna, hvilka genom ett snitt på sidan om buken uttaga inelfvorna. Magsäckens innehåll tömmes, hvarpå denna användes till att förvara bioden. Slutligen flås djuret. »Ungefär kl. 10 f. m. anträdde vi hemfärden. Vid nattens inbrott sökte våra förare tak öfver hufvudet uti ett uselt tschuktschtält på Utschunutsch-sjöns strand. Detta var till en del nedgräfdt uti en af de små kullar, som här träffas längs stranden, och hvilka troligtvis äro lemningar af några gamla onkilonboningar. De nuvarande invånarne, tvänne äldre kar- lar och en gammal qvinna, hade sin bostad inrättad på föl- jande sätt: I midten af en ungefär 3 fot djup och 12 till 15 fot bred cylindrisk grop var en vertikal påle inslagen; mot denna påles öfre ända hvilade en mängd från gropens öfre kant utgående snedt stälda stänger, öfver hvilka hudar voro uppspända. Den för tschuktschtälten egendomliga inhägnaden eller sofrummet saknades icke heller här. Eljest bar hela bo- ningen prägeln af fattigdom och osnygghet. Invånarnes närings- fång syntes vara fiske. Derom vittnade utom den fisk, vi här erhöllo, de utanför upphängda näten. Några klädesplagg, en Jerngryta, ett par träkärl och en schamantrumma voro de enda saker, jag kunde upptäcka uti tältet. »Följande morgon fortsatte vi vår färd. På andra sidan VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 61 om Utschunutsch-sjön sågo vi tvänne boningar, hvilka endast bestodo af en omkullstjelpt båt och några öfver dessa spända hudar. Återstoden af vägen tillryggalades förbi byn Najtsch- kaj och öfver Irgunnuk, der vi blefvo ytterst vänligt emot- tagna. KI. 7! e. m. den 11 oktober voro vi åter om bord på Vega.» Ur löjtnant Hovgaards berättelse, som hufvudsakligast be- rör den genomfarna traktens topografi, må ytterligare följande meddelas om den uthållighet, som tschuktscherna och deras hundar visade. »Under bortresan, som varade 21!/5> timme, sprang Menkas slaf oafbrutet framför slädarne, och äfven när vi rastade var han i verksamhet, för att uppsöka spåret, sköta hundarne 0. s. v. Då vi kommo till lägret, sof han icke och var dock lika rask under den följande dagens färd. Under tiden njöt han icke någon spirituosa, på uttrycklig tillsägelse af Menka, som förklarade, att han i sådant fall ej skulle hålla ut att springa. I stället tuggade han en förvånande mängd tobak. Hundarne voro under hela tiden icke ett ögonblick frånspända, om morgonen lågo de och sofvo framför slädarne halft öfversnöade. Vi sågo aldrig tschuktscherna gifva dem någon föda, det enda de fingo var frusna exkrementer af räf och andra djur, som de sjelfva uppsnappade i förbifarten. Lik- väl kunde man icke ens den sista dagen märka någon minsk- ning i deras dragförmåga.» Underhandlingar om brefsändning. Den 18 oktober, då vi trodde att Menka redan skulle vara vid Markova, fingo vi åter besök af honom och hans svärson. Han sade sig icke hafva något eldvatten till ispravniken och kom nu till oss för att tillbyta sig sådant mot tre slagtade renar. Vår missräkning med brefskickningen och min obe- nägenhet för det ifrågavarande betalningssättet — jag bjöd honom förgäfves halfimperialer och metallrubelstycken i stäl- let för bränvin — gjorde mottagandet denna gång mindre hjertligt, och han lemnade oss derför äfven snart. Först den 9 februari 1879 fingo vi åter underrättelser från Menka. Hans dräng eller träl kom nämligen nämnda dag till fartyget och berättade, att han på 10 dagar gått hit från Markova, hvilket skulle utgöra omkring 90 kilom. på dagen. Enligt uppgift af honom hade Menka rest med brefvet till Jakutsk — en un- derrättelse som af oss hälsades med stor glädje. Förut hade 62 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. jag nämligen ansett för nästan gifvet, att brefsändningen med Menka skulle misslyckas, och jag uppbjöd derför all den öfver- talningsförmåga, som de på fartyget hopade skatterna af ge- vär, krut, kulor, mat, granna skjortor och till och med brän- vin kunde utöfva, för att förmå några infödingar att skjutsa löjtnanterna Nordqvist och Bove till Markova eller Nischni Kolymsk. Underhandlingarne tycktes i början gå ganska bra, förskott begärdes och lemnades, men när resan skulle till- trädas, vägrade tschuktscherna alltid under en eller annan förevändning, än var det för kallt, än för mörkt, än fans ingen mat för hundarne. Dessa underhandlingar hade således ingen annan påföljd än att göra oss bekanta med en af de få mindre behagliga sidor, hvilka vi hittills lärt känna af tsehuktschernas sinnelag, nämligen dessa eljest förträffliga vildars fullkomliga opålitlighet vid aftal och deras fullt Talleyrandska uppfatt- ning af talets gåfva. Dessa underhandlingar föranledde ytterligare löjtnant Nord- qvist till en utfärd i hundslädar, för att hålla räfst med en af de infödingar, som mottagit förskott för att skjutsa honom till Markova, men ej hållit sitt löfte. Om denna färd meddelar Nordqvist följande: Löjtnant Nordqvists färd. »Den 5 december kl. 81!/> f. m. begaf jag mig med hund- släde till den vid Koljutschin-viken liggande byn Pidlin, för att höra af en der boende tschuktsch, Tscheptscho, med hvil- ken jag gjort aftal om en resa till Anadyrsk, huru snart han kunde fara. Jag skjutsades af tschuktschen Auango, hemma från byn Irgunnuk, som är belägen öster om Pitlekaj. Han hade en liten och lätt, med medar af hvalbarder försedd slä- de, som drogs af 6 hundar, af hvilka ledhunden var spänd framför de andra fem, hvilka voro fästade med hvar sin drag- rem 1 bredd framför släden. Hundarne voro svaga och illa skötta och sprungo derför så långsamt, att jag ej kan upp- skatta deras hastighet till mer än 2 å 3 eng. mil i timmen. Såväl dit- som återfärden räckte 8 till 9 timmar; således torde afståndet mellan Pitlekaj och Pidlin vara omkring 25 eng. mil. »Omkring två timmars väg vester om Jinretlen har kust- sträckan en höjd af 30—40 fot öfver hafvet och kallas Petscha- nin. Här mötte vi en tschuktsch, som for öster ut med en stor släde fullastad med renskinn, för att idka byteshandel. VEG A="E.XPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 63 Ungefär halfvägs mellan Jinretlen och Pidlin ligger Majngatir. Kusten mellan Jinretlen och sistnämnda trakt utgöres af ett några famnar bredt sandigt strandbälte, innanför hvilket höjer sig en omkring 20—40 fot hög brant sluttning — den inåt landet gående tundrans nordgräns mot hafvet. Med korta mellanrum är denna branta sluttning afbruten af små dälder. Vester om Majngatir ända till det omkring 4 eng. mil deri- från belägna kap Tscheautau bibehåller kusten samma karak- ter, men är betydligt lägre. Från Tscheautau gick vår väg öfver den jämna tundran på något afstånd från kusten. Ett stort träsk, hvars strand vi följde under halfannan timmes tid, och några små träsk passerades under den återstående delen af färden. Dessa träsk äro, enligt min skjutskarls ut- sago, endast ett par fot djupa. Trakten heter Kynmanka. I söder såg jag en bergskedja stryka fram — efter hvad jag på långt håll kunde döma — i NO—SV. »Byn Pidlin utgöres af fyra tält, uppslagna på Koljutschin- vikens Östra strand. Antalet invånare är endast något öfver 20 personer. Pidlin och Koljutschin-ön äro de enda bebodda platserna vid Koljutschin-viken. Jag blef utanför tälten emot- tagen af byns befolkning och förd till Tscheptschos tält. Tscheptscho lofvade att i februari fara med mig till Anadyrsk. »Min värd hade en hustru och tre barn. För natten kläd- des barnen fullständigt af; de fullvuxna hade på sig korta byxor — mannen af garfvadt skinn, hustrun af tyg. I den tryckande värmen, som underhölls af tvänne under hela natten brinnande tranlampor, vore det äfven svårt att sofva i de tunga renskinnsdrägterna. Dock täckte de öfver sig med ren- hudar. Då här utom hettan herskade en förskräcklig stank — tschuktscherna förrättade sina naturliga behof inne i sof- rummet — kunde jag icke uthärda, utan att ett par gånger gå ut för att hämta frisk luft. »Då vi följande morgon stigit upp, stälde värdinnan uti ett platt tråg till frukost först sälkött och späck med ett slags surkål af jästa Salix-blad, derpå sällefver och slutligen sälblod — alltsammans fruset. »Bland föremål af etnografiskt intresse såg jag utom den i hvarje tält förekommande schamantrumman, hvilken icke be- traktades här med den vidskepliga fruktan, som jag eljest ofta märkt, en knippa amuletter fästade vid en smal rem och en vargskalle, som äfven var upphängd vid en rem. De förra ut- gjordes af en. ett par tum lång träklyka, af det slag som man ofta ser tschuktscherna bära på bröstet, vidare skinnet jämte 64 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. hela broskdelen af en vargnos och en platt sten. Min värd sade, att detta buret om halsen skulle vara ett verksamt me- del mot sjukdomar. Vargskallen, hvilken jag redan hade fått, tog han tillbaka, emedan hans 4 eller 5 år gamle son skulle behöfva den vid val af hustru. Hvilken roll den dervid spelade fick jag dock icke veta. »Medan min karl spände för hundarne för hemfärden, var jag i tillfälle att se några mindre flickor dansa, hvilket de gjorde på samma sätt, som jag förut sett flickor dansa i Pitle- kaj och Jinretlen. Två flickor ställa sig då vanligtvis antingen midt emot eller bredvid hvarandra; i förra fallet lägga de ofta händerna på hvarandras skuldror, vagga turvis åt hvardera sidan, hoppa emellanåt jämnfota fram och svänga om, hvartill de sjunga eller snarare grymta takten. | »Hemresan anträddes kl. 8 f. m. Derunder sjöng min skjutskarl tschuktschiska sånger. Dessa äro ofta endast efter- härmningar af djurs läten eller också improvisationer utan någon bestämd meter eller rytm och ganska litet omvexling i toner; endast ett par gånger tyckte jag mig kunna höra en bestämd melodi. På aftonen sade min skjutskarl de tschuk- tschiska namnen på flere stjernor. Kl. 5/4 e. m. kom jag fram till Vega.» I sammanhang härmed vill jag såsom bidrag till skildringen af vårt vinterlif här och vår beröring med infödingarne ännu anföra följande berättelser om några andra bland de många mindre utflykter, som af oss gjordes under vinterns lopp. Löjtnant Brusewitz utfärd den 17 februari skildras af honom sålunda: »Den 17 februari 1879 gjorde jag med tschuktschen Notti en utflykt till Najtschkaj. Vi lemnade fartyget på eftermiddagen och kommo efter ett par timmars gång till Rirajtinop, Nottis hem, der jag tillbragte natten. Vi emottogos af Nottis 3 yngre bröder och en sjuk syster, hvilka alla bebodde samma tält. Genast efter ankomsten började den ene brodern att göra i ordning hundselar och släde till följande dags färd, och vi öfriga gingo in i det inre af tältet, der den sjuka systern låg, oklädd men omsvept med renskinn. Hon skötte 2 stycken tranlampor, öfver hvilka hängde 2 kokkärl, det ena en f. d. preservburk och det andra närmast likt en jernbleckspyts. Så snart vi inkommit, aftog Notti sin fotbeklädnad och mössa. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 65 En af bröderna kom in med ett tråg, hvaruti var upplagdt ett stycke sälspäck jämte frusna grönsaker, hufvudsakligen pilblad. Späcket skars i omkring tumstora tärningar, hvarefter en af bröderna gaf systern en god portion af såväl späck som grönt, innan maten utdelades bland de andra. Hvarje späcktärning inbäddades omsorgsfullt i grönt, innan den åts. När det gröna var slut, fans ännu något späck, som gafs till hundarne, hvilka lågo i yttre tältet. Härefter spisades kokt refbensbjell af säl och till sist ett slags soppa, troligen af sälblod. Systern fiek först, och särskildt äfven af dessa rätter. Af hvarje anrätt- ning tillbjöds jag att äta, men då jag icke antog inbjudningen, tycktes det ej väcka anstöt. Efter måltidens slut sattes mat- kärlen undan, peskarne aftogos, och några flere renhudar ner- togos från taket och utbreddes. De äldre bröderna tände sina pipor, och de yngre lade sig att sofva. Mig anvisades en af sidoplatserna i tältet, synbarligen Nottis egen sofplats. Den ena lampan släcktes, och man lade sig efter hand att sofva. Under natten jämrade sig flickan flere gånger, då alltid en af bröderna gick upp och skötte om henne. KI. 6 f. m. väckte jag sällskapet och påminde om vår utfärd. Alla uppstege genast. Påklädningen gick ej fort, ty mycken omsorg egnades åt fotbeklädnaden. Ingen mat framtogs, men alla sågo belåtna ut, när jag gaf dem utaf mitt förråd, som bestod af bröd oeh några Wikströms biffstekar. Genast efter frukosten spändes 4 hundar för släden, hvarefter Notti och jag fortsatte färden åt Najtschkaj, jag åkande, han springande bredvid släden. Vid Irgunnuk, en tschuktschby belägen 1 eng. mil öster om Rirajti- nop, gjordes ett kort uppehåll för att försöka få låna flere hundar, hvilket dock misslyckades. Vi fortsatte färden längs stranden och framkommo vid 10-tiden på f. m. till Najtsehkaj, beläget 8—10 mil i OSO. från Irgunnuk. Här mottogos vi af större delen af Pitlekajs gamla invånare, hvilka slagit upp sina tält vid denna fiskplats. Byn utgjordes af 13 tält, af hvilka de 5 vestliga beboddes af Pitlekajs f. d. befolkning, och de'8 mer ostligt belägna af andra tschuktscher. Pitlekajs invånare hade ej rest sina vanliga stora tält, utan sådana som dels voro af obetydligare storlek, dels mindre fast sammanfogade. TI alla tält här, liksom i Rirajtinop och Irgunnuk, fans det mycket säl- späck upplagdt, och utanför såg man stycken af säl och hela sälar uppstaplade täckta med snö. Under vägen till Najtschkaj mötte vi flere slädar, lastade med säl, på väg till Pidlin. Vid Najtschkaj gick jag ut på jagt, åtföljd af en tschuktseh. Vi fingo upp 8 stycken harar, men lyckades ej komma i skotthåll för 5 66 NORDENSKIÖLD; RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. någon. En räf (röd) sågs springa på mycket långt håll. Några ripor syntes ej, ej heller spår efter sådana. — Kl. 2 e. m.åter- vände jag till Irgunnuk och fick der en annan släde förspänd med 10 hundar, med hvilka jag snart åter nådde fartyget.» Löjtnant Palanders utfärd till ett: ren-tschuktschläger.i närheten af Taffelberget SV om Pitlekaj skildras af honom sålunda: »Den 17 mars 1879 gick jag, åtföljd af dr Kjellman, ut med :en släde och 5 man, hvaraf en inföding såsom vägvisare, till det i närheten af Taffelberget liggande ren-tschuktschlägret, i afsigt att der söka erhålla färskt renkött. Expeditionen var utrustad med 2 dagars proviant, tält, madrasser och peskar. >Ren-tschuktscherna träffades 11 eng. mil' från fartyget. På en höjd funnos här tvänne tält, af hvilka det ena för tillfället var obebodt. Det andra beboddes af infödingen Rotchitlen, hans unga hustru och ett annat ungt par, hvilket senare, så vidt jag förstod rätt, var på besök och egentligen hade sitt hem i: Irgunnuk. »Tälten voro betydligt mindre än de vi dagligen se vid kusten. Omkring tälten voro en mängd slädar uppstaplade på hvarandra. Dessa slädar skilde sig från de vanliga hundslädarne derigenom, att de voro betydligt större och bredare i gången. Medarne voro klumpiga och tillyxade af groft trä. " »Vår: framställning att få tillbyta oss ren afslogs genast, ehuru vi såsom bytesartiklar erbjödo rom, tobak, bröd och till och med ett gevär. Skälet för deras vägran uppgafs vara, att renarne denna årstid äro för magra för att nedslagtas. >På en några tusen fot från oss liggande höjd sågo vi ett femtiotal renar gå och beta. ; :>Qvinnornas hufvudgöra under dagen tyckes vara att putsa hvaranidras hår. Den, som för tillfället: tjenstgjorde såsom kammarjungfru, plockade med fingrarne ur den andras hår der varande - parasiter, hvaraf fans ett ej ringa antal. De dödades helt: behändigt derigenom, att fingrarne: fördes till munnen, hvarefter de knäcktes mellan tänderna. »På eftermiddagen blefvo Kjellman och jag inbjudna i täl- tet, hvarest vi tillbragte en timme i deras sofrum. Vid vårt inträde påtändes lampan, hvilken var fyld med sältran;' såsom veke användes Sphagnum. Värdinnan sökte på allt sätt göra vårt vistande 1 tältet så angenämt som möjligt, hon hoprullade VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 67 renhudar till hufvudkuddar och beredde oss plats, så att vi fullt utsträckte kunde njuta en välbehöflig hvila. I det yttre tältet tillreddes af den andra qvinnan qvällsvarden, hvilken bestod af kokt sälkött. Vi erbjödos välvilligt att dela deras måltid, men då vi ej hade smak för sälköttet, afböjde vi deras anbud under förevändning att vi nyss ätit middag. Sjelfva in- togo de sin måltid liggande med kroppen inne i det inre tältet, men med hufvudet under renskinnsfällen 1 det yttre, hvarest maten fans. Efter intagen måltid drogos hufvudena innanför fällen, värden klädde af sig in på bara kroppen, undantagande byxorna, hvilka fingo sitta på. Värdinnan lät sin pesk falla ned öfver axlarne, så att hela öfverkroppen härigenom blef blottad. Renskinnsstöflarne aftogos och vändes ut och in, af- torkades nöga och upphängdes 1 taket öfver lampan, för att torka under natten. Qvinnorna trakterades af oss med socker, hvilket de, till följd af fullkomlig obekantskap med detsamma, till en början undersökte med en viss försigtighet, men som sedan smakade dem förträffligt. Efter måltiden syntes vårt värdfolk blifva sömnigt, hvarför vi sade godnatt och gingo till vårt eget tält, hvarest var allt annat än varmt; vi hade under natten derstädes omkring — 11? C. »Efter en till större delen sömnlös natt purrade vi ut kl. 1/5 7 nästa morgon. Då vi kommo ut ur tältet, voro alla renarne i tätt sluten trupp i anmarsch. I spetsen gick en gammal hög- hornad ren, hvilken gick fram till sin husbonde (denne hade under tiden gått renhjorden till mötes) och hälsade god mor- gon på honom genom att stryka sin nos mot ägarens händer. De öfriga renarne stodo under tiden uppstälda i ordnade led, alldeles som besättningen ombord på ett örlogsfartyg vid divi- sioner. Ägaren gick derefter fram och hälsade på hv arje ren; de fingo Stryka sina nosar mot hans händer. Han å sin sida tog hvarje ren i hornen och undersökte honom på det nogaste. Efter slutad inspektion och på gifvet tecken från husbonden gjorde hela renhjorden helt om och återvände i tätt slutna led, med gamlingen i spetsen, till föregående dags betesmark. »Det hela gjorde på oss ett särdeles godt intryck; det var ej den grymme, hårde vilden, som på ett rått och barbariskt sätt visade sitt herravälde öfver djuren, utan det var den gode husbonden, som välvilligt betraktade sina underlydande och som hade ett godt ord till hvar och en af dem. Det rådde ett godt förtroende mellan herre och djur. Sjelf var han en ståtlig ung man med ett intelligent utseende och med en smi- dig vacker kropp. Hans kläder, af utmärkt treflig snitt och 68 NORBDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. af ovanligt vackert renskinn, föllo tätt efter kroppen och lem- nade oss tillfälle att se hans behagliga och stolta hållning, hvilken tog sig bäst ut, då han rörde sig. »På vår förnyade framställning om tillbyte af ren fingo vi ånyo afslag, hvarför vi nedtogo vårt tält och anträdde hem- färden. Vi återkommo om bord den 18 mars kl. 3 e. m. efter en marsch af 43/4 timme. » Vägen till renlägret höjde och sänkte sig långsamt. Snön var hård och jämn, så att vi kunde gå fram med rask fart. Under bortvägen syntes 4 räfvar och några korpar. På ett ställe funnos en mängd lemmelbon nedgräfda genom snön i sned riktning mot marken. De flesta af dem voro uppkrafsade af räfvar. Nedgången till ett orördt lemmelbo var cylindrisk och af en genomskärning = 1,5; tum. Under båda dagarne hade vi snö, tjock och disig luft, så att vi endast kunde se en helt kort distans framför oss, likvisst gingo vi aldrig vilse, tack vare vår vägvisares, infödingens, goda ögon och starkt utpräglade lokalsinne.» Klimatets kraf på försigtighetsmått och utrustning. Om jag undantager dessa och åtskilliga andra likartade utfärder, de vexlingar, som vår beröring med infödingarne föranledt, och några få lyckliga, många misslyckade, har- och ripjagter (björn hafva vi ej sett till, och allt intrång i infö- dingarnes säljagt har jag så mycket som möjligt undvikit), så har föga märkligt inträffat under de sex månader, denna berättelse omfattar. Det återstår mig således endast att till ledning för framtida arktiska expeditioner med några ord om- nämna de delar af vår vinterutrustning, som visat sig ända- målsenliga, och att lemna en öfversigt öfver de vetenskapliga arbetenas anordning under vinterns lopp. Af de meteorologiska iakttagelserna synes, att vintern icke varit synnerligen kall i jämförelse med vintrarne i den Frank- linska arkipelagen eller i de kallaste trakterna af Sibiriens fasta land. Deremot var den vid Vegas vinterstation ovanligt stor- mig, och vi hafva dag efter dag, natt efter natt, gått till och från det på ett afstånd af en och en half kilometer från far- tyget uppförda observatoriet i hård blåst och en köld af — 30? till — 46? C. Vid stilla väder är en köld af — 40? till — 30” knappast mycket besvärlig, men redan vid ett ringa drag blir. en köldgrad af t. ex. — 35 rent af farlig för den, som VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 69 går emot vinden och utan nödig försigtighet utsätter blottade delar af ansigtet, händerna eller handlofvarne för den kalla luften. Utan att man varnas af någon häftigare plåga upp- står frostskada, hvilken, om den ej i tid upptinas genom den skadade delens gnidning med handen eller med smältande snö, lätt kan blifva af ganska allvarsam beskaffenhet. De flesta bland dem, som nu för första gången voro med om en högnordisk öfvervintring, blefvo, då den första kölden inträffade, mer eller mindre frostbrända flere gånger, så att höga med blodvatten fylda frostblåsor af ett par qvadrattums utsträck- ning uppstodo, men lyckligtvis aldrig så mycket, att någon verklig olycka inträffade. Sedan alla man, varnade af erfaren- heten, blifvit mer aktsamma, förekommo dylika frostskador sällan. Ej heller förekom något enda fall af frostskada på fötterna. Härtill bidrogo våra för klimatet mycket ändamåls- enliga skodon, hvilka utgjordes af stora segelduksstöflar med sulor af läder. På bottnen af dessa hade man sennegräs (Ca- rex vesicaria). BSjelfva foten var klädd i ett eller två par strumpor, utanpå hvilka man bar en fotlapp af filt. Vår fot- beklädnad var således ett mellanting mellan den af Parry för arktiska resor införda fotbeklädnaden och lapparnes höfylda komager. Alla, som begagnat den, äro ense derom, att den lemnade intet öfrigt att önska. Äfven vid längre vandringar 1 våt snö äro dessa skodon att föredraga framför läderskodon. Dessa senare blifva nämligen tunga och vattendränkta och kunna svårligen under en nattrast i det fria torkas. Segel- duksskodonen och det i dem lagda höet torkas deremot lätt på en enda natt. De äro äfven som våta lätta och genom den luftvexling, som den underliggande hösulan möjliggör, föga osunda. Jag tror mig derför på det bästa kunna förorda dessa skodon för vinterresor och vinterjagtfärder i vårt eget land. För händernas skyddande användes helvantar af sälskinn och semsk, inuti fodrade med fårskinn och vid handlofven kantade med något långhårigt pelsverk. De buros vanligen med band om halsen, såsom barn pläga bära sina vantar. Vid utarbete buros dessutom tunna yllevantar omedelbart på händerna. För öfrigt buro vi den vanliga svenska vinterdrägten, kanske med något rikligare vinterylle än man brukar i Sverige, Renskinnspeskar och renskinnsbellingar (engelsmännens »>leg- gins») funnos för alla man, jämte ett stort antal olika slag af pelsar. Men de flesta begagnade dem sällan, ej ens vid en köld af — 45? eller, hvad som var vida värre, blåst med en tem- 70 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. peratur af — 36”. Med större förkärlek omfattades en vid se- gelduksdrägt, som bars utanpå den vanliga sjömanskavajen. I hårdt väder lemnade den ett välkommet skydd mot snö och blåst. Samma tjenst gjorde för hufvudet de öfver Helsingörs- mössan burna baschlikerna, af hvilka det nödiga förrådet blif- vit anskaffadt från Petersburg. Helsotillstånd. Proviant. När detta nedskrifves, har ingen sjukdom med allvarliga följder, intet spår till skörbjugg inträffat. Detta lyckliga för- hållande beror tydligen i första hand på den goda anda, som lifvat expeditionens vetenskapsmän, officerare och manskap, men bör äfven till stor del tillskrifvas Vegas af löjtnant Pa- lander i Karlskrona anordnade ändamålsenliga inredning och framför allt vår för klimatet lämpade spisordning, som upp- rättats på grund af erfarenheten vid 1872—73 års expedition och efter inhämtande af råd af dess utmärkte läkare dr En- vall. Spisordningen meddelas här i Bilagan II. Utom hvad i den anföres utspisades från den 15 februari till den 1 april multegröt blandad med rom tvänne gånger i veckan. Jag skulle gerna hafva låtit utspisa en vida större mängd af detta enligt nordisk erfarenhet ypperliga medel mot skörbjugg, men emedan skörden på multor 1877 slagit helt och hållet fel, kunde jag till intet pris förskaffa expeditionen den mängd, som deraf behöfdes. I stället uppköptes i Finland en betydligare mängd tranbärssaft, som regelmässigt utdelades och med begärlighet förtärdes af manskapet. Till skydd mot solens skarpa återsken från det bländande hvita landskap, som utan afbrott af några mörkare föremål under senare delen af vintern och våren åt alla håll omgaf oss, var expeditionen försedd med en riklig uppsättning af blåa och gråa konservglasögon. Dessa utdelades redan i fe- bruari till alla om bord. Genom oförsigtighet har visserligen detta oaktadt ett eller annat fall af början till snöblindhet yppats, men några fullt utbildade fall af denna ytterst plåg- samma åkomma hafva hittills icke inträffat. Jagtens utbyte har under vinterns lopp inskränkt sig till några ripor och harar och sålunda icke lemnat något nämn- värdt bidrag till fartygets proviantering. Deremot har fisk er- hållits hufvudsakligast genom byte med tschuktscherna i något rikligare mängd, så att den numera kan utspisas en gång i VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 7 veckan. Den fisk, som under vintern erhölls i största mängd, en torskart (2) med grågröna ryggradsben, kunde dock i början endast wutspisas i gunrummet, emedan manskapet till följd af benens ' färg länge hade en oöfvervinnelig motvilja mot den- samma. Meteorologiska observationer. Iakttagelserna öfver väderleken gjordes intill den 1 no- vember hvar fjerde timme, derefter till: den 1 april hvarje timme, sedan åter sex gånger om dygnet. Mellan den 27 no- vember och den 1 april voro instrumenten uppstälda i land vid det magnetiska observatoriet, före: och efter denna tid om bord eller i fartygets omedelbara närhet. Under vintern var deras öfvervakande anförtrodt åt dr Stuxberg, som, medan allt omkring oss var isbelagdt, nödgades låta sina egna zoolo- viska forskningar hvila. Då väderleksförhållandena på ett analen känbart sätt ingripit i vårt dagliga lif och utgjort den probersten, på hvilken: vår utrustning blifvit pröfvad, så skall jag meddela ett utför- ligare utdrag ur den meteorologiska dagboken i ett bihang till denna berättelse. För öfrigt kan jag i afseende å hithörande frågor endast fästa uppmärksamheten derpå, att de meteoro- logiska iakttagelserna vid Vegas vinterläger bilda det första utförliga bidrag till kännedomen om väderleken på den halfö, som skiljer Sibiriens Ishaf från Stilla hafvet, äfvensom att den kännedom, man numera erhållit om de monsunlika nordvest- vindar, som under vinterns lopp för det mesta varit rådande härstädes, sannolikt bör blifva af betydelse så väl för Sibiriens klimatlära i allmänhet, som för studiet af Repa och mon- sunerna vid Japans och Kinas. kuster. Den största kölden under de olika månaderna hek ielattanmi: Oktober dentv24. = 203.8 November <:den 30 — 27,2 Decemibersssden 28-= 3721 Januari deni25r== 482,1 Februari den 2 430,6 Mars den 29 — 39,8 Tvänne gånger hafva vi haft ovanligt hög barometer, nämligen: : ; den 22 december kl. '6 f. m. 782,0 (0?) m: m. den 17 Februari kl: 6 f. m. 788,1 (0?) >» T2 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. —G Det lägsta intill den 1 april iakttagna lufttrycket var den 31 december kl. 2 f. m. 728,s (0) m. m. Väderleken var under vintern mycket stormig och vind- riktningen närmast jordytan nästan ständigt mellan nordvest och nordnordvest. Men redan i luftlager af föga betydlig höjd förherskade, att döma af molnens riktning, en lika oafbruten luftström från sydost, som, då den någon gång sänkte sig till jordytan, medförde värme och jämförelsevis torr luft. Orsaken härtill är lätt att inse, om man betänker, att Berings sund bildar en af temligen höga berg omgifven port mellan Stilla hafvets varma och Polarhafvets kalla luftområde. Vindarne måste här ordnas ungefär efter samma lagar, som draget i dörröppningen mellan ett varmt och ett kallt rum. D. v. s. den kalla luftströmmen måste gå nedtill från det kalla området till det varma, den varma tvärtom. "Till de sydliga och syd- ostliga vindarnes värme och torrhet bidraga dessutom de bergs- höjder, som enligt infödingarnes utsago skola finnas i det inre af Tschuktsch-halfön. De förläna nämligen de hafsvindar, som framgå öfver deras krön, »föhn»-vindens egenskaper. Våra kallaste vindar hafva kommit från SV till V, d. v. s. från Sibiriens slättland. På tillvaron af tvänne luftströmmar, hvilka vid en viss höjd öfver jordytan kämpa med hvarandra, beror äfven den hastighet, med hvilken himlahvalfvet i trakten af Berings sund plötsligen blir molnhöljdt och åter fullkomligt klart. Redan den berömde Beringssunds-fararen, numera ami- ralen i amerikanska marinen Rodgers har anmärkt detta för- hållande och mycket träffande liknat det vid uppdragandet och fällandet af förhänget för en skådebana. I våra väderleksanteckningar gjordes skilnad mellan snö- yra (= snöfall under blåst) och yrsnö (= snöstorm utan snö- fall). Snönederbörden var ej synnerligen stor, men då något så ihållande blidväder icke inträffade under vintern, att snön någonsin täcktes med en sammanhängande smältskorpa, för- blef en betydlig del af den snö, som nedföll, så lös, att den af minsta vindpust fördes af och an. Vid storm eller stark bris fördes snön till högre luftlager, hvilka fyldes med ett så tätt, fint snödam, att föremål på några få meters afstånd icke mer kunde urskiljas. Det var icke någon möjlighet att i ett dylikt väder hålla väg öppen, och den, som gick vilse, var hjelplöst förlorad, ifall han ej likt tsehuktschen kunde insnöad i en drifva afbida stormens afstannande. Men äfven vid svag vind och under molnfri himmel framgick en snöstorm af några få tums höjd längs marken i vindens riktning, således före- VEGCA-:-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 3 trädesvis från nordvest till sydost. Äfven den hopade drifvor öfverallt, der vindskydd förefans, och begrof säkrare om ock mindre hastigt än stormens yrsnö utlagda föremål och trampad stig. Den massa vatten, som i frusen form förflyttades i denna endast några få tum höga, men oafbrutna och vindsnabba ström öfver Sibiriens nordkust till sydligare trakter, måste vara jäm- förbar med vattenmassan i jordens jättefloder och spelar en tillräckligt stor roll i klimatiskt hänseende, bland annat som köldförare till de nordligaste skogsmarkerna, för att böra af meteorologerna beaktas. Luftens fuktighet bestämdes såväl med Augusts psykro- meter som med Saussures hygrometer. Men jag tror icke, att dessa redskap vid — 20? till — 45? gifva något tillförlitligt utslag. Härtill kommer, att luftens fuktighetsgrad på det ställe, der det kan komma i fråga att uppställa psykrometern eller hygrometern under en högnordisk öfvervintring, icke har den meteorologiska betydelse, som man ofta tilldelat densamma. Redskapen blifva nämligen i regeln uppstälda i en fritt stående spjelbur belägen på en för afläsning lämplig höjd öfver jord- ytan. Under en nästan oafbruten snöyra är det omöjligt att hålla denna bur snöfri. Äfven luft, som ursprungligen varit fullkomligt torr, måste här mätta sig med fuktighet genom af- dunstningen från omgifvande snölager och från det snödam, som kringyr närmast jordytan. För bestämmande af luftens verkliga fuktighetsgrad skulle jag derför råda framtida resande till högnordiska trakter att omedelbart väga det vatten, som en gifven rymd luft innehåller, genom att upptaga det i rör med klorkalcium, kalicenerad kopparvitriol eller svafvelsyra. Ett redskap för detta ändamål vore ytterst lätt att uppställa så, att hela arbetet kunde verkställas under däck och att man efter behag kunde undersöka luften från hvilket lager som helst nedom masttoppen. Ifall jag haft medel att anordna en sådan undersökning vid Vegas vinterläger, hade det helt säkert visat sig, att luftens relativa fuktighet redan på en höjd af några få meter öfver jordytan för det mesta varit ganska ringa. Fruset qvicksilfver. När luftvärmen föll till granskapet af — 40”, aflästes både den vanliga qvicksilfvertermometern och en sprittermometer, under — 40? alltid sprittermometern. Härvid är att anmärka, att qvicksilfret vid sin frysning drager sig så starkt tillsammans, 74 NORDENSKIÖLD; RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. att qvicksilfverpelarn plötsligen sjunker fullkomligt in i kulan. Den afläsning af — 90”, som vid en tid, då qvicksilfrets frys- ning och sammandragning var okänd, gjordes i norra Sverige på en qvicksilfvertermometer, och som på sin tid gaf anled- ning till åtskillig strid, är något som när som helst kan om- göras, ifall man afkyler qvicksilfret under dess fryspunkt i en till — 90? indelad termometer. Qvicksilfrets frysning sker ned- ifrån uppåt, i det att den frusna metallen såsom tyngre sjunker ner i den ännu flytande delen. Tfall man, när det är till hälften fruset, bortgjuter det flytande från det frusna, så erhållas kri- stallgrupper bestående af nålar, som äro sammansatta af små oktaedrar, grupperade till hvarandra efter kubens kanter. Ingen af våra qvicksilfvertermometrar har lidit någon skada deri- genom, att qvicksilfret i dem frusit och åter upptinat. Vid frysningen drog sig qvicksilfret alltid ner i kulan, äfven då — 40? var beläget ett godt stycke upp på röret. Det är häraf sannolikt, att qvicksilfver i likhet med vatten behöfver en större köldgrad för att frysa, då det är inneslutet i hårfint rör, än eljest. Isens salthalt. Rassol. Längesedan har det varit kändt, att saltvatten, när det fryser, lemnar saltfri is. När man under sjöfärder i polar- hafven skaffar sig vatten till dryck och matlagning genom att smälta nyfrusen hafsis, märker man dock snart, att detta icke är fullt riktigt, i det att nyfrusen hafsis innehåller till- räckligt salt för en menlig inverkan på matlagningen. Frå- gan har för polarfararn en ej ringa praktisk betydelse och har ofta varit föremål för meningsutbyte i arktiska skrifter. Man har funnit, att, medan nybildad hafsis är salthaltig, en del större isblock äro nästan saltfria. Dessa senare äro visserligen ofta af glacialt ursprung, men bevis kunna äf- ven anföras derför, att man ibland träffar verklig saltsjöis, som vid smältning lemnar ett nästan saltfritt vatten. För att utreda frågan, hafva dr Almqvist och jag medelst titrering bestämt salthalten i en mängd isprof. Vi hafva härvid funnit: att den nyfrusna isen alltid är mer eller mindre salthaltig, beroende derpå, att håligheter fylda med saltvatten vid vattnets frysning blifva qvar i ismassan; att dylik is, som en längre tid legat öfver vattenytan, småningom förlorar sin salthalt. De med mättad saltlösning VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 75 (hvilken fryser först vid en temperatur under — 17”) fylda blåsorna flytta sig tydligen småningom från isens inre till isens yta. Isen blir på detta sätt småningom, utan att dess ut- seende förändras, nästan saltfri. "Denna förändring försiggår redan vid en ganska låg temperatur och synes mig vara en märklig fingervisning rörande det sätt, på hvilket en mängd bergarter metamorfoserats; att det flödvatten, som vid stark köld bibehåller sig på isens yta, håller betydligt mer salt än hafsvattnet; och slutligen att de saltutvittringar, som träffas på isen i polarhafven, och som isynnerhet af ryska resande omnämnas under namn af rassol, icke utgöra rent koksalt, utan ett vattenhaltigt dubbel- salt af klormagnesium och klornatrium. ' Detta salt bildar un- der sträng köld vackra efflorescenser på nyfrusen is. Det smälter i sitt kristallvatten redan vid — 8”. Prof äro hem- tagna för dess fullständiga analysering. I hufvudsaken öfverensstämma de resultat, till hvilka vi kommit och hvilka vi framdeles skola i större utförlighet med- dela, med dr Raes erfarenhet och med dr Walkers förträffliga undersökningar under M:c Clintocks resa med Fox 1857—59. Dock har dr Walker icke märkt den betydliga olikhet, som äger rum i hafssaltens och efflorescensernas sammansättning, och deraf kommit till en efter min tanke oriktig uppfattning af det Sätt, på hvilket den salta isen blir saltfri. Han tror nämligen, att isens saltartade beståndsdelar utpressas vid isens sammandragning 1 köld. Häraf skulle följa, att isens rening skulle försiggå fortast 1 stark köld, och att några nya förän- dringar icke skulle inträffa 1 isens:salthalt efter det den en gång varit utsatt för ett frostmaximum. Vi tro tvärtom, att isen hastigast blir saltfri vid en temperatur af nära — 0?, emedan de sältvattenhaltiga blåsorna då ha lättast att äta sig ut, eller att minskningen af isens salthalt fortgår oafbrutet, så länge någon osmält is finnes qvar. Isens sönderfrysning. Under inflytande af solvärmen om sommarn äger en smält- ningsprocess rum ej allenast på ytan, utan äfven i det inre af den gamla isen, som på detta sätt blir uppfyld med talrika små, vattenhaltiga hålrum. Då vattnet "upptager en större vo- lym 1 frusen än flytande form, äro dessa 1 regeln endast ofull- 76 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. ständigt fylda med vatten, hvilket i så fall, då det åter fryser, får tillräckligt rum att utvidga sig utan att sönderspränga sitt hölje. Men stundom fylles åter hålrummet fullständigt genom sammantryckning af höljet eller genom insippring af vatten från angränsande hålrum. TI så fall sönderspränges isblocket genom vattnets frysning, då isblocket den följande vintern åter blir utsatt för sträng köld. Alla gamla grundisar visa derför en så stor benägenhet att frysa sönder, att detta här påpekade förhållande utan tvifvel utöfvar ett mycket stort inflytande på isförhållandena i polartrakterna. Under vår öfvervintring sågo vi det ena efter det andra af de stora isblock, som omgåfvo fartyget, remna sönder, och råkor uppstodo så obehindradt tvärs öfver isblock, som strandat på fem famnars vatten, att jag håller för högst sannolikt, att första anledningen till dylika råkors uppkomst vore att söka i den skenbart så hållfasta is- klippans inre. Ebb och flod. Förändringar i hafvets höjd beroende på vulkaniska krafter. Löjtnant Palander har anordnat en enkel inrättning, me- delst hvilken man under vinterns lopp från fartyget med stor noggranhet kunde bestämma de vexlingar, som ägde rum i vattenhöjden. Tillsammans bilda dessa iakttagelser en full- ständig och oafbruten följd af tidvattensmätningar verkstälda hvarje timme under sex månader, och de böra, behörigen be- räknade och jämförda med engelsmännens och amerikanarnes mätningar af tidvattnet i Polaramerika, danskarnes vid Grön- lands vest- och tyskarnes vid dess ostkust, österrikarnes vid Frans Josefs land, ryssarnes vid Novaja Semlja och våra egna vid Mosselbay, lemna värderika upplysningar rörande fördel- ningen mellan land och haf i polarbassinen — en, såsom be- kant, mycket omtvistad fråga. I afseende härpå kan jag här blott nämna, att den största vexlingen mellan ebb och flod vid Vegas vinterläger endast uppgick till 18 c. m., något som skulle antyda, att det norr om Berings sund belägna hafvet bildar en föga omfångsrik hafsbassin, hvilken endast genom sund sammanhänger med verldshafven. Vida större voro de vexlingar i vattenhöjden, som vindarne åstadkommo. Dessa hafva uppgått till nära 2 meter. . Vi fingo dessutom en egendomlig bekräftelse derpå, att ännu större oregelbunden förändring i läget mellan landet och hafsytan VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. GÅ måtte hafva förekommit härstädes i mannaminne. Strax efter Menkas besök voro nämligen tschuktseherna, kanske med an- ledning af ett hot af Menka, oroliga derför, att vi skulle till- ställa öfversvämningar längs kusten. Denna fruktan tyckes antyda, att de på vulkaniska krafter beroende plötsliga för- ändringar i landets läge, som man känner från vulkantrakterna längre söder ut, äfven sträckt sig hit upp. Då de flesta tschuktsch- byar äro belägna omedelbart vid stranden och ofta på låga sandnäs mellan laguner och hafvet, så skulle en af de väldiga svallvågor, som jordbäfningar gifva upphof till, här åstadkomma fullständig förintelse af otaliga byar. Magnetiska iakttagelser. Öfvervakandet af de magnetiska iakttagelserna har varit anförtrodt åt löjtnant Hovgaard, som tillika åtagit sig det be- svärliga arbetet med deras bearbetning efter expeditionens hem- komst. De hafva utgjorts af: 1:0) »absoluta» bestämningar när och hvar tillfälle dertill erbjudit sig; ; 2:0) iakttagelser öfver vexlingarne i de magnetiska kraf- ternas styrka och riktning, utförda jämte nödiga »absoluta» bestämningar hvarje timme mellan den 27 november och den 1 april; 3:0) femminuters-iakttagelser den 1 och 15 i hvarje månad från och med den 15 januari. Då utrymmet på Vega ej medgifvit att, såsom skedde 1872, från hemmet medtaga ett med kopparspik hoplagadt observa- torium af bräder, måste observatoriet denna gång uppföras af polarlandens rätta bygnadsvirke, is och snö. Det blef detta oaktadt särdeles ändamålsenligt, tack vare den omsorg, som våra örlogsmän nedlade på arbetet. En olägenhet kunde dock ej undvikas. För att bereda observatoriet det orubbade läge, som utgör första vilkoret för den bygnad, hvilken skall an- vändas till iakttagelser öfver jordmagnetismen, nödgades jag till tomtplats välja ej något isfält eller någon grundis i far- tygets närhet, utan den halfannan kilometer aflägsna strand- vallen. Att under vinterns stormar och köld hvarje timme gå denna väg fram och åter blef allt för besvärligt och vid yrsnö mången gång knappast möjligt. Observationsskyldigheten blef derför fördelad i fyra vakter på dygnet; den första kl. 3—38 f. m., den andra kl. 9 f. m.—2 e. m., den tredje kl. 3—8 e. m., 178 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. och den fjerde kl. 9 e. m.—2 f. m. Vakterna gingo i tur mellan expeditionens vetenskapsmän och officerare. Härtill kommo 2:dre maskinisten Nordström och matrosen Lundgren. Den sistnämnde hade redan innan han utsågs till deltagare visat sin håg för dylika arbeten genom att föra en meteorologisk dagbok för egen räkning. De vaktskyldiges antal var således 11 stycken, hvarigenom, då fyra vakter kommo på hvarje dygn, en lämplig förskjutning af vakten åvägabragtes. Att under mörker, yrväder och en köld af ända till — 45” gå en och en half kilometer af och an och under mellantiden vistas fem timmar å rad i ett af is uppfördt trångt hus, der temperaturen långa tider sjönk till — 17” och vanligen var under — 12”, var besvärligt nog, men tycktes icke utöfva något menligt in- flytande på deltagarnes helsa. För mig personligen föreföll det, som om detta nödtvungna afbrott på det enformiga, af inga svårare missöden och obehag störda lifvet om bord skulle hafva varit en kanske ej alltid välsmakande, men alltid ytterst välgörande krydda af verkligt helsobringande inflytande på kropp och själ. Det enda uppehåll, som under de fyra månaderna före- kommo, voro julaftonen kl. 6—10 e. m. och juldagen kl. 3—4 och 9—10 e. m. Våra magnetiska iakttagelser från detta ställe kunna derför i fullständighet täfla med iakttagelserna under den svenska öfvervintringen 1872—73 vid Mossel-bay och den österrikisk-ungerska expeditionens 1873—74, d. v. s. med de tvänne fullständigaste magnetiska observationsföljder man har från polartrakterna. Vårt ishus, eller »tintinjaranga», såsom tschuktscherna kallade det, låg helt nära tschuktschbyn Pitlekaj. Invånarne i denna by betraktade i början våra arbeten med misstroende och satte dem i sammanhang med Menkas prat om blifvande öfversvämningar. Sedermera lugnades dessa farhågor något, isynnerhet sedan vi för tillfredsställandet af nyfikenheten låtit en eller annan titta in i vår af en fotogénlampa och stearin- ljus upplysta, i deras tanke oändligt praktfulla issal och fram- för allt sedan vi derstädes under de svåraste yrvädren herber- gerat en eller annan vilsekommen vandringsman. Iakttagelser öfver norrsken. Norrskenet är, såsom bekant, en på samma gång kosmisk och terrestrisk företeelse. Det är nämligen å ena sidan bundet VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 19 vid jordens luftkrets och står i nära sammanhang med jord- magnetismen, men å andra sidan är det beroende af vissa till eller mindre regelbundet återkommande tider inträffa 1 solens hölje och för oss gifva sig till känna genom bildningen af sol- fläckar. Åtskilliga vetenskapsmän hafva till och med stält norrskenens uppträdande i samband med kosmiska ämnen, som i stoftform från verldsalltet nedfalla till jordytan. :Obe- roende af norrskenets för nordbon så välkända färgprakt för- läna dessa förhållanden en ytterligare betydelse åt denna före- teelse, och knappast någon färd har af vetenskapsmän företagits: till den höga nordens obygder, som ej bland önskningsmålen för sina forskningar uppstält nya bidrag till utredande af norr- skenets rätta natur. Om jag undantager de mätningar och mästerliga teckningar, för hvilka vi hafva att tacka den franska expeditionen till Norge och Spetsbergen med la Recherche år 1838—39, kapten Weyprechts arbeten under den österrikiska expeditionen till Frans Josefs land 1872—74, dr Wijkanders spektralundersökningar under den svenska öfvervintringen vid Mosselbay och professor Lemströms under hans resa till Lapp- land, måste man dock medge, att de flesta arktiska expedi- tioners bidrag till lösande af detta vetenskapliga spörsmål för- nämligast inskränkt sig till norrskensförteckningar och mer eller mindre lyckade beskrifningar öfver företeelsens ljusprakt !. Det var så mycket mindre att vänta, att expeditionen med Vega, i händelse öfvervintring ifrågakomme, skulle bilda ett undantag 1 detta hänseende, som dess färd inträffade under ett af de år, om hvilket man på förhand visste, att det skulle blifva ett norrskensminimum-år. Just denna omständighet har dock medgifvit mig att i en särdeles lämpligt belägen trakt studera denna naturföreteelse under oväntadt gynsamma om- ständigheter. De ljusbågar, som äfven 1 Skandinavien oftast utgöra utgångspunkten för strålnorrskenen, hafva nämligen här visat sig ofördunklade af norrskenets mera praktfulla for- mer, och man har sålunda ostörd af biomständigheter kunnat egna sig åt insamlande af bidrag till utredande af dessa ljus- bågars rätta natur. Samtidigt med denna berättelse afsänder jag en för Vetenskapsakademiens skrifter afsedd uppsats »Bi- drag till kännedom om norrskenens läge 1 rymden», i hvilken 1 Hufvudsakligaste orsaken härtill ligger i den omständigheten, att de engelska och amerikanska expeditionerna oftast öfvervintrat i trakter, som legat innanför det bälte på norra halfklotet, der norrskenen uppträda starkast utvecklade. 30 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. jag lemnar en af kartor och teckningar beledsagad utförlig redogörelse för de norrskensiakttagelser vi gjort härstädes. Af denna uppsats synes, att norrskenet under vintern 1878—79 aldrig uppträdde med de praktfulla strålband eller stråldra- perier, som vi äro så vana vid i Skandinavien, utan alltid i form af ljussvaga, till läget timme efter timme, dag efter dag oförändrade ljusbågar. Dessa syntes i stället härstädes ständigt, då himlahvalfvet ej var molnhöljdt, och då norrskensbågarnes svaga ljus ej fördunklades af solens eller fullmånens strålar. Genom talrika under vinterns lopp anstälda mätningar på dessa ljusbågars höjd, utbredning och läge tror jag mig kunna sluta: Att vårt jordklot äfven under norrskensminimum-år är prydt med en nästan ständig enkel, dubbel eller flerdubbel ljuskrans, hvars inre kant under vintern 1878—79 vanligen haft en höjd öfver jordytan af ungefär 3/100 jordradier, hvars midt, »norrskenspolen», varit belägen på den jordradie, som råkar jordytan ungefär vid 81” n. bredd och 80? vestl. längd från Greenwich! och hvilken med en tvärgenomskärning af 0,3 jordradier utbredt sig i en plan vinkelrät mot den jord- radie, som träffar kretsens medelpunkt. Denna ljuskrans står i samma förhållande till Skandina- viens strål- och draperinorrsken, som passad- och monsunvin- darne i södern till nordens oregelbundna vindar och stormar. Dess ljus är aldrig stråldeladt, utan snarlikt det ljus, som gått igenom en mattslipad glasskifva. Då norrskenet blir starkare, förändras ljuskransens omfång, man ser dubbla eller flerdubbla bågar, oftast belägna i samma plan och med gemen- sam medelpunkt, och strålkastning äger rum mellan de olika bågarne. Sällan ser man bågar, som ligga oregelbundet till hvarandra och korsa hvarandra. Synområdet för den vanliga bågen? är begränsad inom tvänne kretsar, som dragas på jordytan med norrskenspolen till midt och radier mätta på jordens rundning af 8” och 28”. Det berör endast obetydligt länder bebodda af folk med europeiskt ur- sprung (nordligaste Sverige, Norge, Finland, Island och danska Grönland), och äfven midt i detta område finnes ett öfver ! Således ej vid den magnetiska polen, utan vid ett ställe mellan denna och nordpolen, som kunde kallas norrskenspolen. Den plan, i hvilken ljus- kransen ligger, skär den jordradie, som går genom kransens medelpunkt, något under jordytan. 2 Under förutsättning att den ej mer kan tydligt urskiljas, då dess höjd- punkt ligger endast 4” öfver horisonten. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 81 mellersta Grönland, södra Spetsbergen och Frans Josefs land framgående bälte, der den vanliga bågen oftast endast bildar en svag ljusslöja i zenith. Detta bälte skiljer de trakter, der ljus- bågarne företrädesvis visa sig på norra synranden. I området närmast norrskenspolen ser man endast de mindre, i mellersta Skandinavien endast de större och mindre regelbundet bildade ljuskransarne. Men i sistnämnda trakt, liksom i södra britiska Amerika, blifva i stället norrskensstormarne, strål- och draperi- norrskenen allmänna. Dessa tyckas ligga närmare jordytan än bågnorrskenen. Den trakt, der norrskenen uppträda mest utvecklade, har man att söka vid den krets, som med norr- skenspolen till midt drages på jordytan med en efter jordens rundning mätt radie af ungefär 24”. För vidare enskildheter äfvensom för de grunder, på hvilka jag stöder ofvan anförda påståenden, får jag hänvisa till förut omtalade afhandling. Zoologiska och botaniska undersökningar. De under expeditionens lopp verkstälda zoologiska och botaniska undersökningarna böra, såsom jag redan i arbets- planen framhållit, få ett särskildt värde derigenom, att de be- röra en kuststräcka utbredd öfver 90 längdgrader och ett ofantligt haf, hvilka förut aldrig besökts af någon forskare, som gjort undersökningen af djur- och växtverldens skiftande former till hufvudmål för sina studier! Det är kanske på dessa forskningsfält, som expeditionen vunnit sina värderikaste rent vetenskapliga skördar. Men emedan dessa undersökningar först afslutas, då Vega seglar in i Stilla oceanen, nödgas jag till nästa skrifvelse uppskjuta en redogörelse för de resultat, som här vunnits. Jag blir äfven då i tillfälle att medsända de utförliga berättelser, som dr Kjellman lofvat lemna om algerna och blomväxterna, dr Almqvist om lafvarne, dr Stux- berg om det lägre och löjtnant Nordqvist om det högre djur- lifvet vid Sibiriens nordkust. Kust-tschuktschernas lefnadsvanor. Redan nu afsänder jag, jämte afhandlingen om norrskenet, tvänne under vinterns lopp utarbetade uppsatser afsedda för 1 Våra zoologers och botanisters enda föregångare på detta omätliga område var den som forskare så utmärkte polske vetenskapsmannen A. L. Tschekanoffski. Han uppehöll sig dock endast några dagar vid Oloneks mynning, men utan att besöka det egentliga Ishafvets kust. TG 82 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. vårt antropologiskt-geografiska sällskaps förhandlingar. Den första, om kust-tsehuktschernas husgeråd och lefnadsvanor, utgör en sammanställning af vår erfarenhet om detta egen- domliga polarfolks seder och lefnadssätt, äfvensom en beskrif- ning af den mycket fullständiga samling af redskap, kläder, teckningar, trä- och bensniderier, amuletter m. m., som vi här hopsamlat. Såväl i denna skrifvelse som i en föregående, som härifrån afsändes till Kolyma med en förbiresande tschuktsch, har jag så ofta skildrat vår alltid angenäma beröring med det egendomliga polarfolk, bland hvilket vi tillbragt vintern, att jag ej ytterligare torde behöfva uppehålla mig vid detta ämne, som för öfrigt helt säkert kommer att med förkärlek omfattas i alla mina kamraters bref och skrifvelser till hemlandet. Möjligheten att idka sjöfart i det Sibiriska Ishafvet. Den andra uppsatsen har till öfverskrift >»Om möjligheten att idka sjöfart i det Sibiriska Ishafvet>. Afven detta ämne har jag redan förut ofta berört såväl 1 arbetsplanen för expe- ditionen som i mina skrifvelser från Jenisejs och Lenas myn- ningar, att det kunde synas onödigt att här åter upptaga det- samma. Men då besvarandet af detta spörsmål för rig ut- gjort expeditionens närmaste anledning och hufvudmål, så vill jag, med fara att upprepa hvad jag redan förut sagt, ur denna sammanställning af mina föregångares och min egen erfaren- het på detta område anföra de slutord, med hvilka jag korte- ligen anger min nuvarande uppfattning af denna i praktiskt hänseende oberäkneligt vigtiga fråga. Tr — — Det säkra är, att om ock vår kännedom om hafvet längs betydliga delar af Asiens nordkust ännu är ganska ofullständig, så har detsamma dock ingalunda gjort sig för- tjent af det dåliga rykte, som man hittills hyst om detsamma, på grund af misslyckade sjöresor under nära tre och ett halft århundraden !. 1 Äfven expeditionen med Vega hade innan afresan från hemlandet att kämpa med svårigheter just med anledning deraf, att många voro öfver- tygade om resplanens outförbarhet. De delade härvid en gammal fördom. I'A chronological History of Voyages into the Arctic Regions; undertaken chiefly for the purpose of Discovering a North-East, North-West, or Polar Passage between the Atlantic and Pacific by John Barrow (London 1818) säger t. ex. den berömde författaren p. 370—371: »Of the three directions in which a passage has been sougt for, from the Atlantic to the Pacific, that by the north-east holds out the least encouraging hope; indeed the various VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 83 Kan den resa, Vega nu fulländat, upprepas hvarje år? För det närvarande är det omöjligt att besvara denna fråga med ett obetingadt ja eller ett obetingadt nej. Det förra svaret. skulle lätt framkalla många förtidiga och obetänksamma för- sök, det senare skulle kanske en gång komma att lika full- ständigt jäfvas af erfarenheten, som de bekanta slutorden i berättelsen om den första jordomseglingen. Men väl tror jag, att vår färd ofta kan och ofta kommer att upprepas med framgång. Hvad jag här anfört, torde kunna sammanfattas i följande: 1:o. Att sjövägen från Atlantiska hafvet till Stilla hafvet längs Nibiriens nordkust ofta bör kunna tillryggaläggas på några få veckor af ett dertill lämpligt ångfartyg, bemannadt med erfarne sjömän, men att denna ti sin helhet, så vidt för- hållandena i det Sibiriska Ishafvet för det närvarande äro bekanta, svårligen torde blifva af någon verklig betydelse för handeln. 2:o. Att man redan nu kan påstå, att ingen svårighet möter för användande af sjöförbindelse mellan Ob-Jenisej och Europa till handelsväg. 3:0. Att enligt all sannolikhet äfven sjövägen mellan Jenisej och Lena och mellan Lena och Europa är användbar som handelsväg,; dock torde fram- och återresan mellan Lena och Europa icke kunna ske på samma sommar. 4:0. Att fortsatta undersökningar äro af nöden för att af- göra, om en för handel afsedd sjöförbindelse mellan Lenas mynning och Stilla hafvet är möjlig eller ej. Den erfarenhet, vi redan vunnit, visar, att man i alla händelser på denna väg kan från Stilla hafvet till Lenas flodområde införa ångbåtar, tyngre redskap och andra varor, som ej lämpligen kunna forslas på slädar eller hjuldon. Mången torde visserligen tycka, att de åsigter, jag här ut- talat, äro väl löftesrika. Den erfarenhet, vi för det närvarande äga om de mellan Jenisej och Berings sund belägna delarne unsuccessful attempts by the English and the Dutch on the one side, and by the Russians on the other, go far to prove the utter impracticability of a navigable passage round the northern extremity of Asia.» Payer säger (i bref till A. Petermann, dat. London den 5 nov. 1874: Geogr. Mittheil. 1874, p. 452), att det gifves: >Kein offenes und kein völlig geschlossenes Polarmeer, sondern eine gewisse jäbrlich wechselnde Chance för die Schifffarth, welche Chance ich mir jedoch niemals so gross denke, um den Pol oder die Nordost-Durchfahrt zu absolviren.> — Den lärde och outtröttlige uppmanaren till sjöfärder i de högnordiska hafven, dr A. Peter- mann, har dock sjelf på det ifrigaste förfäktat helt andra åsigter rörande isförhållandena och möjligheten af sjöfart i det sibiriska ishafvet. 84 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. af Ishafvet, är i sjelfva verket så ringa, att den lemnar ett vidsträckt spelrum för olika uppfattningar, och klart är, att frågan endast genom ytterligare rön kan till fullo afgöras. För att visa, huru oberättigadt ett obetingadt förnekande är, må det blott tillåtas mig att ännu en gång erinra derom, att >» Danska Grönländska handelns» fartyg under deras segling till Grönlands isfylda vestkust äro mindre utsatta för förlisning och hafveri än sjöfararne på Kinesiska sjön, och att norska fiskar- skutor årligen vid Spetsbergens vest- och nordkust segla bort- om den breddgrad, som med möda nåddes af Phipps' och Tschitschagoffs med alla Englands och Rysslands tillgångar utrustade fartyg. Det är allt inom möjlighetens område, att ett likartadt förhållande en gång kommer att ega rum i af- seende å seglatsen vid Asiens nordkust.» Ringa utbyte i geologiskt hänseende. I ett hänseende deremot hafva de förväntningar, jag fäst vid Vegas forskningsfärd, blifvit helt och hållet svikna. Innan afresan hoppades jag nämligen att från de mammutförande jordlagren vid Ishafvets kuster kunna insamla nya och vigtiga bidrag till kännedomen om jordens utvecklingshistoria. Men i detta hänseende har expeditionens utbyte hittills inskränkt sig till förvärfvandet af några få mammutbetar och några knappast nämnvärda geologiska iakttagelser. Spisordning om bord på Vega under dess öfvervintring vid Sibiriens nordkust. N:r 1. | Russin 5 ort. Frukost. Bränvin eller rom 2 k.-t. Smör 6 ort. - Kaffe 10 ort. ARR Smör 6 ort. 'Fe 1;5 Ort. Socker 7,5 ort. Korngryn 10 k.-t. Socker 7,5 ort. Middag. Salt fläsk eller torkad fisk 75 ort. Surkål 75 ort. å Ost 12 ort. Preserverad potatis 12 ort. | D:o grönsaker 5,5 ort. N:r 2. Köttextrakt 1,5 ort. | Frukost. Risgryn 50 ort. Lika med N:r 1. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 85 Middag. Preserveradt kött 1 port. D:o potatis 12 ort. D:o grönsaker 5,5 ort. D:o lök 1 port. Köttextrakt 1,5 ort. Bränvin eller rom 2 k.-t. Afton. Lika med N:r 1 utan ost. N:r 3. Frukost. Lika med N:r 1. Middag. Salt fläsk 1 &. Ärter 10 k.-t. Köttextrakt 1,5 ort. Korngryn 2 k.-t. Bränvin eller rom 2 k.-t. Afton. Lika med N:r 2. N:r 4. Frukost. Smör 6 ort. Chocolad 10 ort. Socker. 7,5 ort. Middag. Salt kött 1 &. Maccaroni (eller bruna bönor 10 k.-t., eller gröna ärter 1 port.) 15 ort. Fruktsoppa 1 port. Bränvin eller rom 2 k.-t. Afton. Lika med N:r 2. N:r 5. Frukost. Lika med N:r 4. I Middag. Preserverad biffstek eller pannbiff 1 port. D:o potatis 12 ort. D:o lök 1 port. Fruktsoppa 1 port. Bränvin eller rom 2 k.-t. Afton. Lika med N:r 2. Dessutom erhåller hvarje man: Dagligen: 1,25 & torkadt bröd eller mjöl (/s hvetemjöl och 1/3; rågmjöl), 3 ort tobak och 1 k.-t. Lime-Juice. Per vecka: 1 & hvetemjöl, 30 ort smör, 21 ort salt, 7 ort senap, 3 ort peppar och 2 k.-t. ättika. Fruktsoppa: 1 portion består af sagogryn 5 ort, torkad frukt 5 ort, russin 3 ort, sviskon 5 ort, sirup eller socker 10 ort. ”Maccaroni eller bruna bönor, i stäl- let för dessa kan utspisas preserve- rade gröna ärter 1 portion. Anm. 1: Då färskt kött och grön- saker kunna erhållas, utspisas dessa i stället för N:r 2 och i öfverensstäm- melse med för k. flottan gällande spis- ordning. Anm. 2: De olika numren af spis- ordningarne tillämpas på följande sätt: N:r 1 söndagar, N:r 2 månda- gar, onsdagar och fredagar, N:r 3 torsdagar, N:r 4 tisdagar och N:r 5 lördagar. Anm. 3: Utom redan upptagna pro- viantartiklar medfölja andra sådana, såsom pepparrot, pickles, preserverad mjölk, hvilka icke ingå i spisordnin- gen, men kunna vid behof användas. RSS 386 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. 6. Slutet af öfvervintringen. — Resan från öfver- vintringsstället till Jokohama. — Forsk- ningsfärder i Beringshafvet. (Från den 1 april till den 2 september 1879.) Om bord på Vega, till ankar vid Jokohama, den 2 september 1879. Min förra berättelse gick till den 1 april. Då jag började att nedskrifva den, hoppades jag att vid denna tiden den kalla stormiga köldpolvinter, som utan afbrott varit rådande de föregående månaderna, ändtligen skulle gifva vika, om ej för en verklig vår, så dock för mildare väderlek. Men detta in- träffade ej. I april månad hade vi ännu en köldgrad af — 38,0, en medeltemperatur af — 18,9, och luften var under denna månad aldrig uppvärmd öfver — 4”,6. Maj ingick med en köldgrad af — 21”. Den 3 visade termometern -— 26”,s och endast en enda gång hade vi under blomstermånaden för några få timmar blidväder med + 1”,s. Afven början af juni var mycket kall; ända till den 13. visade termometern endast un- dantagsvis öfver 0”. Den 3 hade vi — 14”,3 med en medel- " temperatur för dygnet af — I, Annu den 13 juni iakttogs — 7,6 i skuggan, men samma dag skedde vid middagstiden en plötslig omkastning. Sedan dess har termometern endast undantagsvis sjunkit några tiondels grader under fryspunkten. Snösmältningen började nu och fortgick med sådan fart, att landet i slutet af månaden var nästan snöfritt. Redan två veckor tidigare hade sydlig vind öppnat en vidsträckt isfri vattenränna, som framgick från nordvest till sydost ett par kilometer från kusten, men Vega var ännu fortfarande om- gifven af ett sammanhängande, ehuru af frostsprickor genom- korsadt isfält af 5 fots tjocklek. I början af juli blef äfven isen nästan snöfri. Veckorna förut hade den varit betäckt af så mycket snösörja och flöd- vatten. att man endast med mycken svårighet kunde framgå till och med på jämna ställen af densamma. Vägarne öfver VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. ST de lågländare delarne af landet voro nu spärrade af djupa snöbäckar och snövattensamlingar i dälderna. Den 25 juni voro sötvattenlagunerna vid kusten ännu för det mesta botten- frusna, medan islossning höll på att försiggå i utloppselfven och så mycket vatten hade samlat sig på lagunisen längs stränderna, att man kunde ro fram der med en grundgående båt. Den 16 juli var hafsisen redan full af hål, ehuru fort- farande så stark, att man kunde gå på den mellan fartyget och land. Den 17 hade årsisen (ej grundisarne) närmast land lossnat. Närmast fartyget var deremot äfven årsisen så stark, att minst 14 dagar tycktes böra åtgå, innan den kunde lossna. Jag var så säker härom, att jag beredde mig att för flere dagar lemna Vega, för att med ångslupen företaga en utfärd i den öppna vattenrännan längs stranden till några närmare Berings sund belägna tältplatser, vid hvilka amerikanska fartyg, enligt infödingarnes utsago, nyligen ankrat. Denna utfärd hindrades helt oförmodadt och på ett synnerligen glädjande sätt, der- igenom att isen närmast fartyget kom i rörelse den 18 juli kl. 1,30 e. m. ”Tvänne timmar derefter hade löjtnant Palander ångan uppe. Samma dag kl..3,45. e. m. anträdde Vega, full- komligt oskadd af vinterkölden och utan hinder af is, sin färd vidare från det ställe, der vi nu hållits fängslade 294 dagar eller nära tio månader. | Vetenskapliga iakttagelser och rön. Att islossningen inträffade så sent har varit ytterst tåla- modspröfvande, men det härpå beroende ofrivilliga dröjsmålet vid Tschuktsch-halföns nordkust under en tid, då marken för det mesta var snöfri, har lemnat oss tillfälle att vida full- ständigare än eljest varit möjligt utreda dess naturförhållan- den. Det gälde i detta fall ej allenast att för ett förut okändt land fastställa förekomsten af ett större eller mindre antäl djur och växtformer, eller att utreda grunddragen till dess geologiska byggnad. Vetenskapliga frågor af vida djupare gående betydelse framställa sig här för forskaren. Man har vid Berings sund, på asiatiska sidan, den åter- vägsgränd, der en mängd af gamla verldens djur och växter med benägenhet till nordostlig utbredning stannat. På ame- rikanska sidan har man en likadan slutpunkt för många af nya verldens djur och växtformer med benägenhet att ut- breda sig åt nordvest. Här finnes den endast af ett smalt 388 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. sund afbrutna brygga, på hvilken djur och växter och för- modligen äfven menniskan från den ena verldshalfvan in- vandrat till den andra, och slutligen bildar det smala Berings sundet den enda omedelbara föreningslänken mellan tvänne verldshaf. Det är dessa förhållanden, som förläna en alldeles särskild vigt åt etnografens, geologens, zoologens, botanistens och hy- drografens arbeten i dessa trakter. Äro länderna kring Berings sund lemningar af en gammal, af intet sund afbruten brygga mellan gamla och nya verkdet; eller äro de början till en full- ständig förening? Är Sibiriens Ishaf ett gammalt inhaf, som först nyligen fått den egentliga saltsjöns prägel, eller en för detta vik af Stilla oceanen, som nu håller på att afstängas och förvandlas till inhaf? I hvilken mån åtskiljer det smala, af 2:ne öar afbrutna sundet mellan Asien och Amerika 2:ne olika växt- och djurområden? I hvilkendera verldshalfvan har bild- ningsmedelpunkten legat för olika djur och växtgrupper? Hvilka af dessa hafva från gamla verlden invandrat till den nya, eller tvärtom? Önskan att insamla bidrag till lösningen af dessa och andra likartade för vårt jördiklobs historia vigtiga frågor har ej allenast tröstat oss öfver missödet att längre, än vi väntat, blifva af is uppehållna i vår ödsliga vinterhamn, den har äfven förmått mig att, då vi ändtligen kommit loss, ej genast ställa kursen på Japan, utan att först offra åtminstone några veckor på en fortsättning af arbetena under hösten 1878 och våren 1879, d. v. s. på undersökningar af hafvet mellan Berings sund och Aleutiska öarne. Det gälde naturligtvis i första hand att så noggrant som möjligt undersöka den kuststräcka, vid hvilken vi öfvervintrat. Så ödslig och ofruktbar den än var, lemnade den dock åt ex- peditionens forskare tillfälle till en mängd för lösningen af ofvan angifna frågor lärorika undersökningar, af hvilka de flesta dock först efter expeditionens hemkomst, sedan sam- lingarne blifvit behörigen granskade, kunna slutföras. Redan nu kan jag i afseende på en del af de botaniska arbetena hän- visa till bilagda för Vetenskapsakademiens skrifter afsedda uppsatser af dr Kjellman; >»Om det Sibiriska Ishafvets algvegeta- tion» och »>Om växtligheten på Sibiriens nordkust>, samt af dr Almqvist: »Lichenologiska iakttagelser på Sibiriens nordkust». Nå- gon bryolog medföljde ej expeditionen, och våra samlingar på det området äro derför ytterst ofullständiga, hvilket så till vida är att beklaga, som denna växtgrupp är ganska frodigt ut- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 389 vecklad 1i de på högre växter så fattiga trakter, hvarom här är fråga. Någon insamling och förvaring af svampar medhans icke. Svampar frodas för öfrigt dåligt bland nordens töcken och snödrifvor. Ett vida rikligare utbyte erhöllo vi från djurriket. Vis- serligen var tillgången på insekter och andra landevertebrater ganska ringa. Land- och sötvatten-mollusker saknas t. ex. här fullständigt; af coleoptera träffade vi endast ett tjog former, carabider, staphylinider samt ett par curculio och chrysomela-arter, och lika formfattiga tyckas äfven andra ordningar vara, kanske med undantag af dipterernas och poduridernas. Deremot myll- rade hafsbottnen, oaktadt den ständigt är täckt med ett nära två grader under fryspunkten afkyldt saltvattenlager, af en stor mängd olikartade lägre djurformer, af hvilka draggnings- båten nästan dagligen hemförde en rik skörd från den vatten- ränna, som tidigt på sommaren öppnade sig i fartygets gran- skap. En närmare redogörelse för arbetena på detta område lemnar dr Stuxberg 1 bilagda värderika uppsats: »Evertebrat- faunan i Sibiriens Ishaf>. Slutligen har löjtnant Nordqvist med synnerlig flit egnat sig åt undersökningen och förvaringen af de däggdjur, fiskar och i synnerhet fogelarter, som våra egne jägare och tschuktscher från omgifvande byar under våren och sommaren dagligen bragte om bord. Af den bekantskap jag under föregående resor och genom studiet af andras gjort med den högnordiska fogelverlden, hade jag fått den oriktiga föreställningen, att samma fogelfauna skulle med föga betydande förändringar möta oss öfver allt i Europas, Asiens och Amerikas polarländer. Erfarenheten från expeditionen med Vega visar, att detta ingalunda är förhållan- det, utan att Asiens nordöstra udde, Tschuktsch-halfön, i detta hänseende bildar ett fullständigt undantag. Fogel före- kommer här i mycket mindre antal, men med en mycket större mångfald af former än på Novaja Semlja, Spetsbergen och Grönland, och förlänar här en helt och hållet afvikande prägel åt fogelverlden i dess helhet. Visserligen möter oss äfven på "Tschuktsch-halfön borgmästarn (Larus glaucus), ismåsen (L. eburneus), kryckjan (L. tridactylus), hafellan (Harelda glacialis), praktejdern (Somateria spectabilis)", snösparfven (Plectrophanes nivalis), simsnäppan (Phalaropus fulicarius), fjärplyten (Tringa maritima), den vanliga(?) korpen m. fl. former, som tillika före- komma på Grönland, Spetsbergen, Novaja Semlja eller Nord- 1 Den vanliga ejdern (Somateria mollissima) saknas här, eller är åt- minstone ytterst sällsynt. 920 NORDENSKIÖLD, RAPPOR TER TILL OSCAR DICKSON. vest-Sibiriens kustland. Men derjemte träffas här en oväntad mängd egendomliga arter, t. ex. den amerikanska ejdern (So- materia v-nigrum); en svanlik gås, helt hvit med svarta ving- pennor; en gråbrun gås med yfvig gulhvit fjäderbeklädnad på nacken; en på hufvudet synnerligen grant i sammetssvart, hvitt och grönt tecknad Fuligula-art; den vackert tecknade, sällsynta Larus Rossi; en liten brun snäppa med skedlikt ut- vidgad näbbspets; några vackra sångare, deribland Sylvia Eversmanni, som under några dagar förekom i stora skaror vid kusten, förmodligen på väg till kläckningsställen längre norr ut, eller i väntan på att busksnåren 1 det inre af landet skulle blifva snöfria. Dessutom utmärka sig enligt löjtnant Nordqvist äfven en del af de rent skandinaviska formerna här genom mindre betydande olikheter i färgteckning och stor- lek m: m. Flere af de på 'Tschuktsch-halfön insamlade foglarne tyckas, så vidt man kan döma af de skrifter vi haft tillgång till, vara fullkomligt nya för Sibiriens fauna. När det hem- förda förrådet af skinn, skelett och anteckningar hunnit be- arbetas, hoppas jag derför, att löjtnant Nordqvist på detta så väl för vetenskapsmannen som för jägaren fängslande område skall kunna lemna ett värderikt bidrag till kännedomen om Sibiriens djurlif. Äfven däggdjursfaunan är här artrikare än i de högnor- diska trakter vi förut besökt, hvilket har sin naturliga för- klaring i den omständigheten, att Tschuktsch-halfön sam- manhänger med ett stort skogrikt och bördigt fastland, från hvilket invandringar mot norden obehindradt kunna försiggå. En redogörelse för den kan dock först framdeles lemnas. En egendoralig dragningskraft för polarfararn hafva de högre djurformer, som jemte honom våga trotsa polarnattens köld och mörker. Rörande dessa har löjtnant Nordqvist med- deladt följande: »Det vanligaste på Tschuktsch-halföns nordkust om vin- tern synliga däggdjuret är haren. Den skiljer sig något från den 1 Skandinavien förekommande fjellharen (Lepus borealis Lillj.) genom sin ansenligare storlek! och de icke så hastigt afsmalnande näsbenen. Oftast träffas den uti flockar af 5 eller 6 stycken på de endast af ett tunt snölager betäckta kullarne 1 granskapet af tälten, oaktadt de hungriga hundskaror som der kringstryka.» ! Vigten går ofta till 14 skålpund. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 91 » Ganska. talrika äro fjällrackorna (Vulpes lagopus L.) Van- liga räfven (Vulpes vulgaris Gray) tyckes äfven vara allmän. En röd räf, som löjtnant Brusewitz sköt från fartyget i okto- ber, afvek betydligt från den vanliga räfven och närmade sig 1 åtskilligt fjällrackan. Räfvarnes föda tyckes om vintern ut- göras af harar, snöripor och lemlar. Jag har ett par gånger sett 3—4 fot djupa, vid mynningen icke öfver 1 fot vida hål, hvilka enligt tschuktschernas uppgift varit gräfda af räfvar under sökande efter lemlar.» : »Af lemlar har jag här sett tre arter, nämligen Myodes obensis, M. torquatus och Arvicola obscurus. Dessutom skall här enligt tschuktschernas utsago förekomma en liten mus efter all sannolikhet en näbbmus. Myodes torquatus erhölls för första gången den 12 januari, Myodes obensis den 13 februari. Båda arterna bragtes derefter ofta ombord af tschuktscher, och icke sällan sågos under vintern lemlar springa på snön. Muyodes obensis synes förekomma betydligt talrikare än den andra arten. Egendomlhligt är att af de 10 stycken Myodes torquatus, som un- der vintern erhållits, de 9, som jag sett, varit hannar. Alla dessa exemplar hade på framfötternas 2 mellersta klor den för denna art egna dubbelklobildningen, hvilken uppkommer genom trampdynornas förlängning.» »De båda lemlarna visa sig om vintern ofta nog ofvanom snön. Detta tyckes deremot icke vara fallet med Avrvicola obs- curus. Af denna hämtades åtta stycken från den mellan Jin- retlen och Berings sund belägna byn Tjapka den 8 maj. Der- på erhöll jag ännu en från den 5 eng. mil öster om Jinretlen belägna byn Irgunnuk.» »Sällsyntare i dessa trakter öfvervintrande landdäggdjur äro vargen, som af oss blifvit sedd ett par gånger, samt vild- renen. Fotspår efter den sistnämnda sågos den 23 mars uti bergstrakten 15—20 eng. mil söder om Jinretlen. Enligt tschuk- tschernas utsago stanna några få renar qvar vid kustbergen, då deremot största delen flyttar till vintern längre söderut. Dessutom lefva ytterligare tvänne däggdjur här. om vintern, ehuru man endast ser dem om sommarn eller hösten, emedan de den öfriga tiden ligga 1 dvala. Dessa äro landbjörnen och murmeldjuret (Arctomys sp.) Någon landbjörn sågo vi icke, men: väl sågo löjtnant Hovgaard och jag den 8 oktober land- björnspår omkring 2—3 eng. mil från kusten. Tschuktscherna säga att detta djur icke skall vara sällsynt om somrarne. Murmeldjuret förekommer talrikt. Den 26 maj bragtes det för första gången ombord af en tschuktsch, och följande dagen 92 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. såg jag sjelf ett sitta på toppen af en liten kulle, uti hvilken det hade sin boning. »Utom de anförda djuren hafva infödingarne talat om ett djur, som af dem kallas »Nännät» och lefver vid åstränder. Enligt deras beskrifningar tyckes det vara den vanliga uttern. Likasom på de flesta ställen, der lemlar äro allmänna, så före- kommer äfven här småvesslan (Mustela vulgaris), af hvilken jag genom tschuktscherna erhållit tvänne skinn. Om herme- linen finnes här kan jag icke med säkerhet säga. Det är dock troligt, emedan tschuktscher berättat mig, att här skall finnas en vessla, som har svart svansspets. >»Endast 2:ne hafsdäggdjur hafva under vintern blifvit sedda i trakten, nämligen snadden eller ringlade sälen (Phoca foetida) och isbjörnen. Ett par gånger hafva isbjörnspår blif- vit sedda i närheten af land. Den tyckes dock egentligen hålla sig vid öppningar mellan isen längre utåt hafvet, der under vår härvaro 2:ne stycken blifvit dödade af tsehuktscher från grannbyarne. Phoca foetida är troligtvis den enda sälart som förekommer här under vintern. Den fångas i stor mängd och utgör jemte fisk och åtskilliga växtämnen tschuktschernas hufvudföda. »Af landfåglar öfvervintra i trakten endast 3:ne arter, nämligen Strix nyctea, Corvus corax och Lagopus subalpina. Den sistnämnda är den allmännaste. Den 14 december såg jag un- der en slädfärd inåt landet, ungefär 10—12 eng. mil från kusten, tvänne stora flockar ripor. Den ena räknade troligtvis öfver 50 stycken. Närmare kusten, isynnerhet mot våren, träffas deremot för det mesta endast enstaka fåglar. »Korpen förekommer allmänt vid tschuktsbyarne och byg- ger sitt bo uti närbelägna klippbranter. Det första korpägget erhölls den 31 maj. Fjällugglan sågs för första gången den 11 mars, men skall enligt tsehuktschernas utsago träffas under hela vintern. I april och maj sågo vi äfven några fjällugglor, den 21 maj såg jag två. »På öppna ställen uti hafvet skola här, enligt tschuktcher- nas påstående, vintern om förekomma tvänne simfoglar, näm- ligen Uria Brinnmichi och Uria grylle. Af den förra erhöllo vi exemplar första gången den 1 maj, af den senare den 19 samma månad. Utom dessa foglar öfvervintra -här i öppna ställen af hafvet möjligen äfven en Mergulus-art, af hvilken ett exemplar kom till Vegas öfvervintringsplats den 3 november, och må- hända en Fuligula-art, af hvilken ett exemplar åt oss försåldes VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 93 den 9 mars af en tschuktsch, som sade sig hafva dödat den vid en rening utanför kusten.» Strax innan den plötsliga afresan från vår vinterhamn er- höll jag säkra underrättelser om, att ben efter mammut skulle finnas i en elfbrant några tiotal kilometer inåt landet. Jag försökte på några tschuktschers inrådan genast att ro öfver lagunen och längs en betydligare elf upp till stället. Men emedan vattnet var för grundt, kunde jag ej framkomma på detta sätt, utan nödgades vända. Då jag återkom till Vega, var det ej mer tid till den med anledning af en mängd mellan- liggande elfvar ganska tidsödande utflygt, som skulle erfordrats, att närmare undersöka stället. Ett par temligen vackra stöt- tänder tillbytte jag mig äfven af infödingarne, men för öfrigt har expeditionen med Vega under hela sin långa färd längs Sibiriens nordkust icke sett spår till några lemningar efter de stora landdjur, hvilka såsom bekant i forna dagar 1 sådan mängd kringströfvat i dessa trakter. Deremot träffade vi vid Tschuktsch-halföns strand rikliga massor af benlemningar efter hval. För att vid hemkomsten sätta zoologerna i tillfälle att bestämma de här förekommande arterna, lät jag redan sist- lidne höst insamla en mängd för bestämning lämpliga stycken, men jag fäste mig då mindre vid förekomsten, emedan jag trodde, att det här endast var fråga om lemningar efter hvalar, som under de senaste åren dödats af infödingarne eller af amerikanska hvalfångare. Men när sommarn kommit och snön bortsmält, så att man närmare kunde undersöka fyndstället, visade det sig, att åtminstone de allra flesta af de hvalben, som träffades närmast vinterhamnen måste vara subfossila, d. v. s. att de redan för åtskilliga århundraden tillbaka blifvit inbäd- dade 1 de sandlager, der de nu träffas. Detta bekräftades ock så till vida af infödingarne 1 de närmast belägna byarne, att de sade, det ej någon hval i mannaminne drifvit i land på deras kust. Hvalben-förekomsten fick härigenom ett vida större in- tresse, och jag företog mig derför att tillsammans med dr Kjellman och nödig arbetshjelp fullständigare genomsöka en sträcka af 4 till 5 kilometer af den närbelägna kusten. Jämte en mängd andra benstycken träffades på denna sträcka 30 nackben efter hval, tillhörande 4 eller 5 olika arter, bland hvilka Balena mysticetus eller en med den närstående form var .den allmännaste. Ett så betydligt antal som omständigheterna medgåfvo tillvaratogs af dessa ben. 94 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. Bland de många hvalben, som träffades i granskapet af Vegas vinterhamn, ådrogo sig några särskild uppmärksamhet. De utgjordes af ett välbehållet bakhufvud af en stor B. mysti- cetus jämte några armben och kotor. Benen hade tydligen tillhört samma djur och de voro ännu täckta af en ofantlig hoptorkad hudflik, utan spår till kött eller fett. Till en del voro benen infrusna i den underliggande sanden, och när de lösbrötos såg man, att de ännu på issidan voro delvis täckta med ett rödt nästan friskt kött. Jag tog i början för gifvet, att man här hade framför sig endast lemningar af en nyligen i land fluten hval. De förfrågningar jag med anledning här- af gjorde hos infödingarne tyckas dock visa, att den ej drifvit i land i mannaminne. Beklagligen var detta hufvud ett af de få hvalben, som ej låg inbäddadt i dynens sand utan på sjelfva strandvallen, under förhållanden som lemnade det oafgjordt om det blifvit nyligen af is uppskrufvadt från hafvet, eller nyligen blottadt genom bortsköljning af sanden. Jag anser det dock ej osannolikt, att den ifrågavarande hvalen blifvit inbäddad i sanden för århundraden tillbaka. Det vore i så fall ett nytt exempel på den långa tid, under hvilken anima- liska ämnen såsom frusna kunna hålla sig utan att förruttna. Det är bekant, att man på ett betydligt område i Sibirien, äfven ganska långt mot söder, året om under jordytan träffar mäktiga lager af frusen jord, hvilken detta oaktadt ofta kan vara täckt af den härligaste skogsväxt. Dessa lager hafva blifvit närmare undersökta, isynnerhet genom v. Middendorff, som i sin Sibiriska resa utförligt och mästerligt behandlat denna fråga, hvars utredande utgjorde en af resans hufvud- uppgifter. Likartade förhållanden förekomma i Polar Amerika och hafva der varit föremål för undersökningar af den beröm- de englske nordfararn J. Richardson. Då Sibirien aldrig varit täckt af ett sammanhängande glaciertäcke, och då ostridigt är att dylik frusen jord helt och hållet saknas i många länder med vida kallare klimat än klimatet i en del af de trakter, hvarom här är fråga, så synes uppkomsten af dessa flere hun- dra fot tjocka frusna jordlager i mycket vara högst gåtfull. Sannolikt beror den på sammanträffandet af en mängd ännu föga utredda omständigheter, bland hvilka en låg årsmedel- temperatur kanske spelar en mindre rol än en mängd andra. omständigheter, t. ex. vattnets egenskap att kunna för en tid vara afkyldt betydligt under sin fryspunkt, utan att förvand- las till is, och dess derpå beroende förmåga att vissa tider på året blifva en köldförare till ganska djupt liggande jordlager. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 95 Många ytterligare undersökningar torde helt säkert behöfvas innan geologen kan komma fullt på det klara med denna företeelse. Af så mycket större vigt är det att följa uppkom- sten af dylika bildningar under nutiden. Jag tror derför, att nedanstående antydan, huru frusna lager än i dag kunna uppkomma på hafsbotten, till och med i trakter med ett varmt och härligt klimat, böra vara af värde för forskaren. I berättelsen om 1875 års sjöfärd till Jenisej säger jag i afseende på Kariska hafvet: »Vid hafsytan äro vattnets tem- peratur och salthalt mycket vexlande. Under en följd af stilla, lugna dagar får det om sommaren varma, lätta, saltfria vatt- net från Obis och Jenisejs mäktiga flodbäddar ostördt sprida sig på hafvets yta. Ifall is ej finnes i granskapet, antager termometern då en yttemperatur af ända till + 11? C. och någon gång derutöfver. Vattnet är nu så saltfritt, att det utan olägenhet kan användas till dricksvatten. Granskapet af is sänker dock temperaturen hastigt till 0”, och samma ver- kan har en storm, under hvilken vågsvallet sammanblandar ytans varma och bottnens kalla vatten med hvarandra. Äfven ytans vatten blir nu salthaltigt och odrickbart. Redan på ett djup af några få famnar äro dock såväl temperaturen som salthalten i det Kariska hafvet fullkomligt konstanta, tempera- turen äfven under den hetaste sommardag och sannolikt äfven under den kallaste vintertid mellan —1? och —2? C.> I en annan skrift om samma ämne fäster jag uppmärksamheten på det besynnerliga förhållandet, att ytvattnet i detta haf ofta är ett dödligt gift för de djur, som lefva på dess botten, och att innehållet i en flaska med vatten från dess yta snart fryser till is, om flaskan utsättes för den köldgrad, som vattnet har några famnar längre ned. Hvad som då sades om Kara-hafvet kan nu utsträckas till hela det Sibiriska Ishafvet på grund af talrika mätningar, gjorda under Vegas färd, hufvudsakligast af löjtnant Bove. Härvid bör man erinra sig, att det här ej är fråga om ett sådant öfverkyldt vattenlager, d. v. s. ett vattenlager öfver- kyldt under sin egentliga fryspunkt, som vissa tider på året för en kort tid bildar sig på inskränkta områden af Skandi- naviens kuster, utan om ett lager af saltvatten, afkyldt under färskvattnets, men ej intill sin egen fryspunkt. Oaktadt denna året om låga temperatur af nära ett par grader under det saltfria vattnets fryspunkt myllrar polar- hafvets botten af ett rikt djurlif. Bland annat träffar man öfverallt vid stränderna en otrolig massa af ett litet kräftdjur, 96 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. hvilket med glupskhet kastar sig öfver allt ätbart, som det kommer öfver. Denna omständighet begagnade våra zoologer till skelettering. Dr Stuxberg märkte härvid ofta, att sänk- håfven fastfrös i bottnen, och löjtnant Nordqvist fann, att en genombruten säck, i hvilken han nedsänkte ett renskelett till rengöring eller rengnagning, vid upptagandet var fyld med issörja, 1 hvilken tusental af smådjur funnit sin graf. Jag trodde i början, att detta berodde på tillvaron af öfverkyldt vatten på hafsbottnen, men omedelbar mätning visade oriktig- heten af denna förmodan. Isbildningen i den nedsänkta håf- ven eller säcken måste derför hafva berott derpå, att denna vid nedsjunkningen tog med sig större eller mindre mängder af ytans nästan saltfria vatten. Någon is bildades i sjelfva verket ej mer, om säcken eller håfven, innan den sänktes ned, först drogs af och an i det salta, mindre afkylda vattnet mel- lan ytan och bottnen. All den sand och det slam,! som från ytan sjunker ned till bottnen, verkar helt säkert på ungefär samma sätt som håfven, d. v. s. förer sött vatten, som fäst sig på sand- eller slamkornens yta, till bottnen. Här fryser det till is, och på detta sätt bildas ett fruset bottenlager, som under gynsamma omständigheter år för år ökas, tills det når en ofantlig tjocklek. Islossningen vid vårt vinterläger kom visserligen sent, men dock så oförmodadt och under förhållanden, hvilka gjorde det mindre rådligt att utan trängande skäl uppehålla sig bland de längs stranden drifvande isfälten, att vi ej hunno använda de redskap, som redan voro iordningstälda för att upphämta prof af den frusna bottnen. Jag är dock öfvertygad, att den berghårda sandbotten, öfver hvilken draggrarne så ofta be- klagat sig, verkligen utgjordes af en sandsten med is till binde- medel, och jag håller för sannolikt, att en del af Sibiriens jord- lager blifvit frusna på detta sätt, dock med uttryckligt tillägg, att jag ingalunda anser detta vara det enda sätt, på hvilket dylika bildningar uppstått. Åtskilliga andra i sammanhang härmed stående iakttagel- ser kunde ännu anföras, men för att ej gifva en allt för stor utsträckning åt denna redan nog utförliga reseberättelse, nödgas jag, med hänvisande till framtida uppsatser 1 vetenskapliga tidskrifter rörande denna för vårt jordklots senaste historia ! Den fina leran fryser ej, helt säkert till följd af värmeutvecklingen vid de kemiska förändringar, som åtskilliga i leran inneslutna organiska ämnen äro underkastade. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 97 betydelsefulla fråga, öfvergå till en fortsättning af den egent- liga reseberättelsen. Uppbrott och afresa. Sedan ankaret lyftats, eller rättare sedan de förtöjningar kastats loss, med hvilka Vega under vintern varit bunden vid den stora grundis, som bildat vårt trogna och säkra skydd mot de våldsammaste stormar och ispressningar, ångade Vega ett par kilometer mot NV för att kringgå några isfält, derpå stäldes kosan längs stranden mot Asiens östra udde, Ostkap. Vår seglats försvårades ej vidare af is, men väl af tjocka, som hindrade oss att tydligt urskilja det här temligen höga kust- landets utseende. När dimman då och då lättade sågo vi, att äfven här på många ställen funnos likartade ruinlika klippbildningar som de, hvilka förut mött oss flerestädes vid Ost-Sibiriens nord- kust. Dessa likna lemningar efter städer, som en gång haft att uppvisa otaliga palats och tempelbygnader, af hundratals fots höjd och omätlig utsträckning. De bilda det enda natur- sköna drag i de landskap, vi under denna resa färdats förbi. I afseende på det natursköna, det pittoreska är nämligen Si- biriens nordkust mycket sämre lottad än Spetsbergen med dess djupa fjordar bekransade af branta, svarta, praktfullt formade berg och bländande hvita eller asurblåa isbräer. Ej heller har Asiens nordkust någonsin blifvit af nutida eller forntida gla- cierer så sönderstyckad i fjordar och klippor som Grönland, Spetsbergen och nordliga Norge. På hela den ofantliga sträckan mellan Hvita hafvet och Berings sund finnes t. ex. för det närvarande ej en enda till hafvet gående isbrä, och Sibiriens nordkust är om hösten nästan is- och snöfri. Endast i de höga bergen på östra sidan af Tajmyr-halfön och mellan Berings sund och Kap Jakan ser man dalar, som äro snöfylda ända till senhösten. Ovisst är i alla fall, om någon af dessa utgör strömfåran för en verklig isbrä. Denna vore i alla händelser ytterst oansenlig och skulle afslutas på en betydlig höjd öfver hafsytan. Likaledes träffar man härstädes icke några verkliga snötoppar eller året om snötäckta bergshöjder, oaktadt en del berg (t. ex. bergen på vestra sidan om Koljutschin bay) nå en höjd af ett par tusen fot och deröfver. Om det från berg- studier i sydligare trakter lånade begreppet snögräns är fullt tillämpligt på länder i den höga norden, hvilket icke torde € 98 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. vara så alldeles afgjordt, måste således snögränsen vid Asiens nordkust ligga på en höjd af öfver 1,500 fot. Det har tydligen äfven fordom varit på samma sätt. Det är derför som kusten här icke är sönderskuren af fjordar och som man endast undantagsvis vid densamma träffar berg, nog tvärbranta mot hafvet att lemna lämpliga kläckningsställen för alkor, tejstar, kryckjor m. m. 1 — — — — Af samma skäl saknas vid Sibiriens nordkust smärre holmar, som lämpa sig till dunvär derigenom, att isen kring dem skingrar sig så ti- digt, att foglarne der under sommarn kunna lefva trygga för räfvens anfall. Ingenstädes träffar man här ett sådant dun- vär som t. ex. vid Dunöarne nära Hornsunds mynning. Man saknade derför här det öfverflöd på ägg, som vanligen erhålles i de arktiska trakterna, och som för öfvervintrarn medger ett så helsosamt och angenämt afbrott i vinterns konservymat. Ett mycket stort antal foglar flögo deremot under våren öfver vårt vinterläger längre mot norden. Häraf kan man sluta, att mellan Wrangels land och Polar-Amerikas öar betydliga land- sträckor måste finnas med höga berg, glacierfylda dalar och tvärbranta fjälltoppar. Förbiseglingen af Asiens östra udde den 20 juli kl. 11 f. m. hälsades med flaggning och svensk salut. Nu ändtligen var det mål nådt, för hvilket så många nationer sträfvat allt sedan Sir Hugh Willoughby under kanon- salut och hurrarop från de högtidsklädde matroserna, i rådets och hofvets närvaro, den 20 maj 1553 lemnade Greenwichs hamn. Hans fartyg buro de betecknande namnen, Esperanza, Edward Bonaventure och Bona Confidentia, och så öfvertygad var man om framgång, att dessa blifvit till skydd mot Indiska hafvets borrmusslor förhydda med bly, något som förut ej brukats i England. I sjelfva verket var detta det första för- sök, som från England gjordes att segla till Stilla hafvet. Det gick som bekant Sir Hugh och de flesta af hans seger- vissa följeslagare mycket illa, men de blefvo detta oaktadt banbrytarne för Englands sjöfart. En mängd andra sjöexpedi- 1 Under hela färden längs Sibiriens nordkust har jag endast sett verk- liga fogelfjäll vid Preobraschen-ön i Chatanga-flodens mynning och vid Ir- kajpi. På förra stället häckade ett betydligt antal alkor och kryckjor, på det senare ett antal skarfvar. Härtill kommer att Berings-hafvets Mergulus- arter troligen häcka i mängd i stenrösen vid bergssidorna på Ostkap. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 99 tioner från olika länder hafva sedan dess beträdt samma väg, alltid utan framgång och oftast med uppoffring af fartyg samt många käcke sjömäns lif och helsa. Nu först, efter förloppet af 326 år och sedan de flesta i sjösaker förfarne män förklarat företaget omöjligt, har nordostpassagen ändtligen blifvit verk- stäld. Detta har, tack vare våra örlogsmäns och deras befäls ordningssinne, nit och duglighet, skett utan uppoffring af ett enda menniskolif, utan ohelsa bland deltagarne i företaget, utan ringaste skada på fartyget. Det har skett under förhål- landen som visa, att samma sak de flesta, kanske alla år kan göras om igen på några få veckor. Det må förlåtas oss, om vi under sådana förhållanden med en viss stolthet sågo vår blågula flagga höja sig till masttoppen och hörde den svenska saluten i det sund, der den gamla och nya verlden söka räcka hvarandra handen. Visserligen behöfves den väg, der vi nu färdats fram, ej mer för en handelsväg mellan Europa och Kina. Men det har förunnats denna och de närmast före- gående svenska expeditionerna att öppna ett verldshaf för sjö- fart och att skänka möjlighet till sjöförbindelse med verlds- hafven åt nära hälften af en verldsdel. Från Ostkap stäldes kursen till en början till S:t Lawrence bay, en ej obe- tydlig fjord, som ett stycke söder om Berings sund skär in i Tschuktsch-halfön. En beräkning, som här anstäldes öfver de förråd, som funnos att tillgå vid inseglingen i Stilla haf- vet, visade, att vi ännu hade ombord 4,000 kub.-fot kol och lifsmedel för ett år. I den uppsats om kust-tschuktschernas lefnadsvanor, som jag samtidigt med berättelserna öfver resan hemsänder, upp- räknar jag de tschuktsch-byar eller tältplatser, som finnas mellan Tschaun-bay och Ostkap. Underrättelserna härom äro insamlade af löjtnant Nordqvist under samtal med en mängd af de hundformän, som under vinterns lopp för en stund rasta- de vid vårt fartyg. Dessa afslutade alla sin förteckning med den straxt vester om Ostkap belägna byn Ertryn under för- klaring, att ett annat folk vistas längre öster och söder ut. Detta öfverensstämmer äfven med de vanliga uppgifterna i arbeten, som afhandla dessa trakters etnografi. Enligt dessa skulle ett ringa fåtal af ett med eskimåerna beslägtadt folk, onkilon, som fordom bebott hela ”Tschuktsch-landet, ännu ve 100 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. qvarbo på den asiatiska sidan om Berings sund och vid Ana- dyrs mynning. Medan vi i tät dimma försigtigt ångade fram i granskapet af Ostkap, rodde 20 till 30 infödingar i en stor skinnbåt till fartyget. Vi mottogo dem med nöje, ifriga att få göra bekantskap med en för oss ny folkstam. Men då de klättrat öfver relingen funno vi, att de utgjorde rena tschuk- tscher, af hvilka många voro gamla bekanta, som förut under vintern gästat på Vega. »Ankali», sade de, träffas först längre bort mot S:t Lawrence bay. Dagen derpå ankrade vi vid dess mynning, fingo som vanligt besök af infödingarne och besökte deras tält i land. De talade fortfarande tschuktschiska med en ringa inblandning af främmande ord, bodde i tält af ett från tschuktschernas något afvikande bygnadssätt och tycktes hafva en något afvikande ansigtsprägel. BSjelfva ville de ej medgifva någon nationel olikhet mellan sig och den forna krigar- och herskarstammen på nordkusten, men straxt söder ut skulle det folk finnas, som vi frågade efter. Några dagar derpå ankrade vi vid Konyam bay (Lat. 64? 49 n. — Longit. 1722 58' vest från Greenwich). Vi träffade äfven der endast verkliga tschuktscher, d. v. s. renägande tschuktscher. TI fall eskimåer fordom verkligen bott ej allenast vid Anadyrs myn- ning, utan äfven vid Ostkap, så tyckes det som om deras na- tionalitet på senare tider 1 sistnämnda trakt helt och hållet skulle hafva sammansmält med tschuktschernas. Någon våld- sam fördrifning har under de senare femtio åren helt säkert icke förekommit. Anmärkas bör dessutom, att det namn Wrangel erhöll på den gamla af tschuktscher förjagade kust- befolkningen »onkilon» påtagligen är nära beslägtadt med det namn »ankali>, med hvilket ren-tschuktscher för det närvaran- de beteckna kust-tschuktschen. Hithörande frågor hafva så till vida en icke ringa etno- grafisk betydelse som läran om eskimåernas invandring från Asien till Amerika öfver Berings sund eller Wrangels land i ganska väsentlig mån beror på antagandet, att Asiens nord- ostkust fordom skulle hafva varit bebodd af eskimåer. Till undvikande af missförstånd vill jag ännu nämna, att, enligt trovärdiga ryska författares uppgift, verkliga eskimåstammar fortfarande bo vid Anadyrs mynning och kanske vid Tschu- kotskoi Nos och att de engelska författare, som hänföra eskimåer och tschuktscher till samma folkstam, begå ett fullständigt misstag. Löjtnant Nordqvist har med stor ihärdighet insam- lat en tschuktschisk ordlista af omkring 1,000 ord, jämte ett för munartens igenkännande tillfyllestgörande prof på det VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 101 språk, som talas af infödingarne på amerikanska sidan. En närmare granskning af dessa ordsamlingar bevisar, att invå- "narne på amerikanska sidan äro rena eskimåer, med hvilka man t. ex. under byteshandel kunde göra sig hjelpligt för- stådd medelst den i Arctic Geography and Ethnology, London 1875, offentliggjorda eskimåordlistan, men att tschuktscherna tala ett alldeles annat språk, mindre främmande för vårt öra och våra begrepp om hufvuddragen i ett språks bygnad än eskimåernas. Det skulle till och med ej förvåna mig, om språkforskarn vid granskning af den hemförda ordlistan skulle finna, att tschuktschiskan är mer beslägtad med något af de iranska folkens språk än med de munarter, som talas af Asi- ens och Amerikas öfriga polarfolk. Ett synnerligen märkvär- digt bevis på de likartade lefnadsvanor, som likartadt klimat och likartad kamp för tillvaron påtvinga helt olika folkslag, och på omöjligheten att af redskapens beskaffenhet sluta till en folkstams slägtförhållanden är den fullkomliga öfverens- stämmelsen mellan tschuktschernas ech eskimåernas husge- rådssaker. Man kan tryggt påstå, att dessa båda grannfolk hafva ett större antal fullt likartade redskap i sina tält än gemensamma ord i sina språk. Det var min afsigt att gå så långt in som möjligt i S:t Lawrence bay, för att lemna våra naturforskare tillfälle att afsluta de studier öfver ”Tschuktsch-halföns mnaturförhållan- den, som de under hösten 1878 och våren 1879 påbegynt. Men vid ankomsten till bugten funno vi denna ännu så isfyld, att Vega nödgades ankra vid den straxt norr om fjordens myn- ning belägna byn Nunamo. Vidsträckta, om ock ganska tunna och genomfrätta isfält drefvo här i så stora massor förbi far- tyget, att det ej var rådligt att dröja längre vid detta ställe än som oundgängligen var nödvändigt. Vi uppehöllo oss der- för härstädes endast till den 21 juli e. m. Tältbyn Nunamo ligger ej, såsom de tschuktsch-byar vi förut sett, lågt ned vid sjelfva hafsstranden, utan temligen högt upp på en udde mellan hafvet och en elf, som utmynnar på detta ställe och vid snösmältningstiden är vattenrik. Straxt innanför strandafsatsen vidtog ett temligen högt berg, hvars sidor voro upptagna af ofantliga stenrammel, i hvilka talrika murmeldjur och pipharar! hade sitt tillhåll. Berget skildes från hafvet genom en smal, 50 till 100 fot hög strandafsats, 1 Lagomys alpinus, en i viss mån med haren beslägtad gnagare af en större råttas storlek, märkvärdig för den omsorg, med hvilken han om som- marn hopar förråd för vintern. 102 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. på hvilken ett tiotal tält voro uppförda och hvilken för till- fället prålade med en utomordentlig blomsterprakt. — — — Inom några timmar insamlade dr Kjellman här på en areal af några få tunnland ett hundra arter blomväxter, deribland en mängd former, som han förut ej mött på Tschuktsch- halfön. Vid bergssidorna funnos dock ännu vidsträckta snödrifvor, och från bergshöjderna kunde man se, att betydliga ismassor fortfarande drefvo af och an på den asiatiska sidan om Be- rings sund. Dr Stuxberg besteg toppen af ett bland de när- liggande bergen. Härvid träffade han liket efter en inföding utlagdt på en sten-grafläggning af vanlig tschuktschisk form. Bredvid den döde lågo ett sönderbrutet knallhattsgevär, spjut, pilar, elddon, pipa, snöskärm, issil (redskap att vid upphugg- ning af vakar borttaga issörjan) och åtskilligt annat, som an- setts behöfligt för den aflidne i en bättre verld. Liket hade legat på stället minst sedan sistlidne sommar, men pipan ut- gjorde tydligen en af de otaliga holländska lerpipor, som om bord på Vega utdelats till infödingarne. Denna måtte derför häfva blifvit nedlagd långt efter den egentliga begrafningen. Äfven vid flere andra tillfällen har dr Stuxberg under sina ströftåg längs kusten haft turen att träffa grafställen efter in- födingar. Han har sammanfört sina iakttagelser i en uppsats >Om grafställen hos tschuktscher och eskimåer», som jag framdeles skall öfversända och som kanske kan intagas i antropologiskt- geografiska sällskapets förhandlingar. Såsom jag förut omnämnt, hade tälten i Nunamo vid S:t Lawrence bay ett från tschuktschtälten något afvikande byg- nadssätt. Stommen i samtliga tält, jag såg på nordkusten, utgjordes nämligen af ett konstigt hopfogadt och med tyngder af sten och sandsäckar stöttadt ribbverk af trä. Vid S:t La- Wwrence bay bestod tältskelettet deremot till hufvudsaklig del af hvalben. Tältduken af sälskinn var t.ex. vid foten utspänd öfver hvalrefben och hvalunderkäkar, hvilka voro inslagna i marken som pålar; pålarne voro upptill ofta förenade med hvalbensribbor, och från dem gingo andra ribbor af hvalben eller hvalbarder till tältspetsen; för att hindra blåsten att föra upp tältduken från marken var dennas kant belastad med hval- ben. I brist på drifved använde man här för att spara på tran de fettdränkta benen af hval och säl till bränsle; urhål- kade hvalben tjente till lampor, och vid flere eldstäder utan- för tälten var grytan upphängd i midten på ett i marken in- slaget, starkare böjdt hvalrefben. Ingången till späckkällarne vd VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 103 i tältens granskap var vanligen spärrad med ett hvalskulder- blad; bardskifvor eller stycken af underkäkbenen och de ra- kare refbenen begagnades till skoning på slädarne, till spadar och ishackor; bardtågor och senor till att på tjenligt sätt hop- foga redskapens olika delar, o. s. V. Fångsten tycktes de senare dagarne hafva varit ganska riklig, att döma af den massa svart sälkött och uppblåsta tar- mar, som voro upphängda i tältens granskap till torkning, och af de blodiga, på ett vämjeligt sätt förvarade köttbitar, som öfverallt lågo kringströdda i tälten. De flesta af de fån- gade sälarne voro vanliga snaddar (Ph. foetida), men dessutom sågo vi äfven lemningar efter Ph. nautica. Jag förmodar hem- landets zoologer med glädje skola hälsa underrättelsen, att expeditionen förvärfvat huden och hufvudskålen af denna säll- synta, genom hudens sirliga teckning utmärkta sälart. Vid ingången till hvarje tält såg man stora högar af grön- skande videqvistar, omgifna af qvinnor och barn, som med begärlighet förtärde bladen. På andra ställen hade man till förråd för vintern insamlat hela säckar med blad af Rhodiola och en mängd andra örter. Öfverhufvud är antalet af de växt- arter och mängden af de växtämnen mycket betydande, som af tschuktscherna dels: förtäras råa om sommarn och dels insamlas till vintern. Det är derför alldeles oriktigt att an- föra tschuktscherna såsom exempel på ett folk, hvilket ute- slutande lefver på födoämnen ur djurriket. Vi hafva kanske här en antydan om vissa sidor af stenålderfolkens lefnadssätt, hvilka hittills helt och hållet förbisetts, och en noggrann ut- redning af denna fråga är öfverhufvud af yttersta vigt för be- dömande af verkligt vilda folkslags lefnadssätt. Der är derför en synnerlig tillfredsställelse för mig, att dr Kjellman med vanlig insigt och ihärdighet insamlat ett så omfattande bidrag som möjligt till kännedom om tschuktschernas hushållsväxter och sättet för deras användning. Frågan är mer svårutredd än man skulle tro, enär det här gäller att med säkerhet be- stämma ej allenast fullständiga växter, utan äfven en mängd ytterst oansenliga växtdelar, surnade blad, sönderfallna blom- delar, barkbitar, torkade rötter o. s. v. Till amerikanska sidan. Från Nunamo stäldes kursen till Port Clarence på ameri- kanska sidan af Berings sund, der ankaret fäldes den 22 juli 104 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. e. m. efter en öfverresa i ett på asiatiska sidan af drifis be- strödt, på amerikanska isfritt haf. Port Clarence är en mycket stor, men eljest ypperlig hamn, belägen straxt söder om Ame- rikas vestligaste udde. Det var den första verkliga hamn, der Vega amkrat, sedan hon den 18 augusti 1878 lemnat Aktinia-ham- nen på Tajmyr-ön. Under hela den mellanliggande tiden har Vega ständigt varit förankrad eller förtöjd på öppna redder, utan ringaste landskydd mot sjö och vind från hafvet. Hon är dock ännu, tack vare hennes befälhafvares, löjtnant Palan- ders insigt och omtanke samt hennes officeråres och besätt- nings duglighet, ej allenast oskadad utan äfven lika sjöduglig som då hon lemnade Karlskrona hamn. Mot hafvet skyddas Port Clarence af ett långt, lågt sand- ref, på hvars norra sida finnes ett beqvämt och djupt inlopp. I det inre af hamnen utfaller en betydlig flod, hvars mynning är utvidgad till en insjö, som genom ett sandnäs är skild från den yttre hamnen. Denna insjö bildar en inre hamn, hvars inlopp dock är för grundt för djupgående fartyg. Sjelfva floden är deremot djup och vidgar sig ungefär aderton kilo- meter från mynningen till en annan sjö, från hvars inre strand taggigt söndersplittrade berg resa sig till en höjd, som jag uppskattar till 2- a 3,000 fot. Söder om floden och ham- nen stupar landet brant mot stranden med en 30—60 fot hög afsats. På norra sidan deremot är stranden för det mesta låg, men längre inåt reser sig äfven här landet hastigt till afrun- dåde kullar om 600 till 700 fots höjd. Endast i dalarne och andra för sol skyddade ställen funnos ännu snödrifvor. Några isbräer såg man deremot ej, ehuru man kunnat vänta att finna dylika på sidorna af de höga berg, som åt öster begrän- sade den inre sjön. Det var äfven tydligt, att något vidt ut- bredt istäcke ej heller under de närmast föregående tidskiftena funnits härstädes. Under de många utflykter, som vi gjorde åt olika håll, sågo vi nämligen ingenstädes några jökelgärden, flyttblock, refflade berghällar eller andra tecken till en för- svunnen istid. När vi under inseglingen i hamnen närmade oss kap York, en udde som VNV om Port Clarence skjuter ut från fastlandet, kunde man från Vegas däck tydligen se, att de ganska höga berg, som upptaga udden, voro bildade af lagra- de bergarter. Jag hoppades derför ändtligen här få göra nå- gon större skörd af försteningar. Vid framkomsten fann jag dock, att de lagrade bergarterna endast utgjordes af kristalli- niska skifferarter, utan spår till lemningar efter forntida djur VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 105 eller växter. Ej heller träffades här på stränderna några hvalben eller sådana lemningar efter mammut, som äro hem- förda från den något nordligare belägna Eschscholtz bay. Genast då ankaret fallit fingo vi besök af flere stora skinn- båtar fullastade med män, qvinnor, barn, hundar, tält och annat bohag. En del af infödingarne var tydligen stadd på flyttning för sommarn till nordligare belägna jagt- och fisk- platser. Andra hade uppslagit sina tält på stränderna af den inre hamnen eller af den förut omnämnda floden. Ett mindre antal under sommarn öfvergifna vinterbostäder funnos äfven i trakten. Invånarne utgjordes af eskimåer, som ej förstodo ett ord tschuktschiska. Bland dem fans dock en tschuk- tschisk qvinna, hvilken påstod, att verkliga tschuktschstam- mar äfven skulle vara bosatta på amerikanska sidan mellan Point Barrow och kap Prince of Wales. Ett par af männen talade litet engelska, och en hade till och med varit i San Francisco och i Honolulu. Många af deras husgerådssaker erinrade om vildarnes beröring med amerikanare och hval- fångare. Rättvisan fordrar det erkännande, att ' beröringen tyckes hafva ländt till vildarnes förmån och förbättring i sed- ligt hänseende. De flesta bodde i tält af tunn bomullsduk, några buro europeiska kläder, andra voro fortfarande klädda i benkläder af säl- eller renskinn och en lätt, mjuk pesk af murmeldjurskinn, öfver hvilken man vid regnig väderlek drog en regnrock af tarmskinn. Hårdrägten var lik tschuktscher- nas. Qvinnorna voro tatuerade med några streck på hakan. Många af männen buro mustascher, några äfven ett föga yf- vigt helskägg. Oftast hade de tvänne 6 till 7 m. m. långa hål skurna i läppen nedom mungiporna. I dessa hål buros stora bitar af ben, glas eller sten. En mängd hade dessutom ett likadant hål framtill i läppen. En ung flicka bar en stor blå perla nedhängande från näsan, i hvars mellanbalk ett hål för detta ändamål var anbragt. Hon blef dock mycket förlägen, då denna grannlåt ådrog henne en allmännare uppmärksam- het. Alla qvinnor hade långa perlband i öronen. De buro armband af jern eller koppar, snarlika tschuktschernas. Hud- färgen var föga mörk, med tydlig rodnad på kinderna; håret svart, tagellikt; ögonen små, bruna, obetydligt sneda; ansigtet platt; näsan liten, nedtryckt vid roten; den genomborrade läp- pen, då, såsom oftast var fallet, några prydnader ej buros i den,! 1 Detta besynnerliga bruk tycktes vara på väg att helt och hållet för- svinna eller åtminstone att europeiseras genom att utbyta hål i munnen mot hål i öronen. 106 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. föga missformad. De flesta voro medelstora, sågo friska och välmående ut utan någon påfallande magerhet eller fetma. Fötter och händer voro små. Folket var renligare än tschuk- tscherna, och en viss prydlighet och ordning rådde i deras små tält, hvilkas golf voro täckta med mattor af flätade växter. Jämte allehanda af amerikanare förvärfvade jernredskap, bland annat bakladdningsgevär, revolvrar, yxor, begagnade man båge och pilar, fogelkastspjut, båtshake af ben och åt- skilliga redskap af sten. Isynnerhet voro metredskapen för- färdigade på ett särdeles konstfärdigt sätt af olika ben- och stensorter, glasperlor, röda hudbitar af foglar o. s. v., hvilka med tåga af hvalbard hopfogats till gestalten af vissa insekter och som således tycktes vara ämnade att begagnas som lax- metkrokar hos oss. Eld uppgjordes dels med flinta och fnöske, dels med elddrill. Många brukade äfven amerikanska tänd- stickor. Den båge, hvarmed elddrillen kringdrefs, var ofta af elfenben och rikt utskuren med allehanda jagtbilder. Deras redskap voro bättre utskurna, prydligare och rikligare färgade än tschuktschernas. Folket var mer välmående och ägare af ett större antal skinnfarkoster, såväl kajaker som umiaker. Alla äldre berättelser öfverensstämma deri, att tsehuktscherna en gång varit en af de andra vilda stammarne erkänd stor- makt i dessa trakter, men allt från nutiden tyder på, att denna stormaktstid är slut. En viss aktning för dem tyckes dock fortfarande råda bland kringliggande folk. Infödingarne voro, sedan det första misstroendet gifvit vika, vänliga och tillmötesgående, ärliga, ehuru benägna till tiggeri och mycket pratande vid byteshandeln. Någon höf- ding tycktes ej finnas bland dem: fullkomlig jämnlikhet rådde, och qvinnan tycktes ej intaga någon ställning underordnad mannens. Barnen voro höfviska och hvad vi skulle kalla väl uppfostrade, oaktadt de ej erhållit någon uppfostran alls. Alla voro hedningar. Bristande tid och språkkunskap hindrade oss dock att taga reda på deras religiösa föreställningar, ifall man med ett dylikt namn kan beteckna den grofva vidskepelse, åt hvilken de tycktes hängifva sig. De äro mindre begifna på bränvin än tschuktscherna. All bränvinshandel med vildarne lär för öfrigt på amerikanska sidan vara ej allenast förbjuden, utan förbjuden på det sätt, att lagen efterlefves. Under vår vistelse vid Tschuktsch-halfön var min tillgång på lämpliga bytesmedel mycket ringa. Jag hade fördenskull derstädes ofta svårt nog att förmå en tschuktsch afstå de nusgerådssaker, som jag önskade förvärfva. Här deremot var VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. é 107 jag en förmögen man med tillhjelp af det, som blifvit öfver af vår rikliga utrustning för vintern. Jag begagnade mig här- af att tillbyta mig en vacker, fullständig och utvald samling etnografiska föremål. Bland dessa må nämnas vackra ben- ristningar och bensniderier, åtskilliga pilspetsar och andra stenredskap af en nefrit-art, som är så förvillande lik den be- kanta nefriten från Hög-Asien, att jag vore benägen att tro dessa stenredskap verkligen vara från denna trakt. På norra sidan af hamnen fans ett gammalt, ödelemnadt, europeiskt eller amerikanskt trankokeri. I granskapet af detta träffades två eskimågrafvar. Liken hade blifvit utlagda på marken utan skydd af någon kista, men omgifna med en inhägnad af en mängd i marken inslagna och i kors lagda tältstänger. Jämte det ena liket låg en kajak, en laddad dub- belbössa, åtskilliga andra vapen, kläder, elddon, snöskor, dryc- keskärl, i trä utskurna masker och vidunderligt skapta djur- bilder. Dylika sågos äfven i tälten. Bakom tvänne tält funnos t. ex. uppstälda på stolpar af 2 alnars höjd i trä groft ut- skurna, målade foglar med utspända vingar. Jag försökte för- gäfves att få tillbyta mig dem mot en stor grå filt, en bytes- vara mot hvilken jag eljest kunde få nästan hvad som helst. Såsom ett eget prof på amerikanarnes fyndighet att ut- bjuda sina varor må ännu nämnas, att under vår vistelse i hamnen en eskimå kom till fartyget och förevisade en tryckt lapp, i hvilken ett handelshus i San Francisco till »Sporting gentlemen i Berings sund» (eskimåer?) utbjöd sitt förråd af ut- märkta jagthagel! Liksom vid Europa, så framgår äfven vid Amerika en varm hafsström längs dess nordvestra kust och medför der ett vida blidare klimat än det, som råder på den närbelägna asiatiska sidan. Skogsgränsen når derför 1 nordvestra Amerika ett godt stycke norr om Berings sund, hvaremot hela Tschuktsch- halfön tyckes vara skoglös. Afven vid Port Clarence är sjelfva kustlandet skoglöst, men några kilometer i det inre träffar man alnshöga aller-buskar. Bakom kustbergen förekomma förmodligen verkliga skogar. Växtligheten var öfverhufvud yppig och mötte oss med en mängd former identiska eller närbeslägtade med växtarter från den Skandinaviska norden, bland dem Linnéan. Dr Kjellman gjorde derför här en för jämförelse med floran i den närbelägna delen af Asien och andra högnordiska trakter värderik skörd. Likaledes insam- lade dr Almqvist ett ganska omfattande material till utredan- de af traktens förut förmodligen alldeles okända laf-flora. 108 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. Zoologernas skörd blef deremot ringa. Oaktadt den yp- piga växtligheten tycktes landevertebraterna vara vida fatti- gare på arter än 1 nordligaste Norge. Af skalbaggar t. ex. kunde man endast få rätt på ett eller två tiotal arter, hufvud- sakligast harpalider och staphylinider, och af land- och sötvattens- mollusker endast 7 eller 8 former. Äfven fogelfaunan var temligen fattig, och draggningarne i hamnen lemnade till följd af bottnens ogynsamma beskaffenhet endast ett obetydligt an- tal djur- och algarter. Återresa till Asien. Den 26 juli kl. 3 e. m. lättade Vega åter ankar och ån- gade under härligt väder och för det mesta god vind öfver till Senjavin-sundet, ett sund som 115 minuter sydvest om Ostkap framgår mellan några betydligare öar och Tschuktsch- halfön. Under öfverresan lodades och togos hvar 4:de timme vattenprof för bestämmande af vattnets salthalt och tempera- tur på olika djup. Dessutom verkstäldes draggning eller »trawlning» tre gånger om dygnet, vanligen med ett utom- ordentligt rikt utbyte. Om man närmare granskar en karta öfver Sibirien, så skall man, såsom jag redan förut antydt, finna, att dess kuster på de flesta ställen fortlöpa jämnt, utan att såsom Skandina- viens vestkust vara sönderflikade i djupa, af höga berg om- gifna fjordar och utan att såsom Norges kust, större delen af Sveriges och Finlands vara skyddade af någon skärgård. Det enda undantag i detta hänseende bildar sydöstra udden af Tschuktsch-halfön. Flere mindre fjordar skära här in i det af höga trakytberg upptagna fastlandet, och utanför dessa bilda två större och åtskilliga mindre klippöar och holmar början till en skärgård, skild från fastlandet genom det djupa Senjavin-sundet. Trakten har blifvit kartlagd under numera general J. Rodgers' på noggranna undersökningar så rika sjö- färd med amerikanska örlogsfartyget Vincennes 1855. Af denna karta, som jämte åtskilliga andra dels tryckta, dels handritade kartor blifvit mig meddelad af Hydrograpluc office U. S: Navy, Washington, ser man, att flere ypperliga hamnar och ankarplatser finnas härstädes. Önskan att bereda naturforskarne tillfälle att från en säker hamn afsluta sina undersökningar om Tschuktsch-halföns naturförhållanden och min egen åstundan att närmare studera VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 109 en af de få delar af Sibiriens kust, som enligt all sannolikhet fordom varit isbetäckt, förmådde mig att välja denna trakt till Vegas andra ankarplats på asiatiska sidan söder om Be- rings sund. Ankaret fäldes här den 28 juli f. m., men ej såsom först ämnadt var i Glasenapp Harbour, emedan denna ännu var upptagen af obruten is, utan i mynningen af den nord- ligaste bland fjordarne, Konyam-bay. Äfven dess inre del var ännu täckt af ett obrutet istäcke. Detta lossnade den 30 juli e. m. och hade så när plötsligen afslutat Vegas färd genom att pressa henne mot land. Lyckligtvis märktes faran i tid, ånga ficks upp, ankaret lättades och fartyget flyttades till den isfria delen af fjorden. Då ångan med anledning af detta till- bud i alla fall var uppe och vårt hittills så rikliga kolförråd numera naturligtvis behöfde skonas, och då jag fruktade, att ett för långt dröjsmål med afsändande af lugnande underrät- telser till hemlandet lätt kunde förorsaka ej allenast mycken oro, utan äfven dryga penningeutgifter, föredrog jag att genast fortsätta vidare framför att söka en ny säkrare hamn i gran- skapet. Sydöstra stranden af Konyam-bay, vid hvilken Vega så- lunda under ett par dagar låg för ankar, bildas af en temligen öde myr, i hvilken en mängd tranor häckade. Innanför den ser man åtskilliga nederst af granit, upptill af trakyt bilda- de bergtoppar höja sig till omkring 2,000 fot. Zoologens och botanistens skördar på denna strand blefvo ganska tarfliga, men deremot träffades på bugtens norra sida, dit utflykter gjordes med ångslupen, gräsrika sluttningar med temligen höga busksnår och en stor mångfald af blommor, genom hvil- ken dr Kjellmans samlingar af högre växter från Asiens nord- ligaste del ökades med ytterligare 70 arter. Här träffades äfven de första landmollusker på Tschuktsch-halfön. Trenne ren-tschuktschfamiljer hade slagit upp sina som- martält vid utloppet af en temligen vattenrik bäck på Konyam- bayns nordvestra strand. Invånarnes lefnadssätt skilde sig här föga från de kust-tsehuktscher, med hvilka vi tillbragt vintern, och de voro äfven klädda på samma sätt, om jag undantager, att de buro en mängd små bjellror i bältet. An- talet renar var omkring 400, således betydligt mindre än hvad som behöfves för att föda trenne lappfamiljer. Men så hafva ock tschuktscherna rikligare tillgång på fisk och framför allt jagt än lapparne; de dricka icke något kaffe och insamla sjelfva den föda de behöfva ur växtriket. De bemötte oss mycket vänligt och erbjödo sig att åt oss sälja eller rättare bortbyta 10 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. tre renar, hvilken handel dock på grund af vår hastiga afresa icke kunde blifva utaf. I de djupa dalarne mellan bergen lågo ännu betydliga snödrifvor, men något spår till isbräer såg man här icke. Jag är dock öfvertygad om, att dalarne och fjordarne här en gång varit isfylda, ehuru till följd af trakytens lösa beskaffenhet alla slipade berghällar länge sedan blifvit söndergrusade och alla moräner jämnade med marken. Antagligt är till och med, att istäcket en gång sträckt sig åt vester, ända bort till gran- skapet af Anadyrs mynning och åt nordost till S:t Lawrence bay, och att derför södra delen af Tschuktsch-halfön fordom haft att uppvisa en liten inlandsis. Den 31 juli på eftermiddagen fäldes ankar vid NO stranden af S:t Lawrence-ön eller som tschuktscherna kalla den Engnä. Ett stycke öster om BSenjavin-sundet sågo vi drifis för sista gången. Öfver hufvud är den ismängd, som af polarströmmen föres ned genom Berings sund, ytterst obetydlig, och hufvud- massan af den is, som man om våren möter på asiatiska sidan af Berings-hafvet, är tydligen bildad vid kusterna. Vi sågo derför äfven här ej ett enda isberg, utan all is, som vi mötte, utgjordes af jämn och sönderfrätt årsis. Engnä bildar den största ön i hafvet mellan Aleutiska öarne och Berings sund. Den ligger närmare Asien än Amerika, men anses tillhöra denna senare verldsdel, och den afträddes derför samtidigt med Alaska af Ryssland till Nordamerikas Förenta stater. Den är bebodd af ett fåtal eskimåfamiljer, hvilka dock stå så mycket i beröring med sina grannar på asiatiska sidan, att de i sitt språk upptagit några tschuk- tschiska ord. Drägten är äfven snarlik tschuktschernas, med undantag att man i brist på renskinn begagnar peskar af murmeldjur- och fogelskinn. Deras regnrockar af tarmskinn hafva samma snitt som tschuktschernas, men äro mera ut- sirade. Liksom tschuktscherna gingo de om sommarn bar- hufvade, männen med det svarta tagellika håret klippt intill roten, med undantag af en smal krans rundt om hårfästet, qvinnorna med flätadt och perlbeprydt hår. Qvinnorna gingo ofta barfota och nästan alltid med nakna ben. De voro väl- växta och många sågo rätt bra ut, men alla voro obarmhertiga tiggerskor. Sommartälten bestodo af oregelbundna, men ljusa och temligen snygga skjul af säl- och tarmskinn. Vinterbostäderna tyckas hafva liknat den teckning, som mr Whymper lemnar af Jukon-indianernas, d. v. s. de bestå af jordhålor, som upp- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 2 till, på en fyrkantig . nedgång när, voro täckta med drifved, hvalben och torf och öfver hvilka ett sälskinnstält var spändt. Detta yttertält var för tillfället nedtaget för att låta sommar- värmen intränga i jordhålan och bortsmälta den is, som under vintern hopat sig på dess väggar. Hvalben funnos i mängd på stranden och voro ofta använda som bygnadsvirke för tälten. Straxt invid vinterbostäderna funnos ofta stora, klum- pigt tillhuggna och upptill genomborrade hvalunderkäksben uppstälda. Bergarten utgjordes af granit af samma slag som den, hvilken underlagrar trakyten i Konyam-bay, lätt vittrande och helt säkert gifvande upphof till en bördig jordmån. Växt- ligheten var åtminstone yppig och prålade nu med en blom- sterprakt, till hvilken jag sällan sett motstycke. Det tycktes vara infödingarnes skördetid, åtminstone voro de nu syssel- satta med insamling af grönfoder för vintern, hufvudsakligast Rhodiola-blad. Dr Kjellman gjorde här en rik skörd af högre växter, och likaså hopbragtes här en vacker samling af land- och hafsdjur, lafvar och alger. Någon hamn tycktes ej finnas vid S:t Lawrence-ön, åt- minstone var Vega för tillfället förankrad på en alldeles öppen redd. Löjtnant Palander var med anledning häraf angelägen att så snart som möjligt få lemna stället, och redan den 2 augusti kl. 3 eftermiddagen fortsatte vi derför vår färd. Kursen stäldes till en början mot ön Karaginsk vid Kamtschatkas ost- kust. Det var min afsigt att för några dagar kasta ankar vid detta ställe för att få tillfälle till en jämförelse mellan mellersta Kamtschatkas och Tschuktsch-halföns naturförhållanden. Men då ogynnsamma vindar längre än vi beräknat fördröjde öfver- resan, uppgaf jag, om ock ogerna, planen att landstiga der- städes. Bering-ön blef i stället vårt närmaste mål. Här fälde Vega sitt ankar den 14 augusti om aftonen i en temligen dålig mot vest, nordvest och syd alldeles öppen hamn på öns nordvestra kust. Bering-ön. Bering-ön är den vestligaste och närmast Kamtschatka belägna af de Aleutiska öarne. Den räknas jämte den när- belägna Koppar-ön ej till Amerika, utan till Asien och tillhör Ryssland. Detta oaktadt har det amerikanska Alaska-kompa- niet förvärfvat jagträtten på ön och underhåller här en ej 112 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. obetydande handelsstation, som förser öns omkring 300 in- vånare med lifsmedel och manufakturalster och af dem i stället uppköper pelsvaror, hufvudsakligast skinn af en öron- säl, sjökatten eller sjöbjörnen, Otaria uwrsina. Mellan 50,000 och 100,000 af dessa djur ' dödas årligen på denna och den närbelägna Koppar-ön. Det är dessa som lemna det bruna silkeslena »sälskinn», som på senare tider varit så mycket på modet. För att öfvervaka ryska statens rätt och upprätthålla ordning äro äfven några ryska myndigheter bosatta härstädes. Ett halft dussin ändamålsenliga trähus finnas uppförda för ryska kronans och det amerikanska kompaniets betjening äfvensom till magasin och handelsbodar. Infödingarne bo dels i ganska rymliga och invändigt ej otrefliga torfhus, dels i små trähus, hvilka kompaniet småningom söker införa i stället för torfhusen genom att årligen införskrifva och bort- skänka några sådana hus till de mest förtjenta af befolkningen. Hvar familj har sitt eget hus. Afven en kyrka för grekisk- katolsk gudstjenst och ett rymligt skolhus finnas. Det senare är afsedt för aleuternas barn. Skolan var beklagligen nu stängd, men att döma af de skrifböcker, som lågo framme i skolrum- met, är skolundervisningen här ej att förakta. Åtminstone utmärkte sig skrifprofven genom renlighet, brist på skolsudd och en utmärkt jämn och vacker stil. Vid »kolomien» äro husen samlade på ett ställe till en by, hvilken från hafvet tager sig ut ungefär som en mindre norsk fiskarby. Några spridda hus finnas dessutom här och der på andra delar af ön, t. ex. på dess nordösta sida, der potatisodling i obetydlig skala äger rum, vid fångstplatsen på norra sidan, der ett par stora maga- sin och en massa endast slagttiden begagnade, ytterst små jordkulor finnas uppförda. Såväl i geografiskt som i naturhistoriskt hänseende är Bering-ön en af de märkvärdigaste öar i norra delen af Stilla hafvet. Det var här som Bering efter sin sista olyckliga sjö- färd i det haf, som nu bär hans namn, den 19 december 1741 slutade sin långa upptäckarbana, kort efter det hans fartyg vid midten af öns nordkust under en storm krossats mot dess klippor. Han öfverlefdes dock af många bland sina följeslagare, bland dem af den snillrike naturforskaren Steller, som lemnat en med ett sällan öfverträffadt mästerskap utförd skildring af den ös naturförhållanden, der han ofrivilligt tillbragte tiden från medlet af november 1741 till slutet af augusti 1742. Så vidt man vet, hade Bering-ön aldrig förut varit besökt af men- niskor. Det var önskan att för våra museer förvärfva hudar VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 113 eller skelett af de många här förekommande märkvärdiga däggdjur, äfvensom att jämföra öns nuvarande beskaffenhet, sedan hon under snart halftannat århundrade varit nog sko- ningslöst utsatt för menniskornas jagt- och roflust, med den lifliga och målande beskrifning, Steller lemnar, som föranledde mig att intaga ett besök på ön i expeditionens reseplan. De underrättelser, jag på Bering-ön erhöll ur amerikanska tid- ningar om den oro vår öfvervintring väckt i Europa, hindrade mig visserligen att uppehålla mig här så länge som jag skulle önskat, men i alla fall blef vårt utbyte af samlingar och iakt- tagelser öfvermåttan rikligt. Sedan BStellers tid har djurverlden på ön undergått ganska väsentliga förändringar. Räfvar eller rättare fjällrackor förekommo då här i otrolig mängd. De ej allenast uppåto allt något så när ätbart, som lemnades i det fria, utan trängde sig såväl om dagen som om natten in i husen och bortsläpade allt hvad de mäktade med, äfven sådana saker, som alls icke gagnade dem, såsom knifvar, käppar, säckar, skor och strumpor. Man måste vid förrätt- ningar utomhus jaga bort dem med käppar, och de blefvo genom den slughet och list, med hvilken de visste att utföra sina tjufverier, och den klokhet, med hvilken de förenade sina bemödanden att nå mål, som de ej ensamma kunde vinna, verkligt farliga skadedjur för de skeppsbrutna. Sedan dess hafva tusen och åter tusental här blifvit af pelsjägare dödade. Nu äro de så sällsynta, att vi under vår härvaro ej sågo ett enda djur. De qvarblifna skola för öfrigt numera ej bära den fordom allmänna, dyrbara svartblåa drägten, utan den hvita, som är föga värdefull. På den närbelägna Koppar-ön finnas svartblåa räfvar fortfarande 1 temlig mängd. Af Steller och hans följeslagare dödades här 1741—42 700 sjöuttrar. Detta för det ytterst dyrbara pelsverket berömda djur är nu helt och hållet förjagadt från Bering-ön. Af sjö- lejon (Otaria Stelleri), som förr träffades talrikt, infinna sig nu endast enstaka djur jämte sjöbjörnarna (Otaria ursina) på Be- ring-öns strandklippor, och slutligen är det märkvärdigaste af alla Bering-öns forna däggdjur, den stora sjökon, helt och hållet utdödt. Stellers sjöko (Rhytina Stelleri) intog på sätt och vis klöf- djurens plats bland hafsdäggdjuren. Den var af nötbrun färg och täckt med hår, som sammanvuxit till en ytterhud, snarlik barken på en gammal ek. Dess längd uppgick enligt Steller ända till 35 fot samt dess vigt till nära 500 centner. Hufyu- AE 114 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. det var stort, halsen kort, men hastigt afsmalnande bakåt. Den hade tvänne korta framben, som tvärt afslutade utan fingrar eller naglar, men med en mängd korta, tätt hopade borsthår; bakben saknades fullkomligt och ersattes af en stjertfena, snarlik hvaldjurens. Spenarne, som hos hondjuren voro mycket mjölkrika, hade sin plats mellan frambenen. Köttet och mjölken hade tycke med nötkreaturens, ja de voro till och med enligt Stellers utsago bättre än dessas. ”Sjökorna voro nästan ständigt sysselsatta med att afbeta de vid kusten rikligt förekommande algerna, hvarvid de rörde hufvud och hals ungefär som en oxe. De visade härvid stor glupskhet och läto sig ej det ringaste störas af menniskors närvaro. Man kunde till och med gå och vidröra dem, utan att de skrämdes eller brydde sig derom. Mot hvarandra visade de stor tillgifvenhet, och då en blifvit harpunerad, gjorde de andra otroliga försök att rädda den. Vid Stellers dervaro betade dessa djur, samlade såsom nöt- kreatur i stora hjordar, öfverallt längs stränderna. Af Steller och hans följeslagare dödades ett stort antal. Sedermera ut- gjorde jagten på dem en vigtig näringsgren för de rys- sar, som från Kamtschatka seglade till de Aleutiska öarne. Hundratals dödades årligen, och de utrotades snart, då deras förekomst, om man undantager ett eller annat djur, som farit vill, redan vid den tiden var inskränkt till Bering-ön. Enligt hvad Middendorff anför ur de mycket omsorgsfulla undersök- ningar, som de berömde akademikerna v. Baer och Brandt anstält, skulle sjökon ej hafva blifvit sedd före Stellers tid 1741, och den sista skulle hafva blifvit dödad 1768. Under de många förfrågningar jag gjorde hos infödingarne fick jag dock be- stämda underrättelser derom, att sjökon dödats ännu senare. En »kreol>» (d. v. s. blandning af ryss och aleut), som nu var 67 år, af förståndigt utseende och vid fullgoda själsförmögen- heter, sade, att hans far dött 1847 vid 88 års ålder. Fadren var från Wolhynien och hade vid 18 års ålder kommit till Bering-ön, således 1777. De två eller tre första åren (således in- till 1779 eller 1780) af hans dervaro hade man ännu dödat sjökor, medan de vid lågvatten betade alger. Man hade endast spisat hjertat och användt huden till bajdarer. Till följd af dennas tjock- lek klöfs den i tvänne delar. Två således klufna hudar hade åt- gått till en bajdar af 20 fots längd, 7!/> fots bredd och 3 fots djup. Efter den tiden hade man icke dödat några af dessa djur. Man misstänker dock, att en sjöko visat sig ännu senare vid ön. Tvänne »kreoler», Feodor Mertchenin och Stepnoff, VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 115 sågo för omkring 25 år sedan vid Tolstoj mys, på östra sidan af ön, ett för dem okändt djur, hvilket framtill var mycket tjockt, baktill afsmalnande, hade små framfötter och visade sig med en längd af ungefär 15 fot öfver vattnet, än höjande sig upp, än hukande sig ned. Det blåste, men ej genom blås- hål, utan genom munnen, som var något utdragen. Det var brunt till färgen med stora ljusare fläckar. Det hade ingen ryggfena, men när det böjde sig kunde man till följd af dess stora magerhet se ryggradsutskotten. Jag anstälde ett omsorgs- fullt förhör med båda sagesmännen. Deras berättelse visade full öfverensstämmelse och tycktes kunna göra anspråk på trovärdighet. En af Alaska-kompaniets hudgranskare, herr Osche, bör- dig från Lifland och för det närvarande bosatt på Koppar-ön, berättade mig, att ben af sjöko äfven skulle förekomma på Koppar-öns vestra sida. Deremot skola dylika ben icke träffas på den lilla längre fram beskrifna holmen utanför kolonien, oaktadt ben äro allmänna på den närbelägna stranden af huf- vudön. Dessa äro de sparsamma underrättelser jag af infö- dingar och andra i trakten bosatte män kunnat insamla om detta djur. Deremot lyckades jag hopbringa en mycket stor och vacker samling af skelettdelar. När jag först gjorde bekantskap med europeerna på ön, så sade de, att föga utsigt fans att i det hänseendet kunna göra några större samlingar. Kompaniet hade nämligen för- gäfves bjudit 150 rubel för ett skelett. Men redan då jag hade varit några timmar i land, fick jag veta, att större eller mindre bensamlingar funnos här och der i infödingarnes hyddor. Dessa uppköpte jag, med afsigt betalande så, att säljaren blef mer än belåten och grannen litet afundsjuk. En-stor del af den manliga befolkningen började nu på det ifrigaste att leta efter ben, och jag hopbragte på detta sätt 21 fastager, stora lådor eller tunnor fylda med Rhytina-ben, deribland många mycket betydliga bensamlingar från samma djur, tvänne hela, särdeles vackra, samt åtskilliga mer eller mindre skadade hufvud- skallar 0: 8. V. Rhytina-benen ligga ej vid vattenbrynet, utan på en med tätt, yppigt gräs bevuxen strandvall af 6 till 10 fots höjd. De äro vanligen täckta med ett lager af jord och grus af 1—11/> fots tjocklek, och för att kunna finna upp dem måste man, då det vore allt för mödosamt att upphacka hela gräsvallen, med ett jernspett, en bajonett eller dylikt undersöka marken. Man lär sig snart att på stöten och på ljudets beskaffenhet skilja, 116 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. om det i marken stuckna spettet stött mot en sten, en träbit eller ett benstycke. Till följd af deras hårda elfenbenslika beskaffenhet använ- das Rhytina-refbenen af infödingarne till skoning på släd- medarne och till bensniderier. De äro derför redan i stor skala förbrukade och sällsyntare än andra ben. Fingerbenen tyckas i de flesta fall redan vara alldeles förstörda och likaså de yttersta svanskotorna. Det enda större djur, hvilket fortfarande förekommer på ön i kanske lika stort antal som på Stellers tid, är sjöbjörnen (Otaria ursina). Äfven den hade redan minskats så, att års- utbytet endast utgjorde en obetydlighet, då Alaska-kompaniet, mot afgift till ryska kronan af, om jag minnes rätt, 2 rub. för dödadt djur, erhöll enerätt på jagten och denna med anled- ning häraf blef på ett mera ändamålsenligt sätt ordnad. För vissa tider af året äro djuren nu helt och hållet fridlysta. Antalet djur som skall dödas bestämmes på förhand, liksom jordbrukaren om hösten vid slagttiden plägar göra med sin boskapshjord. HSedan detta skett utväljas, så godt som det i hast ske kan, de till döden dömda, hvarvid djur med dåliga skinn samt honor och ungar skonas. De talrika skaror af sjöbjörnar, som träffas vid Bering-öns och Koppar-öns stränder, behandlas således nära nog som en hjord af tamdjur. Detta kan endast ske derigenom, att dessa djur hafva för vana att tillbringa några månader af året nästan utan afbrott! och utan att spisa någon föda på vissa från dessa öar i hafvet utskjutande lågnäs. De samlas här i hundratusental i tätt packade flockar på stranden. På dessa ställen är det strängeligen förbjudet att jaga djuret eller störa det i dess hvila utan särskildt tillstånd af byns fogde, hvilken utses bland de på stället bosatta aleuterna. När ett antal sjö- björnar skall dödas, omringas en flock af en tillräcklig jägar- skara och jagas med käppar upp i gräset ett stycke från stran- den. Derpå bortjagas honor och ungar och de hanar, hvilkas pels är oduglig. De öfriga döfvas först med ett slag på nosen och stickas sedan med knif. | Åtföljda af byns fogde, en svarthårig stammande aleut, och »kosacken>», en ung hygglig och artig man, som vid hög- tidliga tillfällen bar en sabel af nära nog sin egen längd, men som för öfrigt ej på ringaste sätt motsvarade den af roman- och skådespelsförfattarne antagna kosacktypen, besökte några ! Vid ett långvarigt, våldsamt regn skola många af djuren söka skydd i hafvet, men återvända då regnet upphört. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 117 af oss ett i hafvet från öns norra sida utskjutande näs, som utgör ett älsklingstillhåll för sjöbjörnar. För tillfället voro, enligt den helt säkert något öfverdrifna uppgift vi erhöllo, 200,000 djur samlade på näset och närliggande stränder. Åt- följda af våra vägvisare erhöllo vi tillstånd att krypa tätt in- till en något afsides liggande flock. De äldre djuren blefvo i början något oroliga, då de märkte, att vi kröpo intill dem, men snart lugnade de sig fullständigt, och vi hade nu nöjet af ett egendomligt skådespel. Vi voro de enda åskådarne. Scenen utgjordes af en stenbelagd af skummande bränningar krusad strand, fonden af det omätliga hafvet och skåde- spelarne af tusentals underligt formade djur. En del gamla hanar lågo stilla och orörliga, obekymrade om hvad som för- siggick kring dem. Andra kröpo på sina små korta ben klumpigt bland strandens stenar eller summo med otrolig vig- het bland bränningarne, lekte, smekte hvarandra och grälade. På ett ställe stredo tvänne äldre djur med ett egendomligt hväsande läte och på ett sätt, som om anfallet och försvaret skulle hafva verkstälts med utstuderade anfalls- och försvars- ställningar. På ett annat försiggick en skenfäktning mellan ett äldre djur och en unge. Det såg ut som om denne skulle fått undervisning 1 fäktkonsten. Ofverallt kröpo de. små svarta ungarne beskäftigt af och an mellan de gamla, då och då bräkande likt lam för att kalla på modren. Ofta qväfvas ungarne af de äldre, då dessa, uppskrämda af någon tillfällig- het, rusa ut i hafvet. Hundratals döda ungar hittas efter ett dylikt alarm på stranden. >»Endast» 13,000 djur hade i år blifvit dödade. Deras flådda kroppar lågo hopade i gräset på stranden, spridande en vidrig lukt vidt och bredt, hvilket dock icke bortskrämde de på det närbelägna näset liggande kamraterna, emedan äfven bland dem en likadan lukt var rådande till följd af de många på stranden qvarliggande qväfda eller sjelfdöda djuren. Bland denna stora skara sjöbjörnar tronade på toppen af en hög sten ett ensamt sjölejon, det enda af dessa djur, som vi sett under färden. Mot betalning af 40 rubel förmådde jag byns höfding att åt mig skelettera 4 af de i gräset qvarliggande halfförruttnade sjöbjörnkropparne, och sedermera erhöll jag genom de ryska myndigheternas välvilja och utan någon ersättning till upp- stoppning sex djur, deribland tvänne lefvande ungar. Afven dessa nödgades vi döda, sedan vi förgäfves sökt förmå dem att 118 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. mottaga någon föda. Det ena af dessa hemföres för anatomisk undersökning inlagdt i sprit. Den del af Bering-ön vi sett bildas af en på vulkaniska bergarter 1 hvilande högslätt, som dock mångenstädes är af- bruten af djupa kitteldalar. Dessas botten upptages vanligen af insjöar, hvilka genom större eller mindre floder stå i för- bindelse med hafvet. Sjöarnes stränder och bergens slutt- ningar äro betäckta med. en ytterst yppig växtlighet, rik på långt gräs och vackra blommor, bland hvilka en i våra träd- gårdar odlad svärdslilja, den nyttiga, mörkt rödbruna Sarana- liljan, åtskilliga orchideer, tvänne storblommiga Rhododendron- arter, manshöga umbelliferer, solroslika synanthereer 0. 8. V. En helt annan natur var rådande på den utanför hamnen belägna holmen. Om den meddela dr Kjellman och dr Stux- berg följande: >»Ön Toporkoff bildas af en eruptiv bergart, som öfverallt: mot stränderna, några tiotal alnar från högsta vattenståndet, reser sig upp i form af branta, låga, sprickiga väggar, från 5 till 15 meters höjd, olika på olika ställen. Ofvan om dessa branta bergväggar bildar öns yta en jämn slätt, hvad som lig- ger nedanför dem bildar en långsamt sluttande strand. »Den långsamt sluttande stranden utgör två väl skilda bälten, ett yttre utan all växtlighet, ett inre bevuxet med Ammadenia peploides, Elymus mollis och tvänne umbellater, Hera- cleum sibiricum och Angelica archangelica, af hvilka de båda sist- nämnda utefter afsatsen bilda ett omkring 50 meter bredt, manshögt, nästan ogenomträngligt snår. »De branta bergväggarne äro somligstädes gulfärgade af lafvar, mestadels Caloplaca murorum och Cal. crenulata, på andra ställen temligen tätt beklädda med Cochlearia fenestrata. »Den öfversta, jämna slätten intages af en tät och frodig gräsmatta, öfver hvilken enstaka stånd af de båda nämnda umbellat-arterna höja sig här och der. » Vegetationen på denna lilla ö förenar en högst ovanlig artfattigdom med en hög grad af yppighet. »Af högre djur sågo vi endast fyra arter foglar, nämligen Fratercula cirrhata, Uria grylle, en art af skarfvarnes (Phala- crocorax) och en art af måsarnes (Larus) slägte. Fratercula cirrhata lefde här i milliontal. De hade sitt tillhåll på den ! Enligt uppgift af herr Grebnitski träffas äfven tertiära försteningar och kollager på Bering-ön, de förra norr om kolonien i det inre af landet, oh senare i vattenbrynet söder om Berings graf. Äfven i granskapet af 0G- nien underlagras trakytbäddarne af mäktiga sandlager. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 119 öfre slätten, der de öfverallt hade utgräft korta, djupa och ovanligt breda, med två öppningar försedda gångar att sofva i. Derifrån flögo de vid vår ankomst i stora skaror fram och åter till det närbelägna hafvet. Deras mängd var nästan jäm- förlig med alkornos i de arktiska fogelbergen. Tejstarne och skarfvarne höllo till på klipporna 1 fjärområdet. »De ryggradslösa landdjurens antal uppgår till kanske 30 arter. Talrikast äro Maclhilis, Vitrina, Lithobius, Talitrus, några tvåvingar och skalbaggar. De lefde alla på strandens inre bälte, der marken var ovanligt fuktig.» Bering-ön skulle utan svårighet kunna föda stora boskaps- hjordar, kanske lika talrika som de hjordar af sjökor, som fordom betade vid dess stränder. BSjökon hade för öfrigt valt sin betesplats med urskilning, 1 det att hafvet här, enligt dr Kjellman, är ett af de algrikaste 1 verlden. Hafsbottnen be- täckes på gynsamt belägna ställen af 60 till 100 fot höga alg- skogar, hvilka äro så täta, att skrapan med svårighet tränger ned i dem, en omständighet som mycket försvårade dragg- ningarne. Vissa af algerna användas af infödingarne till föda. Det näs, der sjöbjörnar företrädesvis hafva sitt tillhåll, är ungefär 20 kilometer aflägset från byn. Vi reste dit med hvar sin släde, förspänd med omkring tio hundar. Under denna färd blefvo vi, vid en rast ungefär halfvägs mellan byn och fångstplatsen, i tillfälle att deltaga 1 ett högst egendomligt fiske. Raststället var beläget på en jämn grässlätt genomkorsad af en mängd smärre bäckar. Dessa voro fulla med flere olika fiskarter, deribland en sikart, en liten forell, en medelstor lax med nästan hvitt kött, men med purpurröd hudfärg och en annan ungefär af samma längd, men mycket bred och med en puckel på ryggen. Dessa fångades lätt. Man tog dem med händerna, harpunerade dem med vanliga oskodda käppar eller andra träbitar, högg dem med knifven, tog dem med insekt- håfven 0. s. v. Andra laxarter med högrödt kött finnas i öns större floder. Vi erhöllo här för en obetydlighet en välkom- men omvexling i den konservföda, vid hvilken vi länge sedan hunnit blifva utledsna. Dessutom erhöll expeditionen som gåfva af Alaska-kompa- niet ett fett och ypperligt nötkreatur, mjölk och några andra förfriskningar, och jag kan ej nog prisa den välvilja vi här rönte såväl af den ryske embetsmannen Grebnitski, en ifrig och skicklig idkare af naturforskning, som af Alaska-kom- paniets tjenstemän och alla andra på ön bosatta personer med hvilka vi kommo 1 beröring. 120 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. Ursprungligen ämnade jag från Bering-ön segla till Petro- pawlowsk, för att der afstyra de företag, som möjligen voro på- tänkta till vår »undsättning». Detta blef likväl öfverflödigt, emedan en ångbåt, som genast, sedan den intagit sin last, skulle afgå vidare till Petropawlowsk, ankrade vid Vegas sida, tvänne dagar efter vår hitkomst. Angbåten tillhörde Alaska- kompaniet, kallades » Alexander», fördes af kapten Sandman och var nästan uteslutande bemannad med svenskar, danskar, finnar och norrmän! På Alexander befunno sig tvänne natur- forskare, drne Benedikt Dybowski och Julian Wimut. Den förre är en till Sibirien förvist, numera »benådad» polack, hvars mästerliga arbeten i zoologi utgöra bland de bästa bi- drag, som under de senare årtiondena lemnats till kännedom om Sibiriens naturförhållanden. Hans undersökningar hafva hittills hufvudsakligast gält Bajkal-trakten. Nu önskar han utsträcka dem till Kamtschatka, och han har derför frivilligt åtagit sig en läkareplats i Petropawlowsk. Vetenskapen har skäl att vänta sig mycket rika skördar af hans och hans följe- slagares arbeten i ett bland nordens mest intressanta, mest misskända och mest okända länder. Till Jokohama. Vega lemnade Bering-ön den 19 augusti på eftermiddagen. Ankaret fäldes i Jokohama den 2 sept. om aftonen. Första delen af öfverresan, medan vi ännu voro i den kalla, från norr kom- mande ishafsströmmen, gynnades af förlig vind och måttlig värme. Yttemperaturen i hafvet var 9? till 10”. Den 25 aug. vid 45”3/, n. bredd och 156? ostlig längd från Greenw. började hafs- vattnets temperatur att stiga så hastigt, att termometern redan den 28 vid 40? lat. och 147? 41' long. visade 23,4 i vattenbry- net. Detta angaf, att vi från den kalla för oss gynsamma strömmen kommit in i Stilla hafvets golfström, Kuro-sivo. Vin- den blef nu tidtals mindre gynsam, värmen tryckande, oaktadt de täta med åska och häftiga byar åtföljda regnskurarne. Un- der ett dylikt oväder den 31 augusti slog åskan med en ytterst våldsam blixt och knall ned i Vegas stormast. Styrflöjeln bröts loss och kastades i sjön jämte några tum af kaltoppens ytter- spets. Sjelfva kaltoppen spräcktes temligen långt ned, och alla om bord fingo känna en mer eller mindre våldsam skakning, mest en af manskapet, som för tillfället stod vid kettingsklyset. För öfrigt hade tillbudet icke några nämnvärdt obehagliga följder. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 121 Vid ankomsten till Jokohama voro alla man friska och Vega i fullgodt skick, ehuru efter den långa sjöresan i behof af försening, dockning och möjligen förkoppring. Naturligtvis har under ett års förlopp ett eller annat lindrigt sjukdomsfall bland 30 man ej kunnat undvikas, men någon allmännare sjuklighet har icke varit rådande, och helsotillståndet har ständigt varit utmärkt. Skörbjugg hafva vi ej sett spår till. 122 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. da Vistelsen i Japan. — Resan från Jokohama till Ceylon. Ceylon den 16 december 1879. Ursprungligen var det min afsigt att äfven under åter- resan från Japan låta Vegas expedition till fullo bibehålla den egenskap af forskningsfärd, som dittills kännetecknat den- samma. Men denna plan har endast högst ofullständigt kun- nat fullföljas. Orsaken härtill har i första rummet varit nöd- vändigheten att ej allt för länge fördröja hemfärden och den derpå beroende omöjligheten att uppehålla oss på något enda ställe en tillfyllestgörande tid för en helst något så när till- fredsställande undersökning af ställets naturförhållanden. I de halftropiska och tropiska trakter vi nu besökt är för öfrigt naturen på land så rik och af föregående naturforskare redan förut så genomforskad, att den jämförelsevis ringa skörd, som under några få dagars uppehåll på ett ställe kunde samman- bringas, 1 de flesta fall knappast kunde erhålla något egentligt vetenskapligt värde. I afseende på hafvets djur- och växtlif förhåller det sig visserligen annorlunda. Jag hade derför väntat mycket af draggningarna längs Asiens ostkust. Men här mötte en annan för mig alldeles oväntad omständighet. Stilla hafvets botten är, om man undantager det på hafsdjur temligen rika strandområdet, åtminstone på de ställen, som från Vega blifvit undersökta med trawlnät eller dragg, nästan en öken 1 jäm- förelse med polarhafvet, hvadan utbytet af våra talrika dragg- ningar i hafvet söder om 36? nordl. bredd blifvit ytterst ringa. Våra arbeten i land hafva för öfrigt i betydlig mån in- skränkts af en för vårt företag synnerligen smickrande om- ständighet. I alla de hamnar, der vi landat, hafva vi blifvit mottagna med festtillställningar och lyckönskningsskrifvelser, hvilka oftast tagit nästan hela den korta tid 1 anspråk, vi kunnat uppehålla oss på stället. För enskildheterna af dessa fester får jag hänvisa till de bref, som åtskilliga af mina följe- slagare skrifvit till hemlandets tidningar. Det är dock en skyldig tacksamhetsgärd att här nämna, att regeringen, lärda VEGU-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 123 sällskap, framstående infödingar och utländingar 1 Jokohama, Tokio, Kobe, Kioto och Nagasaki täflat att visa Vegas expedi- tion en hyllning, som väl sällan förut kommit ett liknande företag till del, och att detsamma varit förhållandet i afseende å det mottagande vi rönt af de offentliga myndigheterna, en- skilda afdelningar af »Royal Asiatic Society» samt affärsmän från olika hemland i de engelska besittningar vi besökt. Några resultat mer varaktiga än minnet af skåltal och fester hemföra vi dock äfven från denna del af vår resa, och för dessa skall jag här 1 korthet redogöra. Resans gång från Japan till Ceylon framgår af följande utdrag ur dagboken öfver Vegas färd. September 2. Ankomst till Jokohama. September 25 till oktober 3. Dr Almqvists och löjtnant Nordqvists resa till Fusijama, hvarvid denna 12,300 fot höga vulkan, den högsta i Japan, bestegs. September 26 till oktober 6. Löjtnant Hovgaards och min resa till de varma baden vid Ikao, svafvelbaden vid Kusatzu (Japans Aachen) och berget Asamajama. Asamajama är en ännu verksam, i midten af Japans hufvudö belägen 8,200 fot hög vulkan. Dess topp bestegs af oss den 4 oktober. Oktober 11. Afresa från Jokohama till Kobe. Oktober 13. Ankomst till Kobe. Härifrån gjordes utflykter till Kioto och Biva-sjön, der draggningar anstäldes. Oktober 18. Afresa från Kobe genom det vackra inhafvet mellan Hondu, Sikok och Kiusiu till Nagasaki. Samma dag om aftonen ankring och landstigning invid Hirosami, en liten i nämnda inhaf belägen ö. Oktober 20. Landstigning vid Mozi, en by midt emot Si- monoseki. : Oktober 21. Ankring vid Nagasaki. Utflykter till fiskar- byn Mogi, der lager med växtförsteningar träffades, och till kolgrufvan Takasima. Oktober 27. Afresa från Nagasaki till Hongkong. Under öfverresan gynnades vi af en ständigt förlig monsunvind. November 3. Ankomst till Hongkong. Utflykter till Kanton. November 9. Afresa från Hongkong. November 17. Ankomst till Labuan, en liten engelsk be- sittning, belägen på en ö med samma namn vid nordvestra kusten af Borneo. Under öfverresan seglade vi i början med god monsunvind, men sedermera, då vi kommit i stiltjebältet, nöd- gades vi anlita ånga. Utflykt till dervarande kolgrufvor och af löjtnant Palander, löjtnant Bove samt dr Stuxberg till myn- 124 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. ningen af floden Kalias på den midt emot Labuan belägna kusten af Borneo. November 21. Afresa från Labuan under nästan FIN SNS stiltje och användande af ånga till Singapore. November 28. Ankomst till Singapore. December 4. Afresa från Singapore till Ceylon. God mon- sunvind större delen af vägen. December 15. Ankomst till Point de Galle på Ceylon. Såsom man af ofvanstående ser, blef uppehållet i Japan ganska långvarigt. Detta berodde dels på nödvändigheten att låta till skydd för sydhafvets borrmusslor metallförhyda Vega vid ett nära Jokohama beläget varf, Jokoska, tillhörande ja- panska regeringen, dels derpå, att det var föga klokt att onödigtvis utsätta vårt fartyg för de våldsamma orkaner (ty- foner), hvilka vid monsunskiftet i slutet af september och början af oktober ofta rasa i dessa haf. Under öfverresan till Hongkong hade man för öfrigt före monsunskiftet att påräkna ständig motvind, till följd hvaraf knappast någon tidsbesparing skulle ägt rum genom en tidigare afresa från Japan. Resan till Kobe var föranledd af min önskan att i Japans gamla hufvudstad insamla ytterligare bidrag till den japanska boksamling jag inköpt i Jokohama och Tokio, äfvensom att sätta dr Almqvist och löjtnant Nordqvist i tillfälle att genom utflykter i Kobes omgifningar föröka de samlingar af lafvar, land- och sötvattensmollusker, som de förut hopbragt från granskapet af Jokohama och under deras resa till Fusijama. Ankringarna vid Hirosami och Simonoseki berodde dels på svårigheten att nattetid framsegla på vissa ställen i det med holmar och starka strömdrag uppfylda farvattnet mellan de japanska öarne, dels på önskvärdheten att lemna dr Kjellman och dr Stuxberg tillfälle att vid ett par mindre bebodda kust- sträckor få undersöka detta hafs växter och ryggradslösa djur. Besöket af Nagasaki åter föranleddes företrädesvis af min önskan att från dervarande kollager insamla bidrag till kän- nedom om dessa trakters flora under förgångna geologiska tid- skiften. Hongkong anlöptes med anledning af flere bland mina kamraters önskan att ej lemna dessa trakter utan att hafva sett en bit af det himmelska riket. Omvägen till Labuan gjorde jag hufvudsakligast för att genom undersökning af der befintliga kollager få insamla från sjelfva eqvatorns granskap några ytterligare bidrag till klimatfördelningen under forna geologiska tidskiften och till en del äfven för att få se en verklig bild af den tropiska naturen i dess ursprungliga skick. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 125 I början hade jag till och med för afsigt att utsträcka om- vägen till Manilla, men denna plan öfvergafs sedermera såsom medförande allt för stor tidspillan. Singapore och Point de Galle slutligen äro hamnar så belägna, att de under vår hem- resa utan någon särskild omväg kunde anlöpas för erhållande och aflemnande af bref, för intagande af kol, vatten, färska lifsmedel m. m. En mängd draggningar verkstäldes vid Japans kuster, men de lemnade, såsom jag ofvanför nämnt, till följd af hafsbott- nens fattigdom på djur endast ett ytterst ringa utbyte. Det samma var förhållandet med de draggningar, som verkstäldes mellan Hongkong, Labuan och Singapore, äfvensom med dragg- ningarna i Malakka-sundet, oaktadt bottnen på de ställen, der vi draggade, utgjordes ömsom af lera, sand, korallsand, sten och klippgrund och således åtminstone någonstädes bort vara gynsam för utvecklingen af ett rikt djurlif. Medan trawlnätet i Ishafvet nästan alltid upphämtade flere hundra djur, erhöll zoologen i dessa sydliga haf sällan mer än ett eller ett par djur vid hvarje draggning och mången gång ej ett enda. Våra ofantligt stora samlingar från Ishafvet och från hafvet mellan Berings sund och Bering-ön hafva derför erhållit endast en högst obetydlig tillökning genom draggningarna söder om Jokohama. Men dessa undersökningar torde dock så till vida vara af värde för vetenskapen, som de lemna dr Stuxberg en bild af djurlifvet på hafvets botten rundt om den verldsdel vi kringseglat. Jag hoppas att framdeles erhålla från hans erfarna hand en utförlig framställning 1 detta märkliga ämne. Här kan jag blott nämna, att det ojämförligt rikaste djurlifvet under denna och de föregående af mig ledda svenska forsk- ningsfärderna träffats på gynsamma ställen af Ishafvets botten, t. ex. på djup mellan 20 och 100 famnar i mellersta delen af Hinlopen Strait på Spetsbergen, vid östra kusten af Novaja Semlja, i hafvet öster om Kap Tscheljuskin och söder om Berings sund. På dessa ställen är hafvets temperatur året om mellan + & och — 2,7? C. En temperatur vid eller under fryspunkten tyckes således vara gynsammare för ut- vecklingen af ett rikt djurlif på hafvets botten än en tem- peratur af + 15 till + 25”, ett högst märkligt förhållande, hvilket, så vidt jag vet, hittills icke blifvit behörigen fram- hållet. Anmärkas bör dock, att de ryggradslösa djuren i sö- dern äro större och praktfullare än i norden och att sjelfva strandfaunan, hvilken i den höga nordens haf till följd af drif- isens förstörande inverkan helt och hållet saknas, här är rikt 126 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. utvecklad. Våra samlingar från strandbältet hafva dock icke blifvit så omfattande som önskligt vore. Vega har nämligen oftast ankrat vid bebygda ställen och flodmynningar, d. v. s. vid stränder tidtals öfversköljda af smuts och flodvatten och der man fördenskull knappast kan påräkna att träffa egent- liga hafsdjur i någon större mängd. Ej heller hafva vi kunnat utsträcka våra draggningar till mycket betydliga djup. Då man nämligen med stor sannolikhet kunde förutse, att något större djup icke skulle förekomma 1 det Sibiriska Ishafvet på den väg, der Vega skulle färdas fram, och då det begränsade utrymmet vid en arktisk sjöfärd gör det till en bjudande nöd- vändighet att vid utrustningen till en sådan resa nöja sig med det, som är oundgängligen nödvändigt, hade jag denna gång från Sverige icke medtagit de dyrbara och skrymmande red- skap, som behöfvas för verkliga djupdraggningar efter nu- tidens fordringar. Visserligen hade jag ärnat i Japan ersätta denna brist, men dels var det omöjligt att der erhålla en del redskap, som för ändamålet svårligen kunde undvaras, dels ansåg jag, att de häraf föranledda dryga utgifterna icke skulle motsvaras af vinsten från de ytterst få djupdraggningar, som vi under hemfärden skulle få tid och tillfälle att anställa. Den föda det japanska folket hämtar ur djurriket utgöres nästan uteslutande af fisk, hvilken i riklig mängd förekommer vid Japans kuster. I de flesta af Japans kuststäder finnes derför ett väl försedt fisktorg, der en omvexling af olika fisk- slag ofta af de mest besynnerliga former dagligen salubjudes. Då det snart visade sig, att vi med utbytet från draggningarna icke kunde få användning för de stora spritfylda kopparkärl jag 1 Japan med betydliga kostnader anskaffat!, hafva dessa kärl i stället blifvit använda till förvaring af fiskar och andra hafsdjur, som på fisktorgen wutbjödos till salu. Visserligen torde denna samling, hvilken ytterligare blifvit ökad vid öfriga hamnar, som vi besökt, innehålla endast ett mycket ringa antal för vetenskapen nya former, men den torde i stället blifva af stort värde för våra, efter hvad jag förmodar, på fiskarter från Asiens ostkust föga rika museer. Japan är så fattigt på land- och sötvätterissnäckor; att man äfven på de mest gynsamt belägna ställen ofta under 1 Vid afresan från Sverige var Vega försedd med en riklig mängd zoologiska magasin och cisterner, hvilka dels erhållits från riksmuseum, dels inköpts för expeditionens räkning. De voro dock redan vid vår an- komst till Japan fulla med samlingar från Ishafvet och nordligaste delen af Stilla Oceanen. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 127 timtal förgäfves letar efter ett enda snäckskal. Till och med i nordligaste delen af Skandinavien kan man mångenstädes in- samla flere landsnäckor på några timmar än i Japan på lika många dagar. Men i alla fall har löjtnant Nordqvist genom den flit, med hvilken han egnat sig häråt, hopbragt en rätt vacker samling, som, åtminstone hvad de smärre formerna be- träffar, torde lemna många intressanta nya bidrag till denna del af de ostasiatiska ögruppernas fauna. Antalet af de högre växtformer, som träffas 1 de half- tropiska och tropiska landen, är så öfverväldigande, att må- nader måste åtgå för forskaren, innan han kan skaffa sig en något så när fullständig kännedom om landväxterna på ett ganska inskränkt område. Någon utsigt att under den korta tid vi uppehöllo oss i dessa trakter insamla nya bidrag till vetenskapen var så mycket mindre för handen som de land vi nu besökt redan förut, åtminstone hvad de högre växterna be- träffar, äro utmärkt väl kända och genomforskade. Jag tror dock, att den öfverblick, som våra botanister varit i tillfälle att taga öfver den härliga växtligheten på Japans slätter och bergsluttningar, på Labuans sandvallar och sumpmarker, i de omsorgsfullt skötta trädgårdarne och växtgärdena i Hongkong och Singapore, vidgat deras insigter i den vetenskap, åt hvilken de egnat sig, på ett sätt, som inga bokstudier, ingen forskning i de största samlingar af torkade växtdelar kan ersätta. Den otroligt yppiga växtlighet, som här möter oss med de stolta barrträden af slägtena Salisburea (Gingko), Cryptomeria, Thuja, med palmernas raka stammar och fruktrika kronor, med de stora tropiska löfträdens blomsterprakt, med orchideernas under- bara blomformer, med ormbunkarnes sirliga blad, med »jung- lens> ogenomträngliga busksnår, måste alltid utöfva ett för lifvet varaktigt intryck på hvar och en med ett öppet sinne för naturen. Jag hoppas för öfrigt, att äfven i afseende på denna del af botaniken vår färd skall blifva af omedelbart gagn för den fosterländska vetenskapen genom det tillfälle, som här yppats för doktorerna Kjellman och Almqvist till bekantskap med personer, hvilka 1 Japan, Hongkong och Singa- pore egnat sig åt botanikens studium och hvilka ej allenast alltid mottagit dem på det mest förekommande sätt, utan äfven förklarat sig villiga att till Sverige öfversända sådana växtrikets alster från de trakter de bebo, som kunde vara önskvärda för våra museer. Men om ock de högre växterna i de här ifrågavarande trakterna äro ganska väl kända, så återstår dock mycket att 128 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. utreda i afseende på åtskilliga lägre växtgrupper, som, rikast utbildade i norden, endast sparsamt uppträda i sydliga trakter. På detta område böra dr Kjellmans samlingar och studier af algerna och dr Almqvists af lafvarne blifva af värde för veten- skapen. Vid de talrika bnskdnect som under färden mellan Japan och Ceylon verkstäldes från fartyget på djup, der alger rikligt träffas vid Skandinaviens kuster, har någon alg aldrig blifvit af våra draggredskap upphämtad. Äfven strandbältet är i dessa trakter mångenstädes nästan helt och hållet blottadt på hafsväxter, ett förhållande hvilket är mycket påfallande för oss nordboar, vana som vi äro att i våra kalla haf öfverallt vid kusterna möta rika, täta algmattor och algsnår. Några ställen funnos dock mer gynsamt lottade. De här gjorda iakt- tagelserna, 1 förening med de upplysningar, som erhöllos vid genomgående utaf samlingar 1 'Tokios museer, hafva lemnat dr Kjellman en allmän bild af algernas förekomst vid Japans ostkust, hvilken i många afseenden är af särskild betydelse för en riktig uppfattning af de undersökningar, som under den föregående delen af vår resa af honom anstälts i mer nordliga haf, t. ex. i afseende å gränserna för olika algområden, i af- seende å det inbördes förhållandet mellan individ- och art- rikedomen på olika ställen, 1 afseende å de former, som böra betraktas som kännetecknande för olika algområden m. m. Afven lafvarne äro för nordbon af ett särskildt intresse, emedan de förekomma mest utvecklade i de land, som han bebor. Af denna växtgrupp hemför dr Almqvist från de flesta af de ställen, der vi landstigit, ej obetydliga samlingar, hvilka, när de blifvit närmare undersökta och granskade, helt säkert komma att lemna värderika nya bidrag till kännedomen om denna växtgrupps uppträdande i södern. Här kan jag i detta afseende blott i största allmänhet nämna, att laffloran på högre belägna delar af Japan (på Fusijamas bergsluttningar vid en höjd af 6,000 till 8,000 fot) ej obetydligt erinrar om laffloran i Skandinavien, men att densamma redan under de klimatiska förhållanden, som möta vid Japans lågland, är inskränkt till ganska få växtställen. I de rent tropiska landen, t. ex. på Labuan och kring Singapore, framträder olikheten mot norden ännu tydligare. Lafvarne på dessa ställen tycktes nästan ute- slutande vara inskränkta till trädens barkbeklädnad, och hela denna afdelning af växtriket utgöres här hufvudsakligast af en enda grupp — >»Sclerolichenes» — som förekommer rikt och i särdeles vexlande former. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 129 Såsom bekant hafva vi under våra föregående forsknings- färder från Spetsbergen och Grönland hemfört mycket rika samlingar af växtaftryck från undre och öfre stenkolstiden, från juran, undre och öfre krittiden samt åtskilliga olika skif- ten af tertiärtiden. Bearbetade af professor Heer i Zurich, hafva dessa samlingar lemnat synnerligen värderika bidrag till bestämmande af det forna klimatet i polartrakterna. Ge- nom jämförelse med likartade samlingar från Europa har man till och med kunnat draga den slutsats, att före krittidens början ett mycket varmt klimat varit rådande från eqvator till pol, och att ännu under midten af tertiärtiden ett för bil- dande af stora yppiga skogar gynsamt klimat rådde i polens granskap. Den ofantliga vigten och betydelsen af de frågor, som här beröras, gjorde det högeligen önskvärdt att erhålla likartade samlingar äfven från ett större antal ställen, belägna närmare eqvatorn. Under återresan från Japan har jag egnat min uppmärksamhet häråt. Det har lyckats mig att från trenne ställen, från Mogi och Takasima nära Nagasaki (n. lat. 32? 43') och från kollagren på Labuan (n. lat. 5? 24'), hemföra praktfulla samlingar af förstenade växter, hvilka, när de blif- vit behörigen undersökta, böra från sjelfva eqvatorns gran- skap gifva ytterst vigtiga upplysningar rörande vetenskapliga frågor af den mest genomgripande betydelse för vårt jordklots historia. Växtförsteningarna från Mogi ligga 1 en fin hvit lerskiffer och utgöras nästan uteslutande af praktfulla löfaf- tryck. Ormbunkar och barrträd saknas nästan fullständigt, oaktadt barrträd af allehanda slag för det närvarande spela en så stor roll 1 Japans skogar. Den hvita växtförande ler- skiffern täcktes af flere hundrade, kanske tusen fot mäktiga lager af hårda vulkaniska tuffer och stelnade lavaströmmar. Vid Takasima utgöras växtförsteningarna förnämligast af vat- tenväxter, inbäddade i den brunsvarta skiffer, som åtföljer kolen. Växtförsteningarna på Labuan ligga åter inbäddade i bollar af jernlersten, som träffas 1 de mellan kolflötserna liggande sandlagren. De utgöras af ormbunkar, cykadeer och storbladiga löfträd, som tyckas hafva en tropisk prägel, då deremot växtförsteningarna vid Mogi erinra om ett medel- varmt klimat. Aldrig har någon stor nation på fredlig väg undergått en så genomgripande förändring som den japanska under de se- naste tvänne årtiondena. Det Japan, som en gång var, har föga tycke med det Japan, som nu är, och om ytterligare ett par årtionden torde äfven de nu rådande egendomligheterna 2 130 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSOAR DICKSON. till stor del vara försvunna. En följd häraf är, att stora massor af gamla vapen, lackvaror, bronser och husgeråds- saker för det närvarande försäljas nästan i alla städer till ytterst billiga pris. Så som dessa minnen af Japans forntid nu förstöras och förskingras åt alla håll, torde de om en tid blifva ganska svåråtkomliga och snart nog komma att äfven i större samlingar bilda verkliga sällsyntheter. Jag har be- gagnat mig af dessa förhållanden för att inköpa en mängd etnografiska föremål, isynnerhet gamla bronser och vapen. Ett vida värderikare bidrag till kännedomen om Japans äldre historia och dess folks forna kulturlif lemnar den ganska rika japanska boksamling, jag under mitt korta uppehåll der- städes lyckades sammanbringa. Jag biträddes härvid af en ung, kunskapsrik, fransktalande inföding, herr Okuchi. Han genomletade för min räkning boklagren hos otaliga handlande med gamla böcker i Jokohama och Tokio. När slutligen något vidare bidrag till samlingen ej mer kunde erhållas i dessa städer, sände jag honom för ytterligare uppköp till den stad, Kioto, som under århundraden utgjort Japans hufvudstad och lärdomssäte. Då jag beslöt mig för de ganska betydliga om- kostnader dessa bokinköp medförde, leddes jag af önskan att från vårt besök i Japan kunna hemföra ett värdefullare och mer varaktigt minne än det, som naturhistoriska samlingar, hopbragta under några veckor från ett redan förut välkändt land, kunde medföra. Det är för öfrigt just nu rätta tidpunk- ten att anställa en dylik samling, emedan de gamla feodal- godsen nyligen blifvit indragna och det gamla, i politiskt hän- seende maktlösa och derför hufvudsakligast till vittra syssel- sättningar anvisade kejsarhofvet skingrats genom mikadons återtagande af hela kejsarmakten och hufvudstadens flyttning från Kioto till Tokio. En mängd enskilda samlingar af gamla böcker hafva sålunda liksom de gamla rustningarna och vapnen gått till salubodarne för fornsaker. Med den ifver, med hvilken infödingarne numera kastat sig på efter- apning af europeiska skrifter, missaktas dessa gamla inhemska böcker fullständigt, och hufvudmassan af dem torde, såsom det ofta går med dylika saker hos oss, snart komma att hos krämarne begagnas till omslag, eller att som lump användas till beredning af nytt papper. Härtill komma de täta elds- vådor, som tidt och ofta härja i städerna, hvarvid endast de dyrbaraste husgerådssaker räddas 1 de för dylika olyckshän- delser i de flesta stadsdelar uppförda eldfasta husen. Till dyrbarheter räknar man dock ej föga lästa böcker från för- VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 131 gångna tider. Jag är derför fullt öfvertygad om, att en dylik boksamling, som jag nu hemför, om några år endast med yttersta tidsutdrägt och stor kostnad skall kunna hop- bringas, och att den tid skall komma, då denna samling skall blifva af utomordentligt värde för dem, hvilka vilja studera detta märkvärdiga folks öden och inre lif före den tid, då hamnarne öppnades för europeerna. De flesta af mig inköpta böcker äro nämligen tryckta före 1859. Antalet af arbeten, som den japanska boksamlingen inne- håller, är något öfver ett tusen. Antalet volymer uppgår till närmare sex tusen, hvarvid bör anmärkas, att de flesta voly- mer icke äro större än ett arbete hos oss om hundra sidor. Så vidt man af de ofta föga betecknande japanska titlarne kan döma, fördelas arbetena ungefär på följande sätt på olika kunskapsgrenar: Antal arbeten: IE NYSTA EE NASN Sö SR tigt ANA ARA EPP o RS 615 Se lNL ARVS eSRU RA PES SEE 176. Arbeten om buddhaismen och UuppfOsträn.......... sssessrsresrrrerersss ers sea 161. FÖRE SATT RO TSITT GGN vb oe bd td Jodie Må ärndded rr rr RNE NÅ AGETAET a 38. Om kristendomen (tryckt 1715) ...... .......... a INR EESK I AE TES IE a if SUNET (BE Se ts - dA s Er ÖRE ALDO är äre Be SE SNR SEE ANSE NNE SÖKTE FIRA 33. EEE RER Se ar Rn TR a a or Rs 13. ENE RE RAK NE SOC MA bs ob Ho ban St NE ra TLA MET SSA TE ETS KE RR ar RAA 108 0TS öd. Statsvetenskap, politiska stridsskrifter, till en del nya, hemligen tnyckta; motsiderstnaster förordningarnäl Ning mtd 24. Skalde konsterdikser a: Öbhuiden. Stil (4 oocssta sc gynnare tortera 137. Elena kd; Sförmkanskap.CETeMOITOT fulsa sun evvacines on gör dögebese ra ONS RR 27. SEI E EERO CISV a JOTNE OJ SEN sr Tar SN Fjäll vå 8586 ale dn Aa se NART ise Me enes 41. FST CL ae af STR Bra or Ae ARS öre eka ss RE RSS Sa RR 5 a RN RANE IEI ok $; J4isaeT pl lb re IR på NED RER STR UREA USEL RNE TE BOSE Re ERT TE RARE BENDER Sr RE AEA TT Rat bu ee 4. OÖRTNOGker Sp ra klär su rsfrrrkön ast reor 18. [EL YO Cor N 0 SLS: NA NEN FR Sege Ha rr FAR, DELA Ser OT NOT SN SAL SRA SSI R ESIESAE SARAS 76. NIE NA EERET HIN SA NOL Ef bed RNG AN SAG AGES RE LES SORAN SSA PI sr FER RT RAR SNRA 68. TUR SE RSS ETEN SS SE os SG TD SER AR SA oe EE RARE AS AS AAA 13. NYSE OTIS aNvt OMONIE ASULOLODT "Lör sen sabe eler gets a ee des ojn RS Sea Ne SSA 39. Eetn GI0V ETS LeROT DEUS fars sted sh för gas RARE a SOSSAR BRIT SORÅ SOL be 43. (UTGE 0412 10 BAER Ont at ta DA Se LRF JA ft Ei Bet MRF SSE SCR RC ST EAA (Ch Konsten att göra buketter (trädgårdsskötsel?)..................sssisessesesons 16. 127 SITS ENN dosor dop Age obban gor Ers act VE ot SRS RASER GE ERE REF RE ARE ck HÖJD OT EE SET RV IEA RAR NR or SL Se Bö a de od SER Ol ine ler sales LAR else Hel Tea BERGA KÅ fö oj ds 20. Summa 1036. Med undantag af andaktsböckerna och en del af de histo- riska arbetena äro de flesta försedda med otaliga träsnitt, all- tid egendomliga, ofta tecknade och utförda med säker mästar- hand. De 73 teckningsböcker, som samlingen innehåller, böra blifva af verkligt värde ej allenast för konsthistorien, utan 132 NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. äfven för alla de grenar af industrien, som på något sätt äro beroende af ornamentiken, en konst i hvilken japanerna i en viss riktning stå oöfverträffade af vesterlanden. Samlingarna af hjeltesagor och dikter i bunden och obunden stil lemna oss en märklig inblick i det inre lifvet i en numera försvun- nen feodalstat, som i viss mån var högt utvecklad, men i sin utveckling helt och hållet oberoende af inflytande från Europa. Det samma gäller om arbetena om teatern, hvilka ofta synas vara särdeles märkvärdiga. I ett af dem angifves i bild och skrift det sätt, på hvilket de förnämsta skådespelare uppfattat de vigtigaste ställena i sina roller. Några andra arbeten ut- göras af gamla samlingar af anslagssedlar för skådespelen, med träsnitt och redogörelse för den tankegång, som genom- går stycket. Sedan vi lemnat Japan, genomfara vi ett haf, som är så väl undersökt, att de meteorologiska, magnetiska och hydro- grafiska arbeten, hvarmed våra sjöofficerare under den före- gående delen af resan varit sysselsatta, ej mer kunde medföra något synnerligt gagn. Dessa arbeten hafva derför för det mesta blifvit afbrutna vid vår ankomst till Japan, och sjö- männens uppgift har sedan dess hufvudsakligast varit att föra expeditionen välbehållen åter till hemlandet. När vi kommo till Japan, var helsotillståndet om bord så bra som möjligt. Vi undgingo under vår dervaro äfven den mycket svåra kolerafarsot, som vid vår ankomst rasade i lan- det. Men sedan vi kommit till sydligare trakter, hafva åt- skilliga af manskapet varit mer eller mindre svårt angripna af åkommor, som förmodligen varit beroende på den hastiga omvexling af klimat och lefnadsordning, för hvilken de varit utsatta. Isynnerhet hafva maskinisterna och eldarne till följd af sjukdom ofta varit ur stånd att göra tjenst, hvarför det varit nödigt att till biträde i maskinen förhyra tvänne kineser. Numera är helsotillståndet dock ganska tillfredsställande, och jag hoppas, att det åter skall blifva fullgodt, då vi komma till mer nordliga haf. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 133 Återblick på Vega-expeditionens gång. 1878. 4. Vega afgick från Göteborg kl. 4 e. m. 18. Ankomst till Tromsö kl. 1:e. m. 21. Vega och Lena afgingo från Tromsö kl. 2 e. m. 22—25. Uppehåll vid Måsö. 30. Vega gick till ankar i Jugor schar utanför Chabarova kl. 8 på aftonen. (Fraser och Express hade legat der sedan 20 juli). 31. Lena anlände till Chabarova kl. 11 f. m. 1. Vega, Lena, Fraser och Express lyfte ankar kl. 9 f. m. och gingo från Chabarova öster ut genom Jugor schar. 6. Vega gick till ankar i Dicksons hamn kl. 10 f. m., Fraser och Express kl. 11 f. m. 7. Lena framkom till Dicksons hamn kl. 6 e. m., efter att med Almqvist, Nordqvist och Hovgaard om bord hafva gjort ett uppehåll vid Hvitön och i Malygin-sundet. 9. Fraser och Express lemnade Dicksons hamn kl. !/;10 f. m. och stälde färden söder ut, uppför Jenisej. 10. Vega och Lena lemnade Dicksons hamn kl. 7 f. m. och ångade norr ut. 11. Landstigning på Minin-ön. 13. Landstigning på vestkusten af Tajmyr-halfön. 14—18. Till ankar i Aktinia-hamnen vid Tajmyrön. Kart- läggning af Tajmyr-ön och sundet. 19. Ankomst till kap Tscheljuskin kl. !/357 e. m. 20. Kap Tscheljuskin lemnades kl. !/51 e. m. 24. Gingo till ankar vid Preobrascheni-ön i Chatanga-vikens mynning kl. 6 e m. — Lemnade densamma senare på aftonen. 27. Under natten till följande dag skildes Lena utanför Lena- deltat från Vega för att fortsätta färden uppför Lena-floden. Vega ångade vidare åt öster mot de Nysibiriska öarne. 29. Stolbovoj-ön passerades kl. 9—10 f. m. 30. En tillärnad landstigning på Blischni-ön måste öfvergifvas. 3. Framkomst till Björnöarne på morgonen och till Fyrpelar- ön på eftermiddagen. Under natten till denna dag föll den första snön. 5. Framkomst till kap Schelagskoj på morgonen. HSamman- träffande med de första tschuktscherna. 8. Landstigning 25 öster om kap Jakan. 9. HLFandstigning 30 öster om kap Jakan. 12—18. Till ankar vid Irkajpi. 26. Kap Onman passerades på eftermiddagen. 134 Sept. » NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. 27. Koljutschin-ön passerades kl. 9 f. m. På aftonen fram- komst till Koljutschin-vikens östra strand. Landstigning der. — Under natten till följande dag bildade sig en tum tjock ny is, som sammanband den gamla, tätt packade drif- isen, lade väsentliga hinder i vägen för Vegas vidare fram- färd och sedan småningom tilltog mer och mer i tjocklek. 28. Vega instängdes af is utanför Pitlekaj. 29. Vega intog sin definitiva plats för öfvervintringen. 6. Besök af ost-tschuktschernas höfding Wasili Menka från Markova vid Anadyr. Brefsändning med honom. 8—11. Hovgaards och Nordqvists utfärd med Menka söder ut. 18. Besök af Menka med svärson. 1. De meteorologiska timiakttagelserna begynte. 27. Takttagelserna i isobservatoriet, nyss vordet färdigt, begynte. . 5—6. Nordqvists utfärd till Pidlin. 13—16. Nordqvists utfärd till Irgunnuk och vidare söder ut till ren-tschuktscher för att köpa renar. 1879. 1. Boves och Jonsens utfärd till den öppna vattenrännan. 10. Palanders utfärd med 5 man mot norr för att söka öppet vatten. 29—30. Alla vid Pitlekaj bosatta tschuktscher flyttade, sedan de förut nedtagit sina tält, i brist på lifsmedel och begåfvo sig öster ut mot Berings sund. 9. Besök af Menkas dräng. 15. Besök af en inföding från Irkajpi stadd på väg mot Be- rings sund. 17. Brusewitz utfärd med Notti till Najtschkaj och Hovgaards till Irgunnuk. Besök af tschuktscher som voro på väg från kap Jakan till Berings sund för att idka byteshandel. 20. Besök af tschuktscher från Nettej och Tjapka stadda- på väg till Nischni Kolymsk. Med dem sändes bref. 8. Besök af tschuktscher stadda på väg från kap Jakan och Irkajpi till Berings sund. Slädarne voro lastade med ren- hudar som skulle bytas bort. 10. Vega passerades af tschuktscher stadda på väg vester ut. Slädarne, förspända med ända till 20 hundar hvardera, voro lastade med renhudar. 14. Den första istappen iakttogs på isobservatoriets södra vägg. 17—18. Palanders och Kjellmans utfärd med 5 man söder ut mot Tafvelberget. 20. Besök af tschuktscher stadda på väg från Irkajpi till Be- rings sund. -20—25. Brusewitz och Nordqvists utfärd med 4 man till Taf- velberget. De återkommo med rikt byte af sikar, två arter, fångade i en lagun. Deras bostad ett snöhus, der Erp turen om nätterna vexlade mellan — 10” och — 16',5 C. April 1. De magnetiska timiakttagelserna afslutades, och de WöDtedE. co an VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 13: logiska iakttagelserna anstäldes från och med denna dag icke i isobservatoriet, utan i fartygets omedelbara granskap, blott hvar fjerde timme. Från det iakttagelserna togo sin början i isobservatoriet den 27 november 1878 till denna dag blir statistiken öfver antalet af de der utförda afläs- ningarna följande: a) Fmeteorologiska afläsningana! JvN mvnad.. 23,904. b) magnetiska timafläsningar . .......m-.. 17.208; 0) » 5-minutsafläsningar: . aa0od. . USAS Summa afläsningar 42,840. April 13. En del tschuktscher flyttade från Jinretlen öster ut i brist » » Juli på lifsmedel. 19. Boves utfärd till Tjapka. 24. De första flyttfoglarne (snösparfvar, Plectrophanes nivalis) anlände. 26. Hovgaards utfärd till Najtschkaj. 26—27. Nordqvists utfärd till Tjapka. 10. En från marknaden i Nischni Kolymsk återvänd tschuktsch medförde bref från ispravniken derstädes, hvilket under- rättade oss om, att de skrifvelser, som afsändes från Vega med tschuktscher den 20 februari, genom hans försorg med express afgått till Jakutsk och Irkutsk, och att dessa skrif velser, enligt hans förmodan, borde kunna vara framme i Sverige mellan den 13 och 22 juli n. st. Ispravnikens bref var dateradt den ”) a och hade således varit på väg en månad derifrån till oss. 10—12. Hovgaards utfärd till Tjapka. 17. Vega lossnade ur sin isomgifning, d. v. s. låg numera flott i ett efter fartygets skrof formadt hål i isen. 22. Besök af Menkas dräng, som sålde åt oss tio snöripor, hvilka han sjelf skjutit. 25. Besök af tschuktscher (10 slädar, i medeltal förspända med 16 hundar hvardera), som återkommo från marknaden i Nischni Kolymsk och voro stadda på väg öster ut, en del till Tjutpa i närheten af Berings sund. De medförde bref från en icke namngifven person dateradt 23 april 1879. 31. BStuxberg begynte draggningarna i den öppna vattenrännan, som framgick ungefär en eng. mil norr om Vegas vinter- q varter. 13—17. Boves och Almqvists utfärd ned åt Koljutschin-viken. De återkommo med fere goda fogelfynd. 19—21. Besök af Menkas bror Noak Elisa med hustru och andra slägtingar. Han sålde åt oss tre renar. 25—27. Nordenskiöld, Kjellman och Almqvist lägrade sig i ett tält på stranden af Pitlekaj-lagunen för naturhistoriska ut- flykter och iakttagelser. 26. Årets första regn föll. 2. Besök af Menka med omkring 12 slägtingar. Han med- förde bref från Anadyrsk, hvilket icke innehöll annat än några upplysningar om tschuktschernas nuvarande boplatser på Tschuktsch-halfön. NORDENSKIÖLD, RAPPORTER TILL OSCAR DICKSON. Nov. 10. Palanders, Kjellmans och Stuxbergs utfärd i sällskap med Notti söder ut från Rirajtinop. 15. Nordenskiölds, Almqvists och Nordqvists utfärd, i sällskap med Notti, att söka mammutlemningar. 18. Kl. 1 e. m. bröt isen upp kring Vega, som två timmar senare, frigjord från sin isomgifning, lemnade sin vinter- hamn och ångade i öppet vatten mot Berings sund. Der- med var öfvervintringen, som varat 294 dagar, slutad. 20. Berings sund passerades vid middagstiden. — På aftonen ankomst till Nunamo i S:t Lawrence bays mynning. 1. Lemnade Nunamo på aftonen. 2. Ankomst till Port Clarence vid middagstiden. 3—24. Nordenskiölds, Stuxbergs, Almqvists, Nordqvists och Boves utfärd i ångslup öfver Grantley Harbour och floden Kuirak till sjön Imauruk. 26. Lemnade Port Clarence kl. 3 e. m. 28. Passerade på morgonen BSenjavin-sund och gingo till ankar i Konyam-bay. 30. Lemnade Konyam-bay kl. 3 e. m. 31. Gingo till ankar vid S:t Lorens-öns nordvestspets. 2. Lemnade S:t Lorens-ön kl. 3 e. m. 14. Gingo till ankar utanför >kolonien> på Bering-ön kl. 7 e. m. 19. Lemnade Bering-ön kl. 1 e. m. 2. Gingo till ankar på Jokohamas redd kl. !/59 på aftonen. 25—okt. 3. Almqvists och Nordqvists utflykt till Fusijama, som af dem bestegs. 26—okt. 6. Nordenskiölds och Hovgaards utflykt till Ikao, Kusatzu och Asamajama, hvars topp bestegs af dem den 4 oktober. 11. Lemnade Jokohama kl. 9 f. m. 13. Anlände till Kobe sent på aftonen. — Härifrån Norden- skiölds och Nordqvists utflykter till Kioto och Biwa-sjön, der draggningar anstäldes. 18. Lemnade Kobe kl. 7 f. m. 20. Landstigning vid Mozi, midt emot Simonoseki. 21. Anlände till Nagasaki kl. 8 på aftonen. — Härifrån Norden- skiölds utflykt till fiskarbyn Mogi och kolgrufvan Takasima. 7. Lemnade Nagasaki kl. 9 f. m. 3. Anlände till Hongkong kl. 8 på aftonen. — Härifrån ut- flykter till Kanton. 9. Lemnade Hongkong kl. 9 f. m. 17. Anlände till Victoria Harbour på Labuan. — Härifrån Nordenskiölds utflykt till kolgrufvorna på Labuan och Pa- landers, Boves och Stuxbergs till mynningen af floden Ka- lias på Borneo. 21. Lemnade Labuan kl. 8 f. m. 28. Anlände till Singapore kl. 10 f. m. 4. Lemnade Singapore kl. 8 f. m. 15. Anlände till Point de Galle kl. 3 e. m. — Härifrån Nor- denskiölds utflykt till Colombo och Ratnapoora och Alm- qvists till Kandy och Pedrotallegalle. 22. Lemnade Point de Galle kl. 2 e. m. NON VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 137 1880. Anlände till Aden kl. 9 f. m. Lemnade Aden kl. 6 f. m. Anlände till Suez kl. 3 e. m. — Härifrån utflykter till Kairo, Ghizeh, Sakkara och den förstenade skogen vid Mokattam. Lemnade Suez kl. 12 middagen. Passerade Port Said vid middagstiden. Anlände till Neapel kl. 2 e. m. Lemnade Neapel kl. !/; 12 f. m. Anlände till Lissabon kl. 4 e. m. Lemnade Lissabon kl. 2 e. m. Anlände till Falmouth kl. !/;5 e. m. Lemnade Falmouth kl. 5 e. m. Anlände till Vlissingen kl. 8 f. m. Lemnade Vlissingen kl. 7 t. 45 m. e. m. Anlände till Köpenhamn kl. 10—11 f. m. Lemnade Köpenhamn kl. !/512 e. m. Anlände till Stockholm kl. 10 på aftonen. YE | ORM ÄR AE bsärty ers vd äl AN a MR SAGE skr RA sine bad KARNA. LL FR SNR LA Por Se KE: EL bi | z Po ; i | > Ke KR SST ERE NG NL AA RE FRE TE inl Lolle el Säger SENAT Se. HT stek ed loganWå, Hör ab VEG Al RON rie PAREN ÅR I oboe äl RA SR Åk MR RNA av & bi dbunrgdgö v 7 ; Y Jå GL Ad SÅ | ; Fig Ju I | w NG MA P7 SEPT - ” obe Å ARE : a : ng Sä EE Rd far AN 14) er a, yra SNRA LR | NE ere SA IE or FS fia NE SSE SR & jr Parken CN EYS Ja Ne Ve s vad i le01 JA PR pos 2 NERE So LEVE TA RT c jla da SE ADA SA KA SAN BO: ävärod ER a a NRA Ar) DOMARNA, ISEN & ÄRE RA å FAROR SS RA fe AS dd ko VAL RELLO NGE ESR EI Per RARE FNS + Nr rouge ke ; ANA Cam IN Fila, I SR 3 IN IN. Sy FR SMA nea | 2 TAN Wet då as vä at LA JOS! KA in Pi jun Vä "Sar Er Rn dan; bredee Fr ; 2 NE le SR NE ae s SE TRA RARE LE Eye jkityke a $ DI i q GS | VORE KS RT SE RA ER YET VE Te sj, ORC at fred, SN: (AES CN SI | 4 1 a ; ; fe vår FER TS NYITETE åå 6 ; : kän, SNR SET AME ne Eeva ARDEN yn VV HOEL SÄL TUE SHIRRES ISEN a FANER REN & skild ärm EIA RA VR ENE TR LR SEE IV ROR as hr Gå Re ä 2 Få å & Rå a . KG PJ Ua 5 PES | Skech >» LA $ ”Y 5 - ye t så kal br SIG ÄR qv t rr I 4 | Cd & - Plate 5 RA rö , oo ERS IP VT SLAS rn I Dl FSE MARE R TRE SNR OK LA RT, fr MED SÅ 24 Dif RN en kr AS = 2 LG ; og Cs FRE ERE SON Nr en TT Sh Fo 2) th a Å Inge Une bed SVD BråD Cr - Ua FREE ; ; Jie FK PSN S Dä ng 9 RAR Tas VILA ale i i . ; ko 5 NE 2 EN Tf af Förggäore FR RET Fr / 3 NOREse ABM TA Ce. Ro RE OM MÖJLIGHETEN ATT IDKA SJÖFART EDER SIBIRISKA ISHAFVET. UNDERDÅNIG BERÄTTELSE EL ÖF IRS ON U NICEREN A. E. NORDENSKIÖLD. AR HAT ATTE KÄRIHORER I Stare NOLLA HÖ NOA KRT i; A 3 ds Ö 5 i | : ; SE ärr JT EE ES 5 | > 3 RN 3 4 vt - 0 gå . ; Sf SÅ SN frå ? ö é bron FN SR RES URSRUMOR Mide RUT ARMARRON FER ; Vid besvarandet af föreliggande fråga torde det vara läropligast att till en början särskildt behandla de olika sträckor, 1 hvilka den långa sjövägen längs Europas och Asiens nordkust delas af Sibiriens stora, 1 Ishafvet mynnande floder. Emedan dessa utgöra naturliga, farbara kanaler, genom hvilka det inre af Asien står 1 förbindelse med Ishafvet, så är förbindelsen mellan deras mynningar och verldshafven af vida större betydelse än »nordostpassagen» i sin helhet. Sedan Suez-kanalen öppnats, kan nämligen denna nordliga sjöväg icke mer, äfven om spår till ishinder ej funnes, blifva af så stor betydelse, som man fordom hade skäl att vänta. En an- vändbar sjöförbindelse mellan Ob-Jenisejs mynningsvik och Atlanten, samt mellan Lenas utlopp och Stilla hafvet öppnar deremot hälften af en verldsdel för verldshandeln, möjliggör utförseln af åkerbruks-, ladugårds- och skogsalster från omät- liga, bördiga landsträckor och skänker dymedelst dessas in- vånare medel att tillbyta sig de alster af Europas och Amerikas konstflit, hvilka utgöra nödvändiga vilkor för välstånd och trefnad äfven för den mindre bemedlade af europeisk ras. Svårligen torde man ock på annan väg kunna i större skala till hjertat af Sibirien införa sådana tyngre maskiner, åker- bruksredskap, ångbåtar m. m., som i våra dagar utgöra häf- stänger för ett lands odling. Vägen från Nordkap till Ob-Jenisejs mynningsvik. Rörande möjligheten af en sjöförbindelse mellan dessa ställen har jag redan förut upprepade gånger yttrat mig med an- ledning af Prövens och Ymers färder 1875 och 1876. Sedan dess har användbarheten af detta farvatten ytterligare bekräftats af Wiggins” resa 1876, Dallmans, Dahls och Schwanenbergs färder 1877 och de många sjöresorna 1878.1 Den fördom, som så länge vari 1 Så vidt de samma äro mig bekanta. Om 1878 års resor känner jag här (Vegas vinterqvarter i Berings sund) endast, att de fyra fartyg, med hvilkas utrustning för färder i det Sibiriska Ishafvet jag haft att skaffa, ångbåtarne Vega, Lena, Fraser samt segelfartyget Express, utan att möta några nämn- värda ishinder, seglade öfver Kara-hafvet och lyckligen ankrade i Dicksons hamn i början af sistlidne augusti månad. 142 NORDENSKIÖLD, MÖJLIGH. AF SJÖFART 1 SIB. ISHAFVET. rådande i fråga om Kara-hafvet, bör derför ändtligen vara skingrad, och man bör med så mycket större skäl kunna motse, att en liflig sjöfart inom en snar framtid skall uppstå härstädes, som denna väg är den enda, på hvilken en mängd billigare varor med fördel kunna införas till Ob-Jenisejs ofantliga flodområde. En kort framställning om de naturförhållanden, hvilka kunna vara af vigt för sjöfarten i Kara-hafvet, äfvensom en kort an- tydan om de åtgärder, hvilka borde vidtagas för dess betryg- gande, torde derför här vara på sin plats. Förmodligen betäckes Kara-hafvet om vintern med ett åt- minstone tidtals sammanhängande istäcke. Detta sönderbrytes tidigt på året och bortsmälter sedermera nästan fullständigt under sommarns lopp, så att hela hafvet vid slutet af sommarn skulle vara isfritt, ifall ej en från Ishafvet kommande nord- ostlig ström i förening med nordliga vindar förde nya is- massor från Polarhafvet ned längs Novaja Semljas ostkust. I södra delen af Kara-hafvet motväges visserligen denna polar- ström till en del af varma vestliga och sydliga strömmar, hvilka dels förorsakas af den svaga utgrening af Golfström- men, som genom Matotschkin-sundet tränger in i Kara-hafvet, dels af de strömmar, som från Petschora-floden framgå genom Kariska porten och Jugor schar mot öster, dels af de floder, som mynna på hafvets södra kust och hvilka liksom Petschora under senare delen af sommarn föra till hafvet ej obetydliga vattenmassor, uppvärmda öfver vattnets fryspunkt. Men dessa strömmar äro 1 alla fall så svaga och i början af sommarn så svagt uppvärmda, att de först i förening med högsommarns luftvärme förmå öppna en bred isfri ränna längs kusten från Jugor schar till Hvitön. Öster om denna ö förorsaka de ofant- liga vattenmassor, som Ob och Jenisej gjuta ut i hafvet, en väldig ström från söder, hvilken sannolikt ganska tidigt på året rensar hafvet från det under vintern bildade istäcket, hvarvid detta dock till en del ersättes genom de betydliga massor af flodis, som på denna väg nedföras till hafvet. Denna ström fortsätter sedan, med en af jordens dagliga rörelse här- rörande böjning mot öster, längs Tajmyrlandets vestkust till kap Tscheljuskin, för att derifrån oförhindrad af land taga en ännu mera ostlig riktning och sålunda bidraga till bildande af det isfria vattnet mellan Asiens nordspets och Lena-flodens mynning. Mot hösten minskas isen 1 Kara-hafvet allt mer och mer, så att det slutligen vid den tid, då ny is börjar bilda sig, är helt och hållet fritt från gammal drifis, på några smärre isfält VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 143 när, som polarströmmen fortfarande för ned i bugten mellan Matotschkin-sundet och Barents vinterhamn. Hela ön kan nu kringseglas och vägen tvärsöfver hafvet mellan Matotschkin- sundet och Jenisej är öppen. Till och med under högsommarn bildar sig någon gång om natten under stilla väder och klar luft en tunn isskorpa på vattenytan. Denna isskorpa försvinner dock åter vid första vind, och någon fara för instängning genom nybildad is före- finnes icke före början af oktober. I afseende på djupförhållandena 1 Kara-hafvet får jag hän- visa till de kartor, som finnas offentliggjorda i Petermanns Geographische Mittheilungen 1871 tafl. 5 & 6 och 1876 tafl. 23, äfvensom till det af mig offentliggjorda sjökortet öfver Prövens och Ymers sjöresor.! Af dessa finner man, att vestra delen af Kara-hafvet är ganska djup, medan dess östra del är så grund, att man på många ställen redan flere minuter från land har endast 3 till 4 famnars vatten. Lyckligtvis tyckas under- vattensbankar icke förekomma, och hafvet är så jämngrundt, att man trygt kan framgå långa sträckor längs kusten med endast några få fot vatten under kölen. Endast under ogyn- samma isförhållanden kommer det i fråga att begagna detta grunda kustfarvatten, och då behöfver man derstädes ej befara den ringaste sjögång. Klippgrund finnas 1 dessa farvatten endast vid Novaja Semlja, Waigatsch-ön och Dicksons hamn. Längs södra stranden af Kara-hafvet, kusten af Jalmal, Hvit- ön och kap Matte Sale utgöres bottnen öfverallt af sand eller lera. Jugor schar och Kariska porten äro tidigt fria från fast is, hvaremot lösa isstycken af hafsströmmarne länge drifvas af och an i den temligen instängda bugten mellan sydvestra Novaja Semlja, Waigatsch-ön och fastlandet kring Petschoras mynning, samt 1 de båda sunden, isynnerhet i Kariska porten. Fångstmännen föredraga derför oftast att segla in i Kara- "hafvet genom Jugor schar, emedan man under början af segla- tionstiden sällan kan segla från Kariska porten rakt öfver till Jalmal och än mindre tvärs öfver hafvet till Hvitön, utan i alla fall nödgas taga vägen längs Waigatsch-öns ostkust till den öppna vattenrännan i sydligaste delen af Kara-hafvet. 1 Särskildt tryckt i Stockholm under titel: Karta öfver två sjöresor till . Jenisej och åter 1875 och 1876 af A. E. Nordenskiöld. I mindre skala finnes kortet återgifvet i Redogörelse för de svenska expeditionerna till mynningen af Jenisej år 1876 af A. E. Nordenskiöld och Hj. Théel. (Bihang till Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar, Bd 4, N:o 11.) 144 NORDENSKIÖLD, MÖJLIGH. AF SJÖFART I SIB. ISHAFVET. Från vester kan Matotschkin-sundet anlöpas tidigare på våren än de båda sydligare sunden, men i mellersta delen af Matotschkin, som är ytterst smalt, lossnar den fasta isen icke före medlet af juli, och äfven vid denna tid är vägen vidare tvärs öfver till Jenisej oftast spärrad af ogenomträngliga drif- ismassor, som först mot hösten bortsmälta eller skingras. En isfri ränna tyckes deremot tidigt bildas längs ostkusten af Novaja Semlja söder ut till Waigatsch-ön och fasta landet. Min af ett härligt väder gynnade resa i denna kanal med Ymer den 5 och 6 augusti 1876 är en bland de angenämaste färder jag haft i Ishafvet. Enligt fångstmännens utsago bildar sig stundom i juli månad till följd af olika strömsättningar en rening i isen norr om Matotschkin-sundet tvärs öfver hela Kara-hafvet. Om hösten möter man föga is mellan Matotschkin och Jenisej. A ömse sidor om Kariska porten sägas flere goda ankar- platser förekomma. Deras läge och beskaffenhet känner jag dock icke. I Jugor schar ankra fartygen vid samojedbyn Cha- barova, belägen strax söder om det vestra inloppet till sundet. Matotschkin-sundets bästa hamnar träffas i Bjeluscha- och Gubin-bay, tvänne midt emot hvarandra belägna vikar nära östra mynningen. Äfven vid vestra inloppet kunna fartyg ankra, nämligen ett stycke från mynningen vid sundets norra strand. Matotschkin-sundet är smalt och djupt samt omgifvet af höga berg. Endast vid mynningen af floderna Schumilicha och Tschirakina finnas sandgrund temligen långt från stranden. Många klippgrund finnas vid vestra inloppet. Dessa äro ut- satta på kartorna, hvilka hufvudsakligast grunda sig på Pach- tussows mätningar 1834—35 och äro ganska goda, dock med det undantag, att de breda elfmynningarne vid Schumilicha och Tschirakina icke äro hafsvikar, såsom på kartorna antydes, utan sandgrund, hvilka vid lågt vatten till stor del ligga torra. Kariska porten skall vara förorenad af klippgrund. I Jugor schar skjuta några sandgrund temligen långt ut, hvilka dock med kännedom om farvattnet eller med nödig försigtighet böra kunna undvikas. Samtliga de ankarplatser, jag här omnämnt, besväras af isstycken, hvilka drifvas af och an af den med tidvattnet vexlande strömmen. ”Tidvattnet är föga betydligt, men åstadkommer häftiga strömmar i dessa smala kanaler mellan tvänne stora half. Öfverallt, der man ankrar, lemna snöbäckarne om som- marn riklig tillgång på ypperligt färskvatten. De utsina dock om hösten, med undantag af elfven vid Chabarova. Annu VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 145 bättre tillfälle till vattenhämtning lemna de sötvattensamlingar, som om sommarn bilda sig på grundisar och större drifis- stycken. På många ställen är för öfrigt Kara-hafyets vatten på ytan så föga salt, att det omedelbart kan användas åt- minstone till matlagning. De förhållanden, jag i det föregående anfört, betinga de regler, som böra följas vid sjöfärder mellan Ob eller Jenisej och Atlantiska verldshafvet: 1:0. Seglationstiden börjar i slutet af juli och fortgår till slutet äf september; 2:o. Anda till slutet af augusti böra fartygen segla in i Kara-hafvet och utgå ifrån detsamma genom Jugor schar eller Kariska porten. Senare på året är den raka vägen genom Matotschkin-sundet att föredraga; 3:0. Vägen tages isynnerhet under början af seglations- tiden längs Kara-hafvets sydkust! till kap Vengan eller i nöd- fall kap Bjeluschi och derifrån vidare längs vestkusten af Jalmal mot norden. När Malygin-sundet blifvit fullständigt kartlagdt och uppmätt, torde vägen genom detsamma vara att föredraga framför den längre omvägen kring Hvitön, men tills vidare bör helst den senare vägen väljas; 4:o. Några håstiga förändringar i hafsdjupet äro icke kända, och med nödig försigtighet kan derför ett fartyg framgå äfven på ganska grundt vatten nära land. Dock bör man undvika att allt för mycket närma sig till Hvitöns vest- och nordkust, emedan hafvet här är ännu grundare än i andra delar af Kara-hafvet och en svår sjö här lätt uppstår för nord- liga vindar; 5:o. För de fartyg, hvilka af en eller annan anledning löpt in i Kara-hafvet genom Matotschkin-sundet, men, såsom under början af seglationstiden antagligt är, icke kunnat segla rakt öfver hafvet till Jenisej, är det rådligast att fort- ! Mången torde visserligen befara, att en seglats i en endast några tiotal kilometer bred kustränna: är förenad med allt för stora svårigheter. Men erfarenheten har visat, att detta ingalunda är förhållandet, utan att tvärtom färden längs kusten, till följd af den lugna väderlek, som om som- marn vanligen råder i detta haf, och hafvets jämngrunda beskaffenhet, som medger ett fartyg att i nödfall söka skydd bakom någon större grundis, icke är förenad med någon fara. Tvärtom får man här vanligen göra bekantskap med den högnordiska naturen från dess mest angenäma sida, och äfven en ringa ångkraft är här tillräcklig att föra fartyget hastigt fram öfver den nästan ständigt spegelklara hafsytan. En större svårighet medföra de svåra dimmor, hvilka ofta råda härstädes, och som isynnerhet blifva oangenäma då det gäller att från öster angöra de. smala Jugor- och Matotschkin-sunden. 10 146 NORDENSKIÖLD, MÖJLIGH. AF SJÖFART I SIB. ISHAFVET. sätta färden söder ut i den öppna vattenrännan längs Novaja Semljas ostkust till höjden af Jugor schar för att först i Kara- hafvets södra del segla öfver detsamma; 6:0. Vägen norr om Novaja Semlja är visserligen ofta, kanske de flesta år, öppen på senhösten. Den bör dock und- vikas, emedan fartygen, om de inneslutas i den här kring- drifvande grofva packisen, lätt kunna drabbas af den berömda österrikiska expeditionens öden; 7:0. Stiltje är under juli och augusti månader ofta rådande i Kara-hafvet, till följd hvaraf de fartyg, som användas här- städes, antingen böra vara ångbåtar eller segelfartyg försedda med hjelpmaskin, eller ock bör segelfartyget åtföljas af en mindre ångbåt, som, när så erfordras, kan lemna detsamma bogseringshjelp. Om hösten kunna fartygen påräkna god vind för återfärden till Europa. Hvad de åtgärder beträffar, som böra vidtagas för betryg- gande af sjöfarten i dessa farvatten, synas mig följande vara de vigtigaste: Sjömätnmingar. Visserligen äro Matotschkin schar, Kariska porten och Jugor schar på ett mycket förtjenstfullt sätt kart- lagda af ryska sjö- och landtmätare. Önskligt vore dock, att noggranna sjökort blefve upprättade öfver dessa vigtiga sund. Ännu angelägnare är det, att ett sjökort upprättas öfver Ma- lygin-sundet mellan Hvitön och Jalmal. För att få någon säker kunskap om sundets beskaffenhet ditsände jag visserligen 1878 löjtnant Hovgaard med ångbåten Lena, med rättighet att uppehålla sig derstädes 36 timmar. Ständigt disig luft hindrade dock såväl ortbestämning som kartläggning, så att hans arbete måste inskränkas till lodningar i sundet. Dessa äro så till vida af vigt, som de visa, att äfven djupgående fartyg här kunna finna en god ankarsättning, och att sundet, när det blifvit fullständigt kartlagdt, sannolikt är fullt användbart för sjöfart. : Sjömärken. Matotschkin-sundet är svårt att anlöpa från östra sidan, emedan alla de många fjordmynningarne i denna trakt begränsas af bergshöjder, som äro så lika kustberge&n vid sundets mynning, att äfven den, som förut besökt stället och sökt taga märke på inloppet, har svårt att känna igen detsamma. Härtill kommer, att väderleken på detta ställe vid den tid, då det ifrågakommer att från öster angöra sundet, oftast är mulen, så att en noggrann bestämning af fartygets VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 147 läge genom mätning af solhöjder icke kan verkställas, och att de fjordar, som kunna gifva anledning till misstag, mynna så nära sjelfva sundet, att vanlig bestickräkning icke lemnar fullt tillförlitlig ledning. Ifall i en framtid en lifligare sjöfart upp- står härstädes, bör derför ett lätt igenkänligt sjömärke upp- föras på någon af de omgifvande höjderna. Likaledes torde det vara önskligt, att sjömärken uppföras vid vestra inloppet till Matotschkin, på ömse sidor om Jugor schar, vid Malygin- sundet och Dicksons hamn. Vid Matotschkin, Jugor schar och Dicksons hamn finnes riklig tillgång på sten, så att upp- förandet af dessa märken knappast erfordrar någon nämnvärd kostnad. Vid Malygin-sundet deremot har man svårt att få rätt på en sten så stor som en hasselnöt. Räddningsstationer. Jag tror visserligen ej, att faran vid en sjöfärd i dessa farvatten är större än i vanliga haf, men en olyckshändelse kan i alla fall inträffa. I så fall äro de förlista. för det närvarande helt och hållet hänvisade till egna till- gångar under en öfvervintring i ett hårdt klimat. En svårighet för enskilde redare att åtaga sig frakter till och från dessa trakter mot antagliga pris ligger derför i nödvändigheten att förse fartyget med lifsmedel och annan utrustning för en mycket längre tid, än som eljest skulle erfordras. Denna olägenhet kan afhjelpas genom att på lämpliga ställen upprätta rädd- ningsstationer, från hvilka manskapet i händelse af förlis kan erhålla kläder och lifsmedel under vintern. Att underhålla väktare vid dessa ställen är ej nödigt, enär någon åverkan knappast är att befara och vore lätt att upptäcka och beifra. Ersättning af en förlust, som med anledning häraf någon gång kunde ifrågakomma, vore för öfrigt hundrafaldt billigare än underhållande af ständigt på stället bosatt manskap. Följande ställen synas mig lämpligast belägna för dylika räddningsstationer: Chabarova vid Jugor schar, Rossmyslows udde vid Matotschkin, samt något lätt tillgängligt ställe vid Malygin-sundet och Dicksons hamn. Stapelplats. Det är sjelfklart, att det, till följd af den korta tid, som sjöfarten här är öppen, endast undantagsvis kan ifråga- komma, att samma fartyg, som fört varorna öfver hafvet, äfven föra dem uppför floden. Då således omlastning är nödvändig, är det riktigast, att läget för stapelplatsen väljes så fördelaktigt som möjligt för de fartyg, som hafva att färdas den svåraste vägen och hafva den kortaste seglationstiden. Stapelplatsen för Jenisej bör derför läggas vid det ställe nära flodens utlopp, som jag benämnt Dicksons hamn. Äfven till stapelplats för 148 NORDENSKIÖLD, MÖJLIGH. AF SJÖFART 1 SIB: ISHAFVET. varor till och från Ob lämpar sig denna ypperliga hamn syn- nerligen väl, isynnerhet om det, såsom sannolikt är, skulle visa sig, att Malygin-sundet icke lemnar tillräckligt skydd för ostliga och vestliga vindar, och att dess långgrunda sandstränder ej medgifva uppförande af så djupt liggande lastbryggor, att fartygen kunna lägga till vid sjelfva bryggans sida och sålunda utan tillhjelp af pråmar ut- och inlasta sina varor. Dessutom är Dicksons hamn den bästa hamn jag känner på Sibiriens nordkust. Under mitt korta uppehåll derstädes sistlidne sommar blef den så omsorgsfullt, som den korta tiden medgaf, kartlagd och uppmätt af den skicklige premierlöjtnanten vid italienska marinen G. Bove, hvilken deltagit i Vegas ishafsfärd. En af- ritning i förminskad skala af hans karta medföljer här och torde vara tillräckligt upplysande för att ej behöfva någon vidare förklaring. Jag vill här blott påpeka, att hamnen är lätt och säkert tillgänglig från flere håll, att den är rymlig och fullkomligt skyddad, att ankarbottnen (fin sandblandad lera) är utmärkt, att stränderna ferestädes äro tillräckligt djupa för anläggande af lastbryggor, der fartygen kunna lasta vid sjelfva bryggan, att de omgifvande klippöarne lemna till- räckligt sten för uppförande af bryggor och bygnader, att man här har god tillgång på färskvatten, o. s. v. Vid de försök, som hittills anstälts att införa varor till eller utföra sådana från Jenisej, har upplagsplatsen valts längre söder ut mellan simovierna Mesenkin och Jakovieva, belägna på flodens östra strand, den förra vid 71? 28', den senare vid 71? 3' nordl. bredd. Dessa ställen äro dock föga lämpliga här- till, dels emedan fartygen här icke ligga skyddade för den ganska svåra sjögång, som lätt uppstår i den på detta ställe till en sjö utvidgade floden, dels emedan den höga tundra- afsatsen föga lämpar sig till lastplats. DLastbryggorna skulle man dessutom här till följd af det grunda farvattnet närmast stranden nödgas föra så långt ut i floden, att det blefve svårt, om icke omöjligt, att skydda dem för flodisens förstörande in- verkan under islossningen om våren. Varutransport på floderna. Mycken kostnad och svårighet för inledande af en sjöförbindelse mellan Sibiriens stora floder och Europa torde uppstå i den obenägenhet flodfararne hysa att med sina endast för den egentliga floden afsedda ångbåtar och pråmar våga sig ut i Obs och Jenisejs mynningsvikar. Med de sibiriska flodfartygens nuvarande bygnad är detta ej heller rådligt. De vore vid den ringaste storm fullkomligt redlösa. Denna svårighet afhjelpes dock lätt derigenom, att VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 149 pråmarne däckas och förses med nödtorftig segelrigg och ordent- liga ankaren. Ifall en verklig sjöfart här skall anordnas, be- höfves dessutom ovilkorlig tillgång till goda, af jern bygda bogserbåtar med stark ångkraft, men så grundgående, att de äfven kunna tjenstgöra högre upp på floden. De för ett annat ändamål bygda flodbåtar, som jag såg på Jenisej 1875, äro härtill alldeles oanvändbara. Af hvad jag ofvanför anfört framgår det, att årlig sjöför- bindelse för varutransport enligt min åsigt ganska väl kan upprättas mellan Europa och Ob-Jenisej, men det visar sig tillika, att, innan densamma kan komma till stånd på ett för handelsmannen betryggande sätt, betydliga kostnader måste nedläggas på sjömätningar, uppförande af bryggor, varuhus, sjömärken, räddningsupplag m. m. Dessa kostnader äro dock försvinnande små, när man betänker, att det här gäller att skaffa sjöförbindelse till hela det område, som upptages af Ob-Jenisejs floddalar, att billiga kanalanläggningar ytterligare kunna utsträcka detta område till Lenas floddal, mellersta Asien och norra Kina, och att kostnaderna äfven rundligt till- tagna icke blifva större än kostnaden för en småstadsjernväg eller föga betydlig hamnanläggning i Östersjön. Vägen mellan Jenisej och Lena. För bedömandet af farvattnet längs denna kust har man tillgång till följande iakttagelser: 1:o. Upprepade resor af Minin, Prontschischeff och Laptjew 1735—1741. Dessa lyckades som bekant icke att med sina för isfart odugliga fartyg tillryggalägga hela kuststräckan mellan dessa båda floder. Men af deras misslyckade försök får man af skäl, som jag i en föregående uppsats framhållit, ingalunda sluta till omöjligheten att med nutidens hjelpmedel tillrygga- lägga denna väg. De ofullständiga berättelser, som finnas of- fentliggjorda hos Mäller och Wrangel! om deras färder, tyckas tvärtom, behörigen belysta genom den erfarenhet, som vunnits 1 P. CO. Miiller, Voyages et découvertes faites par les Russes le long des cötes de la Mer Glaciale etc., Amsterdam 1766, I, p. 189. — F. v. Wrangel, Reise längs der Nordkäste von Sibirien und auf dem Eismeere 1820—1824, bearbeitet von G-. Engelhardt, Berlin 1839 (Bildar 83:dje bandet af >Magazin von merkwiärdigen neuen Reisebeschreibungen»), I, p. 46. 150 NORDENSKIÖLD, MÖJLIGH. AF SJÖFART I SIB. ISHAFVET. under Vegas sjöresa, visa, att åtminstone kuststräckan mellan Jenisej och Tajmyr samt mellan kap Tscheljuskin och Lena årligen blir fullt tillgänglig för verkligt sjögående fartyg. 2:o. Middendorffs! iakttagelse, att hafvet utanför Tajmyr den 25 augusti 1843 var isfritt. 3:o. Jakuten Fomins uppgift, att om sommarn isen med frånlandvind aflägsnar sig så långt från stranden, att dess kant endast kan ses från bergshöjderna vid kusten. 4:o. Norska fångstmäns erfarenhet, att man om hösten ofta kan segla från Novaja Semljas nordspets långt öster ut, utan att se till någon is.? H:0:r De upplysningar, som denna sommars färd med Vega lemnat, enligt hvilka inga af is föranledda hinder under medlet af augusti månad 1878 förefunnos för en kustseglats mellan Jenisej och Lena. I många hänseenden äger en synnerligen anmärkningsvärd öfverensstämmelse rum mellan Grönlands-hafvet? och norra delen af Kara-hafvet.? Båda hafven öfvergå utan någon land- begränsning i det egentliga polarhafvet och äro åt ömse sidor begränsade af kuststräckor, som framlöpa 1 riktning af nord eller nordost till syd eller sydvest. I båda hafven framgå tvänne vattenrika strömmar mellan de omgifvande landen. Den ena af dessa för polarhafvets kalla vatten mot sydvest och bringar väldiga ismassor med sig, hvilka pressas mot Grönlands och Novaja Semljas östra kuster. Den andra går från SV till NO och åstadkommer en vidsträckt isfri ränna längs vestkusten af såväl Spetsbergen som Tajmyr-halfön. Men medan den kalla strömmen i Kara-hafvet är försvinnande liten i jämförelse med den ofantliga kalla strömmen i Grön- lands-hafvet, är deremot den obetydliga del af Golfströmmen, som framgår längs Spetsbergens vestkust, knappast så vatten- rik, som den från Ob-Jenisej härrörande vattenströmmen i östra delen af Kara-hafvet. ! Middendorff, Reise in den äussersten Norden und Osten Sibiriens, Bd IV: 1 sid. 21 & 508. ? Redan 1664 seglade den holländske hvalfångaren Wilhelm de Vlamingh 1 ett fullkomligt öppet haf rundt om Novaja Semljas nordspets, från Barentz' vinterhamn mot OSO till 740 n. br. Beklagligen anger Witsen, hos hvilken en berättelse om hans resa först anföres efter meddelande af Vlamingh sjelf, icke närmare årstiden då den företogs. (Jämför Nicolaes Witsen, Noort ooster gedeelte van Asia en Europa. Tweede druck, Amsterdam MDCCV. Nieuwe uitgaaf MDCCXXXV. TI, II, p. 902.) 3 Härmed menar jag hafvet mellan Spetsbergen och Grönland. + Hafvet mellan Tajmyr-halfön och Novaja Semlja. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 151 Under sådana förhållanden måste det för den nu förelig- gande frågan vara af afgörande vigt att veta, att fångst- och fiskarfartyg, utan tillhjelp af ånga, hvarje år tidigt på som- marn i öppet vatten kringsegla Spetsbergens nordvestra udde. Först 30 till 40 minuter längre mot norr möta de vid denna årstid ogenomträngliga drifismassor. Spetsbergens nordvestra udde ligger vid 792 52', således 2!» närmare polen än kap Tscheljuskin. Utan att ytterligare behöfva upprepa de betraktelser öfver kustströmmarnes riktning, som jag framlagt i arbetsplanen för innevarande års sjöfärd, och som den under sommarns lopp vunna erfarenheten till fullo bekräftat, tror jag mig derför kunna förklara, att en sjöförbindelse mellan Jenisej och Lena icke bör möta några större svårigheter än de bräckliga norska fiskarfartygens färder till Spetsbergens nordkust.! Af hvad jag här anfört må man dock icke draga den slut- satsen, att enligt min åsigt en dylik sjöförbindelse genast skulle kunna bringas till stånd. Innan det kan komma 1 fråga att med fördel använda den ifrågavarande vägen, bör kuststräckan mellan Lena och Jenisej omsorgsfullt kartläggas. För geografiskt ändamål är visserligen Sibiriens nordkust på ett förtjenstfullt sätt kartlagd af ryska forskare och landtmätare, hvilka allt sedan förra århundradet upprepade gånger berest dessa trakter. Deras kartor äro dock långt ifrån tillfyllestgörande för sjöfararen. Isynnerhet är detta fallet med den här ifrågavarande sträckan, som blifvit upp- mätt före medlet af förra århundradet, utan tillhjelp af några longitudsbestämningar. Från Jenisej till Tajmyr går vägen emellan en mängd ej kartlagda tätt till hvarandra liggande små klippöar, hvilka, då de blifvit till sitt läge fullt bestämda, böra blifva af stort gagn för fartyg i trångmål, men som innan dess lätt kunna föranleda olyckshändelser. Dessa öar bildas vid Jenisej af plutoniska, längre norr ut af granitartade berg- arter. De öar, som tillhöra samma grupp, hafva sålunda samma bergsbygnad och erhålla derigenom en förvillande likhet .med hvarandra. Önskligt vore derför, att man här, såsom ryska fångstmän förut gjort på Novaja Semlja, på lämp- 1 Ett betydande torskfiske från vanliga, ofta på klink bygda fiskarfartyg bedrifves sedan några år vid Spetsbergens kuster. Dessa fiskarfärder böra ej förvexlas med fångstfärderna. Fiskarn söker någon isfri, fiskrik fjord, fångstmannen måste för fångstens skull tränga in bland drifisen; ju djerfvare han härvid är, dess större blir ofta hans jagtbyte. Alla fångstfärder äro derför förenade med särskilda faror, som icke möta fartyg, hvilka blott hafva till uppgift att segla fram i farvattnet. 152 NORDENSKIÖLD, MÖJLIGH. AF SJÖFART I SIB. ISHAFVET. liga ställen uppreste lätt igenkänliga sjömärken af sten och drifved. Framför allt böra tydliga sjömärken uppresas vid Oloneks och Lenas mynningsarmar och ett ordentligt sjökort upprättas öfver det utanför dessa flodmynningar liggande hafvet. Här träffas nämligen liksom vid andra flodmynningar sandgrund på betydligt afstånd från land, men vid hela Si- biriens nordkust är hafvet för öfrigt så jämngrundt, att man trygt kan framsegla i det öppna farvattnet längs stranden. En ypperlig hamn finnes på södra kusten af Tajmyr-ön vid vestra inloppet till Tajmyr-sundet. Inloppet till hamnen tyckes vara rent, men deremot är sjelfva sundet, enligt lodningar af löjtnant Palander, så besväradt af stengrund och våldsamma strömmar, att det knappast är rådligt att segla genom det- samma, åtminstone ej innan det blifvit fullständigt uppmätt, samt tidvattensiakttagelser blifvit verkstälda för bedömande af strömmarnes vexlande riktning. Ankarplatser med lämpligt djup och god ankarbotten, men öppna för hafsvindar finnas på norra sidan af kap Tscheljuskin och sannolikt flerestädes längs kusten. Öfverallt har man om sommarn tillgång till godt färskvatten. Vi sågo flere hvalrosshjordar mellan kap Tscheljuskin och Chatanga, och draggningarne lemnade en riklig skörd af smärre hafsdjur, ett tecken att de större finna tillräcklig föda i detta haf. Sannolikt böra derför fångstmännen derstädes kunna på- räkna fångst, och framför allt torde fisket här blifva mycket gifvande. I det hänseendet bör sjöfarten i denna del af det Sibiriska Ishafvet en gång, då fisket i Sibiriens stora floder minskats, kunna påräknå en verklig framtid. Vägen från Lenas utlopp till Berings sund. Såsom bekant framseglade Simoen Deschnew, Gerasim An- kudinow och Fedot Alexeew 1648 efter hvad det tyckes i ett isfritt haf denna väg från Kolyma till Stilla hafvet, och att döma af den utaf Petersburger-akademien 1758 utgifna karta öfver Sibirien, som finnes återgifven i den franska bearbet- ningen af Mällers bekanta arbete, skulle denna väg under 1600-talet ofta varit begagnad till kustfart. På denna karta finnes nämligen vägen mellan Lenas utlopp och Olutorowskoi nos på Kamtschatkas vestkust utprickad med påskrift Route par anciennement fort fréquentée, Voyage faite par mer en 1648 par trois vaisseaux Russiens dont un est parvenmu jusquwå la Kamtschatka. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 153 Äfven på den af Peter I tillfångatagna och till Sibirien sända svenske officeren Strahlenbergs berömda karta öfver norra Asien finnes en dylik sjöväg angifven med ordalagen Hic Ruthemni «ab initio per Moles glaciales que flante Borea ad Littora flanteque Austro versus Mare iterum pulsantur, magno Labore et Vite Discrimine transvecti sunt ad RBegionem Kamtszatkam. (Jämför kartan till Ph. J. v. Strahlenberg, »Das Nord- und Ostliche Theil von Europa und Asia» ete., Stockholm 1730.) Ordalagen angifva riktigare isförhållandet i detta haf än de flesta senare uppsatser om nordostpassagen, men man bör härvid erinra sig, att de sjöfärder, som för tvänne århundraden tillbaka voro förenade med »magno labore et vite discrimine», kunna nu, tack vare ångans hjelp och segelkonstens utveckling, ofta före- tagas utan spår till fara. I alla fall känner man icke med säkerhet, att Deschnews färd blifvit upprepad under den långa tiden mellan hans resa 1648 och Vegas 1878. Men i stället hafva ryska forskningsresor många gånger företagits i större båtar till sjös längs delar af denna kuststräcka, och med stora sjögående fartyg hafva kapten Cook 1778, commodore Rodgers 1855, hvalfångarkaptenen Long 1867 m. fl. hvalfångare från Berings sund framträngt mot vester ända till Tschaun-bays longitud. Vigtiga upplysningar hafva vidare erhållits genom Hedenströms, Wrangels, Anjous, Maidels m. fl. resor och genom infödda sibirier, som en längre eller kortare tid uppehållit sig vid kusten eller på de utanför liggande öarne. Härtill kommer Vegas sjöresa 1878. Af de ryska sjöresorna äro kanske Schalaurows de märk- ligaste, och de hafva ofta anförts såsom bevis derpå, att hafvet här är nästan ständigt spärradt af is. Men granskar man med ledning af den erfarenhet vi nu vunnit de berättelser om hans resor, som finnas hos Coxe! och Wrangel,” så finner man, att de motgångar, som Schalaurow rönt, ingalunda berott på ogyn- samma isförhållanden, utan derpå att hans små i jämförelse med nutidens fordringar högst ofullständigt riggade och natur- ligtvis icke med ångkraft försedda fartyg endast kunnat fram- segla under förlig eller nära förlig vind och på ställen, der några betydligare krokar för undvikande af isblock icke be- höfde ifrågakomma. Under den stiltje, som om sommarn så ofta är förherskande ibland drifis längs Sibiriens nordkust, ! Account of the Russian discoveries between Asia and America. London, 4:0, MDCOLXXX, p. 323. ? Reise längs der Nordkäste von Sibirien etc., bearb. von Engelhardt, Berlin 1839, I, p. 73. 154 NORDENSKIÖLD, MÖJLIGH. AF SJÖFART I SIB. ISHAFVET. kunde han tränga fram endast ytterligt långsamt, och han kunde derför icke med behörig kraft begagna sig af den tid, som i dessa haf är mest gynsam för ett nutida sjögående ång- fartyg. Detsamma torde kunna sägas om Lassinius' och Laptjews färder (1735—41). Särskildt vill jag fästa uppmärksamheten der- vid, att berättelsen, det »vägen spärrats af ett obrutet, oöfver- skådligt isfält>», helt säkert oftast berott på en optisk villa, i det att äfven glest spridda drifisstycken på ett ringa afstånd förtona sig till ett sammanhängande isfält. Hédenströms, Wrangels och Anjous resor med slädar på isen under vintern, engelsmännens öfvervintringar norr om Berings sund, Vegas öfvervintring vid mynningen af Kol- jutschin-bay samt infödingarnes berättelser bevisa, att hafvet härstädes på ett längre afstånd från kusten endast blir mycket ofullständigt isbelagdt. Längs kusten bildas deremot under vintern ett mäktigt istäcke, som dock, enligt hvad vi 1878—79 upprepade gånger erfarit, ej allenast vid sydliga vindar drifves från kusten, utan äfven vid plötsliga förändringar i vindens riktning eller luftens värmegrad sönderspringer i smärre styc- ken. Dessa sammanfrysa i början åter hastigt, men naturligt- vis ej mer vid den årstid, då lufttemperaturen blir öfver 0”. Utan att smälta förvandlas det sammanhängande isfältet på detta sätt till en tät drifis, hvilken sedan under inverkan af sommarvärmen och vågsvallet stundligen minskas och af vindar och hafsströmmar förflyttas af och an till dess ny is ånyo bildas. Äfven grundisar sönderspringa under köldens inverkan på ett förvånande sätt, hvilket deremot icke är fallet med de verkliga isbergen. Denna olikhet beror derpå, att isbergen bildats i bräer på land, då deremot äfven de större isblocken i det Sibiriska Ishafvet bildats i hafvet. De förra innehålla luftblåsor, hvilka äro föga känsliga för köldens inverkan, de senare deremot smärre hålrum med ofruset saltvatten. Vid mycket sträng köld fryser detta, vidgar sig och sönderspränger sitt hölje. Verkliga isberg träffas ej vid Sibiriens nordkust. Lika litet här som längs kusten mellan Jenisej och Lena finnes derför någon fara, att framfärden skulle hindras af obrutna, med kusten sammanhängande isfält eller af ett mångårigt grundis- stängsel. Berättelsen om de ständiga eller mångåriga isbryg- gorna vid kap Tscheljuskin, Svjatoi nos o.s.v. måste förvisas till sagans område. I ett hänseende äger en stor olikhet rum i afseende å det sibiriska kusthafvets beskaffenhet vester och öster om kap Baranow. Medan på den vestra sidan en mängd stora floder VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 155 — Ob, Jenisej, Pjasina, Tajmyr, Chatanga, Anabar, Olonek, Lena, Jana, Indigirka, Alasej och Kolyma — mynna ut i [Is- hafvet och under sommarn åstadkomma jämförelsevis varma vattenströmmar längs kusten, faller deremot på den östra sidan ingen stor flod ut i hafvet. Några betydande, för bildande af ett isfritt haf gynsamma kustströmmar förekomma derför icke här, såsom fallet är längs hela kusten från Hvita hafvet till Kolyma. Deremot angifva många kartor öfver verldshafvens ström- mar, att en långt söder ifrån kommande varm ström skulle gå upp genom Berings sund och derifrån vidare längs kusten af Asien mot nordvest. En från söder kommande ström aflänkas dock till följd af jordens rörelse kring sin axel i polartrak- terna mot öster, och antagandet, att en del af Kurosivo-ström- men skulle norr om Berings sund taga en riktning mot nord- vest, strider derför mot mekanikens lagar. Uppgiften måste bero på ett misstag. Detta bestyrkes ytterligare af vår egen erfarenhet under nu pågående sjöfärd och af de upplysningar, baron von Maidel! insamlat från infödingarne mellan kap Jakan och Berings sund. Enligt dessa äro kustströmmar icke märkbara 15 verst vester om kap Jakan, men vexlande ström- mar råda vid Irkajpi och Koljutschin. På sistnämnda ställe äro de ganska svaga. Vid Berings sund går strömmen om somm”rn mot norr och tyckes om vintern vexla med vind och tidvatten. Under Vegas sommarseglats voro strömmar från vester helt och hållet förherskande ända till kap Sche- lagskoj. Öster om denna udde mötte vi vexlande, oftast svaga strömmar, af en förherskande riktning från ost. Vid sjelfva vinterhamnen röntes äfven på flere minuters afstånd från stranden knappast spår till ström. Hafsströmmarne i det haf eller den stora hafsvik, som bildas af Wrangels land, Asiens nordöstra och Amerikas nord- vestra kust, äro sannolikt snarlika strömmarne i Grönlands- och Kara-hafven. På alla dessa ställen går en sydlig varm ström fram längs med det östra landets kust; i det haf, hvarom här är fråga, från Berings sund till kap Barrow. Helt säkert motväges i hafvet norr om Berings sund denna sydliga ström, liksom i Grönlands- och Kara-hafven, af en kall vattenström, som framgår ett stycke vester om kap Barrow först mot söder, sedan mot sydvest. Denna kalla ström för betydliga, långt 1 Tsvestia Sibirskavo Atdiäla Imper. Russk. Geografitceheskavo Obsch- tschestva (Meddelanden af Kejs. Ryska Geograf. Sällskapets Sibiriska afdeln.) PIEEIN:Or 201871); p-60: 156 NORDENSKIÖLD, MÖJLIGH. AF SJÖFART I SIB. ISHAFVET. norr ut bildade ismassor med sig till Wrangels lands ostkust och gör denna svårtillgänglig. I granskapet af 70:de bredd- graden hindras den af land att löpa längre mot sydvest. Tro- ligen återkastas den nu i nordvestlig riktning och går genom Longs sund förbi sydvestra udden af Wrangels land, kanske under de af Sibiriens stora floder åstadkomna varma, föga salta och således lätta ostliga strömmarne ånyo in i polar- bassinen. Det är klart, att denna ström måste hafva ett föga gynnsamt inflytande på isens beskaffenhet mellan kap Schelagskoj och Berings sund. Andra omständigheter verka dock att minska isens mängd och att under sommarn längs kusten åstadkomma en öppen ränna, som kanske hvarje år är segelbar, åtminstone för icke djupgående fartyg. Denna kust är nämligen belägen så långt mot söder, att den under vintern vid kusten nybildade isen om sommarn till största delen bortsmälter, så att på sensommarn nästan endast de stora isklippor återstå, som bildats genom isens hopskruf- ning under vintern eller neddrifvit från nordligare kallare trakter. Vanligen ligger denna grofva is så djupt, att den strandar redan på 3 till 5 famnars vatten, och då hafvet här öfverallt, utom vid några utspringande berguddar, grundar upp mycket jämnt mot stranden, blir på detta sätt en ganska bred isfri ränna qvar närmast kusten. I detta farvatten Kan ett fartyg, som ej ligger mer än 12 fot djupt, trygt framsegla. Skulle omständigheterna så erfordra, finner man lätt en god ankar- eller förtöjningsplats bakom någon större grundis. På den närbelägna stranden finnes alltid tillgång på färskvatten och oftast tillräckligt bränsle, åtminstone för fartygets upp- värmning och för matlagning. Enligt upplysningar från infödingar blir för öfrigt hafvet från Berings sund till ett godt stycke vester om Koljutschin- bay isfritt redan ganska tidigt på sommarn. Ett stycke utan- för kusten träffar man nästan ständigt öppet vatten, och isen vid kusten drifves till och med vintertiden ofta bort af syd- liga vindar. Af hvad ofvanför framhållits synes det, att man om ej hvarje år, så dock de flesta år bör kunna med ett ångfartyg af högst 12 till 14 fots djupgående framtränga från Berings sund till Lena-flodens utlopp eller från det sistnämnda stället till Berings sund. VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 1äT7 Nordostpassagen i sin helhet. Detta nedskrifves om bord på Vega under dess öfver- vintring 1 norra delen af Berings sund.! Mesa lemnede: Norge. smadllv dära neve den 25 juli 1878. » » låg för ankar vid ChabarovaiJugor schar » 30 juli—1 aug. Söner vi Täd Dicksons Hyemymragarnes » 6—10 aug. ST ETRENE >» vid sydkusten af Tajmyr-ön » 15—18 aug. sy saor» > fa kdtepetstheljwskings ax >» 19—20 aug. anges » >» Preobrascheni-ön i Cha- kasa RNE rias ky. » 25 aug. »1oseeladelkring Svjaätolunos nisi » 31 aug. ? » sv tkapiBaranowWwu la frank » 4: sept. Skdlåeiförnankarsvidriärkaäjpihagn aneskåt » 12—-18 sept. » >» förtöjd vid ett isstycke vester om kapWenkaremen Usokin. sobenmsal.an >»; 20-—23 sept: >» seglade öfver Koljutschin-bay .=........... » 27 sept. » infrös mellan Koljutschin-bay och kap Herteerkamener aha. oso > 28-sept. Det ställe, der Vega infrös den 28 september, besökes ofta af fartyg från Stilla Oceanen. Enligt upplysningar, som jag erhållit från Navy Department i Washington och från det amerikanska Alaska-kompaniet, har barkfartyget »Navy» år 1869 dröjt vid Koljutschin-ön (belägen vester om vår vinter- station) ända till den 12 oktober, ett annat fartyg har tvänne särskilda gånger lemnat Berings sund den 22 oktober. Alla sakkunnige öfverensstämma deri, att seglingstiden i detta haf slutar först med september månads utgång. Det visar sig häraf, att vår instängning varit beroende af ett tillfälligt miss- öde, hvilket lätt kunnat undvikas. Det skulle ej hafva drabbat oss, ifall några verkliga sjökort funnits öfver hafvet mellan Jenisej och Berings sund, eller om uppgiften för Vegas sjöfärd endast varit att visa, att ett fartyg verkligen kunde på några få veckor längs Asiens nordkust segla från Atlantiska till Stilla hafvet. Vi infröso på endast 120' afstånd från det trängsta stället af Berings sund. Vid infrysningen den 28 september om mor- gonen fans öppet vatten några få mil öster om oss; den 27 om aftonen hade nyfrusen is ännu ej sammanbundit drifisfälten ! Under antagande, att Berings sund i norr begränsas af den linie, som drages mellan Koljutschin-ön och kap Lisbourn, samt i söder af linien mellan kap Tschukotskoi och kap Tolstoi. 158 NORDENSKIÖLD, MÖJLIGH. AF SJÖFART I SIB. ISHAF VET. och gjort dem oframkommeliga. Några få timmars färd med full maskin hade varit tillräcklig att tillryggalägga denna väg. En återblick på föregående sommars färd visar, att många gånger denna tid kunnat besparas. Emedan hösten är den rätta tiden för seglats i polarhafven, hade jag för afresan från Norge faststält en årstid, vid hvilken mången söker att åter- vända från de högnordiska hafven, men opåräknadt ogynsam väderlek fördröjdes afresan ytterligare en hel vecka, en ej obe- tydlig del af den efter slutet af juli i Ishafvet återstående seglingstiden. Nära en vecka förlorades i Jugor schar och Dicksons hamn genom väntan på tenderfartyget Lena och kolning från det segelfartyg, som medförde bränsle för ång- båtarne. Flere dagars tidsförlust uppkom i följd af den ofull- ständiga kartläggningen af hafvet mellan Dicksons hamn och kap FTscheljuskin. Asiens nordspets kunde ej öfvergifvas. utan landstigning och ortbestämning, hvilket erfordrade nära ett dygn. Flere dagar användes ytterligare till lodningar och draggningar, på försöket att från kap Tscheljuskin segla rakt till de Nysibiriska öarne, och på undersökningen af farvattnet mellan dessa. Ytterligare förlorades sex dagar vid Irkajpi i fåfäng väntan på gynsamma isförhållanden. Ja, ännu under färden öster om Irkajpi hade vid: ett par tillfällen ett par dygn kunnat besparas. Det är således tydligt, att det 1878 ganska väl skulle hafva varit möjligt att i början eller, ifall kap Tscheljuskin ej kunnat kringseglas före den 19 augusti, åt- minstone i medlet af september vara vid Berings sund. Att så ej skett beror på den sena afresan från Norge, på nödvän- digheten att fara varligt fram i ett okändt farvatten och på omöjligheten för en till vetenskapliga undersökningar utrustad expedition att öfverfara ett alldeles okändt haf, utan att lemna de forskare som medfölja tillfälle till undersökning af dess beskaffenhet, dess djur- och växtlif. Det kan dessutom ganska väl hända, att fortsatta undersökningar komma att visa, att den rätta seglingstiden i det Sibiriska Ishafvet infaller tidigare än i andra högnordiska haf.. Ifall nämligen den ihållande, nästan monsunartade nordliga vind vi här iakttagit under september, oktober, november och december månader icke utgör något undantag, utan en regel, betingad af det sibiriska fast- landets starka afkylning under hösten och vintern, så mot- svaras den nordliga vinden under dessa månader helt säkert af förherskande sydliga vindar under våren och sommarn, hvilka drifva isen från kusten och kanske tidigare, än jag på grund af erfarenheten från Spetsbergen och Novaja Semlja VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 159 trott, öppna kustfarvattnet vid Sibiriens nordkust. Emedan man i alla fall icke före medlet af juli kan påräkna öppet vatten i Kara-hafvet, skulle det i så fall vara lättare att från Berings sund ånga norra vägen till Atlantiska hafvet än tvärt- om, i det man kanske redan 1 juni kunde från Berings sund anträda färden längs Sibiriens nordkust mot vester. Det säkra är, att om ock vår kännedom om hafvet längs betydliga delar af Asiens nordkust ännu är ganska ofullständig, så har det dock ingalunda gjort sig förtjent af det dåliga rykte, som man hittills hyst om detsamma på grund af misslyckade sjöresor under nära tre och ett halft århundraden.! Kan den resa, Vega nu fulländat, upprepas hvarje år? För det närvarande är det omöjligt att besvara denna fråga med ett obetingadt ja eller ett obetingadt nej. Det förra svaret skulle lätt framkalla många förtidiga och obetänksamma försök, det senare skulle kanske en gång komma att lika fullständigt jäfvas af erfarenheten, som de bekanta slutorden i berättelsen om den första jordomseglingen. Men väl tror jag, att vår färd ofta kan och ofta kommer att upprepas med framgång. Hvad jag här anfört torde kunna sammanfattas i följande: 1:o. Att sjövägen från Atlantiska hafvet till Stilla hafvet längs Sibiriens nordkust ofta bör kunna tillryggaläggas på några få veckor af ett dertill lämpligt ångfartyg, bemannadt med erfarna sjömän, men att denna väg i sin helhet, så vidt 1 Äfven expeditionen med Vega hade innan afresan från hemlandet att kämpa med svårigheter just med anledning deraf, att många voro öfver- tygade om resplanens outförbarhet. De delade härvid en gammal fördom. I >A chronological History of Voyages into the Arctic Regions, under- taken chiefly for the purpose of Discovering a North-East, North-West, or Polar Passage between the Atlantic and Pacific> by Jolhm Barrow, London 1818, säger t. ex. den lärde författaren, sid. 370—371: »Of the three directions in which a passage has been sought for, from the Atlantic to the Pacific, that by the north-east holds out the least encouraging hope; indeed the va- rious unsuccessful attempts by the English and the Dutch on the one side, and by the Russians on the other, go far to prove the utter impracticability of a navigable passage round the northern extremity of Asia.» Payer säger (i bref till A. Petermann, dat. London den 5 nov. 1874, Geogr. Mittheil. 1874, p. 452, spalt 2, rad. 4—8), att det gifves: >Kein offenes und kein völlig geschlossenes Polarmeer, sondern eine gewisse jährlich wech- selnde Chance fär die Schiffahrt, welche Chance ich mir jedoch niemals so gross denke, um den Pol oder die Nordost-Durchfahrt zu absolviren.> — Den lärde och outtröttlige uppmanaren till sjöfärder i de högnordiska hafven, dr ÅA. Petermann, har ock sjelf på det ifrigaste förfäktat helt andra åsigter rörande isförhållandena och möjligheten af sjöfart i det Sibiriska Ishafvet. 160 förhållandena i det BSibiriska Ishafvet för det närvarande äro bekanta, svårligen torde blifva af någon verklig betydelse för handeln. 2:o. Att man redan nu kan påstå, att ingen svårighet möter för användande af sjöförbindelse mellan Ob-Jenisej och Europa till handelsväg. 3:0. Att enligt all sannolikhet äfven sjövägen mellan Je- nisej och Lena och mellan Lena och Europa är användbar som handelsväg; dock torde fram- och återresan mellan Lena och Europa icke kunna ske på samma sommar. 4:o0. Att fortsatta undersökningar äro af nöden för att afgöra, om en för handel afsedd sjöförbindelse mellan Lenas mynning och Stilla hafvet är möjlig eller ej. Den erfarenhet, vi redan nu vunnit, visar, att man 1 alla händelser på denna väg kan från Stilla hafvet till Lenas flodområde införa ång- båtar, tyngre redskap och andra varor, som ej lämpligen kunna forslas på slädar eller hjuldon. Mången torde visserligen tycka, att de åsigter jag här ut- talat äro väl löftesrika. Den erfarenhet, vi för det närvarande äga om de mellan Jenisej och Berings sund belägna delarne af Ishafvet; är 1 sjelfva verket så ringa, att den lemnar ett vidsträckt spelrum för olika uppfattningar, och klart är, att frågan endast genom ytterligare rön kan till fullo afgöras. För att visa, huru oberättigadt ett obetingadt förnekande är, må det blott tillåtas mig att ännu en gång erinra derom att »Danska Grönländska handelns» fartyg under deras segling till Grönlands isfylda vestkust äro -mindre utsatta för förlis och haveri än sjöfararne på Kinesiska sjön, och att norska fiskarskutor år- ligen vid Spetsbergens vest- och nordkust segla bortom den breddgrad, som med möda nåddes af Phipps' och Tschitscha- goffs med alla Englands och Rysslands tillgångar utrustade fartyg. Det är allt inom möjlighetens område, att ett likartadt förhållande en gång kommer att äga rum i afseende å seglatsen vid Asiens nordkust. Men härtill måste man ej allenast känna, att svårigheter och hinder finnas, man måste äfven taga reda på, hurudana dessa svårigheter och hinder äro, hvar de möta; hvar de upphöra och huru de kunna undvikas. Vegas vinterstation, lat. 670 7 n., long. 1730 24' v. Gr., den 6 april 1879. HELS0- OCH SJUKVÅRDEN UNDER NORDENSKIÖLDSKA ISHAFSEXPEDITIONEN 1678-1880: AF ERNST ALMQVIST. — — 3 fart fine PSA Pra GR er : HÖRNA er. fu RE Å c HON ata sorter R PAA RR SENSERN Ke fp f = i Å (R se. ot : - RAR KÄR legs wu vn mö AFOrLIS PRE Si AE "Älg nte Sri kön FRV RANE a Sr EA id ; - S NS åa: hyr FRONT hh Ry Nha Nv äv Eter AR RET "på FÄR Läder nätt br rel let a a 0 RN FSE bias Nl såll BARER PAR ja BEN RAT Fr SETS AN hår snel FN NERO SEA FARAN IN: NEN Ag RE Å FÖRENING kändt Ey AE Ovkikednestbee Nilla Hal at förl Skena BV SE pe välsin dara KL DOUG BRUNO aj FR å NAR, TR TIGR EL FOT Lig KRA Fa SIE rk 4 få BJ $i : 5 js 3 Sänd bv hd dä este af SR | RASER | LE SE SEA ef ge pt VR TORSK ks da FÅ RS EE 10 6 MR) GR RER VARVA fa OR MD bb jä, SF jga ARNE | FE RRD rer OBB1-BVBF vet SN STRERT "Ahn mälel Skragjl VÄTARG MR do RR RR TOVE a CR Sd blal 2 ag [ESPN VIL SN a SERA FINARE TE RR LTR TT Be SKAR Nn frasen SEM HÄ RER NINE TARGA RIS OVR R äre Lala 3 NEN LV RO 0 - NEAL Jörg pp VING EI RA SE BRANN SE TN RR CEST AE GE VT OA ESA AR ST ERS SS gåypd SLE jar Av åa TUNER. Na AG er AT VERA BRA ; Er RrstA AS vi ST TE REG SET Jr ÖGA net) HONAN FOT bränt Högt or RN gg ARR årg NR RARE Frbiypman Faa AS RE bräde. IE Gå grad arr bn se SÄLAR | : MAA fee BET YE VT FINE NN SET NARE för då Ht RARE FORN NRA 7 GR St (EN SJS EET: SVT IR TTO GSR BOIS AT TA ran Å CAKE ar DEN VAR MAG kons 3 lin : An SATSAT AOI EE Re | 2, år SONER länga as gp rd nn jR RN TR SROR | NH SOF Led = FÖRR OM A MA ; . SAT ER re DR 2 ved JA 1. Expeditionens utrustning. Svenska ishafsexpeditionen af år 1878 hade till uppgift att längs ryska rikets nordkust söka nå Berings sund, att, om detta lyckades, återvända hem rundt om Asien genom Suez- kanalen, samt att, så vidt omständigheterna medgåfve, der- under göra vetenskapliga iakttagelser och samlingar. Härför inköptes ångfartyget Vega, bygdt 1872—1873 i Bremerhafen för fångstfart på Jan Mayen. Fartyget är fullständigt riggadt till barkskepp samt äger en ångmaskin af 60 hästkrafter och en drägtighet af 199 registertons. Däckets längd är 140 fot, dess bredd 25 fot, djupet i rummet är 16 fot. Sidorna äro särdeles fasta och tjocka och bestå af fyra lager af tillsammas 23 v.tums tjocklek: ishuden eller yttre bordläggning ... 3 v.t. bordössniino. (Affe RET 4 > spanteny (a£-ekbjradrtutklesmeeat 12 Sarnpringen; (af ;6R smsa re | När Vega nyinreddes för färden blefvo dess sidor med tanke på möjligen inträffande öfvervintring ännu ytterligare förstärkta. Väggar och tak i hytter och trossbotten blefvo klädda med tjäradt papp och derinnanför en ny vägg lagd af 1 d.t. tjocka bräder, men ej omedelbart på pappet, utan led från detta genom 1 d.t. tjockt lager af luft. Längst förut ligger trossbottnen — manskapets sofrum och köket. Dess utrymme är så tilltaget, att svensk lag tillåter inhysande: derstädes af 32 man. Längden är 25 fot, bredden 19 fot och kubikinnehållet 2,800 kft. Väggfasta kojer för be- sättningen finnas utefter sidorna, 8 på hvarje sida i två rader öfver hvarandra. I hvarje koj är skeppssidan klädd af en stoppad madrass. Trossbottnen får sitt ljus genom nedgången och genom några patentglas 1 taket samt frisk luft hufvud- sakligen genom dörren utåt. Från trossbottnen inkommer man akteröfver i tvänne hytter, som tillsammans upptaga hela fartygets bredd. Den ena, utan annan förbindelse, var under första månaderna bo- stad åt två af vetenskapsmännen, men inreddes senare till penteri. Den andra var bostad för två af underofficerarne. Den var delad i två afdelningar, en sofhytt med en rymd af 164 ALMQVIST, HELSO- OCH SJUKVÅRDEN. 180 kft och ett matrum som rymde 330 kft. Denna hytt ledde äfven ut till mellandäck, ett rum som var 42 fot långt och 23 fot bredt. Det tjenade under vintern till arbetsrum och uppe- hållsort för manskapet och stod genom stor- och förluckan i samband med däck. Akterut är gunrummet beläget. Detta är 19 fot långt och 9 fot bredt med en rymd af 1,040 kft samt är försedt med tvänne skylight, genom hvilka ljus och frisk luft kunna rik- ligen erhållas. På sidorna om detta vårt gemensamma rum lågo 6 hytter, hvaruti bodde 7 officerare. Hytterna rymde: en 300, en 270, tvänne 257 samt tvänne 240 kft. Dessa få alla sitt dagsljus genom patentglas i däcket samt sin luft hufvud- sakligen från gunrummet. I fartygets sidor finnas inga fönster upptagna. För att skydda kojerna från den yttre kalla väggen äro dessa utåt begränsade af en särskild madrassklädd vägg, skild från fartygets sida genom ett 4—5 tum bredt rum. För om gunrummet och gränsande till samt delvis beläget ofvanpå maskinrummet låg en hytt med särskild utgång, som rymde 310 kft. Den erhöll luft och värme från maskinen och ljus genom däcket. Ursprungligen inredd till penteri, blef denna hytt vid öfvervintringens början bostad åt två af vetenskaps- männen. Expeditionen utrustades för tvänne år. Provianten in- köptes från flere håll, konserverna hufvudsakligen från I. B. Beauvais & komp. i Köpenhamn, blott ett mindre parti för gunrummets räkning från Z. Wikström i Stockholm. Spisord- ningen uppgjordes i öfverensstämmelse med den, som skulle gälla under senaste öfvervintring på Spetsbergen 1872—1713. Dock blefvo några förändringar eller rättare sagdt tillägg gjorda till denna: lördagarne har kött utspisats, på hvilket ej soppa blifvit kokt; till salta köttet utspisades alltid antingen maccaroni eller bruna bönor eller gröna ärter; till preserverade köttet gafs alltid lök; 10 kt. korngryn till gröt gafs dagligen; 50 gm ost gafs alla söndagar; ransonen af kaffe och chokolad höjdes till 42 gm och af limejuice till 26 cm. Kapten Palander hade vid beställningen i Köpenhamn särskildt anhållit att få det preserverade köttet i kärl skildt från soppan samt att få det saltade köttet och fläsket betyd- ligt lösare saltadt än brukligt är för kronans fartyg. Utom VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 165 de artiklar, som innehållas i spisordningen, fans om bord på Vega att tillgå: ett större förråd af hvitkål, kokt och förvarad i succulent tillstånd; 3 tunnor färsk potatis af 1877 års skörd; pemmikan både engelsk och svensk, medtagen för möjligen inträffande slädvandringar; bajerskt öl m. m.; samt särskildt för sjukvården condensed milk, gurkor och pickles, pepparrot, 60 kannor tranbärssaft, 35 kannor hjortrongröt, rom, vin m. m. För öfvervintring och slädfärder funnos en mängd extra be- klädnadsartiklar, yllelif, yllekalsonger, helsingörsmössor, ba- schliker af ryska arméns modell, yllestrumpor och yllevantar, skinnvantar, segelduksstöflar, bussaronger, peskar, bellingar, skallar, snöglasögon. Expeditionen var ur kongl. flottans förråd rikligen utru- stad med kirurgiska instrument och sjukvårdsförnödenheter. Medicinen hade jag till betydlig del anskaffat under form af gelatinor. En stor del af förrådet af kinin, morfin, jern, atro- pin m. fl. läkemedel ägde denna lätt dispenserade och flytt- bara form. Manskapet blef till större delen af fartygsbefälhafvaren utvaldt bland dem af kongl. flottans folk, som frivilligt anmält sig till deltagande i expeditionen. Tre underofficerare och 14 man blefvo af mig i Karlskrona mönstrade och förklarade friska. Dessutom påmönstrades en man från Gotland och tre norska fångstmän från Tromsö. Antalet af medföljande offi- cerare med vetenskapsmännen och läkaren uppgick till 9. Summa 30 personer. Aldersförhållandena voro följande: 13 personer mellan 21—30 år, 12 > > dl 4003 3 > » 41—50' > 2 > » 51—60 > 2. Resan från Sverige till vinterqvarteret. Vega lemnade Karlskrona den 22 juni 1878. Efter några dagars uppehåll i Köpenhamn för proviantering fortsattes resan till Göteborg, der läkaren och vetenskapsmännen stego om börd. Den 4 juli lemnade vi fäderneslandet, och efter ett kort uppe- håll i Tromsö, der professor Nordenskiöld mötte oss, och der de tre fångstmännen togos om bord, fortsattes färden norr ut den 21 juli i sällskap med den för hr Sibiriakoffs räkning i Motala nybygda ångbåten Lena. Utan längre uppehåll seglade vi till Chabarova, der två andra svenska fartyg, Express och 166 ALMQVIST, HEL80- OCH SJUKVÅRDEN: Fraser, väntade oss för att medfölja till Jenisej. I Jugor schar fans ingen is, och i Kara-hafvet sågs blott obetydligt. Den 7 augusti anlände Vega till Dicksons hamn vid Jenisejs mynning. Der skildes vi från Express och Fraser, hvilka gingo uppför floden för att lossa sina laster. Den 10 augusti lemnades denna hamn och styrdes mot fullkomligt okända farvatten. Utan större svårigheter passerades kap Tscheljuskin den 20 och fortsattes 1 ostlig riktning. Den 27 voro vi utan- för Lenas mynning och skildes från ångfartyget af samma namn. Vega fortsatte sin kurs i början ganska snabbt, den 31 dublerades Svjatoi nos, den 4 september passerades Koly- mas mynning, den 6 kap BSchelagskoi, der vi första gången, sedan vi lemnat Chabarova, på sibiriska kusten funno en be- folkning; den 12 voro vi vid Nordkap. Nu började det förut lätt genomseglade hafvet erbjuda allt större svårigheter. Isen lemnade af öppet vatten blott en smal ränna närmast land, ofta grund samt svår att följa i den ständigt återkommande täta dimman. Vintern hade ock börjat visa sig. Här och der sågo vi landet snötäckt, och stundom frös det kring fartyget nattetid. Nätterna hade ock blifvit allt längre. Vårt framåtskridande blef derför allt långsammare och oupphörligen afbrutet. Vi hade dock ännu godt hopp att snart nå det ej mera särdeles aflägsna Berings sund. Först den 23 passerades Wankarema, och den 27 foro vi öfver Koljutschin- viken. Strax öster om denna funno vi farleden något grund, och innan Vega funnit en väg i den här tätt hopade isen, kom vintern den 28 september och sammanband med ny is den gamla drifisen och gjorde allt framåtskridande omöjligt. En tid väntade vi, att sydlig vind skulle befria oss och tillåta oss att passera de återstående 20 svenska milen till Berings sund. Förgäfves,. vi voro instängda i isen utan skydd af hamn, ungefär en engelsk mil från en flack, låg sandstrand och midtför en obetydlig tschuktseh-by vid namn Pitlekaj, lat. 67 7 nord, long. 173? 24' v. Gr. Det blef nödvändigt att be- reda sig på en öfvervintring. Väderleken hade under hela färden hit varit särdeles an- genäm, temperaturen särdeles jämn, blåst och nederbörd obe- tydliga. MBSpisordningen följdes nästan utan afbrott allt sedan vi lemnat Europa. Blott vid Dicksons hamn hade vi tillfälle att utspisa färskt kött af ren och björn. Öl gafs hvarannan middag till slutet af september. Limejuice började gifvas den 11 augusti. Helsotillståndet var tillfredsställande. För sjuk- lighetsstatistiken för dessa tre månader får jag hänvisa till VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 167 sjukförslaget. De festa fallen voro lindriga och lätta att behandla. En viss uppmärksamhet förtjenar det samtidiga uppträdan- det af en del af dessa sjukdomsfall. Genast vi lemnade Göte- borg visade sig 3 fall af ögoninflammation; samtidigt dermed kommo också på samma gång 4 fall af fulslag. I början af augusti månad uppträdde äfvenledes ungefär samtidigt 4 ganska svåra fall af bölder. Första bölden visade sig oftast på hand- leden, troligen närmast genom skafning af kläderna. Vid sidan af denna kommo flere, den ena efter den andra, och i 2 fall komplicerades de med körtelsvullnader. I ett af fallen ut- vecklade sig 1 slutet af augusti ros, och flere fall togo 'snart samma vändning. Stillhet och lokalbehandling inverkade här blott långsamt. Bättre tyckte jag mig finna verkan af all- männa medel, multebär, tonica o. d. jämte dietförändring. Denna samtidighet i uppträdandet af såväl ögoninflammationer som fulslag och bölder häntyder med bestämdhet på en ge- mensam orsak. Något olämpligt i lefnadssätt eller diet före- låg utan tvifvel vid deras framträdande, men att med visshet påvisa grunden kan jag ej åtaga mig. | Blott en nämnvärd olyckshändelse inträffade. När Vega i isen utanför kap Onman backade, blef en man kastad af ratten med hufvudet förut ned: i däcket på andra sidan af fartyget. Han vårdades härför i 2 månader och blef fullt åter- stäld. Jag har stält diagnosen till: commotio cerebri et me- dulle spinalis + hemorrh. medulle spinalis + vulnera con- tusa capitis + contusio antecruris. Slutligen vill jag fram- hålla, att snufvor och smärre bröstkatarrer under augusti och september månader ej voro så sällsynta. 3. Öfvervintringen. Blott få förberedelser behöfde ytterligare göras för öfver- vintringen, utrustningen i hemmet var gjord i tanke på en sådan. Redan under senare seglationstiden hade en kamin blifvit insatt i gunrummet. Ännu en blef stäld på mellandäck och en i sjelfva väggen mellan de båda hytterna förut. Kami- nerna voro alla af gjutjern, förfärdigade på Göteborgs meka- niska verkstad, hufvudsakligen efter Gurneys patent. För anordnande af en nedgång till mellandäck uppsattes en kapp på förluckan, och i storluckan anbragtes fönster, för att detta manskapets arbets- och samlingsrum äfven skulle komma i 168 ALMQVIST, HELS0- OCH SJUKVÅRDEN. åtnjutande af dagsljus. Ett tält spändes öfver nästan hela fartyget, från fören och till halfdäck, och snö påfördes på däcket till ett par tums höjd. Frisk luft erhölls lätt för gunrummet och dess hytter genom skylighten och för trossbottnen med hytter hufvud- sakligen från dörren utåt, men dessutom derigenom att under manskapets bortavaro förbindelser öppnades genom under- officerarnes hytt till mellandäck. Oaktadt kokinrättningens närvaro höll sig luften på trossbottnen ganska ren och sund, visserligen full af ånga och vattengas, men aldrig tryckande, instängd eller illaluktande. Som medföljande temperaturupp- gifter visa, var temperaturen på såväl trossbottnen som mellan- däck under hela vintern särdeles jämn och lemnade intet öfrigt att önska. Visserligen var det omöjligt att under kalla dagar hindra kojernas utsida att belägga sig med ett tjockt lager af is, men madrassen härstädes skyddade för obehagliga följder af denna ojämna värmefördelning. De kallaste dagarne sattes på: trossbotthen rundt omkring uppgången till däck en pres- senning, som hindrade den kalla luften att direkt beröra kojerna. Durken kändes aldrig särdeles kall; en följd af under- rummets temperatur, hvilken åter hölls jämn af det omgif- vande vattnet. Värre var att undvika det starka fuktandet. Särdeles de kalla dagarne kondenserades ymnigt med vatten på de utkylda väggarne, det nedrann på durken och i kojerna och: nedblötte allt. En del af detta vatten frös till is; under december och januari fans i de flesta kojer ett istäcke på hela yttersidan, hvilket vid omslag i väder förvandlades till vatten. Längre fram på våren kunde ingen is bildas derstädes, men i dess ställe voro vi särdeles besvärade af mögel. I afseende på fukt voro trossbottnens kojer bättre lottade än gunrummets hytter. Denna benägenhet till fukt tvang till oupphörligt torkande af våra kojkläder och madrasser, men medförde inga menligare följder. Den ena hytten förut, som ej ägde annan förbindelse än med trossbottnen, visade sig snart nästan omöj- lig att bebo. Luften var alltid instängd och fukten omöjlig att motarbeta. Derför blef den omgjord till penteri. Väderleken har hela vintern varit särdeles enformig; be- " ständig, ofta stark nordanvind har herskat under hela vårt vistande vid Pitlekaj. Kölden har ej varit så särdeles stark i jämförelse med hvad andra upptäcktsresande i nordliga trakter fått uthärda; få andra torde deremot haft en så envis blåst att utstå. Mest obehaglig föreföll den under oktober och VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 169 november månader, innan vi ännu vant oss dervid och lärt oss att kläda oss efter förhållandena på platsen. 20 eng. mils vind vid — 30? C. har varit en vanlig sak. Först vid omkring — 40? C. lade sig vinden. Den lägsta iakttagna temperatur under vår öfvervintring var den 25 januari, då den nedgick till — 45,7? OC. Hvarje månad uppvisade åtminstone ett omslag i vädret. Från — 30? C. eller lägre kunde temperaturen på ett par dygn stiga till 0?. Detta föranleddes alltid af en plötsligt in- trädande sydlig eller ostlig blåst, men efter ett par dagar åter- fingo vi alltid vår jämna, kalla nordanblåst och vår stränga vinter. Sjukdomsfall i samband med dessa oerhördt tvära väderskiften iakttog jag ej. Våren kom sent, maj hade ännu en medeltemperatur af — 7? C. och juni af — 0,6? C.; äfven denna var ruskig, blåst och snöstorm förekommo oupphör- ligen ännu i slutet af juni. Medeltemperaturen för år vid Pitlekaj är ungefär — 11? C. Nederbörden har nästan ute- slutande kommit med sydlig och ostlig vind och varit obetyd- lig under vintern, något större på våren. För öfrigt hänvisas till medföljande tabell öfver temperatur och vindstyrka. På en så sydlig latitud som 67” kunde expeditionen ej träffas af det för andra upptäcktsresande så besvärliga mörkret. Solen var aldrig någon dag fullkomligt borta, och ännu mörkaste tiden af året hade vi 4 timmars dagsljus. Lifvet om bord blef derför ej så enformigt och instängdt som eljest brukar vara förhållandet. Manskapet hade hela vintern igenom arbete ute i det fria och gjorde stundom temligen långa utflykter. På grund af sitt fåtal tror jag, att de hade med fartygets vård, med ishuset, snöskottning, vedhämtning, biträde vid veten- skapliga iakttagelser och samlingar mera att beställa, än de beqvämligen kunde medhinna. Under vintern pågingo oafbrutet magnetiska och meteoro- logiska observationer. Observatoriet, det s. k. ishuset, låg i land och sysselsatte hvar och en af de 11 observatörerna för 6 timmar. Då detta arbete således återkom hvar 3:dje dåg, bidrog det ej obetydligt till erhållande af frisk luft, rörelse och om- vexling. Vi hafva, framför så många andra arktiker, haft för- månen af att hela vintern stå i förbindelse med menniskor. Visserligen äro tschuktscherna mindre civiliserade och tala ett fullkomligt okändt språk, men deras närvaro gaf dock öfver- vintringen ett lif och en omvexling, hvars värde ej bör under- skattas. Ingen större slädtur företogs. På utfärder i omgifningen och under arbete i det fria 170 ALMQVIST, HELSÖO- OCH SJUKVÅRDEN. brukade vi samma slags ytterplagg som vi använda under vintern i Sverige. Peskar och andra skinnvaror behöfde ytterst sällan begagnas, de användes nästan uteslutande vid de få utfärder, då natten tillbragtes ute i det fria. Hufvudsaken var att vara väl klädd med hänsyn till underkläder. På hufvudet buro vi vanligen en helsingörsmössa, som neddrogs öfver öronen och pannan. Ansigtet skyddades antingen af en baschlik, eller .helt enkelt af en smalt hopviken halsduk, som täckte näsa och kinder och knöts i nacken, men lemnade ögon, mun och haka bara. Att medelst respirator eller duk hindra inandningen af den yttre kalla luften funno vi aldrig nödvändigt. Vantar användes dubbla, ett par vanligen af ull som instuckos 1 ett par större af skinn. Bussaronger, d. ä. tunna linneöfverdrag utanpå rocken för att afhålla snön, användes ganska mycket, men voro ingalunda nödvändiga. Som fotbeklädnad användes med förkärlek segelduksstöflarne; var foten väl omlindad med en. ylleduk och stöflarne bonade med hö, kunde man uppe- hålla. sig lång tid i den strängaste köld utan fara att frys om fötterna. Samtidigt med vårt stillaliggande började bröd bakas om bord. Jäsningen verkstäldes enligt samma enkla och utmärkta metod som under föregående svenska öfvervintring, medelst surdeg beredd af potatis och bajerskt öl, försatt med mjöl. Vårt färska bröd var utan tvifvel vår största läckerhet om bord. Under loppet af vintern var expeditionen sällan 1i till- fälle att erhålla färskt kött. Jagten var ingen, och tschuk- tscherna kunde ej förmås att sälja renar. Blott 7 gånger under vårt vistande vid Pitlekaj utspisades åt manskapet färskt fläsk eller renkött. Fisk var lättare att anskaffa, utspisades några gånger under vintern, samt efter den 10 mars hvarje fredag 11/5 & utom spisordningen. På våren blef det godt om sjö- fogel i vår omgifning, men vi kommo ej öfver sådan 1 tillräck- lig mängd för allmän utspisning. Limejuiceransonen har utdelats för hela veckan på en gång, och det har stått hvar man fritt att förtära den huru han behagat. Den har alltså blifvit efter behag utspädd med vatten och druckits efter smak. De allra flesta om bord an- sågo den som en verklig läckerhet. Utom detta antiscorbuti- cum utdelades från den 7 februari dagligen 2 kt. tranbärssaft samt efter midten af april 1 kt. dagligen. Afven denna har förtärts af alla med begärlighet. Från midten af februari ut- spisades hvarje tisdag och fredag multebärsgröt. Gifven i portion af 5 kt. tillsammans med /s kt. rom och något socker VEG A-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 17 | utgjorde den en särdeles omtyckt rätt. 'Förrådet tillät ej då utspisande af detta värdefulla antiscorbuticum längre än några veckor, det öfriga spardes till fram på våren, för att användas i händelse af uppkommande sjukdomsfall. Då sådana ej in- funno sig, utspisades äfven detta öfver lag. Sammanräknadt fick hvarje man 15—20 portioner. Från april månads början gafs till hvarje portion konserveradt kött 10 ort pickles. Ol utdelades blott vid högtidliga tillfällen, då äfven färsk potatis, rökt skinka m. m. bestods. Spritvaror gåfvos dagligen efter matordningen, men äfven ej sällan i extra portioner; gunrums- medlemmarne hade fri tillgång till spritvaror. Till dricks- vatten hafva vi under hela vintern användt smält is. Dertill valdes äldre isblock, som småningom förlorat ända till sista spåret af sin salthalt och gåfvo ett utmärkt dricksvatten. Ständig uppmärksamhet har egnats manskapets allmänna yttre utseende, och om någon börjat se blek eller dålig ut, har jag med passande medel sökt återställa hans allmänna tillstånd. Från midten af januari har jag dessutom på kapten Palanders anhållan hvarje månad gjort formlig besigtning af manskapet. Såsom nedanstående sjukförslag visar, har sjuk- ligheten under vintern varit särdeles obetydlig. Bronkiter och laryngiter hafva förekommit, ehuru spar- samt och lätt behandlade. Anmärkningsvärdt är att upp- hostningen i alla fallen nästan helt och hållet uteblef. Dessa katarrer uppträdde mest under de blåsiga novemberdagarne hos mindre noggrant klädda personer. En person fick genom ifrigt talande vid en temperatur af — 15? till — 20? C. en häftig laryngit, så att han ej kunde frambringa ett ljud. Efter tvänne dagar var han dock fullkomligt återstäld, utan att hafva varit det ringaste besvärad af hosta eller slemafsöndring. Ett fall af pleurit uppträdde hos en af expeditionens äldsta medlemmar, hvilken många år lidit af bronchitis chronica; ett annat fall härledde sig från en refbensfraktur. Kylskador äro ej upptagna i sjukförslaget på grund deraf, att intet svårare sådant fall inträffade. Smärre på näsa, kinder och handleder voro ganska vanliga, i novemher och i mars sågos åter några fall. Omsorgsfullt användande af baschliker och skinnvantar gjorde dem eljest sällsynta. Reumatiska smärtor hafva då och då anmälts, men inga svåra. Upprepadt återkommande hordeoli hafva besvärat några af gunrums- personalen. Ett fall af furunculi inträffade åter i december månad och öfvergick såsom de förut omnämnda till erysipelas. Ett fall af tertiär syfilis, som yttrade sig med gummata i tibias 72 ALMQVIST, HELSO- OCH SJUKVÅRDEN. periost och deröfver sig utbredande ulcera, var särdeles be- svärligt att behandla. Allmänna medel och upphjelpandet af den nedsatta konstitutionen ledde dock till fullständig läkning. Snöblindhet i utveckladt stadium har ej visat sig hos någon af expeditionens medlemmar. Redan i slutet af februari utdelades blå snöglasögon, och i mars var deras användande obligatoriskt. Tvänne temligen lindriga fall af konjunktivit med häftiga smärtor inträffade under mars månad, båda hos maskinarbetare en dag då dessa utbytte sitt vanliga arbete under däck mot uppehåll i friska luften och dagsljuset. Möj- ligen förelåg här börjande snöblindhet. Likaså fingo två af våra jägare 1 maj efter en utflykt häftiga, men snart öfver- gående ögonsmärtor jämte en ringa konjunktivit. Kronisk magkatarr och obstruktion hafva besvärat ett par personer; dock voro dessa sådana, som äfven under van- liga sjöresor pläga lida af dessa sjukdomar. Dyspepsi och bristande matlust har ej varit någon så särdeles allmän före- teelse, om vi ock alla förtärde en mindre mängd föda än hvad vi skulle gjort vid en mera omvexlande och retande mathåll- ning. Särskildt förlorade vi snart smaken för det konserverade köttet. För några var det nästan onjutbart, men för de flesta gingo portionerna temligen bra åt. Det salta köttet deremot har i de flestas smak varit mera njutbart och förtärts med begärlighet. Det ständiga arbetet ute i friska luften och det ej felande dagsljuset tillät icke denna blekhet att utvecklas, som är så vanlig vid en öfvervintring vid högre breddgrader. Stark blek- het tydande på rubbadt allmänt tillstånd har visat sig hos en magkatarrpatient och hos stewarten, hvilkens trägna arbete inom fartyget och oregelbundna måltider enligt mångas er- farenhet disponerar för sjuklighet. Anbefald rörelse och ord- nade måltider : förebygde möjligtvis här utvecklandet af en verklig sjukdom. En höggradigare anemi har ej förekommit. Skörbjugg har under denna expedition ej visat sig. Orsakerna till detta särdeles lyckliga förhållande torde jag få egna särskild uppmärksamhet. I främsta rummet måste detta tillskrifvas vår utmärkt omsorgsfulla utrustning. Allt som kunnat anskaffas för mathållningen och för sjukvårdens bestridande fans i riklig mängd och var af bästa sort. Jag tror till och med, att under expeditionens första tid, innan ännu folket börjat lida af enformigheten i matväg, de flesta aldrig förut lefvat så högt och ätit mat af så utmärkt be- skaffenhet som om bord på Vega, och jag är ej obenägen att VEGA-EXPEDITTIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN. 173 anse detta rent af som en orsak till de så ofta under hösten uppträdande elakartade furunklerna. Senare på våren, då aptiten för den erbjudna maten betydligt aftagit, voro vi i tillfälle att egga matsmältningsorganen och skaffa omvexling på flere sätt; fisk uppköptes, förnödenheter medtagna för hän- delse af sjukdomsfall, hjortron, pickles, tranbärssaft m. m. ut- spisades öfver lag. Dessutom bodde vi varmt och godt och hade alla fullt upp att göra. Med föregående svenska expedition, som öfvervintrade på Spetsbergen 1872—73, kan denna ej jämföras. Der lefde man på en starkt förknappad ranson och under flere ytterst svåra för- hållanden. Men helsotillståndet om bord på Vega har varit ojämförligt bättre än under de allra flesta föregående arktiska öfvervintringar. Frånsedt vår med utmärkt omsorg och efter rik erfarenhet gjorda proviantering och vårt välinredda fartyg hafva vi framför de flesta föregångarne haft ej obetydliga för- delar. Manskapet på Vega bestod af utvaldt friskt folk, och de flesta voro särdeles unga. Vi hafva varit befriade från det nedtryckande inflytande, som det arktiska mörkret medför, och hafva hela vintern haft fullt upp med arbete. Vi hafva ej varit underkastade det förderfliga inflytande, som starka an- strängningar under slädfärder på våren, förenade med um- bäranden, medföra efter längre tids sysslolöshet under vintern. Vi hafva ej behöft med oro se framtiden mot, samt hafva stått i oafbruten förbindelse med menniskor och med fäderneslan- det. Besättningen var äfven så fåtalig, att det var oss möjligt att ständigt hafva ett öga på hvar man, och misstänktes någon för börjande sjukdom, visade det sig ej svårt att med till buds stående medel upphjelpa hans konstitution. Bland expeditionens erfarenhetsrön angående vår utrust- ning anhåller jag att få meddela följande såsom varande af intresse för helso- och sjukvård. Det konserverade köttet så- som en af de allra vigtigaste proviantartiklar för en färd till trakter, der ej färskt kött kan erhållas, fordrar särskild upp- märksamhet. Enligt allas erfarenhet förlorar man efter några veckors förtärande af sådant kött all smak derför. Detta är ej heller underligt, då frågan gäller ett grundligt urkokt och ånyo kokt kött. Expeditionen hade erhållit sitt förråd i burkar, skildt från den derpå kokade soppan. Köttet blef likväl inom kort nästan smaklöst. Lördagarne utspisades boeuf å la mode, men äfven detta kött, på hvilket